söndag 31 januari 2016

Ingemansland Lördagsblogg

Om detta vet jag inget, inte mer än att jag borde skriva en lördagsblogg om Ingenmansland precis som de andra lördagsbloggarna, du hittar hela gänget i fliken ovan.

Ingenmansland alltså, ett område som ingen intresserar sig för. Vad kan det vara? Det brukar ju vara ett område mellan två länder, själva gränsen liksom. Eller ett område som alla gör anspråk på men som ingen har självklar rätt till. Antingen slåss man om det eller struntar i det, tror jag.

Ett område som ingen tar ansvar för måste väl vara ett ingenmansland, diskbänken t ex. Fast då blir det ju mera en verksamhet som blir ingenmansland.

Nej ingenmansland var ett svårt ämne men om jag gör en halsbrytande manöver och glider vidare i associationsbanorna och fortsätter på temat verksamheter som ingen ansvarar för så hannar jag i textilbranschen, inte så förvånande kanske.

Snygg men tandlös, det fattas krokar som leder garnet
Jag har börjat spinna garn, t o m fått tag i en gammal spinnrock, två faktiskt. Den ena är bra och och den andra är fin. Fin men tandlös.

Varje spinnrock värd namnet bör ha tre spolar. Man spinner entrådigt på två spolar och tvinnar ihop till tvåtrådigt garn på den tredje. Det saknas ofta spolar så jag begav mig ut på spoljakt. Det är bra att ha flera spolar.

Men spinnrockar vilar för närvarande i ett slags ingenmansland, det är ingen som tar ansvar för dom.

Jag hittade två perfekta spolar i en antikaffär i Leksand, dvs den ena spolen var hel och den andra var trasig, 65:- st. Jag undrade lite över den trasiga spolen och butiksinnehavaren svarade att de var ju mera som inredningsdetaljer. VA!?
Jag varken skrek eller grät, jag stelopererade snabbt ansiktet och sa jaså och gick ut.

Arbetsredskap, inte inredningsdetaljer.

 Pensionären gjorde en ännu mer halsbrytande manöver och klättrade ut på uthusvinden och hämtade ner en spinnrock som var mycket illa åtgången. Men de är som en IKEA-möbel, man kan plocka isär dom och göra ren dom och pyssla lite, eller helt enkelt återanvända detaljer. Det blev en reservdels-spinnrock.

Vraket på vinden
Men å andra sidan var det så fin målning på den så det vore ju synd att inte bevara den hel och fungerande. Men då måste jag hitta ett nytt hjul för det gamla har ju gett upp.

Stillsam målning 

Så blir det

Så till sist en bild som förekommit i spinngruppen på Facebook , jag gillar de bevingade fötterna och det bekymrade lejonet i mitten. Att kvinnan är beväpnad med en slända gör inte saken sämre. Den bilden vill jag veta mera om. Den lär ska vara en satir över kvinnans kamp för rättigheter.

Ps sedan visade det sig att väldigt många spinnrockar har flyttat till Norge, "Dom var här och köpte allt" sa en gammal man i en diverse-loppis-skrot-affär.  Så spinnrockarna finns inte i ingenmansland, dom finns i Norge Ds

lördag 23 januari 2016

Snö

Snö säger Helena att lördagsbloggarna ska skriva om idag. Mycket lämpligt, det snörar nämligen.
Flera lördagsbloggare hittar du i fliken ovan.

Snö är väl som det mesta, bra i måttliga mängder. Nu är det alldeles lagom.
Iskristaller är det och när dom hakar varandra kan det bli riktigt sega hängdrivor och riktigt farliga på om man är i vägen när det plötsligt släpper taget.
Kulsnö fungerar som kullager och är livsfarligt, på får man ha broddar på skorna. Blötsnö är ett elände och ett syndastraff, kräksnö kallar mågen det.
Såna där stora fina luddiga flingor är fint, det är sån snö man vill ha och när jag var barn försökte jag fånga dom med tungan. Men sånt passar sig inte för en pensionär, man måste uppföra sig, ibland i alla fall.

Jag har ju köpt ny kamera och hittat en kurs på Internet, Kameraväskan heter den och där får man goda råd. "Ta av linsskyddet" t ex, ja vem har inte glömt det? Och att fotografera snö är inte det lättaste. I Kameraväskan förslår en vänlig ung man att man ska lägga sig platt på marken "Man får offra sig" men tröstar med att man får mjölkchoklad när man kommer in. En mycket sympatisk fotoskola tycker jag.
 

På en fototävling i höst råkade jag på en bild placerad ganska bra, jag tyckte själv att det var en ganska skräpig och rörig bild och uttryckte min stora förvåning över placeringen. Herrarna i fotoklubben instämde. Undrar vad den där juryn skulle säga om den här bilden.
Juryn pratade mycket om geometri, linler och mindre om innehåll. Därav min reflektion.

Det står Selja byväg på skylten



Rimfrost måste väl vara tvådimensionell snö, fast snöflingor är ju ganska platta också. Hur jag än försöker fotografera mina frostblommor i växthuset så är det något fel på bakgrunden.

Nej nu måste jag förbereda dotterns 30-årsmiddag.

lördag 16 januari 2016

Lördagsblogg Kontrast

Kontrast ska vi lördagsbloggare skriva om idag, det vill Helena och övriga lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Plötsligt fick jag ett anfall av ambition, i kontrast till det vanliga det-ordnar-sig-beteendet. Jag tänkte jag skulle kolla vad kontrast betyder egentligen. För inte är det väl synonymt med motsats, heller, är det väl inte, va?
Jo lite säger diverse synonymordböcker. Fast det tycker inte jag  Eller jo kanske, det där måste jag fundera på ett tag.

Det jag tänkte på som kontrast idag är egentligen något helt annat.


Såhär kallt var det i morse, och eftersom termometern står på fönsterbrädan så avslöjar den ett hiskligt fönsterdrag också.
Det är precis motsatsen mot vad jag gillar i temperaturväg, men kontrast är det väl inte?


Här blir det däremot kontrast för när solen lyser på solfångaren så går det 50-gradigt vatten in i systemet, det är inte mycket men det ger värme trots kylan. 
Men jag huttrade och frös, då så kom jag på att jag hade en bomullströja på mig. När jag bytte till en ylletröja blev det mycket trevligare, Det var stor skillnad, men kontrast, njae. 

lördag 9 januari 2016

Lördagsblogg Små och Stora ord

Idag vill HeLena att vi lördagsbloggare ska skriva om Små och Stora ord. Flera lördagsblogare i fliken ovan.

Eftersom jag tycker det är intressant med ordbruk och bokstavsskötsel så tycket jag det var ett toppenämne och körde fast. Tvärstopp blev det.
Vad skriver man om det då? Vad kan jag om det? Inget, det finns så många andra som kan det så oändligt mycket bättre.

som jag sällan hinner läsa

Men orden är så viktiga, det märker jag väldigt väl nu när jag är på ett asylboende i närheten en gång i veckan. Dessutom betyder många ord minst två saker. De små orden är svåra att förklara och det är så betydelsebärande.

De stora orden slarvar vi med och de blir liksom devalverade. "Jag hatar köer!" säger någon men jag tycker hata är något helt annat. Jag tycker inte om att köa och det tar tid och är tröttsamt och tråkigt, men hata – nej.
"Jag älskar grönsakssoppa", säger någon annan (vilket en del anser vara en omöjlighet). Kärleken till grönsakssoppan ter sig lite pervers för mig även om jag gärna äter det, grönsakssoppa alltså.

Mycket bra bok som kommit till användning i två museer i trakten

Ord som vi kanske borde lärt ut lite mer omsorgsfullt är Tack och Förlåt. Ord som har med respekt och hänsyn att göra smittar liksom av sig på den som använder dom, likaväl som elakare ord smittas. Precis som när drängen i Lönneberga sa –I morgon ska jag köra dynga, det ska bli roligt. Det gäller ju att övertyga sig själv för visst kan man påverka sig själv minst lika mycket som man påverkas av andras ord.
Vassa ord som träffar trumhinnan kan fastna där.

Visst vill jag läsa mera och skriva men det är mycket nu och jag blir lite stressad.


Ska man läsa en stickbeskrivning som text eller som diagram? I den här boken finns ett antal beskrivningar på olika sätt att lägga upp en stickning. Jätteintressant, tycker jag.


Här står en spinnrock och i uthuset står det sju kartonger ull.
Men jag hinner inte språka som jag vill, ej heller läsa.


Och en nyuppsatt mattväv. 

Så jag får be om ursäkt för sen ankomst men det är alldeles för mycket annat som lockar nu. Jag lovar inte att jag ska bättra mig.
Nu ska jag sy en vinterkappa, det är ju kallt!

lördag 2 januari 2016

Magi Lördagsblogg

Nytt år, ny månad, nya teman. Nu är det Helena som bestämmer om januari och hon vill att vi ska skriva om magi.


Fotografering är visserligen inte magi men när Brutus Östling är ute med kameran så framstår det som magi för mig. Men även magi kan ha sin naturliga förklaring, tips och trix. Och man kan verkligen bli som förhäxad av fotografering, det är ju lite vitsen med magi tror jag.

Här har Brutus Östling en blogg och en här och här är det en hemsida.

Brutus Östling kom hit för några veckor sedan men det var lite svårigheter på vägen. Stormen Gorm hade slängt ner en gren på vindrutan på bilen så det var inte så bra att köra den, reservbilen hade kopplingen lessnat på men till slut tog han hit, från södra Sverige till Mora, bara en timme försenad.
Han kånkade in en fina fotoböcker och rev av en tvåtimmars föreställning med alldeles fantastiska bilder, kort paus när han sålde böcker. Sedan fortsatte han med en föreläsning i konsten att fotografera. Goda råd och bra tips helt enkelt. En imponerande energi!



Bild ur Brutus Östlings bok från Midwayöarna

T ex När man fotograferar fåglar är det smart att ligga ner för då uppfattas man inte som farlig, Står man upp är det nåt lurt. Men bör man se upp för elefantsälar när man fotar pingviner på Sydgeorgien för sälhannarna (3-4 ton) ser väldigt dåligt när dom är på land, och dom gillar att lägga sig på honorna.

Elefantsäl, Ligger också. Bilden är från Brutus blogg
(sådär känner jag mig på morgnarna)
På en del kameror kan man ha ett batterigrepp som bildar en liten hylla under objektivet. där kan man lägga Frolic (hundmat), det gillar albatrosser t ex. Det blir fantastiska närbilder.

Men jag har ingen Frolichylla på min kamera och jag är ju sällan på Sydgeorgien eller någon annan stans heller, det blir mest hemikring. Brutus berättade att han bygger gömslen. 

Mindre lyckat sätt att mata in fåglar, om man vill fota dom.

Hemma i trädgården har han byggt ett gömsle och en fågelmatning men han har ordnat så han slipper huvudlösa fåglar. Han har tagit en gammal planka, går nog bra med en gren också, och spikat fast pappmuggar med fågelmat i på baksidan av plankan så muggarna inte syns, så lägger han lite snö på plankan så det ser alldeles naturligt ut och så kommer fåglarna (förhoppningsvis) och i bästa fall börjar dom bråka om godbitarna, så blir det lite mera fart i bilden.


Den här boken gjorde han på Midwayöarna, där fanns en militärbas under andra världskriget. Nu har man rensat bort det mesta som kan störa albatrossernas landningar. Flyga kan dom men landa är knepigare
Han visade bild på ett gömsle han byggt, jag tror det var när det skulle fotograferas lammgamar i Georgien, pekade på tre gluggar och berättade att där är jag, där är min fru och där är min dotter. Dom fotograferar alla tre. 


Den här boken fick jag i födelsedagspresent av syrran och redaktören.  Nu har jag köpt en kamera som i viss mån lever upp till boken. Det ska bli så kul och jag lovar att det ska bli bättre bilder än de här som jag tagit med mobilen.

lördag 26 december 2015

Halvårskoll Lördagsblogg


Eller om det är helårskoll, jag håller inte så noga reda på dagarna.

Det är sista decembertemat Anna ger oss för den här gången. Alla lördagsbloggarna finns samlade i fliken ovan.

Hela året har varit riktigt bra, vi har liksom blivit lediga i år. Pensionären jobbar inte heltid på Siljansfors skogsmuseum längre, han jobbar inte alls, i princip alltså. Och vi äter frukost tillsammans nästan varje dag.
Vi har t o m varit på semester en hel vecka, nästa i alla fall.
Kort resume:

Mina ihärdiga försök att fotografera fåglar går fortfarande inte så bra


Konstverken hos grannen är enklare för dom står still

Jag lyckades få till ännu en sjal, 

Vi målade hela huset

Och var på spelmansstämma i Bingsjö

Det prunkar i grannarnas trädgårdar

Solnedgångarna är extra i år

Mina barnbarn kom hem och hälsade på och får inte gå ut, konstigt.

 Fina broderieroch i gården Bortom åa i Fågelsjö

På semestern blev jag kär i Öland och Himmelsberga
så mycket fina textilier



På Öland är allting långt. Husen är långa

och sofforna är långa

Sedan hälsade vi Olgakatt och där prunkade verkligen trädgården

Hemma gjorde mågen ryssolja, mest för att ha koll på hur man gör tror jag

Jag hittade kantareller och hade för litet kamerafodral, alltså måste jag köpa mera kamera.

Solnedgångarna har verkligen varit pampiga i år

Pensionären röjer i uthusen och mågen gör fynd

På fotoklubben experimenterar vi med tomtebloss

Sonen jobbar på i Stockholm, flickvännen fick jobb på Migrationsverket. 
Dottern höll på att få tre jobb men valde folkhögskolan i Sveg, 
på samma skola som pojkvännen. Så praktiskt.

Ja det var väl allt, nejvisstja, jag måste ju planera inför nästa års kantareller

tisdag 22 december 2015

Julkort



Jag skickar bara ett julkort i år och det går till läkare utan gränser.
Och inte heller skickar jag något julbrev och berättar hur året har varit. Orsaken är bara att jag inte vill göra någon avundsjuk.

Vi har det helt enkelt väldigt bra och ingen dramatik har inträffat. Pensionären har avslutat flera uppdrag och vi äter frukost tillsammans nästa varje dag! Han har dessutom börjat röja i sitt rum och slängt sisådär 150 kg papper (det märks inte).

Eftersom vi inte har någon katt får jag spinna själv. Det är mycket lugnande.


En lugn och fridfull jul önskar jag alla och ett lika fridfullt 2016. Världen är nog dramatisk runt om oss.

Ps och inga raketer och sånt va, det bara kostar pengar och skrämmer djur. Ds


lördag 19 december 2015

Så har det alltid varit Lördagsblogg

Idag tycker Anna att vi ska skriva om hur det alltid varit. Hur de andra lördagsbloggarna har det kan få reda på via fliken ovan.

Hårt bröd,
sånt gör jag alltid till jul nuförtiden
Fast det var ju länge sedan jag gjorde som det var förr. Traditioner förändras och liksom klingar av till förmån för nya. För traditioner har alltid funnits, så har det alltid varit.

Det lär ha funnits en hushållsgris i min familj man skulle ju ha det förr. Men det var innan jag föddes, jag vet inte riktigt om jag ersatte grisen eller hur det var.

Visst julstädades det väl som seden föreskrev, men inte överdrivet, mamma hade ofta roligare saker för sig. Jag minns att vi åt middag vid diskbänken ibland för att matbordet var belamrat med papier mache eller lera eller batik eller vad det var som för tillfället var på tapeten. Just det tapetklister användes t ex när vi gjorde trådballonger.
Så var det ofta förr, d v s i mitt barndomshem. I alla fall är det så jag vill minnas det.

Och så bakade hon, pepparkakor, lussekatter, pepparnötter och strassburgare. Moster Frida kom med polkagrisar och en fruktkaka som var torr redan från början. Och en filt från Tidstrands yllefabrik. Hon köpte ofta stuvbitar och ansåg att det räckte till barnfilt. Det gjorde det inte.

Prästgårdsnötter, andra bakningen,
den första tog slut
Skyltsöndag var det också och det var spännande. Nu i vuxen ålder har jag pratat med bekanta om hur vi såg på sakerna i skyltfönstren. Finaste dockan i skyltfönstret med leksaker t ex. Den ouppnåeliga som bara var till för att titta på. En bekant var helt oförstående och sa att hon den skulle hon ha, det var bara så. Det är tydligen lite olika hur man förhåller sig till saker och ägande redan som barn.

Idag var det repris på julskyltningen här i byn, dvs köpmannaföreningen hade skaffat tillstånd till försäljning för alla. Det innebar att skolklasser och andra fick sälja sina bullar mm på gågatan. Syjuntan tog dit bord och två av kvinnorna från asylboendet kom sålde sjalar och broderier som de gjort under hösten. Några av oss infödingar var med och raggade kunder och hjälpte till.
Det kan behövas förklaringar ibland, det är inte så lätt när man kommer från Etiopien och Syrien.
Dom sålde nästan allt och var väldigt nöjda och ganska frusna.

Men det roligaste var att alla var så välvilligt inställda och hjälpsamma. Så tror jag också att det alltid varit.

Men tog jag några bilder, icke, jag frös för mycket om fingrarna, så har det också alltid varit.

lördag 12 december 2015

Salig blandning Lördagsblogg

Idag vill Anna att vi ska skriva om Salig blandning. Och jag har funderat och funderat... till slut hamnade jag i julkrubban. Det är väl en salig blandning det. Där är både människor och djur från alla håll. Men med den rådande debatten som bakgrund så måste man ju fundera ett varv till. Om man tar bort flyktingarna från julkrubban, och judar och araber och afrikaner så blir det ju bara kvar en åsna och en ko.
Så det är nog bra med en salig blandning.

Den andra saliga blandningen jag kom att tänka på är mat. En soppa som serverades i församlingshemmet en onsdagslunch. Det var kockens avskedslunch innan han gifte sig med sin vän och flyttade från orten. En riktigt god soppa var det.

Fisksoppa med curry
1 stor lök
1 msk curry
1 msk smör
Hacka löken och fräs alltihop i en kastrull
1 pressad vitlöksklyfta
0,5 liter buljong
1 burk hackade tomater
(hit kan man förbereda)
2,5 dl grädde
1 burk persikor i bitar
300 torsk i bitar

En annan maträtt som väl också kan kallas salig blandning är Axnérs nirvanagryta.
Jag fick receptet av honom någon gång på 80-talet som tack för receptet på min choklad som jag gjorde för att stilla chokladsuget vid mensen.


Den döptes senare om till Jourgryta eftersom den blev kvinnojourernas nationalrätt i flera år.

Flera lördagsbloggare httar du i fliken ovan



lördag 5 december 2015

lördagsblogg Övning ger färdighet

Idag vill Anna att vi ska skriva om att övning ger färdighet.

Och det är ju så sant så, men så ska man komma sig för också.
Syrran skriver om yoga (hon snor ofta mina ämnen innan jag hunnit skriva, hur vet hon?) Men jag skriver också om yoga. Det var förresten hon som satte mig på yoga-spåret. Förmodligen var jag ganska otrevlig, sur och bitter och nybliven arbetslös på ojusta grunder.
– Yoga, sa syrran
– Phf, sa jag, det kan nu roa er med i stan, sånt finns inte här i skogsbrynet.
Men det gjorde det, en Prova-på-yoga. Det räckte.

2004 började jag en yogalärarutbildning på Deva Espania. Vid vägs ände i Andalusien.  Och sedan dess har jag hållit på och nu får jag inte sluta för deltagarna,  det är nog tur för mig det.
En del har hängt med från början.

Här är en liten julklapp, ett yogapass som jag komponerat. Man börjar i sängen och slutar passet med att man står på golvet, vaken och pigg: God morgon yoga
Favoritställning
Men så har jag övat på annat också, jag fick ju för mig att jag skulle bevisa att jag inte var helt obegåvad, så jag skulle sticka spetssjalar. Det gick väl sådär.



De där tussarna nere till vänster är misslyckanden som jag rivit av och börjat om. Sedan kom jag väl en bit och tyckte mönstret var för tråkigt så jag började på en annan sjal. Som blev klar faktiskt, och en till och en till...





Jag kanske borde ge mig nu.

Panna Frost Flower heter den.

Men så var den en som var så vacker och den ville jag verkligen klara av och det gjorde jag också. 

Sevilliano

Nu har jag hittat en som jag har gått bet med. Hittills. Det finns inga mönsterrapporter och varje varv är unikt men skam den som ger sig, jag ska nog klara den också, så småningom. 
För närvarande är det muddar. Jag övar.

I en flik ovan finns det flera lördagsbloggare.