onsdag 12 februari 2014

Jag väver, alltså finns jag

En vänlig människa gav mig några rullar lingarn och en annan vänligt människa varpade 17 meter handuksvarp åt mig. Nu har jag vävt tre handdukar och börjat på den fjärde, dom blir låånga, ca 170 cm. Inslaget är grovt cottolin. Det kommer nog att riva ganska bra.

Vävstolen är min farmors gamla vävstol. Det är inte så att jag lider brist på vävstolar, jag har tre (eller om det är fyra) men jag valde farmors vävstol den här gången, gammal är äldst, trodde jag.


Spåren i skedklaven var för smala så att skeden gick inte ner ordentligt. Pensionären uppfann ett … tja …hjälpmedel typ hålfotsinlägg och skruvade fast det i botten på skedklaven. Den övre delen breddade han helt enkelt med en såg.


Sedan blev det konstigt på höger sida av varpen, den blev bara slappare och slappare. Det visade sig att stolpen som håller bröstbommenhade spruckit och varje gång jag spände varpen så vidgades sprickan. Hu så hemskt! Pensionären fick rycka ut igen och dra i ett par skruvar.

Nu ska det väl fungera, 12 meter kvar, tror jag.

10 kommentarer:

  1. Vad bra att ha en vävstol med tradition som är i bruk igen.
    Hälsningar
    maliz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med lite justeringar blev det riktigt bra och det är kul att tänka sig att farmor och mamma vävt i den.

      Radera
  2. Tur att du har en pensionär till hands när det kniper! Ser ut att bli väldigt vackra handdukar s småningom.
    Kram från Ingrid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En händig karl underlättar tillvaron väldigt mycket.
      Ibland lånar en väninna honom för något motorsågsjobb ell liknande och då blir vi bjudna på middag, jag med fast jag inte gjort någon nytta alls.

      Radera
  3. Så snyggt! Blir finfina bastuhanddukar, så nu får pensionären anledning att ägna sig åt bastun också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst serru, det var liksom tanken det. Nu finns rummet, lavar, byttan och skopan, veden, det är vara kaminen som fattas och den har vi väntat på sedan 1988. Och nu är vi så skitiga så.

      Radera
  4. Var sak har visst sin tid. Charmiga vävstolar är fint dock verkar det nog nödvändigt att en pensionär finns till hands! Härligt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur skulle världen klara sig utan gråhåriga sektorn?

      Radera
  5. Du skriver så fint och roligt, du väver alltså lever du... jo minsann det gör du ju!! I farmors gamla sitter du och träder och trampar och slår! Den där pensionären fanns den med vävstolen? Väv gott!

    SvaraRadera