lördag 30 mars 2013

Visst, jag är frånvarande men alls inte ointresserad.
Mars månad halkade iväg och ajöss med den. Tack Gnuttan för teman i mars men jag hann inte riktigt med. Återstår att se vad Byfånen hittar på och om jag hinner med och koncentrera mig på något annat än jobbet.
Undrar vad detta kan vara, nej det är inte skrot, det är museieföremål.

I övermorgon är det första april och vi har inte hittat på något nästan trovärdigt lur i år. 2004 publicerade vi den här nyheten.

Still going strong

"Turister får jakträtt
Utländska turister kommer att erbjudas älgjakt under en försöksperiod på två år.
Det föreslår Gösta Frost i Mora och han räknar med stöd från både EU och regeringen.
Försöket kommer att starta i augusti och begränsas till Dalarna.
Turister från utlandet är inte intresserade av köttet utan enbart själva jakten och därför kommer jakten att bedrivas med färgkulor som inte skadar djuren utan enbart markerar träff.
Den färg som ska användas vid älgjakten är reflekterande och naturligtvis miljövänlig.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det mycket fördelaktigt menar trafiknämndens ordförande Gösta Frost. De älgar som blivit träffade får reflexfläckar på sig som gör att de snabbt upptäcks om de springer ut på vägen. Därmed kommer antalet älgolyckorna att minska och älgarna finnas kvar och kan återanvändas i riktiga älgjakten. Gösta Frost vill gärna att jakten utökas till att omfatta rådjur också men inser att älgarna är ett populärare villebråd.
Vinsterna blir många, dels betalar turisterna för jakten, dels minskar älgolyckorna och dessutom får sportaffärerna sälja utrustning.
Nu uppmanar Frost Siljanturism att börja marknadsföra älgjakten utomlands."

Det nästa genomförbara förslaget dök sedan upp lite här och där.

Året därpå hade vetenskapen och skidsporten i samarbete utvecklat LCD-valla. Dvs ett belag som applicerades på skidorna och en sensor som styrde belaget i förhållande till underlaget. Tyvärr har jag tappat bort texten men det var i alla fall en välrenommerad professor som uttalade sig synnerligen sakkunnigt. Det lät väldigt bra och bilden togs vid Vasaloppsmålet och skidorna var försedda med en sensor bestående av en tändsticksask klädd i svart eltejp.

Men i år är det tomt i lurerihjärnan. Det måste ju bero på att jag är så ärlig.
Men den här är ju rätt bra.

Ursäkta men nu måste jag gå och jobba.

onsdag 27 mars 2013

Nu blev det svårt

Jag har jättemycket att göra,

föremål (Ufo)
Jag ska fotografera föremål och framför allt göra det möjligt att fotografera, dvs skotta mig fram till museet. Tur att snälla Eva hjälper mig.
Rigga upp bakgrunder och hoppas att belysningen räcker och leta märkning på diverse föremål.
Jag ska länka bilder och jag ska leta bilder till en infotavla och jag ska ...


Men solen skiner
och det droppar från taken


 och det är väldigt skönt i växthuset en stund på eftermiddagen


Det är faktiskt över 20 grader 




och så kom Hemslöjden.

Äh, jag jobbar i helgen om det det blir säkert mulet

söndag 24 mars 2013

En liten värld, Lördagstema


En översnöad värd, Smederna har ställt ut sina trädgårdskonstverk, men vad är det för krafs nere till vänster?

I går var dottern och jag på besök i en liten underbar värld Sätergläntan, hon ville hälsa på kompisarna.
Först satt vi, dvs ungdomarna och jag, runt brasan och pratade slöjd, stickning och skogshistoria.
Någon har haft tråkigt och gjort en beduin som strävar över snö-öknen med sin kamel, fint.
Därefter gick vi till sömnadssalen för att titta på en nyrokokoklänning som en av tjejerna ska göra en replik på. Tyget är handvävt och levererat av Elin. Ett imponerande projekt.

Kärleksfulla träskedar

Därefter gick vi till träsalen och pratade virke, årsringar och laggning och svepaskar.
Slutligen hamnade vi i smedjan där det pratades vällning, damaskering (?) och hur om det egentligen var bra med vridningar eller om det bara var fjäskigt.
Vi var inte till vävsalen, konstigt nog

Vid det laget var vi både inspirerade och hungriga. Vi hade ju kunnat äta bröd för vi hade köpt tre kartonger, men det hade nog blivit lite torrt,
Sätergläntan är en liten och underbar värld för nördar i respektive bransch, men efter ett tag drabbas man lätt av syrebrist och måste därifrån.
I slutet av maj har man öppet hus och det är absolut värt ett besök. I samma veva kan man ju passa på att besöka Leksands medeltidsmarknad. Medeltidsvärlden är också en liten värld där alla känner alla.

torsdag 21 mars 2013

Bättre kan vi



Nä, jag tänker inte släcka lyset i en timme på lördag för att det är Earth hour. Jag tycker det är ett onödigt jippo som eventuellt får någon att tro att man gör något bra för miljön. I värsta fall nöjer man sig.

Däremot tänker jag fortsätta att släcka lampan när jag går ut ur ett rum och möjligen tänker jag också strunta i att tända fönsterlampor. De är ju faktiskt ganska onödiga, numera.

Såhär berättar en kvinna i en intervju som gjordes 1980, då var hon en bra bit över 80 år.

”Jag ska säga att dom var så rädda för vilddjuren så dom hade torvströ utanför fönstren där dom gjorde sina behov dom tordes inte gå längre. Det var urgrävt där man nuförtiden har blomstersängar utanför fönstren. Sen hade dom en lampa uppe i fönstren som hette tinö, en sån där liten mässingslampa, dom hade den där i lampan i fönstret för att det inte skulle vara mörkt, det tordes ingen gå längre utifrån gården än till den där stacken sen det blivit mörkt. Det vet jag att hon som bodde väst i vägen från oss SkinnerMargit hette hon, hon dog 1915 först i december och hon hade så där så länge hon levde. Far fick köra umborn (torvströ) dit varenda vår och sen kör ut på hösten ut på ägorna hennes. I alla gammelgårdar här så var det så på den tiden som vilddjuren var. Vilddjuren kom alldeles in på gårdarna, dom kom så nära som helst.”

onsdag 20 mars 2013

Gömställe ur annat perspektiv

Ursäkta min frånvaro men nu är jag på plats igen, visserligen med ny (bättre beg) dator men jag är här och försöker installera mig i den nya.  Håhåjaja.

Jag kombinerar  fredags- och lördagstema sålunda
På Arbetets museum i Norrköping är det hålligång och mängder med arbetsmuseer visade sina verksamheter under den gångna helgen. Det var en mässa för arbetsmuseer i helgen.

Engagemanget och kunskapen imponerar 

Tyvärr var den intressantaste föreläsningen inställd eftersom föreläsaren satt fast på ett tåg. Föreläsningen som inte blev av hette Varför jobbar folk gratis? Bra fråga tyckte vi men det fick vi alltså aldrig svar på. Istället för att låta den intresserade publiken ta plats och diskutera saken så sa man bara att Nej tyvärr och alla gratisjobbarna skingrades. Det var ju lite fantasilöst.


Och när man ändå är i trakterna kan man ju besöka Bokens stad. Någon katalogisering förekommer inte i egentlig mening. Man sorterar efter färg på böckerna. 
Och det var mycket vackert. Men det är ett effektivt sätt att gömma böcker. En bok som man letar efter är ju bara så försvunnen om den inte står där den ska. Bästa gömstället har den boken hittat.






Här sorteras böcker i färg

Engagerad 
också engagerad

onsdag 13 mars 2013

Det började så bra

En alldeles underbar dag. Solen sken från en klarblå himmel, jag var klar med tvätten efter helgens sju övernattande. Jag hade duschat och tvättat håret och kostat på att göra en inpackning och var väldigt nöjd när jag drack kaffe i niotiden.
En perfekt dag tänkte jag när jag ställde mig och började jobba vid datorn.
Ett litet problem att jobba hemma är ju att folk tror att jag är hemma när jag jobbar. Och det är jag ju. Men det är ju inget problem egentligen.
Framåt tolvtiden upplyste mig magen om att det var dags för lunch så jag gick ut i köket för att koka mitt lunchägg. Trots att solen sken var det lite dunkelt i köket, skumt, alltså.

Visst bor vi väldigt nära vägen men det här var väl att ta i.



I vardagsrumsfönstret såg jag förklaringen.


Såhär såg det ut på utsidan

Sedan kom en granne och försökte köra förbi. Han körde fast i det andra diket.

Så småningom var alla fordon uppdragna och framputtade med hjälp av två traktorer. Den stackars stressade chauffören fick kaffe och korvmacka och så kom nästa granne och morrade dovt att: Kan du flytta den där bilen, du blockerar hela vägen.

Nu ska vi bara beställa hit en hantverkare som sätter upp en ny hängränna för den blev ganska knölig.

Ja det blev ju en nästan alldeles perfekt dag i alla fall. En annan granne som för tillfället är arbetslös och har långtråkigt blev så uppiggad av att det äntligen hände något på den här gatstumpen också.






tisdag 12 mars 2013

Pension mm

Den där ungen Illkoppa i förra inlägget, dvs jag, har idag lyckats med att fylla i en ansökan om allmän pension (tänkvatidengår) samt ansökan om utträde ur en bokklubb. 
Det där med pension är ju inte så svårt efter som jag har åldern inne och fyller i maj, glöm inte det.

Det var värre med bokklubben. Dom skulle ha medlemsnummer, va? har jag ett sånt? och adress, mm. 

Anledningen till att jag gick med i bokklubben var att jag blev arbetslös för ca 10 år sedan och därvid ganska skakig. Jag var orättvist behandlad, förorättad och självklart kränkt, men det var innan det blev modernt att vara kränkt. Det är då man börjar tänka för mycket och åt fel håll.
För att känna att jag fortfarande var en person, en människa som fanns till så gick jag med i en bokklubb för då får man post och om det kommer brev med ens namn på och då finns man ju. Man får ju post.

Sedan dess har jag varje månad sagt att näe, jag måste gå ur den där bokklubben, men det var ju inte så lätt, det var betydligt enklare att fylla i blanketten Ansökan om allmän pension. 
Återstår att se om det fungerar med både bokklubben och pensionen.

lördag 9 mars 2013

Lördagsbloggen Smeknamn


I mars är det Gnuttan i Wienerbrödslandet som står för förslagen och idag är det Smeknamn
Ilkoppa

”Illkoppa” Är det ett smeknamn det? Knappast. Men eftersom släkten inte kunde enas så fick det stackars barnet konstruera namn själv.

Är det någon som minns uppfinnaren i Hasse Alfredssons Q-hunden? Hans föräldrar kunde inte heller enas om namn så de la lappar med bokstäver i en hatt och plockade bokstav för bokstav så uppfinnaren fick heta Ipenut, Ipenut Johansson. 
Det slapp jag i alla fall.

Farmor ansåg att jag skulle döpas till Kerstin men det var inte mamma med på så jag förblev hedning, svärmor skulle väl inte bestämma allt.
Men ett namn behövs ju i alla fall för att skilja ut en unge ur skocken så tilltal och anrop blev Lillflickan. Neutralt och intetsägande, men mina släktingar på fars sida kallade mig alltid Kerstin. Själv kallade jag mig Illkoppa, Lillflicka. F, det är svårt det.
Senare blev det förenklat till Kicki och det kallas jag än i dag. Men det är ju ett tonårsnamn så jag undrar ändå om inte farmor borde ha vunnit den där striden. 

fredag 8 mars 2013

Magi dvs Magic loop


Värd för Galleri Fredag i mars är Erika i Piteå
Magi
Det är något magiskt med stickning, i synnerhet magic loop.
Jag kan inte sticka strumpor för när jag har stickat en strumpa så är jag klar. Det är inte ett dugg kul att inse att det ska vara en till likadan och börja om från början. Ska det dessutom vara vantar så ska det vara en likadan fast tvärtom.
Men då kan man sticka båda på en gång i magic loop! Tadaa!
Det enda kruxet är att man får dra stickan efter varje halvvarv men det är inte så svårt kolla här eller här:
Först lägger man upp hälften av de maskor man ska ha, sedan lägger man alla maskor från det andra nystanet.



Sedan skjuter man den första uppläggningen till andra änden av stickan och delar den andra uppläggningen på mitten
Då lägger man upp de resterande maskorna på första uppläggningen

Sedan är det bara att sticka, men håll ihop stickorna och håll isär nystanen.

lördag 2 mars 2013

Lördagstema borttappat upphittat


Gnuttan står för månadens teman och idag är det Borttappat Upphittat

Allt som inte är stulet kommer igen sägs det. Och när man hittar sina glasögon, kalendern, nycklar eller vad det är så säger man ofta Ja visst ja! Och så kommer man ihåg vad det var man gjorde när man lade ifrån sig det som sedan var fullkomligt försvunnet.

En gång i tiden hade jag en lång och tankspridd chef.  Ganska ofta irrade han omkring och letade efter saker, konstigt nog letade han på bord och bänkar och t o m under, för det kunde ju fallit ner. När han kom till mig och tornade upp sig och frågade om jag sett/flyttat på..? så sa jag oftast Nej innan han frågade. Så drog han ett varv till ännu mera dubbelvikt medan jag traskade runt åt andra hållet och sträckte på mig allt jag kunde och trevade med handen uppe på skåp och hyllor.
Det var nämligen där den långa mannen hade för vana att lägga ifrån sig papper och cd-skivor.


Det vanliga är väl att man tappar bort nycklar men vi har ett antal nycklar som tappat bort sina lås. 


Dvs husen har rivits och bara nyckeln är kvar.


Samma sak gäller med bilnycklar, vi har ett helt gäng bilnycklar men bilarna är skrotade.

Sånt kan man stå ut med.

Värre är det att cdn till den databas jag ska jobba inte går att hitta någonstans, manualen är också försvunnen och borta är de som jobbat med databasen tidigare. 

fredag 1 mars 2013

Alldeles speciell fredagskänsla

Idag handlar galleri fredag om  Fredagskänsla. Kolla mera i fliken ovan.

Här är det en alldeles speciell fredagskänsla och den har faktiskt pågått ett bra tag. En sådan där Före-känsla. Före Vasaloppen (apropå före då) alltså.

Nerver på högkant

Det börjar synas strax efter jul med att man börjar sätta upp läktare och mässtält men förberedelserna har redan pågått länge.

Sedan utbryter vasorna på löpande band, tjejvasan, halvvasan, kortvasan stafettvasan och öppet spår. Sedan blir det Vasaloppet. I sommar blir det cykelvasan och möjligen har jag glömt något.

Logistiken är väl intrimmad och fungerar. Vilket är osannolikt med tanke på hur många tusen åkare det är som ska ha tillbaka rätt bagage.
Säckarna med åkarnas överdragskläder lastas i nummerordningpå långtradare och körs till Mora och sorteras

Enligt arrangörerna ska åkarna följa instruktionerna och inte tänka själva för då blir det fel.






















Det mest fascinerande med Vasaloppet är starten. 15 000 pers med skidor på fötterna all fokus på att ta sig till Mora, det ger en energi som är så påtaglig så den nästan syns.

Och så själva starten då. Speakern berättar om spårens beskaffenhet, han pratar om vädret, skärper tonen och berättar om reglerna, sänker rösten och pratar lugnt och meddelar stilla att nu går starten.
Han har nästan lyckats hypnotisera hela startfältet, det är skickligt. Hade han smattrat på som dom brukar så hade det blivit tjuvstart och det är inte så lätt att få stopp på en den horden.

Visst är Vasaloppet, (-loppen) en tillgång för Mora. men en vecka om året får man se till att man har handlat det man behöver för plötsligt tredubblas folkmängden.