lördag 21 mars 2015

Planering Lördagsblogg

Jodå, jag har hittat på det alldeles själv, dagens tema, för det är jag som har hand om teman i mars. Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Visst har jag hittat på't alldeles själv, ämnet Planering. Undrar hur jag planerade då? Egentligen hade jag tänkt skriva blogginlägget i går kväll (som jag alltid tänker) men så blev vi bjudna på middag hos goda vänner och det blev oskrivet.

Jag är inte bra på det där med att planera och jag tror det är en släktkrämpa. När jag läste syrrans blogg så hade hon redan berättat om problemet.
Problemet är Ändringskommittén. Eller egentligen är det kanske att vi (=jag) låter mig styras av Ändringskommittén. Lite beundran känner jag allt inför folk som gör det som de hade tänkt sig utan att ängsligt snegla på andras behov och önskemål.

Ändringskommittén består dels av lättsinne och lättja, prokrastinering säger syrran och det låter ju bättre. Det betyder att man skjuter upp det som ska göras. Putsa fönster, skriva en succéroman eller eller tvätta bilen t ex. Och dels befolkas den av yttre omständigheter såsom väder (det regnar och då putsar man inte fönster) eller helt enkelt oväntat besök, det vill man inte missa i glesbygden. Då stannar man hemma och tar hand om gästerna även om man planerat att åka till fäboden t ex.

Till fäboden och tystnaden åker man med bok och stickning. 

Plötsligt händer det hävdar trisslotteriet. Visst, men mina vinster är så konstiga. Svågern frågade om jag ville ha ett knippe bambu. Jatack, det kan ju vara bra i något slöjdsammanhang och ett knippe är väl vad man greppar om med en hand. Trodde jag.


Så kom han med en släpvagn, det hade jag inte planerat med.

När man går på auktion är det svårt att planera vad man ska ha med sig hem.
Jag hoppas att jag är förlåten för att jag tog med mig en hög med gamla vävskedar i trä för några år sedan. Auktionen var avslutad, ingen hade visat intresse för vävskedarna som låg och skräpade bakom ett uthus. Då tog jag dom. Då hade jag inga planer för vävskedarna men det kändes som om det skulle kunna bli något.


Nu vill Sätergläntan ha vävskedarna, där blommar kreativiteten ymnigt. Det ska bli spännande fortsättningen.

Den här dikten har följt med genom alla mina datorer, det är mycket man inte planerar men som blir gjort ändå.

Husmor!
På väg till toa städar jag.
När jag går genom vardagsrummet
vattnar jag blommorna,
sopar undan i öppna spisen,
viker ihop tidningarna.
På väg genom köket
ger jag hunden mat.
plockar undan koppar,
sätter på kaffet.
I hallen rätar jag till mattan,
lägger vantarna i lådan..
I badrummet äntligen.
Jag plockar ihop torra kläder,
byter handdukar.
slår på tvättmaskinen.
Och så sätter jag mig på toaletten.
Medan jag sitter där torkar jag golvet..


Av Berit Östberg ur tidningen Sirene 3/83

lördag 14 mars 2015

Kökssoffa, lördagsblogg

Idag lägger vi oss på kökssoffan, kökssoffan är lördagens  bloggtema, flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.
Köket är husets centrum och kökssoffan är den viktigaste möbeln, en förvaringsmöbel är det, vår kökssoffa innehåller trasmattor och en sittmöbel. Det är på kökssoffan de stora sanningarna och de djupa samtalen avhandlas, som t ex här.

Lina och Johan filosoferar över midsommartårtan.
Här ligger kompisen tax och deppar, husse har gått iväg. 
Det märkliga med vår kökssoffa är att folk som sitter på den faller omkull. 
Men det är ju så skönt att luta sig en stund efter maten.
Farmor satt gärna på kökssoffan och ibland tog hon sig "fem minuter",
somnade på väg mot kudden och vaknade efter fem minuter. Ack om man hade haft en sådan sömn
Soffan är nästan alltid befolkad, det verkar som om alla är datoriserade här
Det här är en Problemsoffa.
Mamma köpte den för sex kronor av en man som köpt den för fem kronor på auktion men han tyckte det var för lite ved i den så var ingen ide att hugga sönder den.
Jag bytte åt mig syrrans gamla Saab mot soffan och nu är den över.

Sedan hade har vi striden om Teklas soffa, den är ungefär likadan som den blå. Syrran har hävdat att det var jag som fick den och jag vet att det var hon som fick den av grannen tant Tekla. Och detta har vi diskuterat i många år. Slutligen bestämde syrran att jag fick den i namnsdagspresent, oavsett tidigare ägandeförhållanden. 

lördag 7 mars 2015

Lördagsblogg Ansikte

Idag handlar bloggande om Ansikte, det har jag bestämt alldeles själv. Flera lördagsbloggare hittar du i fliken ovan, och bloggteman också.
Den här vänliga stenen ler tryggt mot en när man går mellan syrrans hus. Det är något visst med stenar, stora och solvarma.


I en av mina yogalokaler blir man begapad av den här grodan på toa. Ganska oförarglig och rätt söt. Uppenbarligen har det suttit en krok där. Toan är helt fri från klotter så det finns inte så mycket att läsa. Men man kan ju prata med grodan.


 På en toa i Skattungbyn finns den här klassikern. Full bläckfisk som vill slåss. Den saknar också tack och lov kompletterande text. Men det finns många krokar av den typen som försetts med förklaring.








De här hittade jag på Penterest. Apropå det så vill jag varna kreativa människor från att logga in på Pinterest, det är lätt hänt att det går några timmar och inget blir gjort, men många idéer har man fått.

Ibland har jag funderat på om det är bra eller inte med emoijs, symboler för känslor. De är onekligen uttrycksfulla men vore det inte bättre att skriva vad man känner och kanske nyansera det hela lite. Eller är det bra att man visar känslor, hade man gjort det på annat sätt om man inte kunnat klämma dit en glad figur?

Ofta hör man att folk säger att de har svårt att känna ingen ansikten, och det kan ju ha sin förklaring och själva igenkännande handlar om att flera hjärncentra ska samarbeta. Då kan det bli jobbigt. En forskare hade sett ett samband mellan svårighet att känna igen ansikten, dåligt lokalsinne, svårigheter att skilja på höger och vänster och att de personerna sällan sminkade sig.
Hm, och inte hjälper det väl om jag börjar sminka mig. (det är väl så dags nudå)
Här bl a kan man läsa mera om Ansiktsblindhet.

måndag 2 mars 2015

Lördagsteman i mars

Det finns dom som farit lite illa av vintern
Nu har jag funderat klart vad vi lördagsbloggare ska skriva om i mars.
Alla lördagsbloggare finns i fliken ovan och nästan alla teman vi haft också.

Nu är det jag som har tänkt och då gick det såhär:

7 mars  Ansikte
14 mars Kökssoffa
21 mars Planering
28 mars Fotografering

Här på orten är Vasaloppet i full gång, vasaloppen heter det kanske för det är många lopp numera. Och väldigt många åkare och i år tror jag det är lite synd om dom. Spåren blir slitna och löses upp och till sist är det som att pulsa i strösocker. Det sliter på fotlederna som ju tränade till att åka i stadiga spår.

När Vasaloppet är över börjar en ny period liksom, ungefär som före och efter jul så pratar vi om före och efter Vasaloppet. På hösten är det före och efter älgjakten.
Men nu är det vår och det är dags att fundera ut vilka frön som ska sås, och kanske kan man få njuta lite av vårsolen

Ps. kan någon människa förklara för mig varför det plötsligt en dag var 283 sidvisningar på min blogg, det brukar inte vara tillnärmelsevis så mycket? Vad var det som hände?

lördag 28 februari 2015

Drömresa lördagsblogg

Idag blir det svårt, Anki vill att vi ska skriva om Drömresa (kan inte ens stava till det, det blev fel två gånger). Tack för februariteman Anki.
Om ingen annan känner sig inspirerad för marsteman så tar jag gärna hand om mars.
Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Idag skulle jag t ex vilja vara i Luleå och
gratulera vännen Margareta som fyller jämt.
 
Drömresa var det ja, svårt, jag är dålig på att resa och det finns flera skäl till det. Ekonomi och miljö är det som mina resor strandar på.

Men det finns andra som reser och som frivilligt betalar för att lida och utsätta sig strapatser som jag är glad att jag slipper. Hit kommer det ca 80 000 personer som har för avsikt att lida sig igenom någon form av Vasalopp. 


Startfältet för några år sedan. Det är en sevärdhet.
Det är ju också en resa och det ligger en doft av skidvalla och liniment över nejden och har man inget med arrangemangen att göra så är det lugnast att bunkra upp så man klarar sig några dagar.

Det finns många Vasalopp, Cykelvasan och stafettvasan t ex går på sommaren så man kan nog lugnt räkna bort 20 000 pers från vinterns vasor.
Nålsögat
Men resten, Kortvasan som gick i går och Tjejvasan som går idag (en norska vann) och Öppet spår, Halvvasan och så Vasaloppet, det blir en massa folk som passerar genom Mora. Dessutom kommer det funktionärer, mediafolk, anhöriga och allmänt intresserade. Det blir en rejäl folkökning i kommunerna kring Vasaloppsspåret.

Vasaloppsspåret är förresten ett naturreservat som är 9 mil långt och 8 meter brett, men bara några veckor om året.

Mora är lite opraktiskt placerat ur Vasaloppssynpunkt. Målet och allt som hör till målgången plus all trafik måste passera den smalaste delen mellan Dalälven och Siljan. Dessutom ligger lasarettet på östra sidan om bron och brandkåren på västra.
Numera pigg pensionär
Men en folkfest är det och alla hjälps åt. Alla som har sängplatser över har gäster på ett eller annat sätt.

Och forskning pågår naturligtvis, det har visat sig att vasalöpare är friskare och får cancer i mindre utsträckning än andra.

Redan på femtiotalet ordnades det Lilla Vasaloppet och det var ju populärt, den här bilden hittade jag i svärmors album och det är Pensionären som kommer forsande i god stil. Han minns det mycket väl och berättar att det var ett j-a skitföre och farsan vallade om flera gånger och till slut skrapade dom av allt och då gick det bättre och han fick en ganska bra placering.

Fast drömresa, visst vill jag resa. Från kyla och halka vill jag resa. Kan jag få lite tips som klimatångesten och ekonomin tål?

lördag 21 februari 2015

Citat lördagsblogg

Idag vill Anki Bildbloggare att vi ska ägna oss åt Citat, flera lördagsbloggare i fliken ovan

Hur illustrerar man citat? Såhär kanske. Victor Borge lyckas ju förklara det mesta. Ber om ursäkt för reklamsnutten, håll ut, den går över rätt snabbt.

Men lite bilder vill man ju ha i en blogg och min längtan till sommaren är stor. Bara Vasaloppet är över så kommer våren. Nu har jag gått med i fotoklubben och ska lära mig ta bra bilder.





Det här citatet har jag sparat på länge:

Ur Selma Lagerlöfs brev daterat 1911.
         "Det är allt ett fasligt bråk och besvär med den där
         kvinnosaks rörelsen. är det mödan värt? Ja det är det
         förstås, men inte för oss som redan har vårt arbete,
         men för de andra, som genom den komma fram till arbete
         och platser och få en livsvärdig tillvaro. Det är nog
         den väldigaste revolution, som skakat världen pö det
         hela taget och tör nog ta några 100 år innan den blir
         färdig. Den stora frågan är bara denna. Skola kvinnorna                 
         bli besatta av samma olater, som komma över  männen i
         det politiska livet eller skola de vara i stånd att
         höja både dem och sig själva? Skola de förbli
         hederliga, det är nästan det viktigaste spörsmålet. Jag
         tycker att jag aldrig har någon penningaffär med en man
         utan att jag fruktar att han ska bedra mig. Jag undrar
         om inte kvinnor skall bli bättre i detta avseende, men
         när jag tänker på Karin Svanström (teaterchef) som så

         resolut stal Gösta Berling, så är jag inte så trygg."

Ackja Selma, vi får nog tjata på 100 år till.

Det är det här med skärpa och vitbalans och ... Ja jag återkommer i det  senare.
 Ett annat citat som jag släpat med mig genom åren är också Selma Lagerlöf, ett eget litet bloggtroll.

  "Men vi tänkte vi, på själviaktagelsens underlige ande, som redan hade hållit sitt intåg i vårt inre. Vi tänkte på honom  med isögonen och de långa krokiga fingrarna, han, som sitter därinne i själens mörkaste vrå och plockar sönder vår varelse, som gamla kvinnor plockar sönder lappar av siden och ylle.
Bit för bit hade de långa, hårda, krökta fingrarna plockat, tills hela vårt jag låg där som en hög trasor och så hade våra bästa känslor, våra ursprungligaste tankar, allt, vad vi gjort och sagt, undersökts genomforskats, sönderplockats, isögonen hade sett på, och den tandlösa munnen hade hånlett och viskat:
-Se, det är trasor, bara trasor,"

Ur Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf 1891


Och så kommer de här fram också, är dom bra för något, egentligen?

söndag 15 februari 2015

En olycka, typ

Ibland händer det olyckor som man verkligen kan glädjas åt, eller kanske inte.

Som häromveckan när en laxodling fick punktering. 70 000 laxar blev glada stack iväg ut i Siljan.
Inte nog med det fiskeintresserade tyckte också det var pin livat och kom farande från när och fjärran.
Grannen Ubbe stack iväg med sina fiskedon i högsta hugg, jag följde hans fiske på Facebook. Det var kommentarer i stil med "Fick upp tre tappade två", eller "Idag blev det ingenting". Men så kom det här
Det blev 22 laxar och Ubbe ser väldigt belåten ut. Ubbes bild. 
Han var inte ensam på isen, det var massor med folk och fiskeklubben i Gävle åkte hem med tre sopsäckar fulla med lax.
Alla är måna om att laxarna ska upp ur sjön för den tränger ur den inhemska Siljanslaxen, Lite rasistiskt det där men det är så man resonerar, men Ubbe säger att den är redan utrotad.

Det fanns 165 ton lax i den odlingskasse som gick sönder. Laxarna som pep iväg vet inte hur man gör när man skaffar mat på egen hand, eller fena då. Dom är vana att maten trillar ner i huvudet på dom och där simmar dom omkring i sin nätkasse och äter och bajsar. 
Det är det som är problemet med laxodling, dom äter och det dom äter är fisk, väldigt mycket.
Och dom bajsar. 165 ton lax bajsar ungefär lika mycket som 165 ton människor.  Men laxarna gör det rakt ut i sjön, utan reningsverk.

Såhär skriver KRAV på sin hemsida:
Norge är en stor producent av odlad fisk. År 2007 användes i Norge 2,5 miljoner ton vildfångad fisk för att producera 830 000 ton odlad fisk. Fiskodlingen använder alltså mer fisk till fiskmat än till människomat. En del av den fisk som blir foder skulle i stället kunna växa till sig och bli bra matfisk och delar av foderfisken är dessutom ett viktigt steg i näringskedjan i havet.

Så det kanske är fiskodlingen som är själva olyckan.
Men något måste vi ju äta, idag blir det ju lax då, jag bytte åt mig en mot en bit lamm. Det är ju trist för Ubbe om det blir för ensidig kost. 

lördag 14 februari 2015

Valentin lördagsblogg

Idag ska det handla om kärlek. Det har Anki Bildbloggaren sagt och flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Det där med att Valentin har man tydligen hållit på med i varierande grad sedan 400-talet. Det tog inte riktig fart förrän på 1990-talet då det blev en mer än lovligt kommersiell dag.
I Iran ogillar regimen att man firar alla hjärtan dag med förklaringen att det är västerländsk dekadans. Men man smygfirar ändå för kärleken är stark och viktig och det kan väl inte vara fel att visa sin uppskattning, kanske regimen är sotis.

I Japan ger man varandra choklad, det tycker jag är en mycket sympatisk sed.

Kärleken är evig men den förändras och den här skämtteckningen av Linström tycker jag fångar lite av hur kärlek kan blekna och övergå i annan form under åren.
Man kan ju inte vimsa omkring och vara förälskad hela livet.

Får några år sedan blev jag inkallad för att vara hos grannens två barn medan mamma och pappa for till BB. Men det var väldigt nervöst innan dom kom iväg. Mamman satt på en stol innanför ytterdörren och pustade, pappan irrade runt och letade efter guvetvad och till slut sa jag att nu åker jag till BB själv! Men det var ju inte stor vits med det och till slut kom de iväg och den 14 februari föddes deras dotter.

Häromdagen kom hon och frågade om hon fick låna våra pulkor, vi har delad vårdnad om pulkorna, hon har hand om dom på vintern och vi på sommaren. Hon har varit lite fundersam över vad vi har dom till på sommaren.

onsdag 11 februari 2015

Nycklar igen, skanner, negativ och nerver

TACK! Tack till den underbara medmänniska som tog hand om min nyckelknippa i lördags och lämnade in den till polisen när dom öppnade på måndagen!
Bilen stod på betalparkering och reservnyckeln var i Stockholm, hu så hemskt det var innan jag fick tillbaka min lilla nyckelknippa. Tack, tusen tack.
Nu ska jag skaffa något elektroniskt hjälpmedel som kan hålla reda på nycklar, och mig bl a.

När jag var som mest stressad i helgen måsta jag sätta igång med något för att skingra oron. Det fick bli farmors album.
Den traven borde kunna hålla vem som helst sysselsatt ett bra tag, eller ge nervsammanbrott inom en kvart.

Man kan fotografera foton men det blir bättre om man scannar. Scannern är uråldrig och vi har bara en gammal trött dator som kan umgås med scannern. Sedan får man flytta bilderna till en användbar dator med hjälp av ett usbminne. Men det finns ett tillbehör till scannern som man kan använda när man scannar negativ.

Det var ju väldigt fiffigt tyckte jag när jag hittade ett tjockt kuvert med negativ.  Men si det var ju helt fel storlek och icke föreliga. Det är ju jättespännande. Hur i hela friden kunna ändra negativen till positiva bilder så att säga, måste jag bygga ett mörkrum?

Negativ
Men jag är inte dum, jag kan lista ut det jag! Jag lade helt enkelt negativen på skärmen och stängde locket och skannade. för att sedan invertera negativen i lämpligt program. 
Trodde jag.

Negativ på tvären
Då blev det såhär.
Suck
Skannern hade tydligen en funktion som känner av att det ligger negativ på skärmen även om inte negativhållaren är inkopplad, men varför på diagonalen? 
Men om man lägger ett vanligt vitt A4-papper över bilderna så funkar det. Yes!
Sedan var det bara att öppna negativen i datorn och fixa till dom i rätt program.
Men det programmet hade inte jag.

Men se, solen glittrar i istapparna. Nu tar jag kameran och går ut medan nerverna fortfarande är i behåll.

fredag 6 februari 2015

Sömnlös Lördagsblogg

Dagens bloggtema är Sömnlös, det är Bildbloggaren Anki som har hand om teman i februari. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

För att ta ämnet lite seriöst sökte jag på "sömnlös" på internet. Det blev 337 000 träffar, sedan sökte jag på "sömnlös 03:15", det blev 27 000 träffar, det är nämligen i tretiden som man vaknar, av någon anledning.

I vissa kretsar säger man att kroppens organ har sin egen rytm och att det är när lever och mjälte sätter igång och reparera  blodet som vi vaknar. Jaha, säger jag som saknar kunskap att argumentera om saken. Men något händer och det är inte bovar och banditer som  som väcker mig, och inte är det grannen som åker till jobbet för hon åker inte förrän i fyratiden. Kanske det är grannens katt som klampar förbi? När katten kommer förbi knutlampan så tänds den (lampan) och då låter det knäppLampan sitter en meter från min huvudkudde på andra sidan väggen.

En del påverkas av fullmåne, det är väl egentligen inte så konstigt. Månen påverkar vattnet och människan består av en hel del vatten.
Fullmåne i fäboden, romantiskt så det förslår, inte ska man sova då
 Men om man nu envisas med att vilja sova så kan man räkna får. Jag har alltid trott att fåren hoppar över grinden och kommer mot mig men det är tydligen inte så sömnfåren gör. Dom dom springer från höger till vänster och om man följer dom med ögonen så gör man samma ögonrörelser som man har under remsömn. Aha! säger hjärnan, hon sover, och så somnar man. Man har helt enkelt lurat sig själv och det är ju smart ibland.
En intressant artikel om ögonrörelser och terapi finns här.

Bör räknas
Innan vi hade möjligheter att lysa upp tillvaron med olja eller elektricitet så blev nog nätterna väldigt långa. Det blev mörkt eftermiddagen och ljusnar 18 timmar senare. Inte kunde man sova så länge. Säkert måste man upp någon gång på natten och sköta om elden och gå bakom knuten och ligga och prata en stund. Det kanske är helt naturligt att ta en paus i sovandet. Det är ju inte farligt att vara vaken.

fredag 30 januari 2015

Tidskrifter Lördagsblogg

Olgakatt vill att vi ska blogga om tidskrifter idag det är sista temat för Olgakatt denna månad, tack för kul teman.
Nästa månad tar Bildbloggaren Anki vid. Fler lördagsbloggare i fliken ovan.

Och precis som vi lördagsbloggare ska skriva på temat tidskrifter så drabbas kulturtidskrfterna av en bantningskur som nära nog innebär svältdöden.
Tungt.
Vad kommer det att innebära för fördjupade debatter, tips och information är inte svårt att lista ut.

Och jag som hade tänkt skriva om mina favorittidskrifter, jag gör det ändå, för att pigga upp mig lite. Förrresten, vad är det för skillnad på tidning och tidskrift? Är en veckotidning en tidskrift? Eller ska det vara lite mera akademiskt-kulturellt för att vara tidskrift.
Suck.

Såhär ser min samling ut. När jag blev pensionär och den ekonomiångesten slog till beslutade jag att säga upp alla prenumerationer.


Det gick inte alls bra.
Språktidningen kom ju, den måste jag ju ha. Nyordslistan som var i senaste numret förgyllde en hel kväll med gänget.

Hemslöjd måste jag också ha för den har jag prenumererat på sedan länge och nu är det mist tre som läser den. Den är ett uppslagsverk och det finns en cd med index. 
När den tidningen kommer stannar hemslöjdsvärlden till ett tag. Det här numret hade värme som tema och det var fullmatat med allt från stickande kvinnor i Estland och kunskap om ved till problemet med all denna fårull som bara grävs ner eller eldas upp, till ingen nytta.

Journal Chocolat skulle jag ju kunna säga upp men kostar inte mycket och bara nöjet att fantisera om alla läckra recept är värt en hel del. Hittills har jag inte gjort något, men plötsligt händer det, kanske.

Och så var det Hemträdgården, lite tveksamt. Egentligen prenumererar jag på den för att jag har ambitioner med trädgården, trots att jag vet att svaret på min trädgård heter dynga. Men tidningen ingår i medlemskapet i trädgårdsföreningen och dom har trevliga träffar och kul föreläsningar, dessvärre oftast på tisdagar och då har jag annat för mig.

Men jag har rensat i bland prenumerationerna, Kloka Hem lät ju så miljöbra och klokt så jag prenumererade på den men när de gjorde reportage soffbord av återvunnet trä för 30 000 kr och liknande så blev jag skeptisk. Den var nog helt enkelt lite för tjusig för mig. Så jag tog ett miljövänligt beslut och sade upp prenumerationen.

fredag 23 januari 2015

Nyckel Lördagsblogg

Idag vill Olgakatt att vi ska blogga på ämnet Nyckel, du vet dom man brukar rusa runt och leta efter, bilnyckel, husnyckel... 

Flera nyckelbloggare finns i fliken ovan.

Vem har inte irrat runt och letat? Till slut får man lugna ner sig och börja bakspåra sig själv, vad hade jag för kläder på mig, vilken väska? Sedan hittar man nycklarna i kylskåpet eller något annat självklart ställe där men lägger saker när man har varit och handlat.


Uthusmyckel sitter i dörren för det mesta, dessvärre har vi bara en så förhoppningsvis får den sitta kvar. Något stöldbegärligt finns det ju inte i uthuset. Det är där vi har sopsorteringen.


 Vännerna som köpte en gammal gård uppåt Finnmarken fick med en nyckel till ett uthus, 
den såg ju lite kul ut. 


Men vänder man på den så ser det ännu roligare ut och tittar man noga 
så ser man att den är dekorerad.


En uthusnyckel till, inget elegant smedjobb men funktionell. 
Jag tror jag fotade den för att kolla med smeden om det gick för sig att få en ny.


Och så har vi en massa lås som tappat sina nycklar, såklart.


Och så finns det en hel hög med nycklar som tappat sina lås, den här lilla samlingen är bara symbolisk. Pensionären har lådvis. ibland får han leta på en nyckel och fila till när någon har tappat bort en oumbärlig nyckel.


 Såhär ser de nya moderna nycklarna ut, det är en tagg. 
Det är lite svårt att veta om det är en märklapp eller något viktigt.


Det här är inte en tagg utan en helt vanlig läderbit.


Oh! Vilken lycka. Ett lås, slitet och medfaret, men med tre nycklar

lördag 17 januari 2015

lördagsblogg Skräp

Jag städade i går, man ska visst göra det på fredagar har jag hört. Det blev en ganska omfattande städning för jag har nog missat några fredagar. Och lämpligt nog vill Olgakatt att vi ska skriva om skräp idag.

Och vad är det då som är skräp? I stort sett ingenting.
Skräp är material på fel ställe och kan det inte bli något annat så kan det bli värme.
Men det som är mest skräp av allt är nog trasiga plastpåsar. Dessutom ser det skräpigt ut men skräpigt är en annan sak.

Vårt vanligaste material på fel ställe
Vi har en lång och smal tomt som liksom är delad i två. Pensionären har mycket material på sin tomthalva medan min tomthalva är relativt prydlig. Hans halva ser skräpig ut med gamla bilar och virkeshögar och skrot. Vi talar om saken ibland, mest jag. Men material är det.

I arbetsrummet finns mina travar och högar med garner och tyger är väl inte så prydliga kanske men det är ju en helt annan sak. Tycker jag.
Spår efter naturälskare ?
Jag tror att konservburkar blir de nya antikviteterna, när såg du en kaffeburk i plåt senast?
Efter min omfattande städning i går så föll jag ihop soffan framför tvn. På Kunskapskanalen visades ett franskt program om Rio de Janeiro och hur de lyckades bromsa och vända utvecklingen från nedskräpad och förgiftad stad till något betydligt hoppfullare inför OS -09. Undrar hur det gått sedan?
Vanligtvis plockar jag inte plocka tomburkar men den här tog jag reda på och pantade,
den låg så väldigt fel vid min promenadstig.
Nästa program handlade om en man som var på jakt efter vintageprylar i Indien. Jag tror det gick någon gräns vid antikviteter, man bör inte bära iväg med kulturarvet, parthenonfriser och sånt. Det programmet tycket jag inte om, en snorkig raljerande attityd bör man inte ha som turist. Han traskade runt på loppmarknader och "gjorde fynd" bland det som det han kallade skräp.
Nu ska vi åka till vår nya fina Återvinningscentral med skräp, faktiskt. Allt kan man ju inte ta reda på själv.

tisdag 13 januari 2015

Strumpbyxor i fönstret

Det var väl en jättebra idé!? Att lägga strumpbyxorna i fönstret alltså.
Jag frös och tyckte att det drog kallt från fönstren så jag tog mina gamla strumpbyxor, och varför i hela friden hade jag inte slängt dom? Och så fyllde benen med frigolitkulor från en gammal saccosäck som jag inte heller kommit mig för att slänga, och knöt ihop.



Problemet är att statiskt elektricitet, plötsligt har man frigolitkulor överallt. Men om man gör en tratt av papper och öser kulorna med en porslinspyts så kan det vara ganska hanterligt.


Nu ligger dom och tar emot det värsta kalldraget. De, dragkorvarna, är lite för lätta för att vara riktigt bra men jag klämde fast dom med blomkrukorna. Egentligen borde nog varit sand men sanden är väldigt översnöad nu. Jag funderade på helt vete eller ris men kom på att det skulle kunna mögla eller ruttna eller eventuellt börja gro om det blev fuktigt.