Mora sommardräkt del sju, Band

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.

Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet. 

Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.

Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.

Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.

De här banden har jag inte heller vävt, de är traditionella moraband och det finns många mönster. Bottnen brukar vara vitt lin eller bomull, ett par gröna trådar i kanterna och kanske i mitten. Mönstertråden är rött ullgarn

Det hör är ett svart band med reflextråd som mönstertråd. Inslaget är svart lingarn. Det har jag satt på ärmarna på min vinterjacka.

Bara nästan sama mönster

Det här bandet är långt, det användes till att linda kring lindebarn ytters för att hålla ihop filten.

Ett band och dess mönster, mera finns på dotterns hemsida

Men här kommer värstingarna. Leksandsbanden! granna trådar och mycket komplicerade mönster. Det sägs att man inte bara vävde band, man diktade ett band!  Min mamma var mycket i Leksand som barn, hon berättade att hon sett kvinnor som satt vid den  öppna spisen och spann och drog fingret under järnkitteln. Kvinnan spann in sot i tråden. Att färga svart tråd var svårt och dyrt och tråden blev skör, men att spinna in sot funkade bra. 

Bandgrindar väldigt praktiskt, det gäller bara att hitta en fast punkt att knyta fast sig i.

Har du tråkigt under isolering så föreslår jag lite bandvävning.

 

Mora sommardräkt del sex,

 Band

Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat. 

Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2.

Och vävde 

och plötsligt var det klart.

Det blev lite mer än åtta meter, när jag ändå hade varpat liksom.

Så är tyget till kjolen vävt och lämnat till plissering, tyget till livet är klart och nu också bandet. Förklädet och sjalen vävde jag tidigare. Dags att börja sy livet. Såhär ska det bli så småningom.

Dvs såhär, 

Mora sommardräkt del fem

 Nu gäller det livet.

Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt.

Lingarn 16/2 i både varp och inslag

Till slut blir det lite för trångt för att få igenom skytteln.

Birgittas tyg syns nästan inte men det finns där nederst, men vart tog den gröna varpen vägen?

Gör en provlapp säger dottern och innan jag satte saxen i mitt egenhändigt vävda tyg så ville jag verkligen sy en provlapp, dvs ett provplagg. Det fladdrar lite fånigt vid ärmhålet. Bystveck hade man inte på den typen av plagg, inte ens byst.  Det var bara i vägen när man jobbade. Men man kan dra i rynktrådar så formar sig tyget lite.

Sen är det bara att klippa då. Ganska nervöst var det ju.

Men kjoltyget då? Tyget som jag inte klarade av att plissera själv för mina artroshänder vad hände med det? Jo det visade sig att det finns en kvinna som äger en plisseringsmaskin och dit for jag med tyget. 

Hon hade köpt plisseringsmaskinen från stockholm!

Så nu var det bara att vänta, igen.

Mora sommardräkt del fyra. Kjoltyget är räddat!

Det kvaddade tyget kom tillbaka och ansågs vara räddat, nåja, det var nästa bra men eftersom hela härlighet skulle plisseras så kanske kvarvarande veck skulle försvinna eller i alla fall inte synas så tydligt.

Jag fick veta att att den förmedlande firman de hade varit tillbaka till "proffspressaren" med tyget tre gånger innan dom vågade kolla med mig om det var ok. 

Undrar hur det såg ut innan 

Visst ser man att det är veck men det kanske försvinner bland de andra vecken. Förhoppningsvis.

Men sen ska det plisseras. dvs sy tråckeltråd trådrakt var tionde cm. Därefter syr man vecktråden var åttonde mm på alla fyra våderna. Och sen kan man kan man börja plissera med sprayflaska och strykjärn.

Fållen bygger på så det blir svårare och svårare. Underlaget är en björkbräda. Mina händer gav upp, jag kunde inte fortsätta

En gång i tiden fanns det firmor som proffs, tror jag. Nu är det bara skylten kvar. Hur ska man göra då?

Mora sommardräkt, del tre

Katastrof och elände! Tyget till moradräktens kjolen är illa medfaret, "proffsen" som skulle pressa tyget hade istället tvättad det och troligen hade de inte ens blötlagt tyget först vilket är nödvändigt med lin.

Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt?

Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående.

Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin.

Ofta diskuteras hur en folkdräkt ska se ut, det tycker jag vi ska glömma, det är ingen uniform. Folkdräkter har utvecklas i alla tider. Ofta behöll man traditionen men följde modet så kjollängden har varierat genom åren och ibland var det fårbogsärmar och ibland var det snäva ärmar. 

När jag jobbade i Leksand i slutet av 70-talet såg jag ibland äldre kvinnor i den traditionella kjolen, förklädet och hättan och med nylonblus. Hel ok, man behöll traditionen och följde modet.

Såhär kan livet till moradräkten se ut. Emma fotade på Zornmuseets samlingar. Ylle, lin eller brokad man använder det man tycker är fint.

Men mitt kjoltyg då? Det visade sig att det skulle ta tid! Fortsättning följer om ... ett tag

Mora Sommardräkt

 Kjoltyg.

Om man ska göra en Mora sommardräkt så räcker det inte med bara förkläde och strumpeband. En kjol vore ju bra. Till den "vanliga" dräkten är det svart kjol men till sommardräkten är den vit och kjolen är en livkjol, ganska praktiskt. 

Jag hittade inget tyg så jag måste väva ett tyg helt enkelt. Då signalerade dottern att hon också ville ha ett kjoltyg. Det går åt 4,5 meter till en kjol, varpen är lingarn och inslaget är kamgarn, dvs redgarn, ca 18 inslag/cm.  Det blir väl sisådär 11-12 meter med effsingar och invävning. Vävsättet är liksidig kypert, förr i tiden vävde man treskaftad kypert men så petig var jag inte. 

Jag varpade, satt upp väven och stressvävde ner hela väven från juni till november. Man ska inte göra så, man ska njuta av vävning, det är rytmiskt, det är fysiskt och det är kreativt. Men jag ville ju ha klart dräkten till sommaren. 

Det blev den inte.

                                         

Kjolen ska vara plisserad, ganska fånigt men historiska plagg är ibland lite svåra att förstå sig på  och kjolen har varit plisserad sen 1700-talet alltså får det bli så. Men först måste den pressas och det kan vara knepigt med nytt garn så jag fick rådet att lämna in tyget till en firma som skickade det till en proffspressare. Som alltså enbart skulle pressa tyget.

                                     

Och så får jag tillbaka detta!  Om jag var upprörd!? Det var mycket länge sedan jag var så tvärförbannad.

Visst ser det ut att vara lätt fixat, det är ju bara att pressa det på riktigt liksom. Nej det går inte, brytveck på lin är näst intill omöjliga att få bort och inte blir det bättre av att ullgarnet permanentat vecken i tvätten. Det var nämligen det som hänt, "proffsen" hade tvättat tyget. Personalen på firman som förmedlat till "proffsen" var lika upprörda som jag. Tyget verkade vara förstört och utom all räddning.

Nej nu måste jag lugna ner mig lite.

Fortsättning följer i nästa avsnitt. Missa inte det!

Mora Sommardräkt

Jo det var länge sen sist, jag vet det men jag har faktiskt varit jättestressad. Jag vill ju hinna klart med alla projekt innan karantänen är över. Nu har jag avslutat en del och börjat på ganska många nya och karantänen fortsätter och fortsätter och nu börjar det bli lite tråkigt. Men nu ska det handla om ....

Mora sommardräkt !

Nu blir det följetång. Som vanligt råkar det bara bli så, lite oförhappandes liksom.

Det var varp över i en vävstol där det vävdes magd till Mora sommardräkt. Så jag vävde väl en magd då. Ett förkläde alltså. Eftersom det är till sommardräkten så är det grönt. Man väver den med avigsidan upp, oklart varför, kanske för att skydda tyget mot nötning

Förr var magden randig i alla gröna nyanser som det råkat bli när man färgade ullen med de växter man hade tillgång till, då var det vardagskläder. Numera är det finaste stassen som används när man vill klä upp sig ordentligt, om det inte är för varmt.

Eftersom det är finstassen nu så tar man ett fint band och sätter på magden. Men jag är dålig på att väva band så då kan man byta jobb med en som  är onödigt duktig på det. 

Och så blir det en magd. 

Något senare skulle vi åka bil långt och jag hade just lärt mig fläta strumpeband och något måste man ju ha i händerna så jag flätade. Två strumpeband Mora–Junsele ToR.

                                          

Men sen då? Min sommardräkt skulle den bestå av magd och strumpeband? Kändes verkligen väldigt ofullständigt.

Hur ska det sluta?? Missa inte den spännande fortsättningen, kommer inom kort på denna blogg!