fredag 30 januari 2015

Tidskrifter Lördagsblogg

Olgakatt vill att vi ska blogga om tidskrifter idag det är sista temat för Olgakatt denna månad, tack för kul teman.
Nästa månad tar Bildbloggaren Anki vid. Fler lördagsbloggare i fliken ovan.

Och precis som vi lördagsbloggare ska skriva på temat tidskrifter så drabbas kulturtidskrfterna av en bantningskur som nära nog innebär svältdöden.
Tungt.
Vad kommer det att innebära för fördjupade debatter, tips och information är inte svårt att lista ut.

Och jag som hade tänkt skriva om mina favorittidskrifter, jag gör det ändå, för att pigga upp mig lite. Förrresten, vad är det för skillnad på tidning och tidskrift? Är en veckotidning en tidskrift? Eller ska det vara lite mera akademiskt-kulturellt för att vara tidskrift.
Suck.

Såhär ser min samling ut. När jag blev pensionär och den ekonomiångesten slog till beslutade jag att säga upp alla prenumerationer.


Det gick inte alls bra.
Språktidningen kom ju, den måste jag ju ha. Nyordslistan som var i senaste numret förgyllde en hel kväll med gänget.

Hemslöjd måste jag också ha för den har jag prenumererat på sedan länge och nu är det mist tre som läser den. Den är ett uppslagsverk och det finns en cd med index. 
När den tidningen kommer stannar hemslöjdsvärlden till ett tag. Det här numret hade värme som tema och det var fullmatat med allt från stickande kvinnor i Estland och kunskap om ved till problemet med all denna fårull som bara grävs ner eller eldas upp, till ingen nytta.

Journal Chocolat skulle jag ju kunna säga upp men kostar inte mycket och bara nöjet att fantisera om alla läckra recept är värt en hel del. Hittills har jag inte gjort något, men plötsligt händer det, kanske.

Och så var det Hemträdgården, lite tveksamt. Egentligen prenumererar jag på den för att jag har ambitioner med trädgården, trots att jag vet att svaret på min trädgård heter dynga. Men tidningen ingår i medlemskapet i trädgårdsföreningen och dom har trevliga träffar och kul föreläsningar, dessvärre oftast på tisdagar och då har jag annat för mig.

Men jag har rensat i bland prenumerationerna, Kloka Hem lät ju så miljöbra och klokt så jag prenumererade på den men när de gjorde reportage soffbord av återvunnet trä för 30 000 kr och liknande så blev jag skeptisk. Den var nog helt enkelt lite för tjusig för mig. Så jag tog ett miljövänligt beslut och sade upp prenumerationen.

fredag 23 januari 2015

Nyckel Lördagsblogg

Idag vill Olgakatt att vi ska blogga på ämnet Nyckel, du vet dom man brukar rusa runt och leta efter, bilnyckel, husnyckel... 

Flera nyckelbloggare finns i fliken ovan.

Vem har inte irrat runt och letat? Till slut får man lugna ner sig och börja bakspåra sig själv, vad hade jag för kläder på mig, vilken väska? Sedan hittar man nycklarna i kylskåpet eller något annat självklart ställe där men lägger saker när man har varit och handlat.


Uthusmyckel sitter i dörren för det mesta, dessvärre har vi bara en så förhoppningsvis får den sitta kvar. Något stöldbegärligt finns det ju inte i uthuset. Det är där vi har sopsorteringen.


 Vännerna som köpte en gammal gård uppåt Finnmarken fick med en nyckel till ett uthus, 
den såg ju lite kul ut. 


Men vänder man på den så ser det ännu roligare ut och tittar man noga 
så ser man att den är dekorerad.


En uthusnyckel till, inget elegant smedjobb men funktionell. 
Jag tror jag fotade den för att kolla med smeden om det gick för sig att få en ny.


Och så har vi en massa lås som tappat sina nycklar, såklart.


Och så finns det en hel hög med nycklar som tappat sina lås, den här lilla samlingen är bara symbolisk. Pensionären har lådvis. ibland får han leta på en nyckel och fila till när någon har tappat bort en oumbärlig nyckel.


 Såhär ser de nya moderna nycklarna ut, det är en tagg. 
Det är lite svårt att veta om det är en märklapp eller något viktigt.


Det här är inte en tagg utan en helt vanlig läderbit.


Oh! Vilken lycka. Ett lås, slitet och medfaret, men med tre nycklar

lördag 17 januari 2015

lördagsblogg Skräp

Jag städade i går, man ska visst göra det på fredagar har jag hört. Det blev en ganska omfattande städning för jag har nog missat några fredagar. Och lämpligt nog vill Olgakatt att vi ska skriva om skräp idag.

Och vad är det då som är skräp? I stort sett ingenting.
Skräp är material på fel ställe och kan det inte bli något annat så kan det bli värme.
Men det som är mest skräp av allt är nog trasiga plastpåsar. Dessutom ser det skräpigt ut men skräpigt är en annan sak.

Vårt vanligaste material på fel ställe
Vi har en lång och smal tomt som liksom är delad i två. Pensionären har mycket material på sin tomthalva medan min tomthalva är relativt prydlig. Hans halva ser skräpig ut med gamla bilar och virkeshögar och skrot. Vi talar om saken ibland, mest jag. Men material är det.

I arbetsrummet finns mina travar och högar med garner och tyger är väl inte så prydliga kanske men det är ju en helt annan sak. Tycker jag.
Spår efter naturälskare ?
Jag tror att konservburkar blir de nya antikviteterna, när såg du en kaffeburk i plåt senast?
Efter min omfattande städning i går så föll jag ihop soffan framför tvn. På Kunskapskanalen visades ett franskt program om Rio de Janeiro och hur de lyckades bromsa och vända utvecklingen från nedskräpad och förgiftad stad till något betydligt hoppfullare inför OS -09. Undrar hur det gått sedan?
Vanligtvis plockar jag inte plocka tomburkar men den här tog jag reda på och pantade,
den låg så väldigt fel vid min promenadstig.
Nästa program handlade om en man som var på jakt efter vintageprylar i Indien. Jag tror det gick någon gräns vid antikviteter, man bör inte bära iväg med kulturarvet, parthenonfriser och sånt. Det programmet tycket jag inte om, en snorkig raljerande attityd bör man inte ha som turist. Han traskade runt på loppmarknader och "gjorde fynd" bland det som det han kallade skräp.
Nu ska vi åka till vår nya fina Återvinningscentral med skräp, faktiskt. Allt kan man ju inte ta reda på själv.

tisdag 13 januari 2015

Strumpbyxor i fönstret

Det var väl en jättebra idé!? Att lägga strumpbyxorna i fönstret alltså.
Jag frös och tyckte att det drog kallt från fönstren så jag tog mina gamla strumpbyxor, och varför i hela friden hade jag inte slängt dom? Och så fyllde benen med frigolitkulor från en gammal saccosäck som jag inte heller kommit mig för att slänga, och knöt ihop.



Problemet är att statiskt elektricitet, plötsligt har man frigolitkulor överallt. Men om man gör en tratt av papper och öser kulorna med en porslinspyts så kan det vara ganska hanterligt.


Nu ligger dom och tar emot det värsta kalldraget. De, dragkorvarna, är lite för lätta för att vara riktigt bra men jag klämde fast dom med blomkrukorna. Egentligen borde nog varit sand men sanden är väldigt översnöad nu. Jag funderade på helt vete eller ris men kom på att det skulle kunna mögla eller ruttna eller eventuellt börja gro om det blev fuktigt.

söndag 11 januari 2015

Lördagsblogg Romantik

Olgakatt vill att vi ska blogga om Romantik denna lördag, dvs i går. Och jag snubblar in på sluttampen som vanligt. Lördagsbloggare som hunnit skriva i tid finns i fliken ovan.

Romantik? sa jag klentroget och förvirrat. Dottern föreslog att jag skulle skriva om romantiken för hon vet hur sakligt jordnära vi är i det här huset.

En gång för mycket länge sedan undrade jag försiktigt om vi inte skulle slå till och förlova oss. Det var sent en höst och någon vecka senare berättade han som numera är Pensionären att han köpt ringar.  Jag har satt dom på bilen, sa han. Nya vinterhjul behövdes verkligen.
Vi blev aldrig förlovade men väl gifta, så småningom. Gissa om det blev borgerligt, korta varianten.

Goda middagar gillar vi men romantiken med levande ljus får vara, det får lov att vara en elektrisk lampa också. Men jag tänder gärna ljus och det gjorde jag när vi satt ute i växthuset (som blivit mer lusthus än växthus). Pensionären hämtade en golvlampa och tände så han kunde lösa korsord.
Nej, romantik det hålls dom bara med på film.

Romantik förresten kan den existera på vintern?
Hur kul är det här? Kräksnö sa Johan.

Men lite romantiskt kanske man kan hitta i helgens bedrift. Dotter Emma och jag for till Emmas pojkvän Johan i Sveg för att färdigställa julklappen: En vadmalsväv.  Johan vill väldigt gärna väva vadmal och sy sig en plagg av. 

Solvning, Johan har pannlampa, ett underskattat hjälpmedel i alla möjliga
sammanhang där man behöver båda händerna lediga.
Och på ett dygn lyckades vi förskeda, dra på, solva, skeda, knyta fram och börja väva. Puh!
Garnet är löst och klibbar ihop och det är inte lätt att väva.

Det var inte romantiskt men det var rätt gulligt när de satt där och jobbade tillsammans, nästan lite romantiskt.

lördag 3 januari 2015

Lördagsblogg Min musik

Tack PettasKarin för roliga decemberteman. I januari är det OlgaKatt som bestämmer teman och idag heter temat Min musik. Mer om lördagsbloggarna finns i fliken ovan.

Det har sina sidor att bo i hjärtat av Dalarna, man blir inspirerad till både det ena och det andra, traditionerna vilar tungt och tryggt, ända tills man börjar gräva och inser att det inte var riktigt som man trodde.

Varken musiken, kläder eller andra traditioner känner till landgränser eller andra gränser. Seder och bruk fångas upp omtolkas och förs vidare.

Men nu var det musik det skulle handla om och en gång för länge sedan fick jag för mig att jag skulle börja spela fiol, då var jag över 40 och hade aldrig hållit i en fiol.
Hur gör man då? Jo man tar sin femåriga dotter i handen och säger att nu ska du få spela fiol! Vill inte, sa ungen.
Men jag ville mer och hade hittat en kurs där barn får lära sig spela fiol och föräldrarna ska vara med. Pedagogiken var enkel, lyssna och härma. Lärarna hette Bengtsson och Moraeus, bara en sån sak.

Vi spelade och spelade och ganska snart hade ungen spelat ifrån mig. När hon lessnade och inte ville mer så låg det plötsligt choklad i fiolfodralet när hon kom till lektionen. Mutor är effektiv pedagogik. En gång när det var riktigt motigt så klädde jag om hela fiolfodralet med ko-pälstyg. Då blev det en gosefiol och den var hon väldigt stolt över.
Andra mindre sykunniga mammor var inte så förtjusta.

Idolbild

Förebilderna var många och och en del kanske inte var så himla charmiga, men spela kunde dom och komponera låtar som dom friskt lånade av varandra och gjorde om.

Under några år jobbade jag på Folkmusikens hus i Rättvik, ett arkiv och musikmuseum. En av mina uppgifter var att registrera notuppteckningar. Upptecknarna ville gärna ha den "ursprungliga" låten. Det fanns naturligtvis ingen sådan men en spelman hade förklarat att "den här gånglåten spelades när Noak gick av arken" och en kvinna hade lärt sig en polsketrall av trollen i skogen.



När jag inte fick vara med i barngänget längre var det dags för spelmanslaget och där gällde samma pedagogik, lyssna och härma. Men artroser gjorde det svårt att hålla i stråken, numera lyssnar jag hellre.

Det var en period då spelmanslagen gav ut jubileums-cd efter 60 års spelande. Även vårt spelmanslag började också fundera när det var det startade egentligen. Så det blev en 70-års-cd till slut.

Den tjocka tanten till höger om mitten är jag.

Och dottern då, hon som började spela fiol? Jodå hon spelar fortfarande fiol, också