onsdag 7 augusti 2019

Fiber, dvs lin

Huvudsaken man nördar med nåt, jag är fortfarande fast i fiber och då menar jag såna man kan göra tråd av, som man kan göra kläder av, t ex.

I sommar har jag roat mig med två kurser, en kurs veckokurs på Sätergläntan och en i Orsa med åtta träffar under sommaren där kunniga Ursula lär oss odla lin. Det ska sås tätt och när man skördar linet ska det ryckas upp med roten, det är inte svårt. Sedan ska linet torka därefter rötas på land eller i vatten och torkas igen, bråkas, skäktas, häcklas och spinnas. Därefter kan man väva.

Men om man ska odla lin för att göra kläder så får man ju planera lite. En 100 kvm stor åker kan ge 60 kg linhalm som kan bli 3 kg oblekt lin och 3 kg linblånor. Av det kan man väva 10 meter linnelärft och av det kan man sy 3 särkar. Drängen brukade få använda särkarna först så dom blir lite mjukare.

Men jag tar det lite grundligare, från början så ni vet nu när vi ska bli mera självförsörjande. 


Ursula rycker linet på vår lilla åker i Orsa


Man ska hänga upp det luftigt, annars möglar det

Här åker förra årets lin i Oreälven för rötning i ca 14 dagar


Nu är vi på Sätergläntan i Insjön, jag har ett handmått linhalm som jag ska bereda. I brist på tändsticksask använde jag en sko storlek 39 som jämförelse


Här har jag bråkat linet, dvs knäckt skalet på stråna. Dammigt och skräpigt. Nu ska det skäktas, dvs man föser bort skräpet med en stor träkniv


Nu har jag häcklat fibern, det är när man drar över de vassa spikarna. Det blir mycket blånor

 Fibern har monterats upp på fiberfästet

 Nånstans ska väl solglasögonen sitta

Det tar nog ett tag innan jag får ihop till en skjorta, det är nog lite enklare med ull.

tisdag 14 maj 2019

överflödet

Länge sen sist, förlåt.
Det är mycket nu. Förkylningar som ska skötas och det obligatoriska vårstädningen.
Men det där med städningen blev ju problem direkt.
Jag drog ut en byrålåda och undrade vad det var i den proppfulla lådan. Löpare, bordslöpare. Sånt använder jag ju inte numera. Några, de längsta har jag klippt i lagoma bitar och sytt gästhanddukar av. Men glömmer att hänga fram dom.

Det är bara hälften
Nästa låda var lika proppfull, den innehöll dukar, stora dukar, två-tre meter långa. Fina dukar i linne och vita damastdukar. Inte använder jag sånt numera. Inte ens den damastduk jag vävde på vävutbildningen 1966 har varit på bordet en enda gång. Men inte kan jag göra mig av med den inte!

Dom vita linnedukarna gjorde sig inte så bra på bild
Nästa låda var sjalar och handledsmuddar, handledsmuddar kan man ge bort, speciellt de som jag spunnit garnet till och stickat. Men alla har ju muddar, det är sånt man ger bort. Sjalarna däremot kan nog hitta nya användare hos mina invandrade vänner.

Här ska sorteras


Jag gick till garderoberna, proppfullt. Men det blir ingen bild för det är bara gråsvart. Konstigt nog har jag inget att ta på mig och nu i maj krockar vinter- och sommarkläder. Jag lade undan lite yllekläder för ett par veckor sedan, sen kom kylan så dom åkte fram igen.
Jag försökte köpa en ny blus häromdagen i naturmaterial. Fanns inte. De där polyesterfälten i Asien måtte gå väldigt bra för att inte tala om akrylfåren. Nejtack.

Egentligen behöver man inte mycket, och det är ju lite kluvet att sitta och bläddra i Vävmagasinet och bli inspirerad att väva dukar/mattor/gardiner/ eller spinna mera garn och sticka ännu mera muddar/tröjor/sockor. Och lik förbaskat gör jag det.

Behovet av att vara kreativ överstiger behovet att äga och många gånger överstiger kreativiteten den konstnärliga förmågan och då är det väldigt bra om Kritiska Kritikern träder in och hindrar en från att visa upp vad man åstadkommit.

fredag 2 november 2018

Nörderi forts. Att spinna ull

Det behövs tydligen November för att bloggarna ska komma igång.

Jag har varit på kurs, gravt nördig, att spinna ull på stödd slända. Lätt var det inte men ganska trevligt och jag fick till det till slut. Och inte nog med det, vi fick lära oss att spinna och tvinna på samma slända.
När man spinner på stödd slända har man alltså inte sländan hängande i garnet som man brukar se på diverse bilder. Sländan vilar i en skål. Fördelen är att man inte tappar sländan och dessutom kan garnet bli fluffigare och det är ganska bekvämt.

Nu är frågan åt vilket håll nörderiet ska gå. Man kan naturligtvis ha väldigt tjusiga (och dyra) sländor i ädelträ och man kan spinna på en träpinne. Självklart är det en njutning i att ha vackra redskap men den tekniska skickligheten måste finns hos maskinisten.

På kursen hade vi ullprovning. Vi fick varsin godispåse med fem olika fibertussar i. så gällde det att avgöra vad det var, hur man skulle göra sig med det, kamma eller karda eller inget alls och hur det skulle spinnas. Det var lärorikt.


Det här är min slända, den ligger i en saltskål, tror jag. Den är lite för kort och tjock ansåg sakkunskapen men jag anser att det är don efter person.


Korgen jag fick av svägerskan passar perfekt.


 Men så var det det där med flockbeteendet, man vill ju gärna ha flera så istället för att köpa en slända för tusenlappen så  åkte jag hem och körde en sushipinne i pennvässaren och satte på en träkula.


Surt sa räven


Sen är det bara att spinna. Förr eller senare får jag frågan vad jag ska med allt garn till, tja, vad gör folk med alla korsord de löst? T ex.

Och jag har svarat på kommentarerna men de publiceras inte, vad har jag gjort för fel nudå?


måndag 27 augusti 2018

Om att spinna ull och befinnas vara nörd.

Jag är nörd, erkänner utan omsvep. Det är nåt märkligt med att spinna ull,  det är meditativt, man blir lugn.

För några år sedan halkade jag in på en spinnkurs, sen var det kört. Det första ullsnöret var inte vackert, numera spinner jag faktiskt garn, det har blivit bättre men inte riktigt bra.
Däremot har jag börjat fundera på hur det gick till förr.
Naturligtvis är jag glad att jag inte leva på vikingatiden och ska spinna garn till ett segel. T ex.

Att knacka ihjäl ett djur och göra ett skinn var möjligen enklare än att klippa får, karda, spinna. väva ett tyg och sy ett plagg av.
Först spann jag på spinnrock, jag köpte en gammal spinnrock, hittade tre på uthusvinden (?!). Svågern var på auktion och hade hört talas om att jag spann och kom med en spinnrock till. En spinnrock stod på ett loppis och var väldigt blå och söt, den fick följa med hem. En kopia av en 1700-tals spinnrock kunde jag inte motstå och kvinnan som sålde den skickade med en bunt sländor av pur entusiasm. Tack. Sen var det kört på sländfronten också.
Jag ordnade lite kurser och blev av med några spinnrockar.

Innan spinnrocken fanns så spann man på man slända

 
En del har tyngd i botten, dom trivs jag bäst med


Men den här med marmortyngden är för tung, känns nästa död att spinna med


Den här är topptyngd, dvs haken sitter i toppen


en del har metallkrok


några har alldeles slät spets, då lägger man ett halvslag runt spetsen, som den turkiska sländan.
Det är en fiffig uppfinning, när man är klar med spinnandet drar man ur långa pinnen, sedan den ena i krysset och sist den andra och vips så har man ett färdigt nystan som man kan tvinna tvåtrådigt av.


Stödd slända hänger inte i luften som de andra utan vilar i en kopp. Historien kring den stödda sländan och hur man använder den vet jag inte, dock äger jag en, den var så fin och välgjord. Men snart vet jag för i oktober ska jag gå en kurs  på Sägergläntan. 

Och ja, det går att sticka sig på en slända.

Naturligtvis gick man och spann om man inte stickade men var hade dom ullen när dom gick i skogen och vallade korna/fåren/getterna. Jo på en distaff fast på ren svenska heter det herkul, dom var långa, även en meter men när spinnrockarna kom kapade man av dom och satt den fina pinnen i spinnrocken.


En sån här alltså. Men det är nästa nördgrej och hittar du en sån här på loppis eller fånga den, den har historia, men det ska jag inte ta nu för det är nästa nördgrej.

 En slända till, bottentyngd

och en slända till, topptyngd

och ytterligare en, fast det veti17

en till topptyngd

och en bottentyngd

 En till bottentyngd

en i fina korgen som jag fick av svägerskan

och en fin blå

Nej jag samlar inte på sländor, det bara blev så.

måndag 23 juli 2018

Mitt i sommaren

Det är mitt i sommaren anser jag fast det inte är midsommar. Det är torrt och varmt och har regnat två mm sedan i början av maj. I alla mina vattentunnor är det tomt och jag har slutat vattna förutom växthuset och jordgubbslandet.

Skogsbränderna härjar i Norra Dalarna, Jämtland och Härjedalen. Kompisarna i Olingdal fick evakuera men har nu fått komma tillbaka hem och sover med ett öga i taget. Alla är vaksamma och gu'nåde den tänder en grill.
Hur når man ut med information turister från andra länder?

Är det dåligt väder när det är så varmt och soligt så att man inte kan vara ute?

Vinden blåser hit och dit och ibland kommer brandrök och ibland är det klart och solsken. Att ge ut en bok med titeln "Ett jävla solsken" var väl lite osis den här sommaren. Att tolka boktiteln som en inlägg i klimatdebatten ligger nära till hands. Boken handlar om Ester Blenda Nordström som var en pionjär i journalistik om än något våghalsig.

Alltså måste man hitta på något att göra inomhus, baka t ex. Degen jäste så den nästan anföll, naturligtvis. Att jag aldrig lär mig, det blir ju så när det är såhär varmt, vilket det har varit vart tionde år, inte minns jag hur det gick med bullbaket då. Bullarna är slut, då ska det bakas.

Vi har fått ett barnbarn, naturligtvis världens ljuvligaste men det är jobbigt med värmen och är man bara två månader är det mycket som sker i kroppen och runt omkring.
Hur gör dom som har 40 grader hela tiden?

Här ligger barnbarnet i tarrsängen i fäboden med sin far och möjligen är det tänkt att pyret ska sova men jag tror jag vet vem som somnar först.

Vi kanske skulle konsultera de som är från länder med varmare klimat. Hur gör man för att kunna göra något alls och inte bara sitta i skuggan och vänta på kvällens svalka?

Men gå och bada!


 Jag tror klimatet har fått feber

tisdag 15 maj 2018

Plötsligt och oväntat

Plötsligt och oväntat, som alltid. Det är lika när snö och kyla plötsligt och oväntat faller över oss i november.

Såhär såg det ut den 14 april

och såhär den 14 maj.
Den förväntade fruktansvärda vårfloden försvann rakt ner i backen och så blev det grönt och fint.

Jordgubbsbladen har pärlhalsband på morgnarna och livet är barfota och ganska spännande.

fredag 16 mars 2018

Lopp och att kvarta är Veckoteman

Jodå, visst är det vackert
Heter det teman eller temata?
Nå hur som helst skulle jag skriva om Lopp, det ligger ju nära till hands med Vasaloppet inpå knutarna. Det borde heta Vasaloppen för de blir bara flera och fler lopp. Nu är det drygt 20 lopp. Svärmor frågade en gång var vi skulle fira Vasaloppet, det är något av en lokal helg. Numera är det en hel vecka på vinter och två veckoslut på sommaren.
Ca 60 000 pers mer än vanligt ska rymmas i trakten under vintervasan. Lokalbussarna är gratis, man vill inte ha en enda onödig bil i centrum. Hemtjänstpersonalen m fl yrkesgrupper gruvar sig. Men förståelsen är ändå stor, man vet ju att väldigt många av besökarna både äter och sover och handlar. Många lokala föreningar tjänar en slant på att hjälpa till.

Hotellrum finns inte att uppbringa. Det är nu kvartandet kan bli problem.
Många ortsbor flyttar ut till fäboden och hyr ut hela huset till skidåkare.
De två ryssarna som bott hos en familj under Vasaloppet i flera år fick verkligen problem. De stod vid huset och det var tomt och till salu. En granne hittade de två bekymrade ryssarna och hon erbjöd dom att bo i gästrummet. Sedan kom hennes make hem och blev upprörd och ifrågasatte lämpligheten i att hyra ut till ryska maffian. Senare på kvällen satt alla tre herrarna i soffan och skålade i vodka.

Dotterns stuga med begränsad utsikt
En kväll för några år sedan ringde min granne och sa med panik i rösten att "dom brukar alltid bo hos mig men nu orkar jag inte med dom, kan dom få kvarta hos dig?" Jodå.
Det var två synnerligen självgående herrar. Vi märkte inte mycket av dom mer än att dom var borta på morgonen och efterlämnade några hundralappar på köksbordet. De återkom några år, ibland var familjerna med.

Knepigare var det när gamla kurskompisen ringde och undrade om jag hade tips om var man kan kvarta med två släktingar från Japan. Visst, välkomna.
Ganska snart insåg vi att dom inte skulle klara av starten utan handfast vägledning. Maken körde dom till starten i fyratiden på morgonen, såg till att dom fick på sig nummerlapparna och att chipen satt kring fotlederna. Sedan körde dom som bara japaner kan.

Undrar hur grannarna har det, dom syns inte längre
Men årets kvarting tog nog priset, jag hade tänkt åka på en ullfestival men mådde dåligt och ställde in den resan och det var ju tur för plötsligt ringde telefonen. Någon sa att någon hade sagt att de skulle få bo hos oss. Ok..? jo jag hade pratat med någon om det i höstas men sen inte fått något besked trots efterforskningar.
Skrapig mobil, dålig mottagning och ovan dialekt, det kan bli hur fel som helst. Men jag uppfattade att det var två som skulle komma. Inga problem, välkomna! Men några skulle komma med tåg och några med bil. Öh.. hur många? Två lag var det, som skulle åka stafettvasan, två dagar senare.
Allt går att ordna och trevligt folk kan man alltid klämma in och det gick den här gången också.

Det är knackigt med bilder från Vasaloppen, jag har hållit mig undan nämligen.

Vattenpumpen i fäboden har knappt näsan över ytan
Fler temabloggare i fliken ovan.

söndag 4 mars 2018

Veckans rubrik: Lopp

Det verkar inte vara någon rusning till bloggteman så jag föreslår helt enkelt:
Vecka 10 Lopp
Vecka 11 Kvarta
Vecka 12 Troll
Vecka 13 Vår

Sen måste jag sätta mig och fundera vad jag ska hitta på att skriva om Lopp. Vasaloppet kanske.
Jag återkommer.
När det blir istappar är våren på väg, eller också är taket dåligt isolerat

söndag 18 februari 2018

Veckans tema Makt

Fast det var nog några veckor sendan bloggtemat var Makt, men jag fastnade där, körde liksom fast i snön. Helt maktlös mot denna övermakt.
Det är snön som har makt över oss nu, vi är helt okuperade av snön.
Rådjuren har det svårt och smakar på frysta vindruvor.
Vi har tagit björklöv för att färga med men det har dom fått.
Snöröjningen hinner inte med och traktorerna far hit och dit med grova hjul på och vägen blir som en tvättbräda. Så småningom kommer en väghyvel och slätar till det.
Snöröjarna klagar, det finns ingenstans att göra av snön längre. I varje korsning är snövallarna lite högre än utmed vägen. Man får sticka fram nosen väldigt försiktigt.
T o m Vasaloppet klagar på att det är för mycket snö
Men vacker är det.

Mitt växthus är numera ett drivhus
Snön är ganska hållfast ändå
Jag trodde grannen hade besök men han hade bara en ny mössa.
Snöflingor är en bräcklig konstruktion men se vad de kan åstadkomma när dom håller ihop
Utsikt från dotterns fönster
och så snöar det, igen