Jag har börjat spinna ull.
I höstas råkade jag hamna på en spinnkurs (–Det heter spånad, rättar dottern), och fastnade i ullen på något vis.
Av en händelse råkade jag få en massa ull i samband med att jag köpte en vävstol (den fjärde eller om det är femte) fast egentligen var det en uppsatt mattvarp jag köpte. Vävstolen följde liksom med. Och ullen.
Men om man ska spinna ull så måste man ha något att spinna på och eftersom sländan mestadels åker i golvet så fick det bli en spinnrock, inköpt på auktion i Rättvik. Den var riktigt bra att spinna på.
Rättvikar'n |
Men så råkade jag se en riktigt fin blå liten spinnrock i en antikbod och den fick följa med hem. Vingen var visserligen illa åtgången men det fixade duktiga Frej. Efter lite behandling blev den blå en favorit.
Den blå |
Den tjusiga |
Plötsligt kom pensionären (dvs maken) på att det nog fanns en spinnrock på uthusvinden och så plockades den ner och visade sig ha punktering på hjulet och saknade diverse väsentliga delar. Men en man i grannbyn ville sälja en vävstol och en spinnrock skulle man få på köpet. Jag köpte spinnrocken för hjulet var helt. Så plockade jag ihop lite spridd delar och fick ihop en fungerande spinnrock. Dottern kallar den Frankenstein.
Frankenstein |
Frankenstein har en stillsam och fin målning |
De fick stå kvar.
Ull är det ju inget problem att få tag i, landets 600 000 får ska klippas minst en gång om året och fårbönderna har svårt att bli av med ullen, de får betala för att lämna det på återvinningsstationerna. Sakkunniga har uppskattat att det slängs ungefär 100 ton ull varje år enbart på Gotland. Visst är det tragiskt?!
Och tänk att det blir garn också, och det är så rofyllt och skönt att spinna och några härvor till så har jag fått ihop till en tröja av den grå ullen.