lördag 25 februari 2017

Retro, veckans tema

Jag funderade länge på vad retro är, gammalt som blivit modernt igen. Då man kan höja priset.
Nu har jag tittat mig omkring i huset och konstaterat att vi har ingen lattemaskin, bara en gammal kaffebryggare (som jag faktiskt kalkat av idag!) Ingen bakmaskin men ett bakbord. Ingen mjölkskummare men kastruller och vispar. Brödrosten är från 90-talet, fungerar. Micron är från 80-talet, den fungerar också.
Det verkar som om vi är retro liksom, fast det ska kanske vara äldre då. Någon tyckte att vi var hippster, det var när jag lufsade omkring i jackan jag sydde för sju år sedan, den funkar fortfarande sedan jag bytt foder i den.
Men då protesterade dottern och sa att hippster var vi inte, snarare hippsterförebilder. Jag vet inte jag, ska jag vara glad åt den titeln eller ska jag bli sur?
Nej, det är jobbigt, jag lufsar vidare i min gamla jacka och är ett mycket dåligt föredöme för konsumtionssamhället.

VI bakar gärna tunnbröd före jul

Sticka måste man ju, 

Det blev mycket äppeljuice i höstas

Vedspis naturligts, men det blir svårt när vedträna vill vara slöjdmaterial

Det är inte lätt, men jag tränar vidare

Maken kär ångbåt, kör ska det naturligtvis stå, men jag vet inte jag

Falu rödfärg är väl retro, det har vi också

Nu har vi varit i skogen och tagit björkrötter

Rotslöjd, är det retro?


Och så spinner jag ull, som meditation liksom. Det är svårt att få tag i spolar men om jag hittar en spinnrock med en spole så köper jag den, bara för att få tag i spolen. Nu har jag åtta spinnrockar. Plötsligt dök det upp en man som kan svarva spolar! 
Är det någon som behöver en spinnrock eller två?

Jag stickade av mitt spunna garn, det här är ull från grannens gotlandsfår, en bekants dalapälsfår och från en rymningsbenägen bagge i grannbyn.

Nej jag gör inte skor, skomakarlästarna gav jag bort

Nej jag bereder inte skinn men mågen och kompisen gör det

Finaste kelimmattan köpte jag av en av tjejerna innan hela asylboendet flyttade till Junsele. 
Lyllo Junsele

Och emellanåt broderar jag en bonad
Men retro, njae jag vet inte jag.

Mera retro hittar du i temabloggarna i fliken Lördagsbloggare ovan. 
Tack Anki för kul rubriker, beklagar att jag inte hann med att vara nyfiken

tisdag 14 februari 2017

Tålamod veckans tema

Den här veckan ska vi skriva om tålamod tycker Anki.  Visst gör jag det om ni har tålamod att vänta på mig.

Maken stönar över problemet att fylla i redovisningsblanketter på nätet, sånt är det svårt att ha tålamod med. De är så oresonabla, blanketterna alltså.

Att vänta kräver tålamod om man inte väljer att lägga fokus på något annat än själva väntandet, en stickning eller en bok t ex. Att vänta på någon som sällan passar tiden är enerverande mest för den bristande respekten för min tid, det är så nonchalant. 
Bengt Göransson brukar brukar börja sin föreläsningar med att förklara att av hänsyn till de som kommit i tid så börjar han på utsatt klockslag. Tack.

Tålamod krävs däremot inte när man väver, man blir bara lugn och harmonisk av att vara kreativ, man arbetet med både armar och ben. Man ser färger och former, och hela vävandes är rytmiskt och kreativt, väldigt nyttigt alltså.


Den här mattan vävde en av kvinnorna på "vårt" asylboende, hon har fjorton-femton tussar med garn att arbeta med samtidigt. Det är garn som skänkts från alla möjliga håll och hon tog det som fanns och gjorde det hon kunde.

Väva är bra tänkte jag och kom på idén att sätta upp en linneväv. Det kan däremot vara tålamodsprövande. De tre första härvorna var inget problem, men den fjärde.


Håhåjaja, men den härvar behövs till varpen så det var bara att ta itu med den. Det gav mig en hel del tid att fundera på tålamod och var gränsen går mellan att vara allmänt korkad eller har tålamod.


Jag funderar fortfarande.

lördag 4 februari 2017

Längtan, veckans rubrik

Det är oklart vad som hände men förra veckan försvann i ett nafs och inte hade jag tid att sitta i någon gungstol inte. Gungstolen står för övrigt på vinden, jag tror den är trasig också.
Pappa möbelsnickaren hade ett speciellt förhållande till gungstolar, medarna gick sönder om det inte var gjorda av självkrokigt virke. Alltså samlade han på självkrokigt virke, det var bra att ha till nästa reparation.
Snickeriet var inrymt i bottenvåningen en gammal skola och där fanns det möjligheter till allt. Jag var dock inte välkommen för jag kunde ju göra illa mig, alltså vande jag mig av med att längta efter att snickra.
Det var först när jag kom släpande med en karl som jag släpptes fram till maskinerna.

Barndomshemmet/snickeriet var en hyfsad hobbylokal
Men längtan efter att hantera trä och göra saker fanns väl kvar på något vis och när jag plötsligt fick pengar för en gammal livförsäkring (jag hade blivit så gammal så de ville inte försäkra mig längre) så köpte jag en täljhäst. Jättekul möbel, och användbar.

Det hade ju varit kul om jag kunnat sitta där och tälja dagarna i ända men det klarar inte händerna så jag får ta det lite lugnt. Täljhästen har jag skrivit om här

Täljhäst, bra grej som håller saker åt en
Jag längtar efter att sätta upp en väv igen, jag blev så inspirerad när vi gjorde studiebesök med asylboende hos textilhantverkare i häromdagen. Vi var här hos Alteje Alpha  och Pirjoblå i Siljansnäs och Sätergläntan i Insjön.
De asylboende som var med längtar efter positivt besked från migrationsverket.

Stocholm, tjofaderittan
I fredags var jag till Stockholm och då skickade ett meddelande till kompisen (som blev utvisad till Azerbadjan) och skickade en bild på en grådisiga stad och skrev att jag längtar hem, hon svarade kort att hon längtade till Sverige.
Ibland skäms jag lite, sitta här och inte vara nöjd liksom.

Men när nu talgoxarna låter som gamla cykelpumpar kan jag känna att det blir nog vår i år också i alla fall. Men först Vasaloppen.

Fler temabloggare finns i fliken ovan.