fredag 23 januari 2015

Nyckel Lördagsblogg

Idag vill Olgakatt att vi ska blogga på ämnet Nyckel, du vet dom man brukar rusa runt och leta efter, bilnyckel, husnyckel... 

Flera nyckelbloggare finns i fliken ovan.

Vem har inte irrat runt och letat? Till slut får man lugna ner sig och börja bakspåra sig själv, vad hade jag för kläder på mig, vilken väska? Sedan hittar man nycklarna i kylskåpet eller något annat självklart ställe där men lägger saker när man har varit och handlat.


Uthusmyckel sitter i dörren för det mesta, dessvärre har vi bara en så förhoppningsvis får den sitta kvar. Något stöldbegärligt finns det ju inte i uthuset. Det är där vi har sopsorteringen.


 Vännerna som köpte en gammal gård uppåt Finnmarken fick med en nyckel till ett uthus, 
den såg ju lite kul ut. 


Men vänder man på den så ser det ännu roligare ut och tittar man noga 
så ser man att den är dekorerad.


En uthusnyckel till, inget elegant smedjobb men funktionell. 
Jag tror jag fotade den för att kolla med smeden om det gick för sig att få en ny.


Och så har vi en massa lås som tappat sina nycklar, såklart.


Och så finns det en hel hög med nycklar som tappat sina lås, den här lilla samlingen är bara symbolisk. Pensionären har lådvis. ibland får han leta på en nyckel och fila till när någon har tappat bort en oumbärlig nyckel.


 Såhär ser de nya moderna nycklarna ut, det är en tagg. 
Det är lite svårt att veta om det är en märklapp eller något viktigt.


Det här är inte en tagg utan en helt vanlig läderbit.


Oh! Vilken lycka. Ett lås, slitet och medfaret, men med tre nycklar

lördag 17 januari 2015

lördagsblogg Skräp

Jag städade i går, man ska visst göra det på fredagar har jag hört. Det blev en ganska omfattande städning för jag har nog missat några fredagar. Och lämpligt nog vill Olgakatt att vi ska skriva om skräp idag.

Och vad är det då som är skräp? I stort sett ingenting.
Skräp är material på fel ställe och kan det inte bli något annat så kan det bli värme.
Men det som är mest skräp av allt är nog trasiga plastpåsar. Dessutom ser det skräpigt ut men skräpigt är en annan sak.

Vårt vanligaste material på fel ställe
Vi har en lång och smal tomt som liksom är delad i två. Pensionären har mycket material på sin tomthalva medan min tomthalva är relativt prydlig. Hans halva ser skräpig ut med gamla bilar och virkeshögar och skrot. Vi talar om saken ibland, mest jag. Men material är det.

I arbetsrummet finns mina travar och högar med garner och tyger är väl inte så prydliga kanske men det är ju en helt annan sak. Tycker jag.
Spår efter naturälskare ?
Jag tror att konservburkar blir de nya antikviteterna, när såg du en kaffeburk i plåt senast?
Efter min omfattande städning i går så föll jag ihop soffan framför tvn. På Kunskapskanalen visades ett franskt program om Rio de Janeiro och hur de lyckades bromsa och vända utvecklingen från nedskräpad och förgiftad stad till något betydligt hoppfullare inför OS -09. Undrar hur det gått sedan?
Vanligtvis plockar jag inte plocka tomburkar men den här tog jag reda på och pantade,
den låg så väldigt fel vid min promenadstig.
Nästa program handlade om en man som var på jakt efter vintageprylar i Indien. Jag tror det gick någon gräns vid antikviteter, man bör inte bära iväg med kulturarvet, parthenonfriser och sånt. Det programmet tycket jag inte om, en snorkig raljerande attityd bör man inte ha som turist. Han traskade runt på loppmarknader och "gjorde fynd" bland det som det han kallade skräp.
Nu ska vi åka till vår nya fina Återvinningscentral med skräp, faktiskt. Allt kan man ju inte ta reda på själv.

tisdag 13 januari 2015

Strumpbyxor i fönstret

Det var väl en jättebra idé!? Att lägga strumpbyxorna i fönstret alltså.
Jag frös och tyckte att det drog kallt från fönstren så jag tog mina gamla strumpbyxor, och varför i hela friden hade jag inte slängt dom? Och så fyllde benen med frigolitkulor från en gammal saccosäck som jag inte heller kommit mig för att slänga, och knöt ihop.



Problemet är att statiskt elektricitet, plötsligt har man frigolitkulor överallt. Men om man gör en tratt av papper och öser kulorna med en porslinspyts så kan det vara ganska hanterligt.


Nu ligger dom och tar emot det värsta kalldraget. De, dragkorvarna, är lite för lätta för att vara riktigt bra men jag klämde fast dom med blomkrukorna. Egentligen borde nog varit sand men sanden är väldigt översnöad nu. Jag funderade på helt vete eller ris men kom på att det skulle kunna mögla eller ruttna eller eventuellt börja gro om det blev fuktigt.

söndag 11 januari 2015

Lördagsblogg Romantik

Olgakatt vill att vi ska blogga om Romantik denna lördag, dvs i går. Och jag snubblar in på sluttampen som vanligt. Lördagsbloggare som hunnit skriva i tid finns i fliken ovan.

Romantik? sa jag klentroget och förvirrat. Dottern föreslog att jag skulle skriva om romantiken för hon vet hur sakligt jordnära vi är i det här huset.

En gång för mycket länge sedan undrade jag försiktigt om vi inte skulle slå till och förlova oss. Det var sent en höst och någon vecka senare berättade han som numera är Pensionären att han köpt ringar.  Jag har satt dom på bilen, sa han. Nya vinterhjul behövdes verkligen.
Vi blev aldrig förlovade men väl gifta, så småningom. Gissa om det blev borgerligt, korta varianten.

Goda middagar gillar vi men romantiken med levande ljus får vara, det får lov att vara en elektrisk lampa också. Men jag tänder gärna ljus och det gjorde jag när vi satt ute i växthuset (som blivit mer lusthus än växthus). Pensionären hämtade en golvlampa och tände så han kunde lösa korsord.
Nej, romantik det hålls dom bara med på film.

Romantik förresten kan den existera på vintern?
Hur kul är det här? Kräksnö sa Johan.

Men lite romantiskt kanske man kan hitta i helgens bedrift. Dotter Emma och jag for till Emmas pojkvän Johan i Sveg för att färdigställa julklappen: En vadmalsväv.  Johan vill väldigt gärna väva vadmal och sy sig en plagg av. 

Solvning, Johan har pannlampa, ett underskattat hjälpmedel i alla möjliga
sammanhang där man behöver båda händerna lediga.
Och på ett dygn lyckades vi förskeda, dra på, solva, skeda, knyta fram och börja väva. Puh!
Garnet är löst och klibbar ihop och det är inte lätt att väva.

Det var inte romantiskt men det var rätt gulligt när de satt där och jobbade tillsammans, nästan lite romantiskt.

lördag 3 januari 2015

Lördagsblogg Min musik

Tack PettasKarin för roliga decemberteman. I januari är det OlgaKatt som bestämmer teman och idag heter temat Min musik. Mer om lördagsbloggarna finns i fliken ovan.

Det har sina sidor att bo i hjärtat av Dalarna, man blir inspirerad till både det ena och det andra, traditionerna vilar tungt och tryggt, ända tills man börjar gräva och inser att det inte var riktigt som man trodde.

Varken musiken, kläder eller andra traditioner känner till landgränser eller andra gränser. Seder och bruk fångas upp omtolkas och förs vidare.

Men nu var det musik det skulle handla om och en gång för länge sedan fick jag för mig att jag skulle börja spela fiol, då var jag över 40 och hade aldrig hållit i en fiol.
Hur gör man då? Jo man tar sin femåriga dotter i handen och säger att nu ska du få spela fiol! Vill inte, sa ungen.
Men jag ville mer och hade hittat en kurs där barn får lära sig spela fiol och föräldrarna ska vara med. Pedagogiken var enkel, lyssna och härma. Lärarna hette Bengtsson och Moraeus, bara en sån sak.

Vi spelade och spelade och ganska snart hade ungen spelat ifrån mig. När hon lessnade och inte ville mer så låg det plötsligt choklad i fiolfodralet när hon kom till lektionen. Mutor är effektiv pedagogik. En gång när det var riktigt motigt så klädde jag om hela fiolfodralet med ko-pälstyg. Då blev det en gosefiol och den var hon väldigt stolt över.
Andra mindre sykunniga mammor var inte så förtjusta.

Idolbild

Förebilderna var många och och en del kanske inte var så himla charmiga, men spela kunde dom och komponera låtar som dom friskt lånade av varandra och gjorde om.

Under några år jobbade jag på Folkmusikens hus i Rättvik, ett arkiv och musikmuseum. En av mina uppgifter var att registrera notuppteckningar. Upptecknarna ville gärna ha den "ursprungliga" låten. Det fanns naturligtvis ingen sådan men en spelman hade förklarat att "den här gånglåten spelades när Noak gick av arken" och en kvinna hade lärt sig en polsketrall av trollen i skogen.



När jag inte fick vara med i barngänget längre var det dags för spelmanslaget och där gällde samma pedagogik, lyssna och härma. Men artroser gjorde det svårt att hålla i stråken, numera lyssnar jag hellre.

Det var en period då spelmanslagen gav ut jubileums-cd efter 60 års spelande. Även vårt spelmanslag började också fundera när det var det startade egentligen. Så det blev en 70-års-cd till slut.

Den tjocka tanten till höger om mitten är jag.

Och dottern då, hon som började spela fiol? Jodå hon spelar fortfarande fiol, också

lördag 27 december 2014

I handen Lördagsblogg

Pensionären är inte så bra på presenter men han är en hejare på att tanka min bil och lite annat smått och gott. Julklappar däremot har han aldrig var förstått vitsen med.

Men häromdagen kom han in med ett par böcker i handen. Han hade hittat böckerna i en låda i garaget. Rester från någon röjning kanske. Den ena boken var Kajsas kokbok, den har jag redan och den andra var den här:

HUSMODERN HEMKURER OCH GODA RÅD 
utarbetade av 
Kerstin Wenström
Samt 
JURIDISKA RÅD FÖR HEMMET 
av E.O  hovrättsnotarie 
A. Bergström

Så står det på titelbladet. Men inte på framsidan eller ryggen. Lite lurigt är det men halva boken är juridik med betoning på nya äktenskapsbalken som trädde i kraft 1921 och försiktiga påpekanden om de förändringar som gynnar kvinnor.
Det kanske var lite hotfullt?

Först kan man läsa sida upp och sida ner med goda råd. Allt från Acetylsalicylsyrepulver till Örvärk. Däremellan har man hunnit med Hicka, Hjärnskakning, Kopparnäsa, Nervdroppar, Reumatism i knäna, Struma och Väderspänning. För att nämna några.

Först reagerade jag på Innehållet i medikamenter, Antipyrinpulver som tas mot sjösjuka t ex. Kan det vara bra? Men å andra sidan borde det vara lika skrämmande om man tar vilken nutida medicinburk som helst och stavar sig igenom  innehållsförteckningen.

Har inte hostan gett sig, här är ett tips. 


Problem med hy? Det finns bot mot det också




Det är ju hoppfullt att skönhetsvården börjar med friskvård och tyngdpunkten läggs på 
kvinnors idrottande
Det finns många möjligheter att hitta skavanker på sig själv
Det är ganska petigt må jag säga
Men sedan blir det riktigt intressant, det handlar mycket om kvinnors rättigheter och möjligheter.

"Med det sociala och rättsliga intresse, som nu måste anses ha fullt vaknat bland de svenska kvinnorna, torde icke vara ur vägen att i en bok som denna ägna en särskild avdelning åt det område av den svenska rätten, som särskilt måste ligga kvinnorna om hjärtat att ha i inblick i, emedan det just innehåller de regler, som behärska och styra deras liv, deras hem och deras förhållande till make och barn: familjerätten."
(puh sådana meningar skrivs inte idag, tack och lov)
Därefter behandlas Äktenskapsrätt, Trolovning Äktenskapshinder, Äktenskapsskillnad mm.

Se det var en intressant julklappsbok det! Behöver någon goda råd så kan man med förtroende vända sig till Wenströms bok, kan inte vara dyr på Bokbörsen.

onsdag 24 december 2014

God Jul

Vi har kommit förbi vintersolståndet och solen tittade fram en liten stund. Det ljusnar.











Idag lyste solen på vedkorgen, det innebär att solen stod så lågt att den lyste genom hela huset
Och fåglarna äter och äter.

Så hoppas jag att ni får lugna fina dagar med bra böcker sköna promenader och kul slöjd. Och lagom mycket mat och dricka. 
Jag har torkat golven och hängt upp julgardinen så nu får det duga. Ja så var det ju det hårda brödet också, receptet finns i en kommentar i förra inlägget. 
Nej ni får inget mera julkort än det här, jag jag skickar bara ett och det går till Läkare Utan Gränser.
Må gott!

lördag 20 december 2014

Förr i tiden Lördagstema

– Jamen det för för jättelänge sedan, det var säkert på 1900-talet, sa en ung tjej till en annan.
Jag blev lite tankfull ett tag.

Förr i tiden, när var det? Och var det bättre förr? Museiefolk brukar hävda att det, ju förr desto bättre, men de har ju sin syn på saken.

Förr i tiden var det viktigt att hålla älven kvar i sin fåra här i trakterna. Därför var varje hemman skyldigt att leverera ett visst antal mjogar.
Rester av mjogar finns kvar än
En mjog är en tunn trädstam som man hugger (och eventuellt svedde dom för att göra dom lite hållbarare mot röta) sedan bankar man ner den i älvstranden där älven kröker. Därmed hindrade man vattnet att ta med sig marken. Mjogarna skulle ha bomärke också. 
Numera är älven reglerad och strandskoning är inte nödvändig längre men mjogarna finns kvar. Här och där utefter älven finns det byar med namn som minner om strandskoning och jag bor på Mjogåkersvägen.


Förr i tiden bakade man allt bröd själv, även hårt bröd. Det här bakade jag i förmiddags men det var ju inte så länge sedan.

Emmas foto
Här sitter mågen Johan på Årsunda vikingagård och lagar sina kläder. Förr gjorde man det själv och det gör dom fortfarande i alla fall på Årsunda vikingagård. Gården ligger strax söder om Sandviken och är väl värt ett besök. Barn i alla åldrar uppskattar det, både hantverket, sagorna, lekarna och maten.

lördag 13 december 2014

Surrogat Lördagsblogg

Lördagsbloggare finns i fliken ovan och i december är det PettasKarin ger oss bloggämnen

Cikoria användes som surrogat för kaffe under kristiden, mamma pratade ibland om "surr" och det var hon inte förtjust i. Hos oss fanns nog inte cikoria att få tag i, den växer inte så långt norrut.
Cikoria, bild från Impecta
Det är det som gör att något är ett surrogat, originalet är svårt att få tag i så man får ersätta det med något annat. Undrar vad det använde istället  när det inte fanns varken kaffe eller cikoria.

Grönkålschips, hälsan själv!
I kväll kommer det lite folk hit till oss och jag tänker bl a bjuda på svartkålschips, men det är inte surrogat för något annat. Chips är ymnigt förekommande. Men grönkålschips är lite ovanligt, både gott och nyttigt.

Ska man leta surrogat numera så kan det vara bra att leta i naturen, men det borde vi ha gjort i våras, det är då det finns användbart och nyttigt. Har man smått om  värktabletter så kan man bälga man  i sig tre koppar te (på en timme) av blad, bark och knoppar från pil (Salix). Det motsvarar det en magnecyl. Det innehåller salicylsyra och den är lite tuffare än mot magen så jag föredrar magnecyl.

Gran och tall kan man också göra te på i alla fall man behöver C-vitamin. Man tar barren men de ska man göra mitt i vintern när det är som kallast. Då innehåller de mest med C-vitamin, 395 mg/100 g barr. Under våren är det bara  52 mg/ 100 g. Det är ungefär samma sak med gran men de innehåller mindre mängd C-vitamin. Men ändå innehåller både gran och tallskott mer C-vitamin än apelsiner. Faktiskt!

Och så grankåda. Den innehåller diverse terpentiner och hartsämnen som både är smärtstillande, antiseptiskt och värmande.

Det finns mycket som kan användas som surrogat om det blir svåra tider igen. Men har vi kunskapen då?

Min favoritbok som jag citerat ur heter Svenska träd och är skriven av Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf, foto av Maj-Britt Rehnström.

torsdag 11 december 2014

Om kören tappar rösten

Silent Monks Sing the Hallelujah Chorus

lördag 6 december 2014

Dråpligt Lördagsbloggen

Nu är det PettasKarin som har hand om lördagsteman, idag ska vi vara dråpliga. Jag ska göra så gott jag kan.

Dråplig, konstigt ord, det har ju inget med dråp att göra. Alltså, dråpligt uppfattar jag som något i sammanhanget oväntat lustigt. T ex de filmaffischer som en ovanligt kreativ elev på Sätergläntan gjort.
Jag tror jag visat dem tidigare och jag vet fortfarande vem som var kreatören.
Så idag kommer jag att visa vackra välgjorda och dråpliga slöjdalster.
Utanför träslöjden
Vid vävsalen
 Jag skulle verkligen vilja gå på den där skolan, dom har massor med roliga veckokurser inspirationen och materialet finns och kunniga lärare och underbar miljö. Det här är seriöst så det förslår.

Man ska älska sitt material
Ett år hade eleverna gjort förslag på julklappar, här är ett förslag som fick mig att fundera lite extra på det där med stickning. Vari ligger behovet, egentligen
Förr i tiden förställde kronstången ofta en drake, 
här är en i ny tappning, ganska beskedlig
Den här är betydligt lömskare 
Och lite dråpligt är det väl att hitta gamla jordbruksredskap i ny tappning.
I morgon, söndag är det öppet hus på Sätergläntan, det är det alltid i december och till våravslutningen. Och jag ska dit och bilen kommer att bli full.

måndag 1 december 2014

Böcker

Det är trångt i bokhyllan, jag måste gallra. 
Som vanligt missade jag att ta före-bilden och nu är det nästan klart. Före låg det böcker instoppade ovanpå de andra böckerna. Hyllorna var proppfulla. Här måste gallras. Förra gången det begav sig så råkade jag gallra makens böcker och fick ställa tillbaka. Nu ägnade jag mig åt mina egna. 
Det är svårt
En del böcker får flytta ner till bokhyllan i källaren tänkte jag men den var också full.

Fullkomligt menlösa böcker som jag aldrig kommer att läsa och troligen ingen annan heller, de jag väl slänga? Ja, jo men nu har jag ju bundit in dem själv och det blev väldigt fina band. Nja, de får vara kvar.
Jag började gallra lyrik och insåg att de tar ingen plats alls, det är så tunna häften.
När jag makat och stuvat om och gallrat Svenska värsar och Svenska litteraturstudier och lite till var jag mycket nöjd. Det blev lite svängrum i bokhyllan och Tove Jansson fick plats på en hylla, det såg bra ut.
Så vände jag mig om och insåg att där låg travar Selma Lagerlöf och Kerstin Ekman och lite till. Undra på att det fanns plats då. Då sprack det där med Tove Jansson.

Romani Rolland, Oscar Levertin, Fredrik Ström
och Gustaf Frödings samlade skrifter

För ett tag sedan ringde en man till maken och sa att dom har några böcker efter en faster som hade dött och det är både fina och bra böcker för fastern var en litterärt bevandrad person.
Ville vi ta hand om det? Visst säger maken som ännu inte lärt sig att "några böcker" betyder några lådor med böcker.

För närvarande står lådorna i garaget, det var mycket länge sedan vi fick in en bil där.

Albert Engströms samlade verk t ex. Den står jag ut med.
En del var litteratur som bör hamna i något arbetarrörelsearkiv, men vill dom ha det? Men de är ju vackra, inte kan man slänga så fina böcker?
Man kanske kan ha böckerna som tilläggsisolering.

Till salu
Då slog det mig att man ju faktiskt kan sälja på Bokbörsen, eller försöka i alla fall.

lördag 29 november 2014

Lördagsblogg Lycka

I november är det Spanaren som styrt vårt bloggande, fler lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Idag ska det handla om lycka. Jag sorterar bort trisslotter och liknande, jag vinner aldrig men det kan ju bero på att jag inte köper lotter.

Lycka, jag ville skriva om ängslycka och sökte på nätet. Det finns hur många förskolor och bostadsrättsföreningar som helst med namnet Ängslyckan. Men inte den beskrivning jag letade efter och inte tog jag något foto på den ängslycka jag såg på ett hygge. Mitt ute på hygget låg en liten äng omgärdad av en gärdesgård och höga träd. Där inne på ängen var det alldeles lugnt och vänligt, det var det inte utanför.

Lycka, jag tog med mig kameran och gick ut min vanliga promenad utmed älven. Vilken lycka att jag kan gå och att jag har en kamera. Och en fin promenadväg och allemansrätt så jag kan gå där alldeles gratis.

Det hade regnat och vattendroppar hade frusit i gräset. Det är svårt med skärpan och automatiken 

Ibland är det alldeles tji

Och så rätt som det är får vi till det, kameran och jag. En liten lycka.

Älven flyter stilla, det är fortfarande mycket vatten och långt därborta är det lite soligt

Här lyser solen också en stund och folk störtade ut ur stugorna för en promenad

Komplettering

Över kökssoffan hänger den här. Jag ser den som ren ironi, även om jag också inser att man inte ska kräva allt osv. Väninnan läste fel och trodde det stod Förmögenhet och det tyckte hon var alldeles ok.