Mitt problem är det motsatta. Nu när alla möten och inställda så kan jag lugnt bänka mig vid spinnrocken och lyssna på en konsert på internet, Dråm i ex om man står ut med säckpipa.
Eller också kan jag ta ett tag i UFOhögen (unfinished objekt)
Eller tälja klart skytteln som jag ska ha till bandvävarna.
Eller tvätta leicesterullen som väntat länge eller jämtlandsullen och karda alltihop
Eller sticka klart ärmarna som ska sitta på det fina tyget som ska bli tröja
Men inte ska jag börja med något nytt som t ex att sticka en tröja till barnbarnet
Och inte ska jag sätta upp en ny väv heller fast det vore kul att väva plädar eller sjalar kanske.
Men jag bör ju ta en promenad varje dag, älvrundan är ganska fin även om det bara blir 3-4000 steg och så kan jag ju titta på våran egen lilla guldbro,.
Jag blir uppenbarligen stressad av så mycket fri tid, jag vill passa på att göra nya roliga saker men nu har jag kommit fram till att jag skärpa mig och avsluta allt jag påbörjat. Tänk så mycket belåtenhetshormoner jag kommer att producera sen!
Men jag har kommit på en strålande idé, också jag har gjort en låda som jag skrivit HandarByte på, ganska snart fick jag byta till en större låda. Förhoppningsvis finns det någon som vill ha en nästa färdig jacka och någon som vill ha en halvfärdig stickad tröja i rött, orange och lila mm.
Man vet ju aldrig.
Jag fick det av en väninna som skulle tömma ett hus. Det får plats en hel del i skåpet. I lådorna finns det saxar och tänger mm, på hyllorna är det lådor med trådrullar, och UFOn längst ner till vänster står overlocken. Rätt som det är behöver jag snygga till och då lyfter jag upp symaskinen på hyllan och skjuter in det (alldeles för) lilla arbetsbordet och simsalabim!
