Ekologiskt och närproducerat är ju inte nödvändigtvis samma sak, men det kan vara det.
Jag går till grannen och köper ägg, samtidigt tar jag med mig lite hönsmat i form av potatisskal från den ekologiska potatis jag köpt från grannbyn. Torrt bröd från ekologiska bageriet kan de också få mm.
Äggleverantörerna har nog frusit om rumpan för så värst mycket ägg har det inte blivit på ett tag. |
Sen tar jag en promenad och kollar hur det står till med ullproducenterna som betar i hagen ner mot älven.
För närvarande håller jag på att spinna förra årets ull och snart kommer årets lammkött.
Alltså, först klappar jag dom sedan spinner och stickar jag av dom sen äter jag upp dom. Så är det, livet på landet.
Landskapsvårdande ull- och köttproducent, som kinderägg nästan |
Värre är det med mejeriprodukter men det lär ska vara från dalakossor.
Hjortron, blåbär hallon och lingon kommer också från trakterna även om det kräver viss bilåkning, vinbär och krusbär från trädgården.
Det är ingen promenad i parken att plocka hjortron och glest är det mellan dom |
Hejdlösa |
Men vi har problem i den här byn. Mager sand ger det dåligt att odla i, morötterna blir som stoppnålar. Purjolöken ser ut som vanligt gräs.
Karl Erik Forslund skrev Med Dalälven från källorna till havet. Han var en grundlig man och skrev om varje by. Om vår by skrev han sålunda:
"I Selja voro de först också urmakare, sedan gjordes här mest massarbeten av enklare slag, främst urtavlor och mässingskammar, i synnerhet på 60 och 70-talen, Folket var klartänkt och filosofiskt anlagt, men ansågs mindre för sig, hade dåligt jordbruk och var undernärt. Handlaren Bergqvist på Strand var deras förlagsman, han skickade ut flera hästlass kammar i veckan och vart stormrik, men urmakarna och de kringvandrande försäljarna voro och förblev fattiga."
På ett annat ställe skriver han att jorden är mager men går att odla om man blandar med torv. Men jag tar min skottkärra och går till grannen och får hästdynga, för hästar är det gott om. Även om jag fått råden att antingen flytta härifrån eller odla i pallkrage så ska jag väl kunna klämma något ur jorden.
Karl Erik Forslund skrev Med Dalälven från källorna till havet. Han var en grundlig man och skrev om varje by. Om vår by skrev han sålunda:
"I Selja voro de först också urmakare, sedan gjordes här mest massarbeten av enklare slag, främst urtavlor och mässingskammar, i synnerhet på 60 och 70-talen, Folket var klartänkt och filosofiskt anlagt, men ansågs mindre för sig, hade dåligt jordbruk och var undernärt. Handlaren Bergqvist på Strand var deras förlagsman, han skickade ut flera hästlass kammar i veckan och vart stormrik, men urmakarna och de kringvandrande försäljarna voro och förblev fattiga."
På ett annat ställe skriver han att jorden är mager men går att odla om man blandar med torv. Men jag tar min skottkärra och går till grannen och får hästdynga, för hästar är det gott om. Även om jag fått råden att antingen flytta härifrån eller odla i pallkrage så ska jag väl kunna klämma något ur jorden.
Arbetshästar som levererar dynga, ibland går dom på forkörning till Röros.