Och nu är det såhär att kameran i min mobil har gett upp så det blir inga nya bilder.
Anki tycker att vi ska skriva om rikedom den här veckan och jag är som vanligt sent ute.
En skogstokig människa som bor i Värmland heter
Maria Westerberg, Hon hade utställning och sålde mycket, röda prickar på många av hennes roliga skulpturer. En besökare gick runt och tittade och sa till slut – Det ser ut som om du blir av med nästan alltihop, nu får du ju bara pengar kvar.
Om jag inte minns fel så var den den mannen hon gifte sig med. Det är skönt när folk inser att pengar inte är allt.
En rikedom är det att kunna vrida på kranen och dricka vattnet som det är utan att behöva lukta på det och koka det. Det lärde mina syriska vänner mig.
Det är en rikedom att kunna gå rakt ut på gräsmattan barfota eller dra på sig skidpjäxorna och åka skidor från farstutrappan.
En rikedom är att kunna stå ute på verandan och titta på stjärnhimlen och lyssna till tystnaden.
Och jag har ännu mera rikedomar, massor med intressen, nu är det nålbindning. Stickningar har jag några på gång. Det finns gott om ull och spinnrockar har jag flera stycken och tre sländor, men ingen turkisk slända men det ska jag försöka göra en. Jo täljknivar finns och material finns det gott om och det är skönt att sitta framför spisen och tälja och blir det misslyckat så är det ja bara att elda upp det.
Några vävstolar och tre bandgrindar och massor med tyg och lite skinn finns det också. Och näver och björkrötter.
Undrar om jag kan göra mig förtjänt av svart bälte i slöjd?
Långtråkigt kan jag då inte ha.
Ibland kommer ungarna (också en rikedom) hem och lär mig något nytt, de första femton åren var det jag som lärde dom, nu har det vänt liksom.
Pengar, nä, vi pratar om nåt annat tycker jag.
Men för hundra år sedan var det en del som lyckades, jag vet att det är svårt att läsa sådana här texter men den här är värd att läsa, fotad ur en bok från Blekinge Hemslöjdsförbund.
