onsdagen den 16:e april 2014

VATTEN och krånglande brunnsrör

Siljansfors skogsmuseum öppnar snart och allt ska vara i ordning men i höstas hände en katastrof som var mer katastrofig än vi trodde.
Ni anar inte hur spännande det har varit!
Här följer en kort sammanfattning av dramatiken och nu kan vi andas ut, problemet är (nästan) löst.

Vattenpumpen gick sönder. Antagligen är det lätt hänt med en pump som sattes ner på 70-talet. Men det var ju höst och museet och restaurangen stängde det blev kallt och snö. Det var inte kul att jobba där då men Pensionären och Olle försökte få upp pumpen ur borrhålet som är 84 meter djupt. Det gick trögt. Sedan gick linan av. Vi tar det i vår, sa herrarna och så fick det bli.

Pumphus med dramatik
Men när våren kom var det fortfarande stopp i röret, 24 meter ner. Röret är 15 cm i diameter.
Rörfirman konsulterades men dom kunde inte göra något. Borrfirman konsulterades och dom kan borra nytt hål men si det fanns det inte pengar till.

Stålröret som är själva brunnen är fodrat med ett plaströr och det verkade smart att ta upp plaströret, det borde funka om det inte har varit jordbävning eller liknande.

Block och talja som lyfthjälp
Pensionären lyckades få upp 1,5 meter rör. Sedan 6 meter. Men det återstår alldeles för många meter. Rören var skarvade och tejpade i skarvarna och det höll ju inte att lyfta.

Agne tillkallades, han kan allt och tillverkar ångmaskiner till båtar och är en uppfinnarjocke. Han konstruerade en grej som kunde expandera nere i röret och så kunde man lyfta upp en bit till.
Men sedan var det stopp.
Igen.
Dagarna gick.
Restaurangen öppnar snart. Toaletterna på rastplatsen måste öppnas och det måste finnas vatten.
Pensionären funderade, och jag med, hur såg stoppet ut och varför hade det uppstått?
Agne hade något innåtvänt över sig och tänkte
Han konstruerade en ny grej. En dubbelhake.
Efter mycket slit och mycket experimenterande fick de upp röret som fått en förträngning och hur det uppstått är det ingen som listat ut än. Det skulle faktiskt vara lite intressant att veta.

När Pensionären kom hem i kväll konstaterade han att han skulle ringa rörfirman i morgon bitti och be dom sätta i en ny pump men nu skulle han ha en whiskey.

 Här kommer lite bilder från dramatiken

Trångt och eländig arbetsställning
Agnes konstruktioner, jag tänker inte försöka förklara
Själva röreländet, Varför har det vikt sig så?

måndagen den 14:e april 2014

Byggplaner och andra vårtecken



Jag gick min favoritpromenad idag, längs älven. Visserligen blåste det styv kuling från norra ishavet men det var nödvändigt att gå den där promenaden, det var flera veckor sen sist.
Det verkar som om bävrarna har ambitiösa byggplaner. Tänker dom verkligen dämma hela Dalälven eller nöjer dom sig med en hydda vid strandkanten?






Mattlummern  breder ut sig, det är kul för den är fridlyst och ganska användbar egentligen. Själva växten hör till traditionen som juldekoration, men det var då det. Nu får man låta bli den. 
Men sporerna kan man tydligen ha till mycket, vallkullorna lär ha använt det till sårpuder. Apotekarna hade det till att rulla pillren i så att de inte klibbade ihop, pillren alltså. Dessutom lär det ska vara väldigt eldfängt och används inom pyroteknik. Nikt heter det förresten.

lördagen den 12:e april 2014

Lördagsblogg, Rim och Ramsor blev det ju inte


Idag vill Musikanta att vi ska skriva om Rim och Ramsor. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Bra tänkte jag, då kan jag ta mina bonader, jag gillar att brodera bonader men det verkar vara mer planering än broderi och inte var det så värst mycket rim heller vid närmare betraktande.
De gamla klassiska texterna har vi redan sett och tröttnat på så jag vill ha nya texter och efterlyste sådana. Dels här och dels på facebook. Här på bloggen blev det klent resultat och på facebook var det mest drängkammarnivå.

Men här är en flitigt använd ramsa:
En huggorm i botten, två skelögda möss, tre vingklippta skator som kryllar av löss, fyrvaktarens snuspris, fem flaskor med rom, sex slaskiga fläsklägg i grytan rör om.

Den ramsan lästes högtidligen varje gång jag skulle pina i ungarna medicin. Ramsan kommer från häxan i Sven Nordqvists underbara bok Minus i stora världen. Det handlar om att räkna.

Häxan försöker vifta på öronen, men de är det ända som inte rör sig.







Men några nya visdomsord fick jag ihop och några har jag sytt.
Som sagt var
Hänger över kökssoffan
____________________________________

Till systerdottern
__________________________
Till dottern som var lite less på romantiska texter, den hänger på toa.
______________

Och så de ännu osydda
Citat från väninnans trötta pappa
___________________________

Riktigt glad ska man tydligen inte vara
________________________
Är vi redan där?
___________________________

Ja usch ja och aldrig blir man riktigt nöjd
_____________________________

Här är min favorit, tyvärr
_________________________________

JA! Låtom oss slöjda för glatta livet
____________________________

onsdagen den 9:e april 2014

fiskgjuseboet





I går såg jag en fiskgjuse i boet för första gången i år. Idag ser jag skuggan av en, jag tror den som serverat firren som ligger i boet och nu sitter han där och väntar på lunchgästen.
Tror jag.
Men det blåser och allt gungar så jag blir nästan sjösjuk, men det är ju så spännande nu.

måndagen den 7:e april 2014

Fiskgjusarna

Dessa stolta vackra fåglar, men vem kan vara snygg i håret i ett sånt spöregn.
En bild från 2012
Dom är här nu, dvs där, någonstans i Estland. Det finns ett fiskgjusebo med en kamera och direktsändning.
Här är adressen till boet och här är adressen till facebookgruppen och här är adressen till syrrans blogg som sammanfattar förra årets dramatik i familjen fiskgjusar.

Uppdatering
Jag råkade komma och störa mitt i middagen, kl 16 tisdag em. Men visst är det någon som tänkt sig att flytta in i boet, renovera lite först kanske. Det finns en ringmärkning men det är omöjligt att se vad det står
Bild från i år.

lördagen den 5:e april 2014

Lördagsbloggen Rosa

Dagens bloggtema är Rosa. Rosa är svårt.
Jag har inget rosa, när dottern var i femårsåldern var det mycket som var rosa. Det gick över, tack och lov.

Vi har ett rosa hus, det heter Rosa huset helt enkelt och inrymmer diverse föreningar, framförallt musik.


Sportbilagor och ekonomibilagor är av någon anledning rosa, jag vet att det finns förklaringar till det, hm borde nog läst på lite här t ex.

Att rosa bandet är rosa kan jag förstå att det syftar på bröst men rosa bussarna och tidningsbilagor, nje, det är svårt.
Inte kan väl det syfta på bröst?
Rosa anses ju vara en flickfärg och jag inte sett att kvinnor är påfallande intresserade av vare sig sportbilagor eller ekonomibilagor.


Häromveckan köpte jag en (beg.) iPhone.
Du måste ha ett fodral så skärmen inte blir repig, sa han som sålde den så jag stegade in i favoritbutiken och bad att få köpa fodral.
Du ska ha det här, sa killen som jag har handlat av förr, han känner mig.
Jag var tveksam, Rosa? Innivassenrosa t o m.
Han var bestämd och sa att ja du ska ha det där annars tappar du bara bort den.
Som sagt var.

Man kan ju rosa folk också. Jag skulle vilja rosa mera, folk gör så mycket bra som dom inte får kredit för. Han som hittade mina bilnycklar vid parkeringsautomaten t ex. Visst tackade jag honom men jag tror det är nyttigt påpeka att det sker goda och bra saker.

Rosa Parks är väl ett fantastiskt exempel på att en god handling kan leda till bra saker och stor förändring, även om det säkert var jobbigt för henne då.
Och så typiskt att det som var en dramatisk och kränkande situation kallas "Bussepisoden".

tisdagen den 1:e april 2014

Nu blir det vår

Det blir vår, den är på väg, i alla fall är snön på väg bort och som den anspråkslösa person jag är så gläds jag åt det.

I odlingsbänkarna är det hästdynga från grannens islänning. I år ska det bli skörd, hade jag tänkt.




Här kommer den kaukasiska klätterspenaten farande ur jorden, den trivs tydligen i sanden och dynga verkar inte behövas






 Och här kommer rabarbern, så man nästan rodnar

Nu trivs jag.

söndagen den 30:e mars 2014

Klocka d v s Moraklocka lördagsblogg

Idag tycker Karin på Pettas att vi ska skriva på temat Klocka. Kul teman har hon gett oss i mars och nu tar Musikanta vid. Mer om lördagsbloggarna i fliken ovan.

Klockstapeln i Mora är påklädd
Klocka var det ja, Musikanta snodde klockstapeln innan jag hann sätta pennan i den och likaså med kyrkklockorna. Men hon gjorde det så bra så hon är förlåten, det är ju liksom hennes område.

Å andra sidan har jag väl ett givet tema i Moraklockan.

När jag var barn lekte jag ofta med grannkillen, Bernt, han bodde på en bondgård och i det köket, bredvid kökssoffan stod en moraklocka. Mellan köksfönstret och soffan stod den. Bukig åt sidorna och platt på framsidan och med ett lock som satt fast med en träpinne i ovankanten.
Tjock - tjock - tjock lät den. Inte något fint litet tick tack tick tack, nej den gick med stora steg och sa tjock - tjock - tjock.
Och på kökssoffan satt Bernt och jag och läste Kalle Anka. När mamman, Britta, hade bakat fick vi limpsmörgås och det var de gångerna jag åt när jag var barn. Brittas limpmackor var det godaste som fanns och så moraklockans tjock - tjock som såg till att allt skedde i lagom takt. Och så smöret, Britta kärnade smöret själv men osten kom från mejeriet, en stor rund hushållsost. Vi åt och vi åt …

Ja apropå moraklocka då.

Det var på 1700-talet som golvuret började bli på modet och i Polhems mekaniska verkstad i Stjärnsund lärde dalkarlarna sig hur det gick till att göra klockor.

Det var folk från trakterna norr om Siljan som lärde sig att arbeta med finmekanik.  Marken var för mager för odling och man var tvungen att hitta på något annat att försörja sig med. I en av morabyarna, Östnor, arbetade man med klockor i varenda gård, och i grannbyn Selja på andra sidan älven var man inte långt efter.
Bossel Anders med keling Lund Mait
Fotot är troligen från tidigt 1900-tal och Anders är stolt över klockan
Bossel Anders satt i sin stuga och filade på sina kugghjul. Marken här består av mager sand och det går bra att gjuta i och man gjöt i mässing och svarvade detaljer och filade och gjorde klockor, dvs urverk. De urverken gick man omkring och sålde och fodralet tillverkades på plats så det var tidens mode som fick styra om det blev ett rakt eller bukigt golvur.
Bossel Anders på gamla dar enl Anders Zorn.
Men så finns det ju kyrkklockor också både på kyrktorn och i klockstaplar. Vid klockstapeln i Mora finns ett litet torg som heter klocktorget. Enligt sägnen ska man ha gjutit kyrkklockor där.  Traditionen att gjuta klockor och pinglor finns kvar än men nu är marknaden för hästpinglor inte så stor. Hästpinglorna var förresten till för att varna timmerkörarna att nu var det en häst med lass på väg i den enkelspåriga forvägen. Det gick ju inte att mötas på forvägarna.

Världens vackraste kyrktorn enligt vasalöparna
Mitt inlägg på temat Klocka kommer lite sent och jag har en del att skylla på, dels har vi firat en 30-årig och dels har vi ingen moraklocka i huset (vilket är snudd på skandal) så jag fick gå runt i byn och be att få fotografera ett. Det här stod hos grannen Maria och är tillverkat i här i byn troligen i huset den står i.

En riktigt fin moraklocka 
Så ser stängningen ut.

onsdagen den 26:e mars 2014

Visan om arbetsförmedlarens vardag.



Det vore ju förfärligt synd om ni missade den här bara för att är utsläppta från arbetsmarknaden.

lördagen den 22:e mars 2014

lördagstema Kruka

Jo jag vet att jag borde plantera om pelargonerna nu. Men de krukor jag har är försmå, vartenda år är dom för små. Jag fattar inte hur det går till, dock ska jag plantera om blommorna, någon dag. Är ju pensionär, hinner senare.

När PettasKarin föreslog Kruka som dagens tema så kom jag genast att tänka på när föräldrarna skulle flytta från det stora huset som de bott i, bara tillfälligt, i fyrtio år.
Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Fullt hus
Det var mamma som inte stod ut med att bo på svärmors vindskammare medan pappa var inkallad så hon hyrde en lägenhet på en skola.
Skandal och ekonomisk katastrof för hela släkten sa svärmodern som alltså var min farmor.
Åren gick och de blev ägare till huset och hade lyckats fylla det med auktionsfynd och gamla bra-att-ha-saker.

Och fyrtio år senare var det alltså dags att flytta.

Och vi packade och packade och fördelade saker. Varje helg åkte vi dit och packade och flyttade, det tar tid att tömma ett sådant hus. Jag tror vi höll på ett helt år.

En ovanligt tråkig gråmulen dag skulle jag packa i skafferiet (ca 10 kvm). Jag plockade ner porslin, burkar, krukor och lindade in i tidningspapper och packade i lådor. Varenda sak skulle det tas beslut om, ska den vara kvar och i så fall åt vilket håll ska den?
Vi var nog ganska trötta och mamma var inte frisk men var med så gott det gick och eldade i spisen och  lagade mat och ojade sig över att vi jobbade och slet. Vi var trötta och frusna och less på detta oändliga packande. Stämningen var inte på topp,

Fortfarande sprucken
Det var då jag bröt ihop.
Jag hade tagit ner en höganäskruka från en hylla och vis av erfarenhet tittade jag i den eftersom det oftast låg någonting i allt som det det gick att stoppa någonting i.

Det låg en lapp i krukan:
JAG HAR EN SPRICKA I BOTTEN
Det var alldeles lagom mycket för att jag skulle börja skratta hejdlöst. Jag satt på golvet och tjöt av skratt.
Mamma kom störtande och undrade vad som hänt. Sedan var det klippt, vi hade ett hysteriskt skrattanfall båda två.
Det var säkert nyttigt.

onsdagen den 19:e mars 2014

Mössfabriken

Första gången jag förstod vitsen med en vits när jag var barn så var det när jag såg en liten skämtteckning på ett par katter som satt utanför en fabriksport med skylten MÖSSFABRIK. 
– tror du vi kan ha missförstått något? sa den ena katten.

Mössor är ju ett problem, vad jag än sätter på huvudet så är det missklädsamt och jag ser uppriktigt samt inte riktigt klok ut.  När mamma och jag behövde pigga upp oss så provade vi hattar och fnissade glatt.

Ett annat problem med mössor är att det försvinner en per säsong, jag har ingen aning om vart dom tar vägen men borta är dom och i vinter försvann favoriten ganska tidigt. 


Numera har jag ju tid så jag satt igång att sticka en mössa

Den blev väldigt ful och det är precis mina färger, grå-beige-blek. När jag satt på mig den skrattade alla åt mig och skakade på huvudet och sa Nej. 
Så det var bara att sätta igång med en till


Det blev inte bättre, den är jättestor och passar nog på en ungdom med korvhår. Eller också kan man använda den som bollkasse till ett handbollslag, nästan i alla fall.

Så det blev till att leta mönster igen, och garn



Den här blev till slut en favorit men jag har testat några varianter innan jag kom fram till detta:
Jag stickade en remsa 16 maskor och 150 varv rätstickning. Sedan stickade jag ihop remsan och plockade upp maskor på kanten (75 m) och stickade ett varv. Nästa varv ökade jag en maska mellan varje maska (150 m). Därefter ökade jag lite efter behov, jag tror det blev var 10-de maska på de två följande rätvarven. Sedan blev det 15 varv rakt på slätstickning eller vartannat varv avigt och vartannat rätstickning. Sedan räknade jag antalet maskor och delade med 6 och stickade ihop var 6-de maska på ett rätvarv och fortsatte minska var 5-de, var 4-de osv på vartannat varv. Tror jag.


Sedan blev det en grön mössa och en blå och en grön till men dom har vandrat iväg åt olika håll. Mössor gör ju så.

lördagen den 15:e mars 2014

Katt lördagstema



I Margareta Ekströms bok berättar katten Olga om sitt liv i huset där det också bor en människa. Olga är ganska ointresserad av människan även om hon måste tillstå att hon är lite imponerad. Människa kan nämligen öppna konservburkar. Det är en alldeles underbar liten bok med mycket filosofi

Man kan inte äga en katt heter en diktsamling som gavs ut 1976. En bok att spara och läsa i vid behov. Den lilla diktsamlingen finns säkert på www.bokborsen.se Och har du inte hittat Bokbörsen tidigare så är det verkligen dags, men skyll inte på mig.

Så förnedrande, och det står Error på displayen

Den här lådan med pyttesmå kattungar stod under min säng när vi hälsade på bekanta på Ljusterö. Det var full fart i lådan i tretiden på natten och jag sov inte mycket. 

Sonen ryska katter är inte så rädda för vatten

Murre som bodde med oss länge hade sina spanarplater

En mycket gammal och trött Murre, 19 år gammal.

Ytterligare en katt har Simon, korta tecknade filmer som mycket fångar kattens små egenheter mycket väl.

Nej, Hundar har jag aldrig förstått mig på.

tisdagen den 11:e mars 2014

Vårpromenad med troll i skogen

Solen sken och jag drog på mig stövlarna och tog en promenad. Det finns en stig utmed älven och nu på vintern har någon kört med snöskoter där och packat till snön så det går bra att gå också.  Men det var inte inspirerande att bada.

Jag störde nog en svan, den lät sur och simmade iväg. På andra sidan älven ligger en fin stuga, där bor en man som heter Olle, han har föreslagit att jag ska komma och hälsa på.
Det har jag inte gjort.

Lite längre bort efter stigen hittade jag ett gult troll, eller vad det var…



Jo det var tydligen ett öltroll, verkade ha fått lite för mycket.

Men sådär kan det ju inte få se ut så jag plockade i alla burkarna i lådan och traskade hem med skräpet. Så om ni hör något rykte om att jag har synts på byn som en ölburksplockare så stämmer det.

söndagen den 9:e mars 2014

Konst, hantverk mm

Förlåt att jag är sen men jag är faktiskt sladdbarn och har aldrig kommit ikapp.
Men jag jobbar på't.
Kolla! Exotiska blommor


Falsk
Jag tog ledigt från vintern och for till Stockholm för att möta våren och umgås med syrran och redaktören men syrran bad om ursäkt och drog sig tillbaka med en dunderförkylning.

Men innan förkylningen slog till på allvar hälsade vi på hos den osannolika Sven Harry och hans guldhus i Vasaparken.
Sven Harry samlar konst och har utställningar i guldhuset. Nu är det Nathalia Edenmont och hennes fotografier som visas.
Försåtligt vackra bilder. Men jag visar inga bilder här, sök henne på nätet eller gå dit om du har en chans, det är klart värt det.

Man kan göra ett besök i Sven Harrys herrgård också, eller i alla fall i den kopia av herrgården som byggts upp ovanpå guldhuset.
Där finns den konst han samlat men Helene Scherfbecks självporträtt får hänga på toa för det är en förfalskning.
Zorn var också där men han fick hänga i hallen för det här var äkta vara 


Sedan började syrran låta alldeles för illa och fick inte vara ute och leka mera. 

Inget kul väder för förkylda, blåste gjorde det också

Lägg till bildtext


Så jag drog iväg till Nordiska. Det är en utställning om ränder nu.
Ränder är inte helt enkelt. Under medeltiden var ränder syndigt och jävulens bländverk. Syndigt var det och kyrkan förbjöd och alla bröt mot förbudet förr eller senare. Senare blev det fint att ha råd att väva ett tyg i en och samma färg för att visa att man verkligen hade råd. Och så har det växlat.

Men att den här traven med madrasser skulle representera bolstervarsrandning är jag inte riktigt med på.

Nordiska Museet är ett starkt barndomsminne. Jag minns inte så mycket detaljer men mera känslan av stort tungt mörkt. 

Och så svanen. 
Jag minns alldeles tydligt svanen, den fanns där för 60 år sedan också och jag stod där med näsan över bordskanten och förundrades. Säkert frågade jag och eventuellt fick jag något svar som jag troligen inte godtog. Kanske hade jag redan bestämt mig för att människan är obegriplig och hur 17 skulle man kunna få ner en svan i diskbaljan?

Och sedan for jag hem och då hade jag missat både Liljevalchs och Etnografiska. Men jag får ge mig iväg igen. Bara syrran frisknar till snart.