lördag 30 april 2016

Lördagslogg Avslutning

Idag skriver lördagsbloggarna om avslutning. Det är nämligen sista temat för säsongen och lördagsbloggarna tar sommarlov. Du kan hitta allihop i fliken ovan.

För många år sedan drömde jag om död flera gånger, det var inga mardrömmar utan en ganska stillsamt konstaterande känsla i drömmen. Jag berättade det för en bekant som genast frågade vad det var jag höll på att avsluta. Visst var det så, jag höll på att avsluta ett ganska omfattande projekt med många kontakter och sidoverksamheter. 

Idag är det sista april och vi eldar brasor och avslutar vintern och jag hoppas att alla fyrverkeripengar hamnar i insamlingsbössor istället för att flyga i luften och skrämma folk och fä.  

Vi har avslutat ved-perioden. 20 kubikmeter är sågat klyvet och takat. Och det är så skönt att det är klart. 


Nu är det bara att hoppas att travarna inte rasar


Att avsluta innebär väldigt ofta att man börjar på något nytt, våren t ex, så trevligt!
Fotoklubben har varit och tittat på grodor vid Agnmyren på Sollerön och det bubblade och brummade av entusiastiska grodor 


Och de såg så belåtna ut.


Men för att få bra grodbilder så får man inta grodperspektiv


Jag väntar på att min vinstock ska visa ett livstecken, det här är bild från förra året
och under tiden spinner jag ull, inte för att jag behöver garn utan för att det är så meditativt och skönt

Här pågår tvättning av ull.
Avslutningsvis  ska jag skrämmas lite, såhär såg mitt öga ut häromdagen Det är ofarligt men ser rätt dramatiskt ut. Lite ömt och irriterat men synen var i övrigt helt opåverkad. 

 BUUU!

 En riktigt trevlig sommar önskar jag alla, hoppas vi ses till hösten igen.

PS Apropå avslutning vill jag dela med mig, jag brukar få blommor av Pensionären, men bara när han har agerat ordförande i någon förenings årsstämma för då får han blommor som tack – och vart ska han göra av dom?  DS
En kurbitsbukett

lördag 23 april 2016

Lördagslogg Upplysning mm

Idag ska lördagsloggarna skriva om upplysning. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.
Temat upplysning kom jag på när jag letade solcellslampor för inomhusbruk. Det finns drivor med mer eller mindre kul solcellslampor för utebruk. Att dekorera sin trädgård med alltså, eller markera trädgårdsgångar. Och det kan ju vara bra för när det blir mörkt här i glesbygden så blir det väldigt mörkt. Det är ju inte alltid man kan hoppas på att norrskenet ska lysa upp.

I begynnelsen var elden. En öppen brasa är egentligen väldigt ineffektiv ur energisynpunkt och inte så värst bra på att lysa upp heller. Men mysigt.


Solcellslampor för innebruk var det knepigare med. För många år sedan hade IKEA en liten skrivbordslampa och när man köpte en sån så fick ett barn i Pakistan (?) en likadan så de kunde läsa läxorna. Bra idé, och modellen som skrivbordslampa var väldigt bra, men tyvärr så slutade IKEA med den.

Men nu finns det en annan lampa med samma generösa idé och här kan man köpa den.


Den är inte lika smart utformad som skrivbordslampa men det är nog jättesmart för skolbarn som kan  ladda lampan medan de bär den mid sig.
Men jag vill ha bra arbetsbelysning, en skrivbordslampa. I fäboden är det klent med belysning.

Den här var menlös och mest lite allmänbelysning. 

och så ska det laddas i solen. Det måste inte vara klart solsken men det går fortare då.



Pensionären vill lösa korsord och då ska det vara bra belysning och det är lite obekvämt att sitta och hålla i lampan. Vi får fixa någon upphängning


 Och upplysningsvis kan jag meddela att vi är klara med 20 kubikmeter björkved. Vi har sågat, klyvt och travat. Och det är då skönt att det är klart. Jag nämnde på syjuntan att vi var klara med veden och en väninna påpekade trött att jag redan sagt det tre gånger, hon hade inte börjat med veden än.


Veden ska travas med barken nedåt, tycker vi. Det diskuteras om veden torkar fortare eller långsammare beroende på hur man gör, men vedtravarna ser gladare ut om barken är nedåt.

lördag 16 april 2016

Färg Lördagslogg

Idag ska vi lördagsbloggare skriva om färg. Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan

Nu hade jag helt andra planer egentligen, jag skulle skriva om färgspråk och symboler och favoritfärger och problemet med att se olika färger på höger och vänster öga. Dvs när man opererar grå starr så byts den grumlade linsen ut mot en klar fin plastlins. Det är bara det att den är lite väl klar medan den naturliga linsen är lite gultonad. Det innebär att man har ett gulfilter på ena ögat men inte på det andra och då börjar man fundera vad det är för färg man ser egentligen. Och vad ser andra. Den där blusen som var fint blå visade sig dra åt lila, det är inte min färg.

Det finns mycket att  skriva om färg. Men så hamnade jag här:


20 kubikmeter björkved ska sågas, klyvas och travas. Uppmuntrande grannar påstår att det är mysigt trevligt och frisk luft och bra träning. Välkommen säger jag men då har dom inte tid.


Dalarna var ju känt för sina vackra vita björkstammar, men det var nog på den tiden röken från kolmilorna förorenade luften så att det inte växte lav på stammarna.  Det gör det nu och färgskalan är alltid rätt. Björkstammar har alla möjliga ljusa trevliga färger och blir det en skada på björken så att saven rinner över och börjar jäsa på så kan det bli energiskt rosa.


Under nävret är finns det vackert rostbruna nyanser som är min favorit 


Och när jag sedan klyver vedbiten så är det lika vackert. 
Nu var det ju så att Pensionären sågade och sågade och sågade 


och jag klöv bitarna. Men det går mycket fortare att såga än att kliya, i synnerhet som jag måste fotografera alla vackra färger och intressanta mönster.


Men Pensionären var glad ändå för nu har vi gnagt oss igenom mer än hälften,
så nu får vi ledigt över helgen, man vill ju inte störa grannarna.

lördag 9 april 2016

Lördagslogg Flykt

Idag ska lördagsloggarna skriva om flykt, jag har själv hittat på det eftersom det är jag som satt teman i april. Fler lördagsbloggare finns i fliken ovan.
Men, flykt, hur tänkte jag då? Ja inte var det på Panama och brevlådeföretag och nu är jag mest bara arg.

För lite mer än ett år sedan satt syjuntan på Café Zorn och pratade om hur det kunde tänkas vara att fly från Syrien och hamna på en bergknalle i skogen. Förresten, flyr man från eller till? Naturligtvis flyr man från krig men vad flyr man till? Vet man det? Vad är det för information man fått och av vem?
Vi beslutade om att åka upp på den där bergknallen och ha syjunta där. Vi kollade med platschefen som sa välkommen och sedan var det igång.

Visserligen är jag på ett asylboende en förmiddag i veckan men jag tar ju inga bilder för jag vet inte om det är ok. Å andra sidan tas det bilder med mobiler hela tiden och jag ser bilder på Facebook men... ja hur gör man och hur ska man veta?

I början kom det några få kvinnor och det var lite skeptiskt. En av dem var Nina, en ung tjej med en ettårig son, det finns bara en på asyboendet som pratar hennes språk och nu har den flyttat. Hon var intresserad och lite blyg. Att vara intresserad av handarbete är verkligen ingen självklarhet. Men några tyckte det var kul och några ville lära sig att sticka, och att brodera var populärt.
Vi stickar på svenska men nu har vi fått lära oss att sticka på andra språk, såhär t ex. Det finns flera varianter.

Det kom flera och  kvinnor. Men vad är det som är viktigt, egentligen? Att sticka en mössa eller att ha något att göra eller att lära sig språket? Jag tror sysslolösheten är värst, och ovissheten, eller att inte kunna göra sig förstådd.

Så vi pratar och pratar. Ibland har vi Dagens Ord. Inte så ambitiöst men vi gör så gott vi kan. En gång tog jag med mig en rabarberstjälk, med blad och allt och en rabaraberkaka. Rabarber är ju ett roligt ord att säga. Alla fick smaka en bit rabarber och lära sig ordet sur, och så demonstrerade jag hur man är när man är sur. Sedan åt vi rabarberkakan och den var ju söt, så undersökte vi det begreppet. Men sen blev det problem, jag är ju inte sök. Som tur var så var Ninas baby med och han var ju söt. Väldigt många ord i svenskan betyder ju två saker, minst. Det måtte vara förvirrande.

Häromdagen kom det en mamma med ett barn som grät, mamman tröstade och gav barnet en bit choklad. Ja, sa jag, choklad är bra medicin! Då skrattade Nina på andra sidan bordet och jag blev så glad. I allt prat och surr så hänger hon med och förstår svenska, hon gör stora framsteg numera kan vi prata i telefon, det är svårt att kommunicera utan kroppsspråk.


Att fly är naturligtvis dramatiskt och vi blir upprörda över bilder på tragedier, men vad gör vi sedan? Men för närvarande är jag mest upprörd över skatteflyktingar som smiter från ansvar och moral.

Har du material över så ta det till närmaste asylboende.

lördag 2 april 2016

Förpackning Lördagsblogg

Upprörd och förgrymmad blir jag när jag köpt förpackningar som är fyllda till hälften.
Brutal blir jag när jag ska öppna förpackningar uti vilken ett litet litet usb-minne t ex är förborgat.

Det var någon som påstod att folk blivit mera brutala nu förtiden eftersom vi hela tiden uppmanas att "riva av", "trycka in", "bryta upp". Och vi lyder snällt uppmaningen och får ändå inte upp den jädrans förpackningen.

Den där sega hårda plasten som usb-minnet är instängt i är tji att få upp utan sprängämne eller eldvapen och då är det risk att skälva grejen går förlorad. Därför har jag med tiden blivit en besvärlig tant, vi anses ju vara så trassliga och struliga så det är lika bra att leva upp till sin tant-roll. Så jag stannar i kassan och ber att dom ska öppna förpackningen åt mig och förklarar att jag har lite problem med mina händer och att åldern sätter sina spår och artroserna står som spön i backen, eller i mig då.
Hittills har ingen nobbat men det har varit klara problem att få upp den förbaskade förpuppningen.
Ett tips är en rejäl sekatör, om de skulle nobba i butiken alltså.



Halvfyllda förpackningar är ett annat irritationsmonument (som svärmor sa). Man tror att man köpt ett helt paket, men det har man inte, för det är bara halvt. Man tror att man köpt ett halvt kg kaffe men det är bara 450 gr

Man tror att man köpt ett paket russin men det har man inte, bara två tredjedels paket



En slutsats är att det transporteras mycket luft i det här landet, kan det vara så att transporterna är för billiga?

Förr såldes mycket i lös vikt och man fick det i papperspåse och förvarade i burkar hemma, kryddor na måste ha slagit av sig och kaffet miste smaken. Eller kanske inte, om man köpte hela kaffebönor och malde själv så klarade det sig längre. Ack hur jag kämpade med kaffekvarnen, och klippte klarskinn.


Nej allt var inte bättre förr, men man slapp problemet med förpackningar som är svåra att öppna, svåra att bli av med och bara är ett miljöproblem och kostnader i sophanteringen.
Dessutom får man betala för förpackningen, eller egentligen för att den ska hanteras i återvinningen. Hur gör man för att bojkotta förpackningar?


Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan och i april är det jag som föreslår teman.

måndag 28 mars 2016

Lördagsblogg Påsk

Nu är vi tillbaka i civilisationen och elektriska hjälpmedel. 
Vi har varit i fäboden.
Det var 9 grader i stugan när vi kom men efter tre timmar var det 27, sedan tar det längre tid innan det blivit varmt inne i tarrsängarna. Det finns det ingen elektricitet och tveksamt med mottagning i mobilerna. Tidigare har man diskuterat att dra in el i fäboden men nu är det ingen som pratar om det längre. Moderna tider smyger sig på och solceller finns på många stugor.

Det hör till påskens traditioner att vi åker till stugan i fäboden.
Påskbesöket handlar ofta om att röja upp efter vintern och om den inte behagat ge sig av så sätter man sig i en driva och solar, om det är solsken och det var det inte.
Pensionären hade med sig motorsågen och tog ner något som började likna en björkhäck.
Några björkar fick vara kvar och ved blev det
Vi släpade ihop ris från tidigare röjningar och eldade kände oss väldigt nöjda med "dagen bräda" som pappa skulle ha sagt. Han var snickare och menade att man skulle göra något nyttigt varje dag och det fick bli dagens bräda.

Emma och Johan släpade ris och eldade

Granen står längre bort än det ser ut
Jag tog sista eldvakten och kände mig som en böckling
Det gäller att elda lagom


Från vänster: En del av en gammal trasig ringvält, kan kanske användas i den öppna spisen. Plåtlådan är i stället för kylskåp, tofflor och stövlar turas om i användning. Vedkorg, vanligtvis tom, diverse solcellslampor men mer om det i slutet av april.
Tack Pensionären på ön för kluriga teman i mars. Flera lördagsbloggare i fliken ovan. I april skriver vi om detta:

4 april Förpackning
11 april Flykt
18 april Färg
25 april Upplysning
29 april Avslutning

söndag 20 mars 2016

Hemma hos... Kaos Lördagsblogg

Fast nu är det lite trassligt.
Ny dator, bortrest och hemma och plötsligt besök. Det där med datorn är väl det som ställer till det mest.  Lösenord? Vadå?

Sedan skulle en av mina fem (5) vävstolar transporteras till ett museum, men först måste den demonteras för att kunna stuvas in i en liten bilen som inte alls var en skåpbil som först angivits.

Och plötsligt kryper alla på golvet och kollar en gammal karta från 1920-talet. Det är inget konstigt med det, helt naturligt om man vill kolla var gamla järnvägar gick.


Och så lite normalkaos:
Är det någon som vet hur man flyttar kalender till en ny dator?
– Nej vi har ingen grädde hemma.
Men hjälp! nu far ekorren iväg med ullen som jag lagt på snön för tvättning. Men det kan den väl få, mysigt för ungarna med ett ombonat bo.
– Mat?! Idag också?

Ja det är så det kan vara hemma hos oss, lite rörigt

Men sonens katt har det lugnt hemma i sin låda
Nu är det som sagt lite struligt denna helg och Pensionären på ön frågade om jag kunde tänka mig att ta hand om aprilteman och det gör jag gärna. 
Någon däremot?
Om det är ok så tänkte jag mig såhär 
4 april Förpackning
11 april Flykt
18 april Färg
25 april Upplysning

I mars har Birgitta dvs Pensionären på ön ansvar för lördagsteman. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

lördag 12 mars 2016

Vintersport Lördagsblogg

Jag kommer inte undan, det blir Vasaloppet.
Vasaloppets startfält. Det dallrar av energi i luften
Det borde ha skrivits tillräckligt om den saken och jag som är ganska ointresserad av skidåkning är ändå fascinerad av Vasaloppet.

Det är synnerligen osäkert om Gustav Vasa över huvud taget var här och åkt. Men Vasaloppet är här, väldigt mycket. Det började 1922 och har  pågått sedan dess, när det funnits snö. Några gånger har man ställt i eftersom det inte funnits något att åka på. Och några gånger borde man nog ställt in eftersom spåren försvunnit och snön blivit till drivor med snökristaller, som strösocker ungefär.

En ovanligt tjurig åkare hette Per-Erik Hedlund (1897-1975).  När han skulle åka Vasaloppet åkta han skidor hemifrån till starten, dvs från Särna till Sälen, sedan körde han Vasaloppet, och vann två gånger. Han gjorde lite som han ville och det där med landslagsdräkt gillade han inte, han åkte i en tunn helvit dräkt istället för den otympliga landslagsdräkten och blev hotad om diskning. Det struntade SärnaHedlund i.

Såhär skriverAnders Lindblad i SvD
"När han stakade i mål som överlägsen segrare hälsades han välkommen av Holmqvist med orden: ”I Sveriges namn hälsar jag Er som segrare”.”Särna-Hedlund” tittade kort på överstelöjtnanten och svarade: ”Ja, dög dräkten åt dig gubbjävul”, innan han snabbt försvann från målområdet. Sedan dess har svenska skidåkare använt den helvita tävlingsdräkten."
Barn på väg till skolan i Torgås en vintermorgon 1928
Bild ur boken Lima bortom mannaminne, Fotograf var Elin Jansson (1902-1969)
I samma bok finns den här bilden
Gruppbild vid Valla skola, damerna i förgrunden Liss-Ola-Tilda, Elsie Larsson, lärarinnan Berta Larsson, Karin Johansson och Alida Larsson Fotograf var Emil Johansson 1879-1948
Skidor har man nog underlättat transporterna vintertid i alla tider även om skidkläderna varierade, de här damerna verkar ha ambition att åka skidor men lite opraktiskt är det nog med de långa kjolarna, men snyggt.

Till Vasaloppen anmäler sig över 66 000 åkare. Men det är bara åkarna det, sedan tillkommer anhöriga, massmedia, kommersen och publik. Folkmängden i Mora ökar tre gånger om, minst. Många ortsbor hyr ut sina bostäder eller gästrum till åkarna.

Det finns många Vasalopp, Tjejvasan, Kortvasan, Öppet spår, Stafettvasan, Cykelvasan och så Vasaloppet och nu ska det bli Nattvasan också, fast det verkar som en del redan börjat träna på mörkerkörning.
Det är idrottsföreningarna fungerar som funktionärer och sorterar 66 000 ryggsäcker, säljer diplom och ramar, tar hand om skidor och chip och mycket annat. För det får föreningarna en slant/timmen. Det har gjort att idrottsföreningarna utefter vasaloppsspåret har relativt god ekonomi. Här finns mera siffror och kuriosa om loppen. 

Mycket krimskrams och en del bra saker

Tideräkningen i de här trakterna sträcker sig inte mellan midsommar och jul utan mellan Vasaloppet och älgjakten. Men nu är det lugnt ett tag.

Här är Pensionären i Lilla Vasaloppet för ... tja kan det ha varit 60 år sedan. Han brukar beskriva livfullt hur svårvallat det var. Han kom trea.

Pensionären på ön ansvarar för teman i mars och flera lördsgsbloggare finns i fliken överst

onsdag 9 mars 2016

Vad gör kvinnorna på asylboendet?

Att bo i ett litet rum på ett torftigt asylboende på en bergknalle i skogen, bli serverad mat några gånger om dagen och bara vänta, det måste var väldigt tråkigt.

Visst, många frivilliga ställer upp med språkundervisning, fotbollsträning och en del har provat på att åka skidor men det var ingen höjdare.

Min syjunta  beslutade sig för att åka till ett asylboende och ha junta där, det kanske kunde vara någon som ville vara med. Så vi samlade ihop garner och lite dåliga samveten, sk UFOn (Un Finished Objekt) och for dit. Och visst fanns det intresserade. En del kunde brodera och sticka och en del ville lära sig.

Och vi lär av varandra, vårt sätt att sticka är ju inte det enda användbara sticksättet. Alltid lär man sig något nytt, hur man börjar sticka från toppen på vanten /sockan t ex.
Idag fick vi lära oss ett nytt sätt att sticka ribbstickning, men jag måste träna lite innan jag kan förklara.

Det där med syjunta är populärt och det kommer fler och fler. Vårt lilla garnlager sjönk ihop och vi gick till asylboendet och la huvudet på sned och frågade om pengar till garn, jodå det gick bra men så tog garnet slut igen.
En fråga på Facebook resulterade i en del garn. Det händer ju att kvinnor flyttar och röjer och då har vi fått ta hand om de övergivna handarbetena ett par gånger.

Före jul ordnade vi så att de mest produktiva kvinnorna fick ha ett litet stånd på julmarknaden, de var mycket nöjda över att tjäna egna pengar.

Men jag ångrar alla garnlager jag inte köpt, 

Att små monotont upprepade rörelser är lugnande har vi ju hört men såhär lugn tror jag inte att jag vill bli, det är en elev på Sätergläntan som det slog runt för tror jag


Det är inte så många som intresserat sig för vintersport trots att de hamnat mitt i vinterlandet.

Kort sagt, har du garn och tyg över så kolla med närmaste asylboende om de är intresserade. 

fredag 4 mars 2016

Projekt Lördagsblogg

Dagens tema är Projekt, det har Pensionären på ön bestämt för det är hon som bestämmer i mars. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Projekt ger mig obehagliga känslor. Dels har jag dåliga erfarenheter och dels är begreppet så tudelat.
Jag tar ett citat från Wikipedia "En temporär satsning för att framställa en unik vara eller tjänst". 


Att bygga växthus kan vara ett projekt

 eller att träna inför och genomföra Vasaloppet.

Vasaloppets arrangörer är bra på logistik, alla 15000 åkarna har varsin säck med tillhörigheter och den vill dom ha tillbaka när dom kommit i mål, och det får dom.
Men är det en temporär insats för en unik verksamhet, det har ju pågått sedan 1922?

Om jag nu skulle fortsätta skriv om projekt och hur projektanställningar används på arbetsmarknaden så blir det bara dålig stämning så det ska jag inte göra.
Ha det så gott det går och glöm inte att titta på Vasaloppet på söndag morgon. Ulrika, dvs Pysseliten, ska åka och alla goda stärkande tankar till henne. 
Tvsändningen börjar i sjutiden på söndagmorgon och kom ihåg att ta med sportdryck och kaffe och energibar och sånt till tvsoffan, det är lätt hänt att man tappar formen och somnar om.

Hon är mycket peppad och med en guldfärgad nummerlapp måste det ju gå bra. Jag medger att jag inte är lika peppad när jag traskar iväg till brodericafé

MÅL!!!
Och hon kom i mål, trots att det inte fanns några spår kvar, de försvann på ett tidigt stadium och då är det som att slira omkring i drivor med strösocker.

Och hon orkar skratta!

fredag 26 februari 2016

Färg och form Lördagsblogg

Färg

Jag tycker faktiskt att grått är vackert, och svart är inte heller så dumt. Kanske lite fantasilöst i länden.

Byxor och kjolar
Man kanske skulle kunna variera sig lite, jag har i alla fall en rutig kjol, känns lite väl brokig ibland

Tröjor och blusar
Det är inte alls neongrått och chockbeige i min garderob. Kolla, det finns faktiskt två röda tröjor och en blå och en grön. Nästan lite spralligt.

Form

Målmedvetna vasaloppsåkare som förhoppningsvis håller formen ända till Mora, här är starten vid Berga by i Sälen för några år sedan. De flesta är vältränade och ambitioner har dom väl allihop. Många har satsat på att träna för att ha sin formtopp vid Vasaloppet och så får inget komma emellan. Men så kommer en influensaepidemi, en del kurerar sig nödtorftigt och åker ändå.
Det är bara dumt.

Den här åkaren lär aldrig komma i mål trots att det bara är 50 meter kvar.

Tack för Tove februaris teman, I mars tar Pensionären på ön vid och flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.