Jag väver, alltså finns jag

En vänlig människa gav mig några rullar lingarn och en annan vänligt människa varpade 17 meter handuksvarp åt mig. Nu har jag vävt tre handdukar och börjat på den fjärde, dom blir låånga, ca 170 cm. Inslaget är grovt cottolin. Det kommer nog att riva ganska bra.

Vävstolen är min farmors gamla vävstol. Det är inte så att jag lider brist på vävstolar, jag har tre (eller om det är fyra) men jag valde farmors vävstol den här gången, gammal är äldst, trodde jag.


Spåren i skedklaven var för smala så att skeden gick inte ner ordentligt. Pensionären uppfann ett … tja …hjälpmedel typ hålfotsinlägg och skruvade fast det i botten på skedklaven. Den övre delen breddade han helt enkelt med en såg.


Sedan blev det konstigt på höger sida av varpen, den blev bara slappare och slappare. Det visade sig att stolpen som håller bröstbommenhade spruckit och varje gång jag spände varpen så vidgades sprickan. Hu så hemskt! Pensionären fick rycka ut igen och dra i ett par skruvar.

Nu ska det väl fungera, 12 meter kvar, tror jag.

Kommentarer

  1. maliz13 februari 2014 kl. 16:07

    Vad bra att ha en vävstol med tradition som är i bruk igen.
    Hälsningar
    maliz

    SvaraRadera
    Svar
    1. englundskan13 februari 2014 kl. 17:19

      Med lite justeringar blev det riktigt bra och det är kul att tänka sig att farmor och mamma vävt i den.

      Radera
  2. Musikanta13 februari 2014 kl. 17:06

    Tur att du har en pensionär till hands när det kniper! Ser ut att bli väldigt vackra handdukar s småningom.
    Kram från Ingrid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. englundskan13 februari 2014 kl. 17:23

      En händig karl underlättar tillvaron väldigt mycket.
      Ibland lånar en väninna honom för något motorsågsjobb ell liknande och då blir vi bjudna på middag, jag med fast jag inte gjort någon nytta alls.

      Radera
  3. Karin14 februari 2014 kl. 10:21

    Så snyggt! Blir finfina bastuhanddukar, så nu får pensionären anledning att ägna sig åt bastun också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. englundskan14 februari 2014 kl. 19:41

      Visst serru, det var liksom tanken det. Nu finns rummet, lavar, byttan och skopan, veden, det är vara kaminen som fattas och den har vi väntat på sedan 1988. Och nu är vi så skitiga så.

      Radera
  4. Tove Olberg17 februari 2014 kl. 14:21

    Du skriver så fint och roligt, du väver alltså lever du... jo minsann det gör du ju!! I farmors gamla sitter du och träder och trampar och slår! Den där pensionären fanns den med vävstolen? Väv gott!

    SvaraRadera
  5. englundskan19 februari 2014 kl. 16:58

    Hur skulle världen klara sig utan gråhåriga sektorn?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla pi...
Läs mer

Gran, typ jul.

Bild
Det ska vara julgran i år, hämtad i skogen. Barnbarnets föräldrar vill ha det så. Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga. Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd. Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon. Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt. Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intr...
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer