Att få kliva upp på morgonen och gå till dukat bord och sedan gå till en välförsedd slöjdsal och slöjda tills någon talar om att det är dags för lunch och sedan bara gå och sätta sig och slöjda igen, det är fantastiskt skönt.
Hädanefter ska jag se på smörknivar och träslevar medlet större vördnad för det är svårt att få till det.
Vår lärare Frej Lonnfors var både kunnig och trevlig. Och när vi kikade på hans Instagramkonto så insåg vi att han var skicklig också. Han har en hemsida också men det är inte uppdaterad på ett tag, han slöjdar istället.
Självklart började jag med en smörkniv. Mest som en tanke till Expressens krönikör som undrade hur många smörknivar Sverige tål och föreslog att slöjden i skolan skulle avskaffas.
Eftersom det var det dummaste Sveriges slöjdare hade hört så startade smörknivsupproret på Facebook och redaktionen bombarderades med smörknivar.
Medan jag ändå var ingång fortsatte jag med en liten träsked. Den saknar helt proportioner och vet veti17 vad jag ska ha den till. Dock har jag täljt den.
Den lilla krokiga kniven är en skedkniv som man karvar ur träskeden med och den har en elakartad lite spets som det är omöjligt att inte skada sig på.
Personligt rekord var fyra plåster samtidigt
Nästa träsked blev bättre men det gäller ju att ha klart för sig hur det ska bli och vem det är som bestämmer.
Ofta råkar det bli på ena eller andra sättet bara för att man inte planerat klart.
Jag ville försöka mig på karvsnitt, mönstret på skaftet kallas karvsnitt som kan vara väldigt vackert om man kan det, men här blir det till att träna.
Varje kväll låg jag och tittade på mattan framför sängen, bara grå-svarta nyanser och rosengång och så vacker. Men jag lyckades inte lista ut hur de åstadkommit effekterna i varpen.
Det där måste redas ut i nästa mattväv. Kanske vännerna på asylboendes vet. De har vävt ner 10 meter mattvarp på en vecka så nu finns det persiska trasmattor.
Hemma pågick växtfärgning och det var lite synd att åka ifrån det men jag får ge mig till tåls till nästa gång för mera färgning blir det som det lät på Emma och Anna. När jag kom hem hade de färgat fyra härvor i krapp åt mig, så fint.