Lördagsbloggen Dagens tema Tålamod
Jag har varit på skogsexkursion, det är lite bra att vara
det när man jobbar på ett skogsmuseum. Museet är granne med och omgiven av
Europas äldsta skogliga försökspark, drivs av SLU. Den startade 1921 och det är fortfarande
försök som pågår. Då gäller det att ha tålamod. För tålamod handlar väl också
om tid, lång tid.
Ärligt talat visste jag inte mycket om detta men jag lär
mig. På den här exkursionen lärde jag mig mer är på länge.
Här kommer delar av kunskapen:
 |
| Kalhygge med olika varianter av plantering |
 |
| Granplantor är godis |
Om du kalhugger din skog så bör du ha tålamod i några år innan du planterar igen. Då har nämligen snytbaggen tröttnat på att vänta på primörer gett upp och letat på andra marker. Hittar du en snytbagge inomhus så har den kommit vilse. Dom svärmar såhär års.
 |
| Den här plantan har klarat sig bra och har fått en liten halsskydd för att inte snytbaggen ska ringbarka den, skyddet vittrar sönder efter ett tag. |
Och så var det det här med blädning eller kalhygge. En kontroversiell fråga förstod jag.
Engagerade och kunniga deltagare tornade upp sig och ville diskutera. Blädning är när man avverkar ett träd här och där, som man gjorde förr, alltså motsatsen till kalavverkning. Vi kunde ha blivit kvar i skogen, livligt diskuterande, men det hade vi inte tålamod med.
Självklart gillar jag blädning bäst, det verkar ju mest naturligt liksom.
 |
| Det här är odlad skog, den är lättare att gå i och det är såhär vi är vana att se skog, men naturlig är den inte. |
Men kanske inte ändå, de skogarna har träd i alla åldrar, den kan vara ganska risig och mörk. Efter en kalavverkning planterar man och alla träd har samma ålder och efter sisådär 80 år är det en mycket trevlig skog med fint blåbärsris och lingonris.
 |
| Det är mycket blåbärsblom, måtte den klara sig. |
För ett par veckor sedan var jag på ett 60-årskalas med skogsexkursion på
temat tid-träd. Enligt dendrokronologiska
serier var den gamla stocken på marken född på 1100-talet och levde in på 1400-talet.
Här finns det ett reportage om den första exkursionen, skrivet av en skogsägande journalist.
En tall som är 328 år är naturligtvis mycket grov, och på de senaste 500 åren har ytveden både ruttnat och brunnit några gånger, men den ligger kvar.
Ett intressant inlägg!
SvaraRaderaPersonligen är jag för blädning
Faktum är att skogarna försvinner runtomkring oss här i allt för snabb takt.
Att ha tålamod i skogsskötsel är något som saknas i våra dagar. De träd som nyplanteras blir också framdrivna alltför fort, för återvinningens skull. De blir inte starka. Kärnvirket saknas.
Skogar måste få ta sin tid. Det är så många som bor i dem, många som blir husvilla när träden skövlas. Här har skogsförbundet "ivrat" fram avverkning med statens goda vilja i bakgrunden. Gör du s,k. föryngringsytor så får du 50% skatteavdrag och givetvis har skogsägare velat ha avdraget. Nu är den tiden förbi, men man hittar på andra lösningar för att ta bort all skog..stockbilarna kör förbi här titt som tätt med släp bakom...skogarna försvinner och gödslade ungskogar växer upp..gran och tall överallt. Tålamodet saknas i sammanhanget...och vet du,jag tror att det skiter sig så småningom
Naturen brukar ta ut sin rätt
Visst finns det säkert både lingon, blåbär och svamp i skogarna igenom om åttio år...då ska jag gå dit och plocka frysarna fulla:)
Det är skrämmande med utvecklingen i skogen, jag läste häromdagen att det bara är 3 % av den svenska skogen som är fredad, resten är produktionsytor. Men vi är ju vana att se de där 80-åriga skogarna och tror att det är så skogarna ska se ut. Men inte är det naturligt inte. Visst är det otäckt. Och visst ska vi plocka bär.
RaderaUndrar om träd har tålamod? Det måste dom väl ha, för det kan ju bli lite enerverande annars att bara stå där, år ut och år in.
SvaraRaderaJag tror dom mediterar.
RaderaUppvuxen som jag är på ett skogs- och jordbruk var detta spännande läsning. Kalhyggen har aldrig varit min kopp te, men du kommer ju här med några argument med vissa andra fördelar än dom man som oftast hör. I övrigt ett väldigt aktuellt ämne rent personligen, då jag precis hört att min pappa ska till att fälla en del skog på hans lilla pensionisttorp. Det är mycket man ska tänka på så att det nu också blir rätt, både sett till naturen, miljön och det administrativa. Bara att sätta sig in i pappersarbetet/lagar och regler kräver sitt av tålamod.
SvaraRaderaJa det där med skogsbruk är ju så väldigt mycket mer än jag anade. En sak som sades under exkursionen var att för små ytor var det befogat med blädning men när det gäller stora områden så var kalhyggen (fast det heter nog något annat numera) lämpligare, dvs mer ekonomiskt för dom tänker ju bara på ekonomi. Det jag tycker var mest intressant var att det blev så olika beroende på hur man planterade.
RaderaLycka till med pappans skogsbruk.
Att det blir bra bärmarker om 80 år är en klen tröst när man förlorat sina lingon och blåbärsställen. Men nästnästa generationer ska ju ha sina, förstås....
SvaraRaderaRoligare skog än granåkrar finns. Tyvärr bryter många skogsägare också mot de regler som finns med utarmning av arter som följd. Kontrollen tycks vara väldigt dålig och skadan ät ju redan skedd även om den upptäcks.
De stora, tunga skogsmaskinerna gör dessutom en enorm markskada.
Det är verkligen bekymmersamt med våra skogar. Ju mer jag får lära mig ju mer orolig blir jag och det där med skog gills nästan inte längre, skogsbolagen tänker i termer som produktionsytor och pratar om avkasting.
RaderaVisserligen finns det kurser i hur man ska köra tunga maskiner i skogen men då kanske man naggar på lönsamheten. Det kan ju inte vara helt enkelt att tuffa omkring i skogen med en jättemaskin mitt i natten och vara försiktig.
Resultatet är dock bedrövligt och i andra änden kommer det ut gårdagens tidning. Så meningslöst.
Jag tycker att det är sorgligt att se kalhyggen - naturen förändras ju helt så man känner inte igen sig när man åker välkända vägar. Enda trösten är att se hur snabbt sly och andra växter växer upp.
SvaraRaderaDet var helt nya kunskaper för mig - tack för det (även om jag har glömt dem i morgon :-)).
Ingrid
Kalhyggen är riktigt tråkiga, har de dessutom gjorts en hyggesplöjning så ser det ut som en katastrof och jag undrar om det inte är det också.
RaderaDet är massor med nya kunskaper jag får i det här jobbet. Väldigt intressant är det och ibland lite nedslående.
Men nu är jag glad pensionär sedan 13 minuter och ska bara vandra i trevliga skogar.
Tjoho!
Välkommen i gänget!
RaderaTack, nu gäller det bara att lära sig hur man gör.
RaderaIntressant läsning! Jag tar nog skogen för given, men tycker alltid att när den är som finast då avverkas den till ett risigt och fult kalhygge och det är så tråkigt.
SvaraRaderaJa kalhyggen ser bedrövligt ut och riktig gammelskog är inte heller så kul om den får sköta sig själv, men någonting däremellan med lagom avverkning och häst så. det vore fint. Men gräsligt tungt och slitsamt och knappast lönsamt.
SvaraRadera