torsdag 20 augusti 2015

Blåblus och spetssjal

Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte.


Det finns inga blåblusar längre.
Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet.
T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband.

Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så? 


En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar. Det är en kort knäppning i halsen som med fördel knäpps om det ska svetsas. Svetsloppor och glöd smälter inte hål på tyget. När man (dvs han) jobbar med virke och snickerier är det inte någon knäppning som hakar i och rivs sönder.

Pensionären klagade över att det verkade som om det inte fanns någon sykunnig den här familjen. Och inför risken att mången nödvändig verksamhet avstannar här på gården så ritade jag av mönstret och började jag leta tyg.
Tyg till blåblus, men det finns inte heller. Nästa allt tyg är blandat med syntet.
Men hur svårt kan det vara?

Alltså efterlyser jag härmed blåblusar storlek XXXL eller tyg, bomullstwills.

Det verkar vara enklare att ta sig igenom detta stickprojekt som var fyllt med fallgropar och fällor.
Panna Frost Flower, mönstret här och goda råd fås av mig, gratis

måndag 10 augusti 2015

Trädgårdsvandring

Så här års brukar det vara trädgårdsvandringar, jag missade en i går, glömde helt enkelt. Så jag tog en promenad i min egen trägård. Vill du hänga med? Det är både tragedier och idyller och ganska spännande ibland.

Vänner och bekanta säger ibland att det är så mysigt i vår trägård, hmm, säger jag lite undvikande, det är ju skönt att kunna gå ut på gräset.

Såhär är det
Detta är rabatten man ser när man kommer ut ur huset, jag ska presentera den från höger till vänster.


Längst till höger står ett litet äppelträd som ger små goda äpplen när det orkar men det lever i skuggan under grannens häggmispel och har det lite svårt. Jag brukar ha fågelmaten i det äppelträdet med påföljd att det växer lite av varje under det. Solrosor och havre t ex och två linplantor och några saker som jag inte vet vad det är. I en gammal balja stoppade jag ner några plantor, oklart vad de heter.
Så finns det också en svartvinbärsbuske med någon form av ohyra på. Men goda bär.

De gamla penséerna har fått ett litet äldreboende intill gullriset som syrran varnade mig för när jag tog det i hennes trädgård, jag borde ha lyssnat. Därefter står sparrisen som kunde varit frodigare och framför är det något som jag inte vet vad det är och en liten funkia

Nu blir det spännande, Gräslöken står där sedan gammalt men hotas av de vita smultronen som har för avsikt att erövra världen. Tyst och stilla smyger den ut sina revor nära jorden och etablerar nya kolonier här och där. 
Någon som vill ha smultronplantor? Smultronen är goda och är man allergisk mot röda bär då är det ju perfekt.

Jordärskockorna som jag flyttade förra året har flyttat tillbaka och samarbetar med den blå bolltisteln för att kväva både stjärnflocka, kärleksört och lavendel uppifrån liksom.


Nej vi går in i växthuset istället, det är lite hoppfullare, mitt favoritställe och det är det som är själva Livsrummet.




Vindruvorna mognar snällt i år, förra året blev det inte en enda liten druva. I september kanske man kan smaka.

 Tomaterna mognar också men som allt annat är det sent. Plantorna är proffsplantor, jag fick dom av en kompis som kan sånt.



Här är ett rejält misstag, de gula blommorna och de långa fröskidorna är Tatsoi. Det är en kålsort som inte ska sås för tidigt, det gjorde jag. Den tål inte våra ljusa sommarnätterna men däremot tål den några minusgrader. Hela plantan ska bli en som en låg liten kulle, min tatsoi blev så entusiastisk över allt ljus så den blev en meter hög och gick i blom väldigt snabbt och snart finns det frö också.
Vi går ut igen. 
På andra sidan växthuset finns det flera rabatter.


Blomsterlin, så intensiv i färgen. I går kväll skulle jag visa dottern de fina blommorna men klockan var halv åtta och alla blommorna blundade, sov.


Här står material till ringblomssalva.

Mellan ringblommorna och Vainos blå, ja jag fick dom av Vaino, där står tagetes som jag sådde för att slippa skadedjur men den är nästan helt uppäten av någon anonym lite rackare.

Så det blir nog ingen mera tagetes här inte.


Nävan blommar hejdlöst omringad av penningblad och smultron. Jag måste nog göra något åt trängseln.
Och så var det nästa rabatt, även där är det påtaglig trängsel. Zebragräset har jag fått lov att ge stöd i år, slagregnen har varit för brutala. Två funkior har kommit i kläm för att inte tala om fjällvallmo och smörblomma. Och så var det penningbladet igen.


Jag får nog gräva en rabatt till, här är alldeles för trångt.

onsdag 5 augusti 2015

Bärtider, hjortron och hallon går hand i hand

När hallonen börjar mogna så mognar hjortronen också. Och då måste Pensionären ut på myrarna och leta hjortron. Visserligen har vi sylt kvar sedan förra året men habegäret slår obönhörligt och de hjortron som finns måste plockas. 
I år räckte inte lingonsylten så vi fick lov att ta hjortronsylt till gröten. Nästan som att dricka champagne till blodpudding.
Så vi gav oss iväg, jag är måttligt road men vill inte släppa iväg honom ensam.

Såhär ser dom ut och i år kunde man faktiskt plocka flera bär utan att gå flera steg emellan.

Därborta älgar han iväg, han med de onda knäna. På myrmark har jag svårt att hinna med honom.

Ute på blötmyren fanns den här stackars huggormen, riktigt sur fräsig var den. Inte så konstigt.

Det var riktigt blött och ganska gott om bär

Det är en orkidé, Jungfru Marie nycklar, fin är den och trivs där hjortron trivs

Så äntligen blir det paus, kaffe och macka, leksandsbröd med ost.

Pensionären brer smör på snålsidan men det gör inte jag, mackorna ska förvaras i en papperspåse anars blir dom för sega. Man har sina traditioner.

Sedan kommer man hem, trött. Då ska bären tas omhand. Och man kokar sylt, ändå. 
Om vi har fått mycket bär så gör vi hjortronpuré och kokar marmelad. Men när man gör puré så blir det ju en massa kärnor och halvtorrt skrofs och det kan man väl inte slänga heller. Förra året kokade jag en liten sockerlag och hällde över skrofset sedan hällde jag över sprit och så fick det stå tills jag kom ihåg att sila av det. Jag ska göra så i år också men jag struntar nog i sockerlagen. Hjortronsnaps kan väl vara bra.

lördag 25 juli 2015

Båtar, ångbåtar, träbåtar, minibåtar ...




I Rättvik har man något som heter Classic car week. Så om man tänker åka genom Rättvik så bör man låta bli det den här veckan. Åk på andra sidan Siljan istället.
I Mora har man en dag när man visar upp gamla båtar. Gambelbåters da, om man ska ta det på moramål, det handlar ju inte om gamla amerikanare som Rättvik Car Week.

Vår stolta Laxen. Kärleksfullt vårdad av ett gäng entusiastiska män i "Ångjuntan"




Laxen är en ångvarpbåt, dom var till för att transportera timmer över vattendragen. Ångbåtarna var för svaga för att dra en hel flot så därför hade man ett vajerspel med egen ångmaskin, vajern som var 1,2 km lång kopplades till timmerfloten och så for båten iväg och ankrade. Sedan drogs timmerfloten in med hjälp av vajern, ankaret drogs upp och båten fortsatte 1,2 km till och ankrade och så drogs timmerfloten in. Och så höll man på och stegade sig fram över sjön.
Det tog ganska lång tid att ta sig över Siljan men det var ju betydligt bättre än att ro för hand. På den tiden man gjorde det tog det en vecka att ta sig över sjön med en timmerflot.

Sedan kom dieselmotorerna och de var mycket starkare och klarade av att dra hela timmerfloten.

Det fanns välputsade träbåtar
Intresset var stort, speciellt för en båt
Nämligen den här fantastiska lilla ångslupen, jag har inte en enda liten grej hemma som är lika välputsad som den ångmaskinen. 

Här mannen som kan allt om sjöfarten på Siljan byggt sig en egen liten båt.

Men han har flera

Det fanns racerbåtar också, jag vågade inte fråga varför dom har så bråttom, vart ska dom?
Det här ser väl lite konstigt ut
Det kan bero på att det är en minibåt
Så efter alla dessa imponerande intryck for jag hem och satt mig med stickningen i växthuset. Det står stilla och skvalpar inte omkring, kräver inte drivmedel och är tyst. Men jag funderande en del över båtfolkets outtröttliga energi (och ekonomi?). Hur ofta är man ute på sjön med båten? Varför har man en segelbåt i Siljan som är så långgrund? Hur har folk tid?
Men dom kanske inte har någon stickning på gång.


Om man tittar väldigt noga kan man se att det finna möjlighet att slå huvudet i några vindruvsklasar när de mognar framåt oktober.





Uppdatering.

Det är det här som är på stickorna för närvarande Det tar sin tid för det är mycket att repa upp och sticka om, ca 200 mönstervarv som bara är nästan lika. 
Dessutom var mönstret lite annorlunda än det brukar vara.
Resten är slätstickning

Jag lovar inte att jag visar upp den när den eventuellt blir klar.


lördag 11 juli 2015

Vi var på vikingatiden

Idag har vi varit på vikingatiden. Det var trevligt på vikingatiden kan jag berätta och jag rekommenderar verkligen ett besök, men det är lite brådis för vikingatiden pågår bara på söndag och så onsdag- söndag nästa vecka. Kolla här på Årsunda vikingagårds program.

Man kan köpa mat och det var det godaste revbenspjäll jag ätit på länge, serverades på trätallrik med rostade rotsaker i en keramikskål och äppeldricka i ett lerkrus.
Men kaffe var det inte tal om, det fanns inte på vikingatiden.


Johan bygger en ugn för han ska göra järn, 

 Långhuset är delat i två avdelningar


I i ena delen finns det en eldpall och sovplatser, det är liksom lite vardagsrum

Men i den stora hallen är det högtidligare, där berättas det sagor och där kan man få se hur man gör eld med eldstål och fnöske


Men alla hus måste underhållas, även på vikingatiden. Långhuset är klätt med lera och Anna reparerar. 
Hört från nutidsturister: Mamma varför kletar tanten bajs på huset?


Här är myshörnan, här kan man prova på diverse hantverk och sitta kring brasan och bara trivas

Och så kan jag ju inte låta bli att visa en bild från en tidning som jag tappat bort, likaså fotografen.
Dom har det inte lätt dessa stolta vikingar. Fast det är var nog en riddare vid närmare eftertanke.

söndag 5 juli 2015

Sommartid – Besöksökstid

Det är nu allt ska ske, det är nu man ska måla hus och fixa och dona. Ett tips i sammanhanget, ställ inte stegen på galler, det blir inte så bra om stegen åker ner i ett hål. 

Sommaren är ett fyrverkeri av upplevelser intryck besök och hur ska man hinna med allt.


När två tredjedelar av väggen var målad blev det alldeles för varm och färgen torkade på penseln så det var inte stor idé att fortsätta. 

Men då kan man besöka en spelmansstämma, Bingsjöstämman är lite speciell.
Entusiastiska spelmän åker dit redan på söndag. Det spelas och fejas och byggs  och på onsdag klockan tre invigs stämman. Men då är det är mera till för turisterna, spelmännen kommer väl kanske pliktskyldigast men många sitter på campingen, vid skolan eller i "träsket" och spelar och spelar.


 Och det var fortfarande alldeles för varmt att måla och under lönnen var den enda plats som var riktigt njutbar


Och så kommer vänner på besök och har kommit på bra idéer. T ex att åka och titta på broderiutställningen på Dalarnas Museum i Falun. Utställningen är ett internationellt samarbetsprojekt och riktigt innehållsrik och riktigt sevärd.


Renee Rudebrand gör bl a underfundiga broderade bilder. 


Elisabeth Kalvenes Skallsjo gör vackra stillsamma textila bilder


Mari-Ann Levin Pölde är mer dramatisk, Mardröm heter den här. 
Går man nära så kan man läsa texten


Så far man vidare till Leksands kulturhus och tittar på Karin Ferners överdådiga utställning proppfull med roliga kulltur- och stilkrockar


Man kan ta en promenad förbi Z-torget och hitta May Lindholms Nystlningar.


Men i denna värme är det lätt gjort att fundera på om man inte borde bada.


Och så en liten konsert på gammelgården och en kvällspromenad runt Kyrkudden i Leksand


Så mycket kultur det finns och så bra det blir när man får, och gör besök.