lördag 13 september 2014

Lördagsblogg Kudde

Idag vill Tove att vi ska skriva om kudde, och det ska jag visst göra sedan ska jag gå och lägga huvudet på kudden i sängen. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.
Men kudden jag ska skriva om kanske jag har skrivit om tidigare. Jag hittade den i en soffa på grannens veranda. Den såg bedrövlig ut, kudden alltså.

Numera bor kudden i en liten låda för den är ganska bräcklig


Såhär såg den ut när jag hittade den, blekt, sliten och full med katthår. Men jag anade att det kunde vara något mer liksom


En f d blåklint som nog varit vacker en gång i tiden


När jag hade sprättat isär den och vänt den så såg avigsidan ut såhär


Den blekta blåklinten var lite blåare.
Och snart ska jag sätta mig och brodera en ny likadan kudde. Tror jag, eller i alla fall bli lite inspirerad av grannens gamla kudde. Jag sydde förresten två nya kuddar åt honom och hans katter.

lördag 6 september 2014

Lördagsblogg Kartong

Egentligen skulle jag skriva om skillnaden på kartong, papp och wellpapp. För det är skillnad på sånt. men om man inte är bokbindare och om man  klarar av att skilja på den sortens material som är i en tårtkartong och pappbaksidan av ett kollegieblock så räcker det väl med det. Wellpapp är vågigt i mitten och väldigt bra att packa i när man ska flytta t ex.

Och flyttat har vi gjort, fast vi bor kvar. Den här gången var det sonen som flyttade.

Först var det ett lass från Vårberg till Uppsala

Sedan var det ett lass från Bromma (fyra trappor, utan hiss) till Uppsala. Förvånansvärt mycket böcker i det papperslösa samhället. Mina vader var träiga efter den flytten.

Vid det laget var det skumma gärningar. Släpvagnen är stor som ett dansgolv och det var tur det.

Katter ser alltid till att de inte blir kvarglömda

torsdag 21 augusti 2014

Kolmila i Siljansfors skogsmuseum

Det börjar bli höst och då är det dags för en kolmila i Siljansfors skogsmuseum. 

Kl 18 fredagen den 29 aug. tänds årets mil. 
Den är bara 25 kubikmeter den här gången, en hobbymila säger kolarbasen PerArne.


Hela milan ska täckas med granris och över det läger man kolstybb så att det blir tätt.


Den lilla kolarkojan med två hårda britsar är inte fullt så romantisk som visorna säger. 


Men kolarkojor har alltid ett fönster och det är alltid placerat så att man kan se hur milan sköter sig.




Varje torsdagskväll har Sussie och PerArne serverat kolbullar. Sussie är inte riktigt nöjd med sina
– PerArnes blir mycket bättre, men jag måste ju göra det ändå bara för att jag inte förstår mig på höpressen, sa hon när hon fick sköta kolbullepannorna själv mitt i slåttern.


Kolbullepannorna är lite speciella. De är runda i bottnen så att fläsk och fett samlas närmast värmen. Sedan häller man på smeten och vickar runt pannan så att smeten ligger runt kanterna. Men att de är runda gör att de inte står stadigt så därför finns det små hakar i gallret som man hakar fast pannorna i.
Men det tror jag är PerArnes egen uppfinning, fiffigt.

Självklart kan man steka kolbullar i vilken stekpanna som helst, (men det blir ju inte samma sak).

Recept:
Rimmat fläsk i tärningar och lite smör att steka i
Gör en smet av Kornmjöl, Vatten, Salt
Stek fläsket, häll på smeten ganska tunt och grädda

Kolbullar var basfödan för kolare och skogsarbetare för länge sedan och receptet blev som det kunde bli. Man använde inte vetemjöl, det var för dyrt, man kunde inte ha med ägg eller potatis ut i skogen, det skulle bara frysa.

Uppdatering
Och sedan for PerArne hem och tänkte och fixade och nästa kolbulleservering såg det ut såhär 

Gallret är större så att det får plats flera pannor. Dessutom finns det plats för tre våffeljärn mod. ä. Och en särskild liten vinkel som är stöd när man vänder järnet. Och för att inte bränna kläder och mage så finns det numera en skärm runt elden. 
Men eldpallen är densamma.

lördag 16 augusti 2014

Kattvakt

Man har varit kattvakt

Visserligen är det kul att ha lite mera att springa på än de 24 kvadrat dom är vana vid. 
Alla ytor utnyttjas

 
                                                              Men det är ju tröttsamt

Dom bara sover


Innekatter vet inte hur man gör när man är ute och läskigt är det ju, men spännande att titta på. Ända tills grannens katt knallade förbi, det var för otäckt.


Så här husse går ut med med kissarna så är det inte till någon större glädje för någon

När husse kommer hem och så blir han klappad på kinden.

tisdag 5 augusti 2014

Händigt II

Svågern ringde. Han har lärt sig att fråga innan han slänger något och nu var det frågan om bambu. Hans svärfar var korgmakare och jag vet inte vad han använt bambu till men nu skulle det städas i uthuset och svågern frågade om jag var intresserad.
Elin i Kråka, Emma sydde och Sara Kånåholts fotade


Ja, jo, dottern använder bambu när hon gör huvudbonaden till Ål-dräkten, tror jag.
Den kallas Kråka och det går åt kanske en halvmeter till att hålla upp framkanten.

Ska du ha hela knippet? frågade svågern, Tja, sa jag, det kan ju vara bra att ha. Ett knippe för mig är det man greppar runt med en hand och en bambupinne är väl som en skidstav ungefär. Det kan man stå ut med.
Så kom svågern, med släpvagn!
Varje "pinne" är ca 8 meter

Nu har jag gjort blomstöd, liksom stängt in rabatterna och gett blommorna stöd

Men vad ska man hitta på sedan då? Det är för grovt att fläta korgar av.
Någon som behöver bambu?

tisdag 29 juli 2014

Händig karl

Får jag presentera Johan, han är måg här i huset och smed men han kan minsann annat också. 
Nu ska de unga tu åka till Visby på medeltidsveckan. 


Problemet är att det är så --- mycket tvestjärtar där så det är inte så kul att sova på marken.


Men man kan ju inte släpa med sig en säng heller


Eller man kanske kan göra det ändå, på nåt vis.


Simsalabim!


Det verkar ju funka, lite bredare madrass (eller liknande) så ska det nog gå bra.


och så tog dom sin säng och for.
Kolla de smidda handtagen på sidorna, det är dom som håller ihop det hela.

lördag 26 juli 2014

Odlarmöda och löss

Jag känner mig som bonden Paavo, dvs det går inget vidare med mina odlingar.

Att det är löss på jasminen står jag ut med, det är det ju alltid 


Men är någon som äter på min ruccola, små vita flygfän, det gillar jag inte.


Och inte är det kul med löss på dillen heller

Och havtorn som anses vara en pålitlig leverantör av nyttiga bär. Den planterade jag förra året och förväntade mig inga bär då, men i år hade det väl varit kul med ett smakprov. Men det som skulle kunna tänkas bli bär skrumpnade ihop och föll av. Dvs fastade i det som liknar spindelnät. 

T o m eken som jag så förutseende planterade för kunna sitta under på min ålder, har löss.
Vi är faktiskt lika höga nu, eken och jag så om jag sätter mig på backen så funkar det.

Men varför är det så mycket löss? Vad gör jag för fel?

torsdag 17 juli 2014

Skördetid Hjortronen är mogna

Det blir skraltiga bilder med mobilen men det var lite motigt att dra med stora kameran ut på myren.


 Hallonen börjar mogna och då är hjortronen också mogna


Fast det här är kart, dom fick stå kvar


När de är mogna blir de blekare och viks foderbladen bakåt. 


Man klafsar omkring i myren och hittar ett hjortron här och ett där. Knott, mygg och broms finns det gott om när det är vindstilla.  Det är tungt att plocka hjortron.


Här ligger det älgskit, det är lugnt.


Det här är inte älgskit men det är gammalt och torrt så det är också lugnt.


Orkidéer fanns det gott om Jungfru Marie nycklar heter den här.

söndag 13 juli 2014

Tjo vad det var livat i regnet

Det var musikmatiné med Roger Zakrisson med vänner i Siljansfors idag. 
Det var länge sedan det var någon egentlig programverksamhet på den gamla scenen. Många av de gamla bänkarna hade tröttnat av ålder och röta. Svalorna hade flyttat in på scenen och dekorerat kulisserna som dessutom hade både flagnat och bleknat. 
Det var en del att göra, men när allt var ordnat och det var dags så kom publiken trots att yr.no lovade regn. SMHI hade flyttat regnet till måndagen så jag litade på det.


Men det såg lite hotfullt ut när välfyllda moln seglade fram över skogen


Publiken började bänka sig och allt gick helt enligt planerna


Musikerna var på plats och allt fungerade bra och på slaget kl två satte föreställningen igång


Det gjorde även regnet

Och jösses vad det regnade, musikerna hade ju tak över huvudet och den tålmodiga publiken drog fram sina regnkläder och paraplyer och satt kvar. I alla fall de flesta. 
Om det är så att du har en gammal regncape som var jättebra för några år sedan så kan jag berätta att det har gått över. Tro mig, jag har erfarenhet.

Men kul var det och bra lät det och regnet avtog av ren artighet.
Olle Nyberg, Pelle Klockar Roger Zakrisson Trummisen Eriksson och Lasse Kronqvist spelade.

torsdag 10 juli 2014

Skördetid

Jag tog cykeln och for ut och handlade i skogen.



Det är dags att göra saft på älggräs nu och jag for till mitt vanliga älggräsställe, enkelt och bekvämt utmed cykelvägen. 


Men allt var nermejat och borta. Man har dikesröjning, tyvärr och hur ambitiös behöver man vara utmed en cykelväg? 
Nå, jag fick söka nya jaktmarker


Jag hade för mig att det fanns en älggräsäng vid älven, jodå, någon äng var det kanske inte, men vackert. Det blev en hel cykelkorg full och en skön stund. Förresten, i Norge heter det ölgräs, det gjorde det i Sverige också innan nykterhetsrörelsen ändrade på det. 


I detta överdådiga varuhus blev det nästan lite väl mycket erbjudande. Fint gullris kunde jag inte motstå, det ska man göra te på säger dom som kan.


Rallarosorna erbjöd sig ivrigt, färska och fina och signalerade obekymrat att det var nästan äkta ryskt te.
En osannolik historia om förfalskat te som fick vådliga följder. Läs om det här 


Sedan var det blåbärsblad och rölleka och jag vet icke allt men jag cyklade hem och nu står älggrässaften i källaren och bidar sin tid. Receptet finns här, och mycket annat också.