torsdag 20 augusti 2015

Blåblus och spetssjal

Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte.


Det finns inga blåblusar längre.
Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet.
T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband.

Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så? 


En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar. Det är en kort knäppning i halsen som med fördel knäpps om det ska svetsas. Svetsloppor och glöd smälter inte hål på tyget. När man (dvs han) jobbar med virke och snickerier är det inte någon knäppning som hakar i och rivs sönder.

Pensionären klagade över att det verkade som om det inte fanns någon sykunnig den här familjen. Och inför risken att mången nödvändig verksamhet avstannar här på gården så ritade jag av mönstret och började jag leta tyg.
Tyg till blåblus, men det finns inte heller. Nästa allt tyg är blandat med syntet.
Men hur svårt kan det vara?

Alltså efterlyser jag härmed blåblusar storlek XXXL eller tyg, bomullstwills.

Det verkar vara enklare att ta sig igenom detta stickprojekt som var fyllt med fallgropar och fällor.
Panna Frost Flower, mönstret här och goda råd fås av mig, gratis

måndag 10 augusti 2015

Trädgårdsvandring

Så här års brukar det vara trädgårdsvandringar, jag missade en i går, glömde helt enkelt. Så jag tog en promenad i min egen trägård. Vill du hänga med? Det är både tragedier och idyller och ganska spännande ibland.

Vänner och bekanta säger ibland att det är så mysigt i vår trägård, hmm, säger jag lite undvikande, det är ju skönt att kunna gå ut på gräset.

Såhär är det
Detta är rabatten man ser när man kommer ut ur huset, jag ska presentera den från höger till vänster.


Längst till höger står ett litet äppelträd som ger små goda äpplen när det orkar men det lever i skuggan under grannens häggmispel och har det lite svårt. Jag brukar ha fågelmaten i det äppelträdet med påföljd att det växer lite av varje under det. Solrosor och havre t ex och två linplantor och några saker som jag inte vet vad det är. I en gammal balja stoppade jag ner några plantor, oklart vad de heter.
Så finns det också en svartvinbärsbuske med någon form av ohyra på. Men goda bär.

De gamla penséerna har fått ett litet äldreboende intill gullriset som syrran varnade mig för när jag tog det i hennes trädgård, jag borde ha lyssnat. Därefter står sparrisen som kunde varit frodigare och framför är det något som jag inte vet vad det är och en liten funkia

Nu blir det spännande, Gräslöken står där sedan gammalt men hotas av de vita smultronen som har för avsikt att erövra världen. Tyst och stilla smyger den ut sina revor nära jorden och etablerar nya kolonier här och där. 
Någon som vill ha smultronplantor? Smultronen är goda och är man allergisk mot röda bär då är det ju perfekt.

Jordärskockorna som jag flyttade förra året har flyttat tillbaka och samarbetar med den blå bolltisteln för att kväva både stjärnflocka, kärleksört och lavendel uppifrån liksom.


Nej vi går in i växthuset istället, det är lite hoppfullare, mitt favoritställe och det är det som är själva Livsrummet.




Vindruvorna mognar snällt i år, förra året blev det inte en enda liten druva. I september kanske man kan smaka.

 Tomaterna mognar också men som allt annat är det sent. Plantorna är proffsplantor, jag fick dom av en kompis som kan sånt.



Här är ett rejält misstag, de gula blommorna och de långa fröskidorna är Tatsoi. Det är en kålsort som inte ska sås för tidigt, det gjorde jag. Den tål inte våra ljusa sommarnätterna men däremot tål den några minusgrader. Hela plantan ska bli en som en låg liten kulle, min tatsoi blev så entusiastisk över allt ljus så den blev en meter hög och gick i blom väldigt snabbt och snart finns det frö också.
Vi går ut igen. 
På andra sidan växthuset finns det flera rabatter.


Blomsterlin, så intensiv i färgen. I går kväll skulle jag visa dottern de fina blommorna men klockan var halv åtta och alla blommorna blundade, sov.


Här står material till ringblomssalva.

Mellan ringblommorna och Vainos blå, ja jag fick dom av Vaino, där står tagetes som jag sådde för att slippa skadedjur men den är nästan helt uppäten av någon anonym lite rackare.

Så det blir nog ingen mera tagetes här inte.


Nävan blommar hejdlöst omringad av penningblad och smultron. Jag måste nog göra något åt trängseln.
Och så var det nästa rabatt, även där är det påtaglig trängsel. Zebragräset har jag fått lov att ge stöd i år, slagregnen har varit för brutala. Två funkior har kommit i kläm för att inte tala om fjällvallmo och smörblomma. Och så var det penningbladet igen.


Jag får nog gräva en rabatt till, här är alldeles för trångt.

onsdag 5 augusti 2015

Bärtider, hjortron och hallon går hand i hand

När hallonen börjar mogna så mognar hjortronen också. Och då måste Pensionären ut på myrarna och leta hjortron. Visserligen har vi sylt kvar sedan förra året men habegäret slår obönhörligt och de hjortron som finns måste plockas. 
I år räckte inte lingonsylten så vi fick lov att ta hjortronsylt till gröten. Nästan som att dricka champagne till blodpudding.
Så vi gav oss iväg, jag är måttligt road men vill inte släppa iväg honom ensam.

Såhär ser dom ut och i år kunde man faktiskt plocka flera bär utan att gå flera steg emellan.

Därborta älgar han iväg, han med de onda knäna. På myrmark har jag svårt att hinna med honom.

Ute på blötmyren fanns den här stackars huggormen, riktigt sur fräsig var den. Inte så konstigt.

Det var riktigt blött och ganska gott om bär

Det är en orkidé, Jungfru Marie nycklar, fin är den och trivs där hjortron trivs

Så äntligen blir det paus, kaffe och macka, leksandsbröd med ost.

Pensionären brer smör på snålsidan men det gör inte jag, mackorna ska förvaras i en papperspåse anars blir dom för sega. Man har sina traditioner.

Sedan kommer man hem, trött. Då ska bären tas omhand. Och man kokar sylt, ändå. 
Om vi har fått mycket bär så gör vi hjortronpuré och kokar marmelad. Men när man gör puré så blir det ju en massa kärnor och halvtorrt skrofs och det kan man väl inte slänga heller. Förra året kokade jag en liten sockerlag och hällde över skrofset sedan hällde jag över sprit och så fick det stå tills jag kom ihåg att sila av det. Jag ska göra så i år också men jag struntar nog i sockerlagen. Hjortronsnaps kan väl vara bra.