måndag 27 juni 2016

Täljer och syr

Ibland lyxar jag till det ordentligt, jag åkte till Sätergläntan på kurs, fem dagar småslöjd.
Att få kliva upp på morgonen och gå till dukat bord och sedan gå till en välförsedd slöjdsal och slöjda tills någon talar om att det är dags för lunch och sedan bara gå och sätta sig och slöjda igen, det är fantastiskt skönt.

Hädanefter ska jag se på smörknivar och träslevar medlet större vördnad för det är svårt att få till det.
Vår lärare Frej Lonnfors var både kunnig och trevlig. Och när vi kikade på hans Instagramkonto så insåg vi att han var skicklig också. Han har en hemsida också men det är inte uppdaterad på ett tag, han slöjdar istället.

Självklart började jag med en smörkniv. Mest som en tanke till Expressens krönikör som undrade hur många smörknivar Sverige tål och föreslog att slöjden i skolan skulle avskaffas.
Eftersom det var det dummaste Sveriges slöjdare hade hört så startade smörknivsupproret på Facebook och redaktionen bombarderades med smörknivar.


Min smörkniv har fått texten SMÖR, så ingen kommer att kladda ner den med leverpastej eller något sånt.
Medan jag ändå var ingång fortsatte jag med en liten träsked. Den saknar helt proportioner och vet veti17 vad jag ska ha den till. Dock har jag täljt den.
Den lilla krokiga kniven är en skedkniv som man karvar ur träskeden med och den har en elakartad lite spets som det är omöjligt att inte skada sig på.
Personligt rekord var fyra plåster samtidigt


 Nästa träsked blev bättre men det gäller ju att ha klart för sig hur det ska bli och vem det är som bestämmer.
Ofta råkar det bli på ena eller andra sättet bara för att man inte planerat klart.
Jag ville försöka mig på karvsnitt, mönstret på skaftet kallas karvsnitt som kan vara väldigt vackert om man kan det, men här blir det till att träna.



Varje kväll låg jag och tittade på mattan framför sängen, bara grå-svarta nyanser och rosengång och så vacker. Men jag lyckades inte lista ut hur de åstadkommit effekterna i varpen.

Det där måste redas ut i nästa mattväv. Kanske vännerna på asylboendes vet. De har vävt ner 10 meter mattvarp på en vecka så nu finns det persiska trasmattor.


Hemma pågick växtfärgning och det var lite synd att åka ifrån det men jag får ge mig till tåls till nästa gång för mera färgning blir det som det lät på Emma och Anna. När jag kom hem hade de färgat fyra härvor i krapp åt mig, så fint.



Och den blå bergvallmon som stod med stora fina knoppar när jag åkte och skulle nog passa på att blomma medan jag var borta trodde jag, men den väntade snällt tills jag kom hem och är så osannolikt troskyldigt blå.

söndag 12 juni 2016

Jag är i trädgården



Ursäkta, jag har varit lite frånvarande, jag har varit i trädgården. Det borde jag nog inte varit med tanke på att det prunkar mest där jag inte varit.

Det här är blå bergvallmo, det står så på lappen. Den verkar inte må bra och blommar gör den då rakt inte. 
Förra året planterade jag tre stycken, en blommade. De andra två ägnade sig åt att göra praktfulla blandrosetter. Sedan försvann den enda som blommade, det var bara ett hål kvar, den andra dog under vintern. Och den tredje ser som sagt inte ut att må bra. 


Någonstans läste jag goda råd om Blå bergvallmo en trött och erfaren odlare sa "sätt dom var f-n du vill dom dör ändå. 


I trädgårdslanden ser ganska eländig ut också, jag vattnar och gödslar och fjäskar men det hjälper inte mycket. 

Det här ska bli ärter har jag tänkt, återstår att se vad de små plantorna tänkt.

Det kan bero på att det varit 1-2 grader varmt på nätterna och inte så hävligt på dagarna heller. Eller också är det nödår. Jag har hört att Nate är gott i sallad och det har jag ju gott om


Utanför mina odlingsförsök prunkar det minsann.Förgätmigej kantar stenläggningen och så fin. Eller är det mormors glasögon?


Hundlokan står som ett skir knypplad spets 


Smörblommor är små solar och maskrosost får svår konkurrens 


Vad heter de här då, Brudslöja kanske, Prunkar villigt och glatt


Rabarbern kostar på sig ordentligt


Midsommarblomster både vita och blå finns det gott om


I år har jag fått jordgubbsplantor och dom har jag ännu inte lyckats ta död på. De ser ju ganska energiska ut och har mycket kart.


Dotterns ampelliljor har bott i mitt växthus ett tag, jag vet inte om det varit konvalescenthem eller palliativ blomvård. Nu ska dom få ny jord.


Klimatisen mår prima trots att den bor i en sandhög mot lagårdsväggen.
Fast egentligen är det en kaprifol, och jag deppar över att jag råkade ta död på klimatisen när jag beskar den.

fredag 27 maj 2016

Rockar fett

Inte händer det mycket på den här bloggen inte, och det finns förklaringar till det också.
Jag har börjat spinna ull.

I höstas råkade jag hamna på en spinnkurs (–Det heter spånad, rättar dottern), och fastnade i ullen på något vis.
Av en händelse råkade jag få en massa ull i samband med att jag köpte en vävstol (den fjärde eller om det är femte) fast egentligen var det en uppsatt mattvarp jag köpte. Vävstolen följde liksom med. Och ullen.
Men om man ska spinna ull så måste man ha något att spinna på och eftersom sländan mestadels åker i golvet så fick det bli en spinnrock, inköpt på auktion i Rättvik. Den var riktigt bra att spinna på.

Rättvikar'n
Men så råkade jag se en riktigt fin blå liten spinnrock i en antikbod och den fick följa med hem. Vingen var visserligen illa åtgången men det fixade duktiga Frej. Efter lite behandling blev den blå en favorit.

Den blå
Svågern hade ryktesvägen fått höra att jag börjat spinna så han ropade tjänstvilligt in en spinnrock på auktion, en riktigt snofsig sak, fungerade bra den också.

Den tjusiga

Plötsligt kom pensionären (dvs maken) på att det nog fanns en spinnrock på uthusvinden och så plockades den ner och visade sig ha punktering på hjulet och saknade diverse väsentliga delar. Men en man i grannbyn ville sälja en vävstol och en spinnrock skulle man få på köpet. Jag köpte spinnrocken för hjulet var helt. Så plockade jag ihop lite spridd delar och fick ihop en fungerande spinnrock. Dottern kallar den Frankenstein.

Frankenstein
Frankenstein har en stillsam och fin målning

Dotterns kompis undslapps en fråga om skomakarläster, jag konsulterade uthusvinden och hittade fyra säckar, hon fick alltihop. En välsorterad uthusvind bör innehålla lite av varje, men när jag plötsligt hittade en spinnrock till blev jag lite förvånad och hojtade till Pensionären att det står en spinnrock här. –Menar du den där, sa han och pekade åt andra hållet. Där stod en spinnrock till, eller om det var två. Ibland är det lite svårt att se i skumrasket bland all bråte.
De fick stå kvar.

Ull är det ju inget problem att få tag i, landets 600 000 får ska klippas minst en gång om året och fårbönderna har svårt att bli av med ullen, de får betala för att lämna det på återvinningsstationerna. Sakkunniga har uppskattat att det slängs ungefär 100 ton ull varje år enbart på Gotland. Visst är det tragiskt?!
 Och tänk att det blir garn också, och det är så rofyllt och skönt att spinna och några härvor till så har jag fått ihop till en tröja av den grå ullen.


lördag 30 april 2016

Lördagslogg Avslutning

Idag skriver lördagsbloggarna om avslutning. Det är nämligen sista temat för säsongen och lördagsbloggarna tar sommarlov. Du kan hitta allihop i fliken ovan.

För många år sedan drömde jag om död flera gånger, det var inga mardrömmar utan en ganska stillsamt konstaterande känsla i drömmen. Jag berättade det för en bekant som genast frågade vad det var jag höll på att avsluta. Visst var det så, jag höll på att avsluta ett ganska omfattande projekt med många kontakter och sidoverksamheter. 

Idag är det sista april och vi eldar brasor och avslutar vintern och jag hoppas att alla fyrverkeripengar hamnar i insamlingsbössor istället för att flyga i luften och skrämma folk och fä.  

Vi har avslutat ved-perioden. 20 kubikmeter är sågat klyvet och takat. Och det är så skönt att det är klart. 


Nu är det bara att hoppas att travarna inte rasar


Att avsluta innebär väldigt ofta att man börjar på något nytt, våren t ex, så trevligt!
Fotoklubben har varit och tittat på grodor vid Agnmyren på Sollerön och det bubblade och brummade av entusiastiska grodor 


Och de såg så belåtna ut.


Men för att få bra grodbilder så får man inta grodperspektiv


Jag väntar på att min vinstock ska visa ett livstecken, det här är bild från förra året
och under tiden spinner jag ull, inte för att jag behöver garn utan för att det är så meditativt och skönt

Här pågår tvättning av ull.
Avslutningsvis  ska jag skrämmas lite, såhär såg mitt öga ut häromdagen Det är ofarligt men ser rätt dramatiskt ut. Lite ömt och irriterat men synen var i övrigt helt opåverkad. 

 BUUU!

 En riktigt trevlig sommar önskar jag alla, hoppas vi ses till hösten igen.

PS Apropå avslutning vill jag dela med mig, jag brukar få blommor av Pensionären, men bara när han har agerat ordförande i någon förenings årsstämma för då får han blommor som tack – och vart ska han göra av dom?  DS
En kurbitsbukett

lördag 23 april 2016

Lördagslogg Upplysning mm

Idag ska lördagsloggarna skriva om upplysning. Flera lördagsbloggare i fliken ovan.
Temat upplysning kom jag på när jag letade solcellslampor för inomhusbruk. Det finns drivor med mer eller mindre kul solcellslampor för utebruk. Att dekorera sin trädgård med alltså, eller markera trädgårdsgångar. Och det kan ju vara bra för när det blir mörkt här i glesbygden så blir det väldigt mörkt. Det är ju inte alltid man kan hoppas på att norrskenet ska lysa upp.

I begynnelsen var elden. En öppen brasa är egentligen väldigt ineffektiv ur energisynpunkt och inte så värst bra på att lysa upp heller. Men mysigt.


Solcellslampor för innebruk var det knepigare med. För många år sedan hade IKEA en liten skrivbordslampa och när man köpte en sån så fick ett barn i Pakistan (?) en likadan så de kunde läsa läxorna. Bra idé, och modellen som skrivbordslampa var väldigt bra, men tyvärr så slutade IKEA med den.

Men nu finns det en annan lampa med samma generösa idé och här kan man köpa den.


Den är inte lika smart utformad som skrivbordslampa men det är nog jättesmart för skolbarn som kan  ladda lampan medan de bär den mid sig.
Men jag vill ha bra arbetsbelysning, en skrivbordslampa. I fäboden är det klent med belysning.

Den här var menlös och mest lite allmänbelysning. 

och så ska det laddas i solen. Det måste inte vara klart solsken men det går fortare då.



Pensionären vill lösa korsord och då ska det vara bra belysning och det är lite obekvämt att sitta och hålla i lampan. Vi får fixa någon upphängning


 Och upplysningsvis kan jag meddela att vi är klara med 20 kubikmeter björkved. Vi har sågat, klyvt och travat. Och det är då skönt att det är klart. Jag nämnde på syjuntan att vi var klara med veden och en väninna påpekade trött att jag redan sagt det tre gånger, hon hade inte börjat med veden än.


Veden ska travas med barken nedåt, tycker vi. Det diskuteras om veden torkar fortare eller långsammare beroende på hur man gör, men vedtravarna ser gladare ut om barken är nedåt.

lördag 16 april 2016

Färg Lördagslogg

Idag ska vi lördagsbloggare skriva om färg. Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan

Nu hade jag helt andra planer egentligen, jag skulle skriva om färgspråk och symboler och favoritfärger och problemet med att se olika färger på höger och vänster öga. Dvs när man opererar grå starr så byts den grumlade linsen ut mot en klar fin plastlins. Det är bara det att den är lite väl klar medan den naturliga linsen är lite gultonad. Det innebär att man har ett gulfilter på ena ögat men inte på det andra och då börjar man fundera vad det är för färg man ser egentligen. Och vad ser andra. Den där blusen som var fint blå visade sig dra åt lila, det är inte min färg.

Det finns mycket att  skriva om färg. Men så hamnade jag här:


20 kubikmeter björkved ska sågas, klyvas och travas. Uppmuntrande grannar påstår att det är mysigt trevligt och frisk luft och bra träning. Välkommen säger jag men då har dom inte tid.


Dalarna var ju känt för sina vackra vita björkstammar, men det var nog på den tiden röken från kolmilorna förorenade luften så att det inte växte lav på stammarna.  Det gör det nu och färgskalan är alltid rätt. Björkstammar har alla möjliga ljusa trevliga färger och blir det en skada på björken så att saven rinner över och börjar jäsa på så kan det bli energiskt rosa.


Under nävret är finns det vackert rostbruna nyanser som är min favorit 


Och när jag sedan klyver vedbiten så är det lika vackert. 
Nu var det ju så att Pensionären sågade och sågade och sågade 


och jag klöv bitarna. Men det går mycket fortare att såga än att kliya, i synnerhet som jag måste fotografera alla vackra färger och intressanta mönster.


Men Pensionären var glad ändå för nu har vi gnagt oss igenom mer än hälften,
så nu får vi ledigt över helgen, man vill ju inte störa grannarna.

lördag 9 april 2016

Lördagslogg Flykt

Idag ska lördagsloggarna skriva om flykt, jag har själv hittat på det eftersom det är jag som satt teman i april. Fler lördagsbloggare finns i fliken ovan.
Men, flykt, hur tänkte jag då? Ja inte var det på Panama och brevlådeföretag och nu är jag mest bara arg.

För lite mer än ett år sedan satt syjuntan på Café Zorn och pratade om hur det kunde tänkas vara att fly från Syrien och hamna på en bergknalle i skogen. Förresten, flyr man från eller till? Naturligtvis flyr man från krig men vad flyr man till? Vet man det? Vad är det för information man fått och av vem?
Vi beslutade om att åka upp på den där bergknallen och ha syjunta där. Vi kollade med platschefen som sa välkommen och sedan var det igång.

Visserligen är jag på ett asylboende en förmiddag i veckan men jag tar ju inga bilder för jag vet inte om det är ok. Å andra sidan tas det bilder med mobiler hela tiden och jag ser bilder på Facebook men... ja hur gör man och hur ska man veta?

I början kom det några få kvinnor och det var lite skeptiskt. En av dem var Nina, en ung tjej med en ettårig son, det finns bara en på asyboendet som pratar hennes språk och nu har den flyttat. Hon var intresserad och lite blyg. Att vara intresserad av handarbete är verkligen ingen självklarhet. Men några tyckte det var kul och några ville lära sig att sticka, och att brodera var populärt.
Vi stickar på svenska men nu har vi fått lära oss att sticka på andra språk, såhär t ex. Det finns flera varianter.

Det kom flera och  kvinnor. Men vad är det som är viktigt, egentligen? Att sticka en mössa eller att ha något att göra eller att lära sig språket? Jag tror sysslolösheten är värst, och ovissheten, eller att inte kunna göra sig förstådd.

Så vi pratar och pratar. Ibland har vi Dagens Ord. Inte så ambitiöst men vi gör så gott vi kan. En gång tog jag med mig en rabarberstjälk, med blad och allt och en rabaraberkaka. Rabarber är ju ett roligt ord att säga. Alla fick smaka en bit rabarber och lära sig ordet sur, och så demonstrerade jag hur man är när man är sur. Sedan åt vi rabarberkakan och den var ju söt, så undersökte vi det begreppet. Men sen blev det problem, jag är ju inte sök. Som tur var så var Ninas baby med och han var ju söt. Väldigt många ord i svenskan betyder ju två saker, minst. Det måtte vara förvirrande.

Häromdagen kom det en mamma med ett barn som grät, mamman tröstade och gav barnet en bit choklad. Ja, sa jag, choklad är bra medicin! Då skrattade Nina på andra sidan bordet och jag blev så glad. I allt prat och surr så hänger hon med och förstår svenska, hon gör stora framsteg numera kan vi prata i telefon, det är svårt att kommunicera utan kroppsspråk.


Att fly är naturligtvis dramatiskt och vi blir upprörda över bilder på tragedier, men vad gör vi sedan? Men för närvarande är jag mest upprörd över skatteflyktingar som smiter från ansvar och moral.

Har du material över så ta det till närmaste asylboende.

lördag 2 april 2016

Förpackning Lördagsblogg

Upprörd och förgrymmad blir jag när jag köpt förpackningar som är fyllda till hälften.
Brutal blir jag när jag ska öppna förpackningar uti vilken ett litet litet usb-minne t ex är förborgat.

Det var någon som påstod att folk blivit mera brutala nu förtiden eftersom vi hela tiden uppmanas att "riva av", "trycka in", "bryta upp". Och vi lyder snällt uppmaningen och får ändå inte upp den jädrans förpackningen.

Den där sega hårda plasten som usb-minnet är instängt i är tji att få upp utan sprängämne eller eldvapen och då är det risk att skälva grejen går förlorad. Därför har jag med tiden blivit en besvärlig tant, vi anses ju vara så trassliga och struliga så det är lika bra att leva upp till sin tant-roll. Så jag stannar i kassan och ber att dom ska öppna förpackningen åt mig och förklarar att jag har lite problem med mina händer och att åldern sätter sina spår och artroserna står som spön i backen, eller i mig då.
Hittills har ingen nobbat men det har varit klara problem att få upp den förbaskade förpuppningen.
Ett tips är en rejäl sekatör, om de skulle nobba i butiken alltså.



Halvfyllda förpackningar är ett annat irritationsmonument (som svärmor sa). Man tror att man köpt ett helt paket, men det har man inte, för det är bara halvt. Man tror att man köpt ett halvt kg kaffe men det är bara 450 gr

Man tror att man köpt ett paket russin men det har man inte, bara två tredjedels paket



En slutsats är att det transporteras mycket luft i det här landet, kan det vara så att transporterna är för billiga?

Förr såldes mycket i lös vikt och man fick det i papperspåse och förvarade i burkar hemma, kryddor na måste ha slagit av sig och kaffet miste smaken. Eller kanske inte, om man köpte hela kaffebönor och malde själv så klarade det sig längre. Ack hur jag kämpade med kaffekvarnen, och klippte klarskinn.


Nej allt var inte bättre förr, men man slapp problemet med förpackningar som är svåra att öppna, svåra att bli av med och bara är ett miljöproblem och kostnader i sophanteringen.
Dessutom får man betala för förpackningen, eller egentligen för att den ska hanteras i återvinningen. Hur gör man för att bojkotta förpackningar?


Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan och i april är det jag som föreslår teman.

måndag 28 mars 2016

Lördagsblogg Påsk

Nu är vi tillbaka i civilisationen och elektriska hjälpmedel. 
Vi har varit i fäboden.
Det var 9 grader i stugan när vi kom men efter tre timmar var det 27, sedan tar det längre tid innan det blivit varmt inne i tarrsängarna. Det finns det ingen elektricitet och tveksamt med mottagning i mobilerna. Tidigare har man diskuterat att dra in el i fäboden men nu är det ingen som pratar om det längre. Moderna tider smyger sig på och solceller finns på många stugor.

Det hör till påskens traditioner att vi åker till stugan i fäboden.
Påskbesöket handlar ofta om att röja upp efter vintern och om den inte behagat ge sig av så sätter man sig i en driva och solar, om det är solsken och det var det inte.
Pensionären hade med sig motorsågen och tog ner något som började likna en björkhäck.
Några björkar fick vara kvar och ved blev det
Vi släpade ihop ris från tidigare röjningar och eldade kände oss väldigt nöjda med "dagen bräda" som pappa skulle ha sagt. Han var snickare och menade att man skulle göra något nyttigt varje dag och det fick bli dagens bräda.

Emma och Johan släpade ris och eldade

Granen står längre bort än det ser ut
Jag tog sista eldvakten och kände mig som en böckling
Det gäller att elda lagom


Från vänster: En del av en gammal trasig ringvält, kan kanske användas i den öppna spisen. Plåtlådan är i stället för kylskåp, tofflor och stövlar turas om i användning. Vedkorg, vanligtvis tom, diverse solcellslampor men mer om det i slutet av april.
Tack Pensionären på ön för kluriga teman i mars. Flera lördagsbloggare i fliken ovan. I april skriver vi om detta:

4 april Förpackning
11 april Flykt
18 april Färg
25 april Upplysning
29 april Avslutning