fredag 16 mars 2018

Lopp och att kvarta är Veckoteman

Jodå, visst är det vackert
Heter det teman eller temata?
Nå hur som helst skulle jag skriva om Lopp, det ligger ju nära till hands med Vasaloppet inpå knutarna. Det borde heta Vasaloppen för de blir bara flera och fler lopp. Nu är det drygt 20 lopp. Svärmor frågade en gång var vi skulle fira Vasaloppet, det är något av en lokal helg. Numera är det en hel vecka på vinter och två veckoslut på sommaren.
Ca 60 000 pers mer än vanligt ska rymmas i trakten under vintervasan. Lokalbussarna är gratis, man vill inte ha en enda onödig bil i centrum. Hemtjänstpersonalen m fl yrkesgrupper gruvar sig. Men förståelsen är ändå stor, man vet ju att väldigt många av besökarna både äter och sover och handlar. Många lokala föreningar tjänar en slant på att hjälpa till.

Hotellrum finns inte att uppbringa. Det är nu kvartandet kan bli problem.
Många ortsbor flyttar ut till fäboden och hyr ut hela huset till skidåkare.
De två ryssarna som bott hos en familj under Vasaloppet i flera år fick verkligen problem. De stod vid huset och det var tomt och till salu. En granne hittade de två bekymrade ryssarna och hon erbjöd dom att bo i gästrummet. Sedan kom hennes make hem och blev upprörd och ifrågasatte lämpligheten i att hyra ut till ryska maffian. Senare på kvällen satt alla tre herrarna i soffan och skålade i vodka.

Dotterns stuga med begränsad utsikt
En kväll för några år sedan ringde min granne och sa med panik i rösten att "dom brukar alltid bo hos mig men nu orkar jag inte med dom, kan dom få kvarta hos dig?" Jodå.
Det var två synnerligen självgående herrar. Vi märkte inte mycket av dom mer än att dom var borta på morgonen och efterlämnade några hundralappar på köksbordet. De återkom några år, ibland var familjerna med.

Knepigare var det när gamla kurskompisen ringde och undrade om jag hade tips om var man kan kvarta med två släktingar från Japan. Visst, välkomna.
Ganska snart insåg vi att dom inte skulle klara av starten utan handfast vägledning. Maken körde dom till starten i fyratiden på morgonen, såg till att dom fick på sig nummerlapparna och att chipen satt kring fotlederna. Sedan körde dom som bara japaner kan.

Undrar hur grannarna har det, dom syns inte längre
Men årets kvarting tog nog priset, jag hade tänkt åka på en ullfestival men mådde dåligt och ställde in den resan och det var ju tur för plötsligt ringde telefonen. Någon sa att någon hade sagt att de skulle få bo hos oss. Ok..? jo jag hade pratat med någon om det i höstas men sen inte fått något besked trots efterforskningar.
Skrapig mobil, dålig mottagning och ovan dialekt, det kan bli hur fel som helst. Men jag uppfattade att det var två som skulle komma. Inga problem, välkomna! Men några skulle komma med tåg och några med bil. Öh.. hur många? Två lag var det, som skulle åka stafettvasan, två dagar senare.
Allt går att ordna och trevligt folk kan man alltid klämma in och det gick den här gången också.

Det är knackigt med bilder från Vasaloppen, jag har hållit mig undan nämligen.

Vattenpumpen i fäboden har knappt näsan över ytan
Fler temabloggare i fliken ovan.

söndag 4 mars 2018

Veckans rubrik: Lopp

Det verkar inte vara någon rusning till bloggteman så jag föreslår helt enkelt:
Vecka 10 Lopp
Vecka 11 Kvarta
Vecka 12 Troll
Vecka 13 Vår

Sen måste jag sätta mig och fundera vad jag ska hitta på att skriva om Lopp. Vasaloppet kanske.
Jag återkommer.
När det blir istappar är våren på väg, eller också är taket dåligt isolerat

söndag 18 februari 2018

Veckans tema Makt

Fast det var nog några veckor sendan bloggtemat var Makt, men jag fastnade där, körde liksom fast i snön. Helt maktlös mot denna övermakt.
Det är snön som har makt över oss nu, vi är helt okuperade av snön.
Rådjuren har det svårt och smakar på frysta vindruvor.
Vi har tagit björklöv för att färga med men det har dom fått.
Snöröjningen hinner inte med och traktorerna far hit och dit med grova hjul på och vägen blir som en tvättbräda. Så småningom kommer en väghyvel och slätar till det.
Snöröjarna klagar, det finns ingenstans att göra av snön längre. I varje korsning är snövallarna lite högre än utmed vägen. Man får sticka fram nosen väldigt försiktigt.
T o m Vasaloppet klagar på att det är för mycket snö
Men vacker är det.

Mitt växthus är numera ett drivhus
Snön är ganska hållfast ändå
Jag trodde grannen hade besök men han hade bara en ny mössa.
Snöflingor är en bräcklig konstruktion men se vad de kan åstadkomma när dom håller ihop
Utsikt från dotterns fönster
och så snöar det, igen

måndag 29 januari 2018

Tema Plus och minus

Nu vill PettasKarin i Lördagsbloggarna att vi ska skriva om Plus och Minus. Tyvärr har jag inte så mycket plus att redovisa men väldigt mycket minus.
 T ex tycker jag det är ett minus med all snö och all kyla och inte verkar det bli bättre, snarare tvärtom.


 Februari brukar vara värst och snöar gör det stup i ett. Kommunen har bett om överseende för bristfällig snöröjning, dom hinner helt enkelt inte få undan det.
Skidåkarna har att glida på och inte ens Vasaloppet klagar, det har funnits år då det varit snöinsamling.
Men visst kan det bli kul former, grannen har bollfrans på sin lada.
Det skulle väl möjligen vara ett plus.

Flera temabloggare i fliken ovan.

lördag 20 januari 2018

Snällhet Veckans tema

Pettaskarin på Åland vill att vi ska skriv om snällhet den här veckan och jag lyder snällt. Flera veckobloggare i fliken ovan.

Såhär sjöng Turid om Snällhet. Åh det var så länge sedan. Och det krävs nog en förklaring till visan. Det är en satir och den är kritisk, Turid Lundqvist debuterade i slutet av 60-talet och var som mest aktiv under 70- och 80talen. Hon anslöt sig till proggrörelsen och blev också engagerad inom kvinnorörelsen. Under förra hälften av 1970-talet uppträdde hon ofta tillsammans med rockgruppen Kebnekaise. 
Nej det är inte snällt att vara självutplånande eller oärlig.

Är det skillnad på snällhet och att vara snäll?

 I Fryksås fäbodar var det rimfrost på träden

Idag var jag snäll och jag använde mig av det presentkort jag fått av yogagrupperna på ett spa på Smidgården i Fryksås fäbod, Fäboden ligger högt upp i bergen.  Det finns inte några djur på den fäboden längre men den blomstrar ändå,  tack vare turisterna.
Men vem vill sitta ensam och skramla på ett spa? Jag raggade ihop några kompisar och som var pigga på att bli lite ompysslade. Bra idé, tyckte dom, snällt att jag tänkte på dom (vem vill sitta ensam...?)

Man kan se både Orsasjön och Siljan, vanligtvis

Medan vi i tur och ordning fick våra massagebehandlingar passade jag på att lära ut en enkel ansiktsmassage, enbart av den anledningen att jag vill ha den själv. Det var väl snällt, och lite egoistiskt.

Man brukar faktiskt se stora delar av Siljansringen från Fryksås, men inte idag.

Men det var så vacker så vi var nöjda ändå
Vi har näsa för snö här i trakterna

måndag 15 januari 2018

Rörelse

Det var väldigt trevligt att ha kurs i Spanien
Rörelse, ett tema veckans blogg, eller om det var förra veckans...

Sedan 2004 har jag varit ledare för grupper i yoga, Kundaliniyoga. Yoga är fantastiskt, det är så enkelt, och svårt. Man gör några ställningar och sedan vilar man några minuter. Man blir sällan svettig i yoga. I alla fall i min yoga, det finns många andra sorter som är betydligt mera krävande.

Yogalärarutbildningen var i Spanien och det vår ju väldigt trevligt, fem veckor var vi där med praktik hemma mellan veckorna.

I min yoga fanns en del regler,
1. Tävla inte.
2. Jämför dig inte med andra.
3. Det får inte göra ont, det kan vara tråkigt och jobbigt men det är en annan sak
4. Lägg inte glasögon på golvet.


Sedan 2004 har jag haft mer än 1500 yogapass och sagt:
Andas in, andas ut, sänk axlarna, räta upp ryggen, slappna av i ansiktet ... osv. Varenda gång.
Det är lätt att förstå att jag kände mig lite tjatig.


Långa vilan på slutet av passet är nog den populäraste delen.

Många gånger har jag fått påminna mig själv och säga, sänk axlarna, varvid många sänkte axlarna, vi är ju så duktiga på att dra upp dom. Ibland var min dotter med på yogan och det var nyttigt för då kunde jag få ärliga recensioner. Varje gång jag påminde om att justera en ställning eller rörelse så uppfattade hon mig som tjatig men rättade sig ändå eftersom det behövdes.
När jag sa att det var dags att resa sig ur vilostunderna så var jag inte populär. Det hände att folk reste sig upp med förvirrad min och såg lite skamsna ut, ibland vilar man lite väl hårt.

Nu har jag avslutat mina yogagrupper men skickar varje vecka ett litet sms med påminnelse om avslappning och någon behändig rörelse.
Ryggflex t ex, det är min favoritrörelse. Sitt på en stol med händerna på knäna, Svanka och andas in, stanna upp lite. Skjut rygg och andas ut - lite till, stanna till lite och fortsätt så. lugnt och stilla.
Det som händer är att du ökar rörligheten i ryggen, syresätter hela kroppen, får fart på ryggmärgsvätskan och masserar inre organ (när masserade du levern senast?)

Om du kollar längst upp på sidan så finns det en flik med tre prickar på. Det är mitt tack-o-adjöbrev till mina yogisar, många av dom har hängt med under alla år.

Den här bilden hittade sonen på en teburk i en butik.

tisdag 19 december 2017

Utanför, veckans rubrik

Utanför är det 16 grader kallt
Snö överallt.
och långt bort i skogen ylar en flock snöskotrar.

P g a att min mobil inte tål betonggolv så blir det inga nya foton, det får duga med snön som föll i fjol.
Jag gillar inte snö och halka, jag gillar inte att det är kallt. Både tår och fingrar domnar och jag längtar till sommaren.

Nej såhär kan vi inte ha det. Jag fick lov att ta fram stora kameran och gå ut och dokumentera hur förskräckligt hemskt vi har det.

Det är tungt åt träden

Jättetungt, och lite juligt

Äppelträden far illa

Höga snöplogkanter och trångt på vägen

 Men det är lite gulligt att alla gärsgårdsstörar har vita mössor på sig

Men det är ju varmt och skönt inne och jag har gott om både ull och spinnrockar så vi har det nog väldigt bra ändå. 
Så önska jag att alla får en lugn och skön jul.

lördag 9 december 2017

Rikedom

Och nu är det såhär att kameran i min mobil har gett upp så det blir inga nya bilder.

Anki tycker att vi ska skriva om rikedom den här veckan och jag är som vanligt sent ute.

En skogstokig människa som bor i Värmland heter Maria Westerberg, Hon hade utställning och sålde mycket, röda prickar på många av hennes roliga skulpturer. En besökare gick runt och tittade och sa till slut – Det ser ut som om du blir av med nästan alltihop, nu får du ju bara pengar kvar.
Om jag inte minns fel så var den den mannen hon gifte sig med. Det är skönt när folk inser att pengar inte är allt.

En rikedom är det att kunna vrida på kranen och dricka vattnet som det är utan att behöva lukta på det och koka det. Det lärde mina syriska vänner mig.
Det är en rikedom att kunna gå rakt ut på gräsmattan barfota eller dra på sig skidpjäxorna och åka skidor från farstutrappan.
En rikedom är att kunna stå ute på verandan och titta på stjärnhimlen och lyssna till tystnaden.



Och jag har ännu mera rikedomar, massor med intressen, nu är det nålbindning. Stickningar har jag några på gång. Det finns gott om ull och spinnrockar har jag flera stycken och tre sländor, men ingen turkisk slända men det ska jag försöka göra en. Jo täljknivar finns och material finns det gott om och det är skönt att sitta framför spisen och tälja och blir det misslyckat så är det ja bara att elda upp det.
Några vävstolar och tre bandgrindar och massor med tyg och lite skinn finns det också. Och näver och björkrötter.
Undrar om jag kan göra mig förtjänt av svart bälte i slöjd?
Långtråkigt kan jag då inte ha.


Ibland kommer ungarna (också en rikedom) hem och lär mig något nytt, de första femton åren var det jag som lärde dom, nu har det vänt liksom.

Pengar, nä, vi pratar om nåt annat tycker jag.

Men för hundra år sedan var det en del som lyckades, jag vet att det är svårt att läsa sådana här texter men den här är värd att läsa, fotad ur en bok från Blekinge Hemslöjdsförbund.


lördag 25 november 2017

ekologiskt och eller närproducerat

Varför välja?
Ekologiskt och närproducerat är ju inte nödvändigtvis samma sak, men det kan vara det.

Jag går till grannen och köper ägg, samtidigt tar jag med mig lite hönsmat i form av potatisskal  från den ekologiska potatis jag köpt från grannbyn. Torrt bröd från ekologiska bageriet kan de också få mm.
Äggleverantörerna har nog frusit om rumpan för så värst mycket ägg har det inte blivit på ett tag.

Sen tar jag en promenad och kollar hur det står till med ullproducenterna som betar i hagen ner mot älven.
För närvarande håller jag på att spinna förra årets ull och snart kommer årets lammkött.
Alltså, först klappar jag dom sedan spinner och stickar jag av dom sen äter jag upp dom. Så är det, livet på landet.
Landskapsvårdande ull- och köttproducent, som kinderägg nästan

Värre är det med mejeriprodukter men det lär ska vara från dalakossor.

Hjortron, blåbär hallon och lingon kommer också från trakterna även om det kräver viss bilåkning, vinbär och krusbär från trädgården.
Det är ingen promenad i parken att plocka hjortron och glest är det mellan dom
Trattisar däremot kan det finnas obegränsat av och det gjorde det i år, till slut vägrade jag plocka mera.

Hejdlösa
Men vi har problem i den här byn. Mager sand ger det dåligt att odla i, morötterna blir som stoppnålar. Purjolöken ser ut som vanligt gräs.
Karl Erik Forslund skrev Med Dalälven från källorna till havet. Han var en grundlig man och skrev om varje by. Om vår by skrev han sålunda:

"I Selja voro de först också urmakare, sedan gjordes här mest massarbeten av enklare slag, främst urtavlor och mässingskammar, i synnerhet på 60 och 70-talen, Folket var klartänkt och filosofiskt anlagt, men ansågs mindre för sig, hade dåligt jordbruk och var undernärt. Handlaren Bergqvist på Strand var deras förlagsman, han skickade ut flera hästlass kammar i veckan och vart stormrik, men urmakarna och de kringvandrande försäljarna voro och förblev fattiga."

På ett annat ställe skriver han att jorden är mager men går att odla om man blandar med torv. Men jag tar min skottkärra och går till grannen och får hästdynga, för hästar är det gott om. Även om jag fått råden att antingen flytta härifrån eller odla i pallkrage så ska jag väl kunna klämma något ur jorden.


Arbetshästar som levererar dynga, ibland går dom på forkörning till Röros.

lördag 18 november 2017

Hysterisk jul och plasten i mitt liv

Det är ganska avslaget här, det där med julhysterin tog sig aldrig, vi slipper sånt här i skogsbrynet.
Frid råder.


Plasten i mitt liv fick inte heller plats riktigt. Jag satt här och tittade mig omkring och såg inte så värst mycket plast fast när jag lyfte blicken såg jag att lampan över köksbordet nog är gjord av någon sorts plast och rönnbärsklasarna som jag hängt på kan väl få föreställa juldekorationer.



Plastkassarna blir mer och mer sällsynta och om 20-30 år kommer vi kanske att vårda dem ömt och förvara dom i mörker för se! Man äger en äkta plastkasse!

Återanvändandet står som spön i backen och på AfroArt säljs både troféer och draperier.  Kapsylerna till diverse förpackningar blir det mängder av, någon hade dom som skydd under stolsben. Fler förslag?




Återanvändning är nog bra men ska man återanvända till dekorationer så känns det tveksamt, om det inte är väldigt bra gjort. Att återanvända stora pet-flaskor till miniväxthus till känsliga små plantor är ju bra men sen då?

Det här är nog det mest korkade plastgrej jag sett. Det är en kittelkrok som man hänger kitteln i över elden i den öppna spisen och de brukar vara bra smide i prima järn. Den här är i plast och förhoppningsvis avsedd till en blomkruka. Dumt.


En bra grej är däremot den här väska som i och för sig ser väldigt plastig ut men gjord av sockerrör. Hinsaväskan heter den. Tack för den Olgakatt, den är väldigt bra att ha kardorna i bl a.


Flera temabloggare finns i fliken ovan. Den här månaden är det Olgakatt som hittar på teman



lördag 4 november 2017

Invintring

Olgakatt står för novembers teman och går ut hårt med begreppet invintring.

November är ju inte min favoritmånad alls men jag får konstaterar faktum och gör så gott jag kan. 

Ingen dag är så svår 
att den ej minut för minut förgår

 Solen står lågt och man blir bländan, det mörknar fort.
 Jag väver band med reflextråd som mönstertråd för vanliga reflexer är så tråkiga.
 Jag borde nog tagit bort bladen på jordgubbsplantorna men det verkar rådjuren sköta om 
 Jordärtskockor, någon som vill ha?

 Sedum är ju fint att ta in och sätta i vas men rådjuren hann före.
 Vindruvorna vi farstuknuten hann inte mogna, sura så inte ens fåglarna vill ha dom
 november är en depparmånad
 I somras installerade vi solceller, elektrikern glömde anmäla till elleverantören att vi skulle ha ny mätare så det fick vi ganska nyss. Men det levereras inte så mycket ju
Men jag roar mig så gott jag kan, nu ska jag sätta upp en plädväv Tjo!