måndag 27 juni 2016

Täljer och syr

Ibland lyxar jag till det ordentligt, jag åkte till Sätergläntan på kurs, fem dagar småslöjd.
Att få kliva upp på morgonen och gå till dukat bord och sedan gå till en välförsedd slöjdsal och slöjda tills någon talar om att det är dags för lunch och sedan bara gå och sätta sig och slöjda igen, det är fantastiskt skönt.

Hädanefter ska jag se på smörknivar och träslevar medlet större vördnad för det är svårt att få till det.
Vår lärare Frej Lonnfors var både kunnig och trevlig. Och när vi kikade på hans Instagramkonto så insåg vi att han var skicklig också. Han har en hemsida också men det är inte uppdaterad på ett tag, han slöjdar istället.

Självklart började jag med en smörkniv. Mest som en tanke till Expressens krönikör som undrade hur många smörknivar Sverige tål och föreslog att slöjden i skolan skulle avskaffas.
Eftersom det var det dummaste Sveriges slöjdare hade hört så startade smörknivsupproret på Facebook och redaktionen bombarderades med smörknivar.


Min smörkniv har fått texten SMÖR, så ingen kommer att kladda ner den med leverpastej eller något sånt.
Medan jag ändå var ingång fortsatte jag med en liten träsked. Den saknar helt proportioner och vet veti17 vad jag ska ha den till. Dock har jag täljt den.
Den lilla krokiga kniven är en skedkniv som man karvar ur träskeden med och den har en elakartad lite spets som det är omöjligt att inte skada sig på.
Personligt rekord var fyra plåster samtidigt


 Nästa träsked blev bättre men det gäller ju att ha klart för sig hur det ska bli och vem det är som bestämmer.
Ofta råkar det bli på ena eller andra sättet bara för att man inte planerat klart.
Jag ville försöka mig på karvsnitt, mönstret på skaftet kallas karvsnitt som kan vara väldigt vackert om man kan det, men här blir det till att träna.



Varje kväll låg jag och tittade på mattan framför sängen, bara grå-svarta nyanser och rosengång och så vacker. Men jag lyckades inte lista ut hur de åstadkommit effekterna i varpen.

Det där måste redas ut i nästa mattväv. Kanske vännerna på asylboendes vet. De har vävt ner 10 meter mattvarp på en vecka så nu finns det persiska trasmattor.


Hemma pågick växtfärgning och det var lite synd att åka ifrån det men jag får ge mig till tåls till nästa gång för mera färgning blir det som det lät på Emma och Anna. När jag kom hem hade de färgat fyra härvor i krapp åt mig, så fint.



Och den blå bergvallmon som stod med stora fina knoppar när jag åkte och skulle nog passa på att blomma medan jag var borta trodde jag, men den väntade snällt tills jag kom hem och är så osannolikt troskyldigt blå.

söndag 12 juni 2016

Jag är i trädgården



Ursäkta, jag har varit lite frånvarande, jag har varit i trädgården. Det borde jag nog inte varit med tanke på att det prunkar mest där jag inte varit.

Det här är blå bergvallmo, det står så på lappen. Den verkar inte må bra och blommar gör den då rakt inte. 
Förra året planterade jag tre stycken, en blommade. De andra två ägnade sig åt att göra praktfulla blandrosetter. Sedan försvann den enda som blommade, det var bara ett hål kvar, den andra dog under vintern. Och den tredje ser som sagt inte ut att må bra. 


Någonstans läste jag goda råd om Blå bergvallmo en trött och erfaren odlare sa "sätt dom var f-n du vill dom dör ändå. 


I trädgårdslanden ser ganska eländig ut också, jag vattnar och gödslar och fjäskar men det hjälper inte mycket. 

Det här ska bli ärter har jag tänkt, återstår att se vad de små plantorna tänkt.

Det kan bero på att det varit 1-2 grader varmt på nätterna och inte så hävligt på dagarna heller. Eller också är det nödår. Jag har hört att Nate är gott i sallad och det har jag ju gott om


Utanför mina odlingsförsök prunkar det minsann.Förgätmigej kantar stenläggningen och så fin. Eller är det mormors glasögon?


Hundlokan står som ett skir knypplad spets 


Smörblommor är små solar och maskrosost får svår konkurrens 


Vad heter de här då, Brudslöja kanske, Prunkar villigt och glatt


Rabarbern kostar på sig ordentligt


Midsommarblomster både vita och blå finns det gott om


I år har jag fått jordgubbsplantor och dom har jag ännu inte lyckats ta död på. De ser ju ganska energiska ut och har mycket kart.


Dotterns ampelliljor har bott i mitt växthus ett tag, jag vet inte om det varit konvalescenthem eller palliativ blomvård. Nu ska dom få ny jord.


Klimatisen mår prima trots att den bor i en sandhög mot lagårdsväggen.
Fast egentligen är det en kaprifol, och jag deppar över att jag råkade ta död på klimatisen när jag beskar den.