söndag 5 april 2020

Sånt man gör i karantän

Jag har all förståelse för att det kan vara ohyggligt tråkigt att sitta i karantän i en trång lägenhet om man inte har vanan att sysselsätta sig själv.

Mitt problem är det motsatta. Nu när alla möten och inställda så kan jag lugnt bänka mig vid spinnrocken och lyssna på en konsert på internet, Dråm i ex om man står ut med säckpipa.
Eller också kan jag ta ett tag i UFOhögen (unfinished objekt)



Eller tälja klart skytteln som jag ska ha till bandvävarna.


Eller tvätta leicesterullen som väntat länge eller jämtlandsullen och karda alltihop


Eller sticka klart ärmarna som ska sitta på det fina tyget som ska bli tröja


Men inte ska jag börja med något nytt som t ex att sticka en tröja till barnbarnet


Och inte ska jag sätta upp en ny väv heller fast det vore kul att väva plädar eller sjalar kanske.

Men jag bör ju ta en promenad varje dag, älvrundan är ganska fin även om det bara blir 3-4000 steg och så kan jag ju titta på våran egen lilla guldbro,.



Jag blir uppenbarligen stressad av så mycket fri tid, jag vill passa på att göra nya roliga saker men nu har jag kommit fram till att jag skärpa mig och avsluta allt jag påbörjat. Tänk så mycket belåtenhetshormoner jag kommer att producera sen!

Men jag har kommit på en strålande idé, också jag har gjort en låda som jag skrivit HandarByte på, ganska snart fick jag byta till en större låda. Förhoppningsvis finns det någon som vill ha en nästa färdig jacka och någon som vill ha en halvfärdig stickad tröja i rött, orange och lila mm.
Man vet ju aldrig.

 Uppdatering. Fröken Slöjd ville veta mera om mitt skåp.

Jag fick det av en väninna som skulle tömma ett hus. Det får plats en hel del i skåpet. I lådorna finns det saxar och tänger mm, på hyllorna är det lådor med trådrullar, och UFOn längst ner till vänster står overlocken.  Rätt som det är behöver jag snygga till och då lyfter jag upp symaskinen på hyllan och skjuter in det (alldeles för) lilla arbetsbordet och simsalabim!

söndag 29 mars 2020

Tappat bort, totalt försvunnet

Man tappar bort saker
Det blir lätt så när man först tömmer ett kök och sedan ska återställa ordningen på ett nytt sett. Men brickorna var helt försvunna, och några skärbrädor.
Hade jag gett bort brickorna? skärbrädorna var det absolut ingen som skulle vilja ha men kanske någon skärbräda förirrat sig till hyvelbänken. Nej
Kvartslitermåttet var också borta
Nåja, brickor hör inte till livets nödtorft och skärbrädor blir det av sig själv när man bygger om.

Plötsligt slog att jag envisats att få praktiska och utrymmesbesparande förvaringsutrymmen.
Snickarna muttrade lite men jag fick som jag ville – och glömde det. Otacksamt.


tisdag 17 mars 2020

Renovering och sprit

När man har bott i ett hus tillräckligt länge blir det dags för renovering, men det funkar ju ändå, ett tag till. Hur länge är "ett tag till"? Ca 20 år i vårt fall + 20 år.

Vi har bott i huset sen 1980 och nu var det alltså dags.
Med spisen i ena hörnet och diskbänken i motsatt hörn och en bakungsmur på fyra kvadratmeter i rummet så var det lite svårmöblerat.

När vi skulle flytta in i den här lilla stugan och bygga till så ritade jag ett ganska praktiskt kök. Dåvarande stadsarkitekt tyckte att det var opraktiskt och ritade så att det blev praktiskt att bygga, inte att sköta. Sen dess har jag varit skeptisk mot arkitekter.

Nu är det löst, vatten nära spisen spar många steg. Jag trodde inte att det var tillåtet men visst är det det.
Det är t o m lag på att det ska finnas en "utslagsho" vid spisen. "Så du inte snubblar på barnbarnet när du ska hälla av potatisen" sa snickaren.

Vi började med golvet för det skulle dras vatten- och avloppsrör.  Det var ett pyssel.
Men rörmokaren var snabb, skicklig och trevlig.

Sen spikade vi tillbaka golvet och pluggade kvisthål och golvsliparen kom.

Ingen modehylla här inte
Tyvärr hade han inte med sig såplut så det räckte till hela golvet för virket var så torrt, sa han. Trä är torrt på vårvintern sa jag. Vi fick inte gå på köksgolvet på hela helgen och blev därmed avstängda från vardagsrummet, med både tv och whiskey till makens förtret.

Sen kom trevliga snickaren och hans kompis med alla skåp. Numera behöver jag inte gå ner på alla fyra och famla in i ett mörkt skåp för att få fram en bunke. Vilken grej! Jag drar ut en låda Tada! där är allt jag behöver överskådligt och praktiskt. Om jag vet vilken låda jag stoppat det i alltså.

Numera är det ett litet skafferi bakom muren, det har jag också längtat efter.

Snickaren hade ritat in en rundad hylla på sidan av ett skåp, "för det är ju sånt som folk vill ha". En dammsamlade opraktisk hylla, en sån som det brukar stå en skål citroner på. Men det blev problem för på den stora bakugnsmuren fanns en sotlucka som man måste ta hänsyn till. Jag föreslog en fällklaff istället och problemet var löst

Sen kom kakelsättaren. Han klämde upp kaklet småspringande och pratande.
Sen kom elektrikern, men hade råkat få med sig fel grejor. Han kom igen nästa dag och hade inte tid att göra klart. Nästa dag ville han ta nya mått. Nu ska han komma när materialet han beställt kommit.  Tills vidare blir det mindre seriösa klämlampor.

Skafferi är bra
Men nu drog coronavirus fram över landet och det är tydligen av nöden att handla toapapper, och jag som trodde det var luftvägarna som drabbades.

Handsprit ska man också ha. Eftersom det är slut i affären så får man leta på ett recept och göra det själv. Sprit ska man ha i. Plötsligt kom jag ihåg hur det var när vi renoverade första gången.
Rörmokaren var här och frågade plötsligt var apparaten skulle vara. Apparaten??? jag som är uppvuxen i ett mycket nyktert hem var ganska frågande inför detta. Rörmokaren ville veta var apparaten skulle stå för han tänkte det var praktiskt att dra ledningar till kylningen när han ändå var på plats. Husbehovsbränningen hade nog inte upphört helt här ute i skogsbrynet.
Det ska inte vara nån apparat här, sa jag. Rörmokaren muttrade ogillande och jag fick rykte om att vara byns satkärring.
Och nu sitter jag här utan sprit.
Men det går ju lika bra med tvål och vatten.