söndag 15 januari 2017

Vintervila, Veckans rubrik

Nu vill Anna att vi ska skriva om Vintervila.
Gäsp, jag tror jag tar en tupplur och funderar på saken.

Nejdå inte alls, det är på vintern man tar fram vävstolen och sätter upp en ambitiös väv och dessutom stickar man strumpor på lediga stunder och handarbetar i klent ljus. Hur hann de och hur såg de och hur kunde de göra så fina saker i grann tråd på granna tyg? Kvinnorna som skötte hushåll förr, inte fick dom någon vintervila.

Men det finns en del som vilar.


Husen sover, fönstren är ickeseende och murstocken är kall. Hur kan det vara så i denna bostadsbrist?


T o m gärdesgården sover, allting sover, det är nästan så vi smyger förbi för att inte störa. 
När det blir Vasalopp så lär alltihop vakna i alla fall.


Lilla tallen har dragit över sig ett rejält snötäcke och sover som bara barn kan göra.
och jag längtar till våren.

Flera temabloggare finns under fliken Lördagsbloggare.

onsdag 11 januari 2017

Börja om från början, veckans rubrik

Den här veckan vill Anna att vi ska blogga om att börja om från början.

Det passar ju bra, nytt år, nyss tillfrisknad från influensa. Nu ska det bli nya tag..

Men det är många som börjar om från början och lätt är det inte. De som flyr från våldsamheter och förtryck vill börja med sitt nya liv nu. De brottas med språket och det är inte lätt att lära sig svenska när man lever på ett asylboende tillsammans med andra som också flytt från samma språkområde.
Dessutom har 60% av svenska ord minst två betydelser.

De brottas med Migrationsverket och och väntar på beslut.
Rätt som det är hämtas en pappa halv sju på morgonen och får 10 minuter på sig att packa, kvar är hans gravida fru och en tvåårig son. Snart ska fru och barn åka också, och börja om igen i Azerbaijan.

På asylboende roar man sig så gott det går. Föreningen Mora Hemslöjdens Vänner har slöjdjunta varje onsdag förmiddag och det är kreativt så det förslår. jag har tappat räkningen på hur många sätt en stickning kan läggas upp på.
Vi har tiggt symaskiner och kvinnorna syr om och lagar kläder de köper på secondhandshopen.

Vi satt upp ett par vävstolar, det visade sig nämligen att några av kvinnorna var synnerligen vävkunniga och hade vävt silkesmattor hemma i Afghanistan. Här fick det bli ullmattor i brist på silke.

Och mattorna är till salu, det behövs pengar när man ska börja om får början.
Tyvärr vågar jag inte ta med tjejerna i bilden eftersom jag inte har frågat om lov.

 Zari gillar lila och vävde en lång matta, tre meter tror jag

Gulnesa är verkligen proffs fort går det och fint blir det


Den här vävde Gulnesa och när den blev såld och då blev alla inspirerade.

Uppdatering
Har du garn som du vill bli av med så tar jag gärna emot till asylboendet.

Flera temabloggare hittar du i fliken Lördagsbloggare

söndag 25 december 2016

Beda, veckans rubrik, Beda Larsson alltså

Beda Larsson född 1865 tyckte att det var synd att gammal metoder försvann så hon satt igång och leta reda på gamla kunskaper om växtfärgning, Beda gick på Mora folkhögskola och Emma Zorn blev också intresserad. Det var ju så med Zorns, de ville bevara gamla kunskaper, tekniker och metoder.
Gamla metoder och tekniker fick inte falla i glömska, det är lätt hänt när det kommer nya moderna lätthanterliga färdiggjorda saker långt bortifrån.
Hantverket hinner vi glömma bort tills vi behöver det, sa en bekant, jag tror han har rätt, tyvärr.

Den här bilden är från Linneaskariskullas blogg
 och där finns det mycket grannlåt
Så Beda tog sig an växtfärgning, det var ju ingen som intresserade sig för sånt när det kom nya fina färger som var så enkla att färga med.
Så de granna folkdräkterna som en del anser symbolisera Sverige så är det bara så att de där färgerna är importerade.

Annat var det med Bedas milda växtfärgade garner. De åldrades dessutom vackert, och det kan man inte säga man om syntetfärgerna.


Metoderna är väl inte alltid så trevliga vid växtfärgning, den här artikeln Drucken karl ger bäst färg berättar Gunilla Anderman om Bedas kamp för växtfärgningen.

Själv rensar jag för att få mårarötter. Måra ger en rödbrun färg och det är en favorit. Tomten består i stort sett av måra så det är inte så svårt att få ihop en påse men det får bli en stor påse för det går åt lika mycket rötter som man har garn som ska färgas.

Tack Beda Larsson för bevarad kunskap även om jag inte tänker springa efter fulla karlar med pottan.

I somras satt jag på Zorns gammelgård och spann ull på min gamla spinnrock mest för att visa barnen att man kan göra garn själv. En av guiderna blev så intresserad så han lärde sig spinna och skaffade en egen spinnrock. Lite stolt blev jag då.

Och så skulle jag ju berätta att det är Tove som gett oss teman december och att det finns flera bloggare i fliken Lördagsbloggare

söndag 18 december 2016

Bida, veckans rubrik

När Greta från Våmhus kom lunkande genom korridoren på akuten och sa –Men lungen di pöjk, bajda, eta va föll int nå. (Men lugna dig pojk, vänta lite, det där var väl inte något) Då blev man lugn.

Det var alltså en snickare som hade skurit sig i handen och behövde sys, han var lugn men AT-läkaren  vimsade omkring och var upprörd över såret och han behövde lugnas ner.
Bajda, heter det alltså på dalska, dvs de flesta bydialekter. Dalska har aldrig varit ett skriftspråk men används ändå ibland i text, på Facebook t ex. Sånt är kul



Jag uppfattar bida som att man väntar på det rätta tillfället, rätt läge liksom. Inte bara vänta i största allmänhet. Att bida sin tid är en stillsam syssla, men observant.
Man bidar inte sin tid vid busshållplatsen, där väntar man bara, och man väntar på att telefonen ska ringa och på att posten ska komma och ungar och man väntar och väntar. Men när bidar man sin tid egentligen?

Jag tänker på alla som sitter och väntar på asylboenden, bidar dom sin tid eller väntar dom bara? Och vet dom skillnaden, nej det vet dom inte, hur ska dom kunna det när inte ens svenskar vet.


Själv övervintrar jag i väntan på sommaren

Det var Tove som vill att vi ska skriva om Bida den här veckan. 

tisdag 13 december 2016

Absolut, veckans tema

Vår router har lagt av och vägrar absolut ha kontakt åt något håll, dessutom ser det ut som ett flipperspel och blinkar i alla möjliga färger.
Så nu ska jag försöka manövrera ut det här via mobilen. Håll tummarna.

Absolut är alltså temat för veckans blogg
Det är inte det lättaste att blogga om ett ord men jag vill absolut försöka.
Absolut…?, sa jag fundersamt och maken konstaterade surt att Absolut vodka såldes till Frankrike av den borgerliga regeringen och med i köpet följde Gammeldansk (kryddat brännvin). Den försäljningen var ett stort svek enligt maken.

Men absolut är ett mycket bestämt ord. Enligt SAOL betyder det fullständigt, oinskränkt och ovillkorligt.
Och så döper man en spritsort till det, full kan jag förstå men fullständigt och ovillkorligt känns väldigt konstigt.
Det känns lite som om ordet absolut blivit kidnappat och numera är synonymt med en spritsort..

En gång för länge sedan var jag på en föreläsning med en logotypeanalytiker. Det var en invandrad tjej som ville ha starta-eget-bidrag för att dra igång en firma och analysera logotyper. Hon fick inget bidrag men hon startade i alla fall och hade sedan ett framgångsrikt företag.
Hon var konstvetare och bildanalytiker.
Det var Absolut vodkas logotype hon analyserade och berättade om det var mycket intressant. Det är så mycket vi sväljer med ögonen och som går rakt in i hjärnan, vi har svårt att värja oss emot alla reklambilder. Vi får lära oss att tänka kritiskt, men inte att läsa av en bild lika kritiskt.


Och vad blir kontentan av detta?  Möjligen att vi ska ta tillbaka orden och vara försiktigare när vi får bilder vi inte bett om.

Avslutningsvis en lite rapport från helgens aktivitet storbakning i bagarstugan

Ingrid kavlar och Emma gräddar

Det blev fem kassar bröd!

söndag 27 november 2016

Arom, veckans rubrik

Den här veckan ska temat heta Arom, det vill Tove. hon har hand om hela december.

Så gärna, jag har levt i många aromer den här veckan.
Vi for till Krakow med Skogsresor. vi är delägare i ett litet skogsskifte men att åka på studieresa ang virkesproduktion är väl lite överdrivet. Dock var vi där, och det var intressant.

Aromer var det, jag hoppar över det polska kaffet som var ett sorgligt kapitel. Vi hamnade ganska omgående i skogen neråt Zarkopane där vi skulle studera virkesproduktion. De fyrhjulsdrivna jeeparna körde fast i snön och vi fick ta föreläsningen på stående fot.
Aromen var skog, snö, och lite diesel

En annan dag tittade vi på virkesförädling och timmerhus, lite annorlunda än våra. Man tager en stock, klyver den på längden och bygger ett hus.

Aromen var nysågat virke, som i min barndom



I Krakow pågick julmarknaden och aromerna trängdes verkligen. En grov doft från smedens koläsja blandade sig med mjuk rök från en björkvedsbrasa men den påträngande aromen från alla grillar dominerade.

Det finns ett stort varuhus vid stora torget, vi gick in, stanken från parfymbutikerna dominerande, vi suckade och gick ut.

Ofta åt hela sällskapet med drygt 20 pers tillsammans. Maten var god och oftast var det kött.

Desserten den sista kvällen i Krakow var något alldeles extra.

På en stor tallrik låg något insvept i fiberduk, nej spunnet socker. Innanför fanns ett fågelbo av choklad, stickor och strån, och i boet låg ett ägg.
Äggskalet var av vit choklad och äggvitan var av mascarpone och äggulan var mangosås. På och kring låg små chokladdun.
Inte nog med att hela desserten var ett konstverk (och kaloribomb), det var gott också. Men så värst mycket arom hade det ju inte.

För övrigt kan jag konstatera
  • att Arom baklänges blir Mora och för några år sedan hade vi en restaurang som hette MoraArom här.
  • att jag lärt mig en hel del om virkesproduktion och volymräkning med eller utan bark
  • att granbarkborren är ett gissel
  • att det pågår försök med att linda ull kring tallplantor för att älg inte ska beta där
  • att tallplant ligger på 3-4 plats på älgarnas meny, rönn och sälg är mycket godare, men har man monokulturer så äter dom det som finns, dvs tall.
  • och att virkesproducenter ofta inte vet så värst mycket om det som växer på och mellan träden, löv, barr och mossa mm.
Flera temabloggare i fliken ovan

Grått, veckans rubrik för lördagsbloggare

Grått var det ja, det tyckte jag var lämpligt när jag inte sett solen på lääänge. Men idag lyste den så jag fick ingen bra gråvädersbild.

Men så åkte vi till fäboden, grå stugor hukade bakom grå gärsgårdar med grå lav. Det sägs att luften är ren där det växer mycket lav. Renar laven luften eller trivs laven i ren luft?

Grå lav på grå gärsgårdsstörar men grå granhank

Lav på björkar och grenar, trivs björken med det?

Omålade stugväggar är grå mot norr

Men mot söder har solen legat på och tjäran färgat virket.

Hemma finns det garn, det är också grått, den vänstra har jag inte spunnit.

Grå tröjor har jag gått om. Grått är så vackert.

Mer färg blev det i går när Mora Hemslöjdens Vänner hade ÅterbruksCafé på Kulturhuset i Mora.
Det kom många intresserade och hittade glatt på nya varianter av mitt tips.


Materialet är tuber av mjukost och kaviar, plåtkapsyler,  mm. Det är smått om röda kapsyler, folk dricker alldeles för mycket baginboxviner. Å andra sidan kan man göra ganska mycket kul med de blanka plastpåsarna i boxarna också.


Flera temabloggare i fliken ovan, och vem tar hand om december?

  Tove tar hand om December, såhär:
v 48 Arom 
v 49 Absolut
v 50 Bida
v 51 Beda
v 52 Några i gänget brukar skriva Halvårskollen och varför inte
Ett ord som kommer till  i upplägget kan göras till en rubrik.

söndag 20 november 2016

Sits, veckans rubrik

Den här veckan ska vi skriva om Sits, jag har själv bestämt det men jag har ingen aning om varför. Så på lördagsmorgonen satt jag där som ett frågetecken och funderade, Hur tänkte jag då?
Kanske var det nya sitsen på kökssoffan? Nej det är väl inget att skriva om.
Istället för att sitta där (på kökssoffan) och fundera så åkte vi till Siljansnäs på utställning.

Utsställningen var på övervåningen till ett snickeri


Här var utställningen


De här klossarna är jätteviktiga för att få en stabil stol


Det luktar gott på ett snickeri, det luktar hemma, pappa hade snickeri.


Det ska vara sju pinnar i ryggen på en äkta leksandsstol


Renoveringsobjekt finns det också, jag fattar inte hur man får till böjda svarvade pinnar.


Utställningen Tjugo som skapar var på snickeriets övervåning.


Den här klänningen/tunikan var jättefin i all enkelhet men inte riktigt mina färger.

Fantastiska Norea fanns också där med sina underbara skålar och sköna stolar.


Skålarna är huggna, inte svarvade


Ingen klassisk Leksandsstol men skön att sitta på.

Flera temabloggare finns i fliken ovan

lördag 12 november 2016

Fiber, Veckans rubrik för lördagsbloggare

Den här veckan handlar bloggen om fiber enligt mitt förslag. Flera temabloggare finns i fliken ovan.


Det här är grannens får, jag skulle få lite av ullen att spinna av men fårabonden blev sjuk så det blev ingen klippning i höst. Det var tråkigt för både bonden och mig. Sommarullen är så mycket bättre än vinterullen. Vinterullen är ofta hoptovad och full med skräp och kiss och bajs. 


Men det finns flera fårabönder och hyggliga är dom och delar med sig. Det här är ull från Dala pälsfår, tror jag


Det finns många sorters ull och vad de här lockarna kommer från för ras vet jag inte

 

För att få bort den värsta smutsen så lägger man ullen i vatten. Inget tvättmedel behövs för det finns liksom i ullen redan. I somras använde jag vattnet att gödsla med, det är ju faktiskt dyngvatten. Bäst är det om fåren får bada före klippningen, dom gillar det inte men bra blir det.


Sedan ska det kammas, så gjorde man tydligen redan på vikingatiden. Ullkammar har dottern skrivit om här.


Nu är det vanligare att karda. Det finns kardmaskiner också, elektriska t o m. Det verkar tråkigt.



Sedan är det bara att spinna och det har vi gjort idag


Några kompisar var här på klappa-ull-helg och när vi tvättat och kardat och kammat var det dags att spinna. Jag hade förberett med mycket färdigkardad ull av diverse slag. 

Här är har jag försökt spegla utvecklingen i spinnandes ädla konst genom ett axplock repliker från dagen:
-– Gu' va enkelt det ser ut
– Hur var det nudå?
– Jamenvafan!!!
– Det gååår inte.
– Nej nu ger jag upp
(lunch)
– Hur var det nu igen?
– Jahaaa
(längre och längre tystad)
– Kolla det funkar!
– nämenvafan det gick ju så bra
– va är det för fel nudå
– Nu förstår jag, – nähä!
– Men kolla det blir garn!!!
– Va? är det slut ska vi åka hem nu?!

Det är som att lära sig cykla, och det är meditativt och trevligt, men de första tusen timmarna är man nybörjare. Nog har jag 900 timmar kvar, minst.

UPPDATERING söndag kväll
Nu har alla damerna åkt hem med varsitt, lite personligt, garn. Men nog de fått grepp om ullen, spinnrocken och garnet. Riktigt kul att se att man kan inspirera till kreativitet även om det lät hopplöst i början. 

lördag 5 november 2016

Ögon, veckans rubrik för lördagsbloggare

Den här månaden roffade jag åt mig initiativet och satte rubriker för hela månaden. I fliken Lördagsbloggare hittar du både teman och bloggare.
Motsträviga, speciellt när jag nästan var enögd

Att det blev ögon beror helt enkelt på att
1. de är väldigt viktiga,
2. jag opererades för starr på höger öga för en vecka sedan.
Men starroperationer har olgakatt skrivit så bra om så det kan du läsa där.

Snabbt som ögat går det när man blir opererad och det är nog tur för att vara vaken medan någon rotar runt i ögat är inte kul och inte blir det roligare av att den inlånade unga läkaren försöker värva sköterskor till ett "sitt" sjukhus. När jag är är patient vill jag att doktorn ägnar sig åt mig, i alla fall under operationen.
Men fort gick det som sagt och en rutinerad väninna körde hem, jag sov för jag hade fått lugnande. Sånt är jag inte van vid. Men det var inte frågan om jag behövde det eller ej.

Den grågula dimma jag såg innan operationen hade förbytts till en rosa dimma och det var inte så värst mycket bättre men den bleknade snart och dagen därpå var himmelen lika blå, eller grå med båda ögonen. "Gulfiltret" var borta och den röda jackan visade sig vara vinröd och den blå linneblusen är tydligen lila, den som jag tyckte så mycket om.
Det där ögat som tråden ska igenom är inte heller så lätt

Insikten om att det man ser inte nödvändigtvis är sanningen är omskakande. Ser andra samma färg som jag ser? Troligen inte.

Ögon i konsten skriver syrran om och att det är svårt att få till det för står jag. Men jag undrar, är det verkligen ögonen som är uttrycksfulla? Är det inte det runt omkring liksom. Ögonbryn och huvudställning t ex.
Nu när folk målar ögonbryn som Cleopatra så blir jag lite orolig, alla klär inte i det och en del ser rent förbannade ut.

Hundra procent ull heter en blogg som jag gillar väldigt mycket och hur hon får till ögon på sina skulpturer förstår jag inte men det problemet berättar hon om här. Kolla den här också, försiktigt.

Andra ögon som jag haft problem med är nålar, dom blundar, särskilt symaskinsnålar. Men nu ska dom få se på annat och jag ska städa garderoben.

lördag 29 oktober 2016

I väntans tider är veckans rubrik för lördagsbloggare

Här sitter jag och väntar på att få gå på julshow, de börjar dugga tätt nu julshowerna, och vi klarar av det redan i oktober så är det gjort.
Det är ju advent snart och det är ju verkligen den kristna världen i väntans tider, eller var. Det verkar som om många glömt bort den där fattiga ogifta kvinnan som födde en liten plutt i ett stall. Jag hörde en gång julevangeliet på älvdalsmål, där förkunnades att Maria var på syten. Rakt översatt blir det att Maria var på smällen (eller tjocken). Ganska befriande.

Och medan jag sitter här och väntar på julshowen så väntar jag på att routern ska förstå att jag vill komma ut på nätet. Snart ska vi få bredband, det har vi väntat på rätt länge och nästa år ska det ske. Säger dom.

Apropå vänta så har jag gått i väntans tider, alltså väntat på en kallelse till starroperation, men det kan ta låååång tid, det har man ju hört. Och så kom den! Bara sådär efter ett par månader och nu är det gjort. Det var inte mycket till väntan det inte, allt var klart på några minuter  efter en halvtimme i väntrummet.
Sist i kön, men jag hade fått lugnande så jag satt där jag satt
För övrigt är jag rätt duktig på att vänta, vänta på ungar, vänta på pensionären, vänta på posten, vänta på besked osv. Och när jag inte väntar så ramlar det ner överraskningar som inte alltid är det man önskat sig, OJDÅ var det idag!? Hoppsan det har jag glömt! För väntan är ju också en förberedelsetid.

Nu börjar det bli dags att dra sig iväg till kvällens begivenhet.

Flera temabloggare finns i fliken Lördagsbloggare och nu i oktober har PettasKarin hittat på ämnen åt oss och i november tar jag över och då blir det såhär förslagsvis:
5 nov Ögon
12 nov Fiber
19 nov Sits
16 nov Grått

fredag 28 oktober 2016

Nu har jag hittat på rubriker till November åt lördagsbloggarna

5 nov Ögon
12 nov Fiber
19 nov Sits
16 nov Grått

Någon däremot?

söndag 23 oktober 2016

Löfte veckans rubrik påLördagsbloggen

Jag lovar ingenting, för närvarande.

Det är vanskligt med löften, de bör specificeras annars har man olika förväntningar och ambitioner. Vad är det som utlovas, när ska det genomföras, hur mycket? Löftet att dela på något, må vara godis eller pengar, säger inget om det ska delas fifty fifty, t ex.
De flesta löften bryt i morgon, vem har inte lovat att börja banta, sluta röka, städa garaget  osv, i morgon?
Vad hände? Inget, man fortsätter som vanligt och det enda som hände var att man bröt sitt löfte. Det verkar som om det begreppet devalverats.

Annat var det förr, då var ett löfte ett löfte och ett handslag detsamma som en underteckning.






Här är mitt senaste loppisfynd. Det är bordsbön och verkar väldigt allvarligt, eller tråkigt. Mycket potatis får man men sovler verkar magert,  och mannen på höger kortända, pratar han i mobilen?
Dock tror jag att jag vågar lova att fortsätta roa mig på loppis.
Konstnären heter A. Köhler i Malmö?

Flera temabloggare i fliken ovan.

lördag 15 oktober 2016

Idyll är veckans rubrik för Lördagsloggen

Enligt månades rubriksättare, PettasKarin, står begreppet Idyll för problemfri. Kanske är begreppet granne till Utopi?
Hur hittar man då en idyll? Tja, man kan börja med att se sig om och/eller fundera på hur man värderar det man ser. Ser man bara att hur besvärligt allt är och allt arbete det innebär då ser man aldrig någon idyll.

Är det sagolikt idylliskt eller kallt och grått ?

Efter en ovanligt regnig, myggig och tråkig sommar fick jag för mig att ett växthus vore bra att ha.
En trött man (inte min) lär ska ha konstaterat att en kvinna som vill ha ett växthus är besatt av en naturkraft.

Roten var gigantisk, det här är inte ens hälften 
Det stod en jättebjörk där jag ville ha växthuset, den togs bort och så småningom  också roten, det tog väl ett år ungefär.

Såna här bygg projekt kan ta tid
Sommaren därpå hade jag ett grönsaksland där växthuset skulle stå och det diskuterades om det behövdes bygglov för ett litet växthus. Jag vann och bygglov beviljades och stommen kom upp ett par år senare.

Det ska vara genomskinligt tak på växthus
Pensionären väger lite för mycket för att vistas på glastak, men den lätt akrobatiska mågen kom till undsättning och skruvade fast plastplåtarna

Emma, Johan och Sara syr på sin medeltidsoutfit, tror jag
Det är klart man kan odla i växthus, jag har hört talas om det, och visst, numera har jag lite tomater i bortersta hörnet och en vinstock närmast till vänster

På vintern blir det lägger grannen en stor snöhög bakom växthuset som blir mera liksom drivhus då
Farmor trivdes i växthuset 
När svärmor Greta levde ville hon sitta i växthuset och sticka strumpor men ibland blev det väl varmt för henne. 

Vindruvan Zilla har vuxit till sig och ger druvor ibland, dock icke i å
Nu får det vara hur myggigt det vill 
Vi sitter ofta i växthuset och fikar, numera har vi en liten kamin där och kan få hyfsad värme, det är en liten seger att sitta där i värmen och njuta när det är kallt och dragigt ute.

Extra sovrum
En morgon när jag kom ut låg det en jättestor grön larver på golvet, det var kompisen som låg och sov i sin gröna sovsäck. Han hade varit på spelmansstämma och kom så sent så han ville inte störa.

Om växthuset är en idyll eller inte beror väl på hur man ser det, bevattning och diverse parasiter kan vara ett problem och göra alltihop till en plåga. Men då får man sänka ambitionsnivån. 
En novemberpromenad tillsammans med en väninna som kom som krigsbarn från Tyskland lärde mig att man ser så olika saker. Medan jag gnällde över kyla och den annalkande vintern så var hon tyst men när vi kom tillbaka hem hade hon en bukett blommor som hon plockat utmed vägen. Inte hade jag sett några blommor, jag bara gnällde jag.

Flera idylliska bloggare i fliken Lördagsbloggare ovan.