och framtiden då?

 Efter denna intensiva höst med Mora sommardräkt blev det stiltje, postprojektkänslan slog till med full kraft och jag irrade omkring och kände mig vilsen. 

Slöjda måste man ju men vad? 

Skulle jag försöka göra något av näver? Näver har jag har gott om eller skulle jag göra halmoro, halm har jag också gott om? Inte såna där stora tjusiga halmkronor som  Lars Åke Backman Halmslöjd. Lite mindre som jag kan ha i fönstret. Eller skulle jag testa att göra krympburkar, äntligen? 

Ingen av tekniker kan jag ordentligt men jag vill pröva. 

Men jag har ju en massa ull som borde spinnas också.

Så var det ju julen som var i antågande men eftersom allt varit inställt så var väl den också inställd? Eller? Vi märkte verkligen inte mycket av den och den gången jag gav mig iväg för att handla mat skulle jag också handla blommor tänkte jag. De gamla har tagit slut i brist på sol och omvårdnad. Men det glömde jag naturligtvis när jag störtade genom butiken halv nio på kvällen. 

Det är obehagligt att gå och handla, jag känner mig ovälkommen och oönska.

Dock önskar jag alla ett nytt komplett år med alla våravslutningsfester grillpartyn midsommarfester kräftkalas och allt annat som inte blev av 2020. 

Ps, hur det gick med slöjdandet, jag spann jämtlandsull, det går bra att tänka när man spinner, då kom jag på att jag kanske skulle brodera bonader..äh det var inget. DS

Mora sommardräkt del 10 Klar!

 Slutligen fick jag ihop det Det gröna livet i grön korndräll och den vita halvyllekjolen. Det var inte lätt. Ömsom var kjolen för vid och ömsom var den för snäv och livet satt inte riktigt bra och jag sprättade och sydde om gång på gång. Livet var för långt (?) så kjolen hängde ner på höfterna så det fick jag korta av och då måste jag ta loss banden och sy om dom.

Kjolen för för lång i förhållande till förklädet så jag fick kapa kjolen och flytta linningen.

Ibland var jag lite uppgiven men karantänen verkar bli lång så tid fanns det ju och material och jag hade absolut inget att skylla på. Bit ihop, ta ett stygn i taget.

Sjalen och förklädet var ju klara

 

 Och TADA!! så blev hela dräkten klar!

Nej, det är den inte, det fattas lite småfix som t ex hyska och hake som håller ihop kjolen och en hyska i livet, (den som saknas ligger nog i dammsugarpåsen). Men jag vill inte gå i affärer nu. Axelbanden måste jag nog också justera men det är lite svårt när man är ensam, maken är inte så bra på sånt där med nålar.

Nu kan det få bli midsommar när som helst!

Bara julen är över ska jag sätta upp en väv. Kanske en sjal, bara för att det är kul att väva eller plädarna som jag planerat i många år, eller kanske nåt annat. Jag har ju ganska mycket lingarn....

Mora sommardräkt, del 9 Kjolen

 Det tar sig, kjolen har kommit tillbaka från plisseringen. Det är två kvinnor i Falun som samarbetar om folkdräkter mm Livtag heter filman. Det tog sin tid men nu är den här. Fyra våder 80 cm blev nästan ingenting när det blev plisserat men det är swing i den, går nog bra att dansa i. Om det skulle bli möjligt med såna nöjen i sommar. 

Jaha, då var det bara att sätta igång då, hur gör man? Sy ihop våderna sa grannen Greta som lämnade en beskrivning och ett sytt exempel.

Jag sydde på maskin och kollade på Gretas exempel. 

Sedan sydde jag tre parallella trådar rakt igenom alla veck och bestäm hur mycket det ska dras ihop. Det beror på midjemåttet. Fast det beror ju på, som vanligt. Förr i tiden hände det sig att kvinnor ändrade form, då som nu, blev gravida ibland och smala ibland därför hade man midjan högre upp. Då kan man uthärda en stadig middag undan att lida p g a en trång linning. 

Alla vecken ska fästas men inte alldeles tätt utan lite förskjutna, Gretas exempel får vägleda

Så lade jag på förklädet (magden) för att se hur det tog sig ut och det var väl fint, i den änden.

Men i andra änden  var det inte alls bra, Kjolen var för lång! Inte kunde jag fålla upp den för fållen var ju också plisserad. Jag hade inte tänkt på att mäta mot förklädet utan bara utnyttjat tygets hela längd. 

Fram med saxen.

Usch det var läskigt att klippa av alltihop och göra om från början igen, men jag hade ju tränat i alla fall. 

 

Nu ska det gröna livet och kjolen sättas ihop, jag har redan insett att det kommer att krångla för livet och kjolen har inte samma omkrets. Sprätta och sy om, igen. 

Suck.

Mora sommardräkt del åtta, Men gör det nu då!

 Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång.

Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden.

Problemet med bystvecken fixade jag genom att dra i rejält med rynktråd och hålla in tyget på skrådden.

Sen var det väl bara att sy ihop då. trodde jag

Nej visst nej, det var ju banden också. Banden på ryggen kallas strålar och finns på väldigt många dräkter.

Att bandkanta runt med ett rakvävt band är en strid, Rynktråd hjälper igen.

Och så hela vägen runt, för hand. Det hade inte varit lättare med sämskskinn.

I böckerna berättas det om dräkterna och hur de förändrats men inte hur man har sytt.

Den bruna boken (Mora dräktbok, Moradräkten vid olika högtider) finns hos Mora Hemslöjdens Vänner, jag är med där så jag kan skicka den om nån vill ha, 100 kr+ porto.