onsdag 2 december 2020

Mora sommardräkt del åtta, Men gör det nu då!

 Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång.

Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden.


Problemet med bystvecken fixade jag genom att dra i rejält med rynktråd och hålla in tyget på skrådden.


Sen var det väl bara att sy ihop då. trodde jag


Nej visst nej, det var ju banden också. Banden på ryggen kallas strålar och finns på väldigt många dräkter.


Att bandkanta runt med ett rakvävt band är en strid, Rynktråd hjälper igen.


Och så hela vägen runt, för hand. Det hade inte varit lättare med sämskskinn.


I böckerna berättas det om dräkterna och hur de förändrats men inte hur man har sytt.


Den bruna boken (Mora dräktbok, Moradräkten vid olika högtider) finns hos Mora Hemslöjdens Vänner, jag är med där så jag kan skicka den om nån vill ha, 100 kr+ porto.

söndag 29 november 2020

Mora sommardräkt del sju, Band

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.

Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet. 

Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.

Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.

Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.



De här banden har jag inte heller vävt, de är traditionella moraband och det finns många mönster. Bottnen brukar vara vitt lin eller bomull, ett par gröna trådar i kanterna och kanske i mitten. Mönstertråden är rött ullgarn


Det hör är ett svart band med reflextråd som mönstertråd. Inslaget är svart lingarn. Det har jag satt på ärmarna på min vinterjacka.


Bara nästan sama mönster


Det här bandet är långt, det användes till att linda kring lindebarn ytters för att hålla ihop filten.


Ett band och dess mönster, mera finns på dotterns hemsida


Men här kommer värstingarna. Leksandsbanden! granna trådar och mycket komplicerade mönster. Det sägs att man inte bara vävde band, man diktade ett band!  Min mamma var mycket i Leksand som barn, hon berättade att hon sett kvinnor som satt vid den  öppna spisen och spann och drog fingret under järnkitteln. Kvinnan spann in sot i tråden. Att färga svart tråd var svårt och dyrt och tråden blev skör, men att spinna in sot funkade bra. 

Bandgrindar väldigt praktiskt, det gäller bara att hitta en fast punkt att knyta fast sig i.


Har du tråkigt under isolering så föreslår jag lite bandvävning.

 

lördag 28 november 2020

Mora sommardräkt del sex,

 Band

Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat. 

Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2.


Och vävde 


och plötsligt var det klart.


Det blev lite mer än åtta meter, när jag ändå hade varpat liksom.


Så är tyget till kjolen vävt och lämnat till plissering, tyget till livet är klart och nu också bandet. Förklädet och sjalen vävde jag tidigare. Dags att börja sy livet. Såhär ska det bli så småningom.


Dvs såhär, 





onsdag 25 november 2020

Mora sommardräkt del fem

 Nu gäller det livet.

Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt.

Lingarn 16/2 i både varp och inslag


Till slut blir det lite för trångt för att få igenom skytteln.

Birgittas tyg syns nästan inte men det finns där nederst, men vart tog den gröna varpen vägen?


Gör en provlapp säger dottern och innan jag satte saxen i mitt egenhändigt vävda tyg så ville jag verkligen sy en provlapp, dvs ett provplagg. Det fladdrar lite fånigt vid ärmhålet. Bystveck hade man inte på den typen av plagg, inte ens byst.  Det var bara i vägen när man jobbade. Men man kan dra i rynktrådar så formar sig tyget lite.


Sen är det bara att klippa då. Ganska nervöst var det ju.


Men kjoltyget då? Tyget som jag inte klarade av att plissera själv för mina artroshänder vad hände med det? Jo det visade sig att det finns en kvinna som äger en plisseringsmaskin och dit for jag med tyget. 
Hon hade köpt plisseringsmaskinen från stockholm!

Så nu var det bara att vänta, igen.

måndag 23 november 2020

Mora sommardräkt del fyra. Kjoltyget är räddat!



Det kvaddade tyget kom tillbaka och ansågs vara räddat, nåja, det var nästa bra men eftersom hela härlighet skulle plisseras så kanske kvarvarande veck skulle försvinna eller i alla fall inte synas så tydligt.
Jag fick veta att att den förmedlande firman de hade varit tillbaka till "proffspressaren" med tyget tre gånger innan dom vågade kolla med mig om det var ok. 

Undrar hur det såg ut innan 


Visst ser man att det är veck men det kanske försvinner bland de andra vecken. Förhoppningsvis.


Men sen ska det plisseras. dvs sy tråckeltråd trådrakt var tionde cm. Därefter syr man vecktråden var åttonde mm på alla fyra våderna. Och sen kan man kan man börja plissera med sprayflaska och strykjärn.

Fållen bygger på så det blir svårare och svårare. Underlaget är en björkbräda. Mina händer gav upp, jag kunde inte fortsätta

En gång i tiden fanns det firmor som proffs, tror jag. Nu är det bara skylten kvar. Hur ska man göra då?

lördag 21 november 2020

Mora sommardräkt, del tre

Katastrof och elände! Tyget till moradräktens kjolen är illa medfaret, "proffsen" som skulle pressa tyget hade istället tvättad det och troligen hade de inte ens blötlagt tyget först vilket är nödvändigt med lin.

Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt?

Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående.

Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin.

Ofta diskuteras hur en folkdräkt ska se ut, det tycker jag vi ska glömma, det är ingen uniform. Folkdräkter har utvecklas i alla tider. Ofta behöll man traditionen men följde modet så kjollängden har varierat genom åren och ibland var det fårbogsärmar och ibland var det snäva ärmar. 
När jag jobbade i Leksand i slutet av 70-talet såg jag ibland äldre kvinnor i den traditionella kjolen, förklädet och hättan och med nylonblus. Hel ok, man behöll traditionen och följde modet.

Såhär kan livet till moradräkten se ut. Emma fotade på Zornmuseets samlingar. Ylle, lin eller brokad man använder det man tycker är fint.




Men mitt kjoltyg då? Det visade sig att det skulle ta tid! Fortsättning följer om ... ett tag

onsdag 18 november 2020

Mora Sommardräkt

 Kjoltyg.

Om man ska göra en Mora sommardräkt så räcker det inte med bara förkläde och strumpeband. En kjol vore ju bra. Till den "vanliga" dräkten är det svart kjol men till sommardräkten är den vit och kjolen är en livkjol, ganska praktiskt. 

Jag hittade inget tyg så jag måste väva ett tyg helt enkelt. Då signalerade dottern att hon också ville ha ett kjoltyg. Det går åt 4,5 meter till en kjol, varpen är lingarn och inslaget är kamgarn, dvs redgarn, ca 18 inslag/cm.  Det blir väl sisådär 11-12 meter med effsingar och invävning. Vävsättet är liksidig kypert, förr i tiden vävde man treskaftad kypert men så petig var jag inte. 


Jag varpade, satt upp väven och stressvävde ner hela väven från juni till november. Man ska inte göra så, man ska njuta av vävning, det är rytmiskt, det är fysiskt och det är kreativt. Men jag ville ju ha klart dräkten till sommaren. 

Det blev den inte.

                                         

Kjolen ska vara plisserad, ganska fånigt men historiska plagg är ibland lite svåra att förstå sig på  och kjolen har varit plisserad sen 1700-talet alltså får det bli så. Men först måste den pressas och det kan vara knepigt med nytt garn så jag fick rådet att lämna in tyget till en firma som skickade det till en proffspressare. Som alltså enbart skulle pressa tyget.

                                     

Och så får jag tillbaka detta!  Om jag var upprörd!? Det var mycket länge sedan jag var så tvärförbannad.

Visst ser det ut att vara lätt fixat, det är ju bara att pressa det på riktigt liksom. Nej det går inte, brytveck på lin är näst intill omöjliga att få bort och inte blir det bättre av att ullgarnet permanentat vecken i tvätten. Det var nämligen det som hänt, "proffsen" hade tvättat tyget. Personalen på firman som förmedlat till "proffsen" var lika upprörda som jag. Tyget verkade vara förstört och utom all räddning.

Nej nu måste jag lugna ner mig lite.

Fortsättning följer i nästa avsnitt. Missa inte det!

söndag 8 november 2020

Mora Sommardräkt

Jo det var länge sen sist, jag vet det men jag har faktiskt varit jättestressad. Jag vill ju hinna klart med alla projekt innan karantänen är över. Nu har jag avslutat en del och börjat på ganska många nya och karantänen fortsätter och fortsätter och nu börjar det bli lite tråkigt. Men nu ska det handla om ....

Mora sommardräkt !

Nu blir det följetång. Som vanligt råkar det bara bli så, lite oförhappandes liksom.

Det var varp över i en vävstol där det vävdes magd till Mora sommardräkt. Så jag vävde väl en magd då. Ett förkläde alltså. Eftersom det är till sommardräkten så är det grönt. Man väver den med avigsidan upp, oklart varför, kanske för att skydda tyget mot nötning

Förr var magden randig i alla gröna nyanser som det råkat bli när man färgade ullen med de växter man hade tillgång till, då var det vardagskläder. Numera är det finaste stassen som används när man vill klä upp sig ordentligt, om det inte är för varmt.

Eftersom det är finstassen nu så tar man ett fint band och sätter på magden. Men jag är dålig på att väva band så då kan man byta jobb med en som  är onödigt duktig på det. 

Och så blir det en magd. 

Något senare skulle vi åka bil långt och jag hade just lärt mig fläta strumpeband och något måste man ju ha i händerna så jag flätade. Två strumpeband Mora–Junsele ToR.

                                          

Men sen då? Min sommardräkt skulle den bestå av magd och strumpeband? Kändes verkligen väldigt ofullständigt.

Hur ska det sluta?? Missa inte den spännande fortsättningen, kommer inom kort på denna blogg!

tisdag 4 augusti 2020

Knäpphärvil

Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också. 
Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen.

På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant).
Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt.

Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara.

Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen att passera träpinnen som sprätter till med ett KNÄPP! dvs 60 varv.

Här händer det, snart

Det behövs lite förstärkningar ibland

Det här är en annan härvel, lyxigare, men trasig

Visst är det fint, och trasigt, och lagat

Här har det suttit en visare som hållit reda på varven och en fjäder som som var själva knäppet har det säkert också funnits.

Det var länge sen det hände något på den här bloggen, dock har jag för avsikt att bättra mig.

söndag 5 april 2020

Sånt man gör i karantän

Jag har all förståelse för att det kan vara ohyggligt tråkigt att sitta i karantän i en trång lägenhet om man inte har vanan att sysselsätta sig själv.

Mitt problem är det motsatta. Nu när alla möten och inställda så kan jag lugnt bänka mig vid spinnrocken och lyssna på en konsert på internet, Dråm i ex om man står ut med säckpipa.
Eller också kan jag ta ett tag i UFOhögen (unfinished objekt)



Eller tälja klart skytteln som jag ska ha till bandvävarna.


Eller tvätta leicesterullen som väntat länge eller jämtlandsullen och karda alltihop


Eller sticka klart ärmarna som ska sitta på det fina tyget som ska bli tröja


Men inte ska jag börja med något nytt som t ex att sticka en tröja till barnbarnet


Och inte ska jag sätta upp en ny väv heller fast det vore kul att väva plädar eller sjalar kanske.

Men jag bör ju ta en promenad varje dag, älvrundan är ganska fin även om det bara blir 3-4000 steg och så kan jag ju titta på våran egen lilla guldbro,.



Jag blir uppenbarligen stressad av så mycket fri tid, jag vill passa på att göra nya roliga saker men nu har jag kommit fram till att jag skärpa mig och avsluta allt jag påbörjat. Tänk så mycket belåtenhetshormoner jag kommer att producera sen!

Men jag har kommit på en strålande idé, också jag har gjort en låda som jag skrivit HandarByte på, ganska snart fick jag byta till en större låda. Förhoppningsvis finns det någon som vill ha en nästa färdig jacka och någon som vill ha en halvfärdig stickad tröja i rött, orange och lila mm.
Man vet ju aldrig.

 Uppdatering. Fröken Slöjd ville veta mera om mitt skåp.

Jag fick det av en väninna som skulle tömma ett hus. Det får plats en hel del i skåpet. I lådorna finns det saxar och tänger mm, på hyllorna är det lådor med trådrullar, och UFOn längst ner till vänster står overlocken.  Rätt som det är behöver jag snygga till och då lyfter jag upp symaskinen på hyllan och skjuter in det (alldeles för) lilla arbetsbordet och simsalabim!