lördag 3 januari 2015

Lördagsblogg Min musik

Tack PettasKarin för roliga decemberteman. I januari är det OlgaKatt som bestämmer teman och idag heter temat Min musik. Mer om lördagsbloggarna finns i fliken ovan.

Det har sina sidor att bo i hjärtat av Dalarna, man blir inspirerad till både det ena och det andra, traditionerna vilar tungt och tryggt, ända tills man börjar gräva och inser att det inte var riktigt som man trodde.

Varken musiken, kläder eller andra traditioner känner till landgränser eller andra gränser. Seder och bruk fångas upp omtolkas och förs vidare.

Men nu var det musik det skulle handla om och en gång för länge sedan fick jag för mig att jag skulle börja spela fiol, då var jag över 40 och hade aldrig hållit i en fiol.
Hur gör man då? Jo man tar sin femåriga dotter i handen och säger att nu ska du få spela fiol! Vill inte, sa ungen.
Men jag ville mer och hade hittat en kurs där barn får lära sig spela fiol och föräldrarna ska vara med. Pedagogiken var enkel, lyssna och härma. Lärarna hette Bengtsson och Moraeus, bara en sån sak.

Vi spelade och spelade och ganska snart hade ungen spelat ifrån mig. När hon lessnade och inte ville mer så låg det plötsligt choklad i fiolfodralet när hon kom till lektionen. Mutor är effektiv pedagogik. En gång när det var riktigt motigt så klädde jag om hela fiolfodralet med ko-pälstyg. Då blev det en gosefiol och den var hon väldigt stolt över.
Andra mindre sykunniga mammor var inte så förtjusta.

Idolbild

Förebilderna var många och och en del kanske inte var så himla charmiga, men spela kunde dom och komponera låtar som dom friskt lånade av varandra och gjorde om.

Under några år jobbade jag på Folkmusikens hus i Rättvik, ett arkiv och musikmuseum. En av mina uppgifter var att registrera notuppteckningar. Upptecknarna ville gärna ha den "ursprungliga" låten. Det fanns naturligtvis ingen sådan men en spelman hade förklarat att "den här gånglåten spelades när Noak gick av arken" och en kvinna hade lärt sig en polsketrall av trollen i skogen.



När jag inte fick vara med i barngänget längre var det dags för spelmanslaget och där gällde samma pedagogik, lyssna och härma. Men artroser gjorde det svårt att hålla i stråken, numera lyssnar jag hellre.

Det var en period då spelmanslagen gav ut jubileums-cd efter 60 års spelande. Även vårt spelmanslag började också fundera när det var det startade egentligen. Så det blev en 70-års-cd till slut.

Den tjocka tanten till höger om mitten är jag.

Och dottern då, hon som började spela fiol? Jodå hon spelar fortfarande fiol, också

6 kommentarer:

  1. Så lekande lätt du får det att "låta". Jag har gjort som du, tagit min dotter i handen och lagt en fiol i hennes andra hand. Själv spelar jag inte men det fanns en musiklärare som lärde henne. Tyvärr har hon lagt fiolen på hyllan. Fiolspel är oerhört vackert och ni är urduktiga på det i dina trakter. Fiolen hör ju till när det gäller Dalarna...
    och när någon börjar spela så spritter det till i benen.
    God fortsättning på det nya året!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grejen var ju att jag ville lära mig spela fiol och när jag stod och övade och spelade fel och falskt så kom hon sättande och visade hur det skulle vara. Hon var bäst och fick undervisa mig, det var nog lite bra det också. Och bra lärare och roliga spelningar och spelläger och bara kul. Det fick inte vara något negativt kring musiken.
      Sedan började hon spela skräckpipa som vi sa i början. Sedan blev det också bra.

      Radera
  2. Vilket fint berättande inlägg i bild och text om mor och barn, fiolen och mycket till! Skräckpipa :) Påhittigt att lägga i choklad, men priset tar ju kopälsfodralet.
    Så hamnade du i spelmanslaget minsann!
    Heder åt dig!

    SvaraRadera
  3. Den CD:n ingår i min raritetssamling!

    Dottern har väl vett att vara tacksam för din diskreta envishet, hoppas jag! För att spela fiol är ju väldans kul, hann jag upptäcka innan jag skrynklade till några i sammanhanget användbara fingrar på vänsterhanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klar jag uppskattar det! Jag har haft himla mycket kul med musiken.

      Radera