Jag har varit på skogsexkursion, det är lite bra att vara
det när man jobbar på ett skogsmuseum. Museet är granne med och omgiven av
Europas äldsta skogliga försökspark, drivs av SLU. Den startade 1921 och det är fortfarande
försök som pågår. Då gäller det att ha tålamod. För tålamod handlar väl också
om tid, lång tid.
Ärligt talat visste jag inte mycket om detta men jag lär
mig. På den här exkursionen lärde jag mig mer är på länge.
Här kommer delar av kunskapen:
Granplantor är godis |
Om du kalhugger din skog så bör du ha tålamod i några år innan du planterar igen. Då har nämligen snytbaggen tröttnat på att vänta på primörer gett upp och letat på andra marker. Hittar du en snytbagge inomhus så har den kommit vilse. Dom svärmar såhär års.
Den här plantan har klarat sig bra och har fått en liten halsskydd för att inte snytbaggen ska ringbarka den, skyddet vittrar sönder efter ett tag. |
Och så var det det här med blädning eller kalhygge. En kontroversiell fråga förstod jag.
Engagerade och kunniga deltagare tornade upp sig och ville diskutera. Blädning är när man avverkar ett träd här och där, som man gjorde förr, alltså motsatsen till kalavverkning. Vi kunde ha blivit kvar i skogen, livligt diskuterande, men det hade vi inte tålamod med.
Självklart gillar jag blädning bäst, det verkar ju mest naturligt liksom.
Det här är odlad skog, den är lättare att gå i och det är såhär vi är vana att se skog, men naturlig är den inte. |
Men kanske inte ändå, de skogarna har träd i alla åldrar, den kan vara ganska risig och mörk. Efter en kalavverkning planterar man och alla träd har samma ålder och efter sisådär 80 år är det en mycket trevlig skog med fint blåbärsris och lingonris.
Det är mycket blåbärsblom, måtte den klara sig. |
För ett par veckor sedan var jag på ett 60-årskalas med skogsexkursion på
temat tid-träd. Enligt dendrokronologiska
serier var den gamla stocken på marken född på 1100-talet och levde in på 1400-talet.
Här finns det ett reportage om den första exkursionen, skrivet av en skogsägande journalist.
En tall som är 328 år är naturligtvis mycket grov, och på de senaste 500 åren har ytveden både ruttnat och brunnit några gånger, men den ligger kvar.