Lördagsblogg Projekt
Nyckeln till min nya vikt
Projekt som
anställning ger mig ångest numera. Ett projekt är som en resa, man planerar,
packar, startar reser och landar och avslutar.
Eller som en
bro, man vet var man startar hur lång den ska vara och var den ska landa.
Men medan
man satsar för fullt för att genomföra projektet som ska avslutas så ska man
planera för en eventuell fortsättning.
Det är då
jag får problem. Första gången jag anställdes i ett projekt var det ganska ok,
andra gången också, men tredje projektet jag anställdes i gjorde mig mera
kluven. Det var då chefen, efter ett år, med tillkämpad övertygelse meddelade
att det säker skulle komma mera pengar, alldeles snart. Det upprepades i några månader.
Kvart över
fyra en fredag eftermiddag ringde hon och meddelade att det inte kom några
pengar. Jag slutade halv fem.
Det var bara
att avsluta och stänga verksamheten.
Projektanställningar
som förlängs några månader i taget gör att man blir osäker och inte kan man
planera sin ekonomi. På jobbet är det ingen idé att skapa rutiner eller bygga
nätverk, man ska ju ändå sluta snart.
Och varför
ska man vara lojal med en arbetsgivare som tänker avskaffa jobbet.
Idag har jag
dragit med Pensionären på promenad till grannbyn för att hämta taggen till ett gym
som finns i bygdegården.
Nu jädrar ska det bli av. Det kan möjligen ses som
ett projekt och målet är 55 kg. Alla hejarop mottages med tacksamhet.
PS Det är lite av en duell med syrran DS
Heja dig! Jättebra med duell, om inte det håller intresset uppe vet jag inte vad som hjälper.
SvaraRaderaJag tänker köra MMMM-metoden (mera motion, mindre mat). Här fuskas inte med pulversoppor, Pensionären ska ju också ha mat vilket innebär "mat och potatis", och hårt bröd.
RaderaVi borde kalibrera vågarna på något sätt eller finns det något officiellt invägningsställe? Jag tror vår våg är lite för välvillig.
Vår snällvåg sa 60 när läkarmottagningens sa 65,5, med kläder. Gymmets våg sa vid ungefär samma tidpunkt 64,5 med lätta träningskläder. Och min nyinköpta digitala våg är verkligen inte att lita på. I morse blev jag rejält besviken när den visade 62,7 (efter toabesök, utan kläder, utan armbandsur och med nyklippta naglar!). Klädde på mig och kollade igen: 62,5. Balansvåg är det enda som funkar tror jag. Erkiksdalsbadet har en sån.
RaderaVår digitalvåg är också sådär vankelmodig och jag letar också efter en balansvåg, en sån distriktssköterskan hade när vi gick i folkskolan. Alltihop är nog hennes fel förresten, hon sa ju alltid att jag var för mager och måste äta mera. Och då gjorde jag det.
RaderaTråkigt det du skriver om din projektanställning och som slutade med att du inte fick några pengar. Förstår om du blir misstänksam mot dessa i fortsättningen.
SvaraRaderaJag har också ett nytt projekt på gång att försöka gå ner i vikt - för hundrade gången minst. Senast var jag med i VV för 5-6 år sen och gick ner 14 kg på ett halvår. Har gått upp alla dessa minus två sen dess. Så nu är det åter dags eftersom jag börjar få svårt att knyta skorna igen :-(.
Jag ska lösa halvmånaderskort på vårt rehabgym på måndag, så nu ska det också bli av. Kul att se vem som blir först i mål av syrran och dig.
Ha en skön fortsättning på helgen önskar Ingrid
Det är något skumt med projekt, och det där med att både planera för avslutning och fortsättning blir ju väldigt konstigt.
RaderaVikten blir ju också väldigt konstig med tiden. Halvmånadskort låter som en lagom ambitiös början. Klart vi klarar det och snart knyter vi skorna lätt som en plätt.
Ha sköna promenader och en god helg.
Ack, ack, det där med viktkollprojekt... jag vet dom som startar ett nytt varje måndag och ger upp det till eftermiddagsfikat, blodsocker i höjd med fotknölarna, livsfara för omgivningen och kolhydratbehovet akut. För två-tre år sedan körde vi ett LCHF-projekt som ledde till nästan 10 tappade kilon för min del. Formellt är det projektet inte avslutat men en återfokusering är av nöden. Diverse "Cn" har smugit sig in i vanorna igen. Och kombinationen CF är förödande, mina skjortor börjar sitta tight över buken igen...
SvaraRaderaJag hejar på er båda så mycket jag orkar och funderar på hur jag ska kunna genomlida mörkerdepressionen utan "C". Man kan ju inte äta smör med sked för att kompensera. Eller kan man?
Ja, ack ack... Förr i tiden när man var ute och dansade hambo och levde loppan då nötte man väl bort lite. Men nu träffas man och äter en god middag och rör sig knappt ur fläcken mer än när man reser sig för att servera påtår.
RaderaSamtidigt minskar ämnesomsättningen 1 %/ år. Inte konstigt att man fläskar till sig. Och inte blir det bättre av att svärmor har som sysselsättningsterapi att baka kakor och bullar med smör och grädde. Ljuvligt goda och min karaktär är handikappad.
Men nu ska det bli ordning! Ska du hänga på? Du vet ju hur man gör.
Projektanställningar är en styggelse, liksom projekt som aldrig leder till något.
SvaraRaderaBantningsprojekt äro legio, de framgångsrika färre men jag önskar er alla lycka till!
Tack, föresatserna är goda än så länge i alla fall.
RaderaGillar din MMMM-diet. Vettigt projekt. Det kan jag hänga med på också...börjar genast med mindre mat:)
SvaraRaderaJa du är så välkommen att hänga på. Jag hade tänkt bli av med sju kg. Start första november kanske inte är något drömläge, men Hej Hå Hej Hå till gymet nu vi gå...
RaderaVad roligt att du inspireras av min mat!
SvaraRaderaOm du läser i receptet på köttbullarna, så beskriver jag hur det fungerar utan mjöl. Tricket är grädde - det är otroligt hur mycket grädde det går att blanda ner i köttbullesmet. :-) Använd elvisp, med degkrokar, så slipper du bli trött i armen.
Du kan prova att krydda med spiskummin istället, eller kanske riven pepparrot. Något som är riktigt gott till köttfärs är kanel,tomatpuré, vitlök och lök. Lycka till! Berätta gärna hur det går med dina experiment.
Grädde är alltid gott. Och med tanke på hur mycket grädde man kan gömma i en köttbullsmet så kanske jag borde bearbeta den för hand, det är ju träning som gäller nu i mitt nya liv. Tänkte jag ...
Radera