lördag 22 februari 2014

Träning lördagsblogg

Hur tänkte Karin nu? Det är hon som föreslagit att vi lördagsbloggare ska skriva om Träning. Kolla hur det går för dom andra i fliken ovan.

Undrar varför Emma står i Eldris och håller i ett par skidor?
Jag tränar inte. Jag förstår bara inte vitsen med det. Ska man skaffa sig kondition och muskler så ska det ske på naturlig väg tycker jag. Jag promenerar, cyklar och väver mm. Men jag springer inte i onödan.

En gång för länge sedan stod vi och väntade på att sätta oss i bilarna. Det var kusinen med fam och vi. Kusinens fru uppmanade sonen att röra på påkarna, upprepade gånger, han gjorde sig ingen brådska.
Så vände hon sig till mig och frågade uppgivet Har du någonsin sett en Englund springa?!  Nej, nja, kanske, men inte onödigtvis och definitivt inte för nöjes skull.

Vi går, gärna och ganska fort men vi springer inte.
Och inte befolkar jag något gym heller, Jag försökte ett tag men det var så otroligt tråkigt så jag släppte den idén. Jag förstod bara inte varför jag var där, tanken var väl att jag skulle gå ner i vikt men det var enklare att äta mindre och promenera mer.

Dom här har tränat dom, förhoppningsvis
Här på trakten handlar väldigt mycket om träning, i synnerhet nu, det är rent av kulmen den här veckan.  Det pratas valla och träning och doften av liniment ligger tung över nejden. Det ska åkas Kortvasan, Tjejvasan, Öppet spår x3, stafettvasan, skejtvasa och till sist ska man åka Vasaloppet.

Så mycket energi det går åt! och inte en enda vedkorg blir inburen, inte blir gården skottad. Så mycket energi till ingen nytta!
Jaja, jag är lite sur för att ingen hjälper mig att skotta gården, men den tunga klabbsnön som faller nu vill ingen ha med att göra.

Den här veckan tredubblas befolkningen i Mora. Hemtjänstens personal lider sig igenom sina pass.
Det finns en bro över Dalälven den har en fil i vardera riktningarna och det är kö i båda. På den ena sidan ligger lasarettet och på den andra brandstationen. Det är bara att hoppas att det ska gå bra.

Om någon till äventyrs skulle vilja ge sig ut på skidor så är det viktigt med vallan, Här är receptet, kanske borde tipsa norrmännen om det förresten.


lördag 15 februari 2014

Tvätt Lördagsblogg

Idag tycker Karin att vi ska skriva om tvätt. Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Tioårig tvättmaskin med svårartad förstoppning
Den senaste månaden har jag haft ett stressat förhållande till tvätt. Tvättmaskinen slutade centrifugera. Fast egentligen slutade den pumpa ur vattnet och därmed vägrar den centrifugera. Anledningen visade sig vara att slangen var platt, under maskinen.
Jag vägrar tro att någon krupit under maskinen och plattat till slangen, jag fattar helt enkelt inte hur det gått till.
Pensionären som anser att det mesta går att laga skaffade en nu slang, det hjälpte inte. Ung reparatör idkade handpåläggning (på tvättmaskinen) och det hjälpte, men bara en gång.

Det tog några veckor det där, att få slangen och att få dit reparatören och tvätthögen växte.
En del av tvättberget
Jag körde tvätt till dottern. Rysligt opraktiskt.

Tänkte på reparatören igen men man kan ju inte ha en ung reparatör stående i källaren så jag gav upp och for till Tvättmaskinsaffären.

Stängd. Nedlagd.

Om det går rykten om en kvinna som stod och yrade om att hon ville ha en riktig elektrisk tvättmaskinsaffär med Bengan i, så var det jag.
I alla år har jag köpt mina elektriska maskiner av Bengan och nu är han arbetslös.

Den nya
Jag hittade en annan tvättmaskinsaffär till slut. En vänlig yngling som gått Kurs och visste hur man tar hand om tanter försökte visa och demonstrera maskiner. Alla tvättmaskiner stod utmed väggarna i butiken och framför stod stora gallervagnar med elvispar och hårtorkar m fl UFOn. Man byggde om butiken nämligen. Ursäkta röran liksom. Ynglingen hade vissa problem när han skulle demonstrera maskinen som inte syntes bakom bråten. Broschyr? sa jag. Nja sa ynglingen och såg fundersam ut.

Jag tar den där sa jag och pekade på den som stod närmast men jag ska ha den monterad i morgon. Det fick jag nästan.

Frontmatad känns konstigt, det har jag nog aldrig haft

Och nu har jag kommit igenom tvättberget, tur det, jag hade inte ett enda underlakan kvar.

En gång för mycket länge sedan ringde pensionären sa att Bengan undrar om vi ska ha en mangel. Jag pluggade i Uppsala då och var lite tankspridd inför manglandet men tänkte att ja den kan väl vara bra att ha.
När jag kom hem stod detta bautaklump i tvättstugan. Bengan var nog glad att bli av med den. Den är jättestor, men bra.

onsdag 12 februari 2014

Jag väver, alltså finns jag

En vänlig människa gav mig några rullar lingarn och en annan vänligt människa varpade 17 meter handuksvarp åt mig. Nu har jag vävt tre handdukar och börjat på den fjärde, dom blir låånga, ca 170 cm. Inslaget är grovt cottolin. Det kommer nog att riva ganska bra.

Vävstolen är min farmors gamla vävstol. Det är inte så att jag lider brist på vävstolar, jag har tre (eller om det är fyra) men jag valde farmors vävstol den här gången, gammal är äldst, trodde jag.


Spåren i skedklaven var för smala så att skeden gick inte ner ordentligt. Pensionären uppfann ett … tja …hjälpmedel typ hålfotsinlägg och skruvade fast det i botten på skedklaven. Den övre delen breddade han helt enkelt med en såg.


Sedan blev det konstigt på höger sida av varpen, den blev bara slappare och slappare. Det visade sig att stolpen som håller bröstbommenhade spruckit och varje gång jag spände varpen så vidgades sprickan. Hu så hemskt! Pensionären fick rycka ut igen och dra i ett par skruvar.

Nu ska det väl fungera, 12 meter kvar, tror jag.

söndag 9 februari 2014

Lördagsbloggen Trappor

Karin vill att vi skriver om Trappor den här gången, flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Det är onaturligt att gå i trappor sa en sjukgymnast, och det är säkert många knän som instämmer. Hon menade att man använder både knän och fötter på fel sätt.
Men livet är fullt med trappor och vi lär inte komma undan. Och nu blir det lite begreppsförvirring; här på trakten säger man bron och menar yttertrappen. Jag säger nog bara trapp om alla trappor.

Här var det meningen att vi skulle åka från Skogbergs på Åland men när vi stod ute på trappen dök det upp flera intressanta ämnen som måste avhandlas, jag tror det var gamla båtar. 

Trappor är ju rätt centrala egentligen. Det är där det händer liksom. Det är där man sätter sig med kaffekoppen en tidig sommarmorgon. Man tar man gruppfotot när släkten samlats och man radar upp sig på trappen för att det är praktiskt och småttingarna sitter på nedersta trappsteget och så säger man att vi får sända en tanke till dom som saknas. Man går ut på trappen och vinkar av besökare och blir stående och prata en stund till.

På trappen ställer man det som ska flyttas på. Det är en mycket tillfällig parkeringsplats för allt som ska någon annanstans, till soptunnan, förrådet, bilen eller uthuset. På trappen står vedkorgen, förhoppningsvis fylld men vanligtvis tom. Det är en evigt pågående kamp för att för att hålla trappen ren och välkomnande.
Det är nästa samma sak med källartrappen, där åker smutstvätten ner och ligger i en hög på avsatsen. På översta trappsteget hamnar andra saker som ska ner i källare, tomma blomkrukor t ex. Jag ska ta ner det, senare. Oftast mycket senare.

Bebisar gillar att krypa i trappor och kvicka är dom och för äldre med dålig balans är det också rena ättestupan.
I värsta fall ramlar man.
Det är en kvinnlig åkomma att ramla i källartrappor sa en insiktsfull läkare på akuten.


I går kom det två killar med den nya tvättmaskinen och dom hade lite besvärligt att ta sig ner för trappen med den tunga maskinen men mer om det nästa lördag.

lördag 1 februari 2014

Lördagsblogg Tåg

Idag har Karin hittat på att vi ska skriva om tåg och det gör jag gärna. Tåg är det bästa jag vet i transportväg, nämligen. Visserligen är det här inlägget lite försenat men det är naturligtvis en anpassning till verkligheten.

Förra våren var jag på diverse museer, bl a tågmuseer, det finns en hel del.

Snart flyger dom iväg till tågens himmel
På ett museum i Skåne fanns ett stationshus och i det huset fanns gardiner från den tiden då SJ var  en stolt verksamhet.
Här ser man en rälsbuss, det är tågföreningen som kör till Orsayran. Jag åkte ångbåt. 
Rälsbussarna gillade jag aldrig, dom lät illa och luktade illa och var bara kalla, skakiga och jobbiga. Mens hade jag också, det var bara usch alltihop.
Tåg är så vackra och jag är så glad att inte behöva möta allt detta på vägen
eller det här.
Ropen skalla Mer tåg åt alla!