måndag 20 juli 2009

Radio

Radio
När jag lyssnar på radio är det alltid på P1. Vilket möjligen betraktas om kultursnobbigt av en del som aldrig lyssnar på P1.
Det är nyheterna jag lyssnar på, och vädret, i alla fall i början. När mitt område kommer, nordvästra Svealands inland, då är mina tankar och öron någon annanstans. I Norrlands inland vaknar jag till och inser att jag missat igen.
Det är samma sak med Sommar. Fast om jag kör bil så går det bra, då sitter jag ju där och kommer inte undan. Jag borde ju ligga i växthuset och lyssna på sommarprogrammet. Men eftersom jag vanligtvis har något för mig just när programmet sänds så försöker jag lyssna på reprisen på kvällen. Försöket brukar bara sluta med att jag hör signaturmelodin och får veta vem som vara dagens sommarvärd, så går det ju när man har sena vanor. Och det har jag.
Vetenskapsradion är också bra, om jag kommer ihåg när den sänds. Häromkvällen handlade det om musselodling i avsikt att rena vatten. Blåmusslorna på västkusten blir ca tio cm och odlas för att ätas medan musslorna på östkusten bara blir fem cm. Ingen mat i de stackarna. Östkustmusslorna får vara vattenrenare istället. En av de kunniga sa att om man dyker och simmar ovanför en musselodling så kan man se att vattnet är klarare där.
Fiffigt! Men det måste ju vara samma sak med västkustmusslorna och någonstans måste ju föroreningarna ta vägen.
Det var där ungefär som jag somnade och vaknade lite senare och kunde inte somna om. Jag hade ju problem att fundera på:
Är eländet kvar i musslorna? Hur överlever de alla föroreningar? Hur nyttigt är det egentligen att äta musslor? Det veti17 om jag vill äta sådant.
Vilket egentligen inte alls är något problem eftersom jag ytterst sällan kommer i kontakt med färska musslor här i nordvästra Svealands inland.
Men det är ju alltid något att fundera på när man inte kan sova

måndag 13 juli 2009

Datorisering i växthuset

Nu sitter vi fyra pers med varsin dator i växthuset. Vi har inte LAN men snart är det väl någon som börjar skicka mail.
Förra sommaren satt jag här ute och skrev en dag när det regnade, jag var väldigt törstig och jag visste att min son låg inne på kökssoffan med sin dator. Då skickade jag ett mail och bad honom komma ut med vatten, han svarade snabbt att han satt så bra där han satt. Jag svarade med ett grrr, och då kom han ilande med vatten.
Visst är det praktiskt med mail.

onsdag 8 juli 2009


Sparsamt med bilder? Det kan bli så om man är litteraturvetare, eller vad jag nu ska hitta på att skylla på. Egentligen tycker jag bara att sidan är krånglg och jag har inte kommit underfund med hur den fungerar riktigt.

regn och böcker

Det regnar och det gör det mycket ihärdigt, Ett brofäste har gett upp i Leksand, det är kaos i Borlänge och vatten överallt. Min regnmätare har svämmat över.
Man kan inte vara ute säger de som inte har förstått det här med växthus. Klart man kan vara ute i växthuset när det regnar, då är man ju ute, fast under tak.
Jag sitter i Växthuset och läser Hanne-Vibeke Holst. Hon kan skriva hon! Det var hon som skrev Kronprinsessan, Kungamordet, nu håller jag på med Drottningoffret.
Visst blir det lite kallt ibland med jag har en värmefläkt och en filt som hjälper till, sedan får det regna och blåsa bäst det vill.
Ibland sitter jag där och funderar över vad det är som gör att jag mår så bra där. Det är ett behov. Möjligen är det en form av ljusterapi, och kanske den fuktiga luften och värmen.
Jag läker i växthuset. Vilket jag med eftertryck förklarar för maken; känner du hur skönt det är, ser du inte hur bra jag mår? Det är varmt säger han och går ut och sätter sig i kylan och snålblåsten, det trivs han med.
Häromdagen såg jag en annons om en liten rottinggrupp på EM-möbler. Vill ha, tänkte jag och åkte och tittade på den medan jag ändå hade vägarna förbi. Sedan ringde jag till maken och föreslog att han också skulle kolla. Så gjorde han och rottinggruppen föll på läppen och han köpte den. När jag kom hem efter en minisemester hos syrran så stod den på plats, det var bara att slå sig ner med bok, chokladkaffet och svärmors havrekaka. Jag börjar lära mig att ha semester.

måndag 6 juli 2009

Städa uthus

Häromdagen började jag städa ett uthus. Det är väl en bra början på en semester som kom så plötsligt. Efterlängtad visserligen men vem 17 hinner förbereda sig för semester? Och när man, dvs jag, kom hem var jag fortfarande uppe i varv. Då är det bra att dyka in i uthusets kaos och börja sortera bland lätt identifierbara problem.
Tomflaskor är lättsorterade, men många, ölburkar likaså. Det var nog länge sedan jag hade semester, eller är vi så törstiga i det här huset? Förpackningar är ett gissel. De tar stor plats och är ett elände att bryta sig in i. När jag köper elektroniska prylar så brukar jag be expediten att öppna förpackningen åt mig, hänvisande till mina tumledsartroser. Embalaget till soffan var värre, själva idén med förpackningen var ju att den skulle vara med hem.
Det är tur att vi har ett stort uthus.
I uthus kan man göra fynd, jag hittade pinnjalusier att skugga växthuset med. Och två badenbadenstolar som jag fick när jag fyllde femtio, dynorna hittade jag också. Jag lyfte ut stolarna på gräsmattan och lade i dynorna, men dynorna hade legat hopknölade och ville inte anpassa sig till stolarna.
Jag fick lov att sätt mig i en stol för att trycka till dynan och det var då det hände, när jag tryckte axlarna och nacken mot ryggstödet så slog tyngdlagen till med full kraft. Jag kunde inte resa mig ur stolen och jag blev kvar där i över en timme.
Medan jag satt där kände jag hur tyngdlagen spred sig genom kroppen och slutligen drabbade städlusten och när jag till sist lyckades kravla mig ur stolen så var det bara för att hasa fram till uthuset och hiva in allt jag slängt ut och stänga dörren.
Jag gör det där sedan tänkte jag samtidigt som en liten näbbgädda satt hackade på samvetet, När, exakt i tid inträffar Sedan?
Tyngdlagen rår inte på allt.

söndag 5 juli 2009

Förebilder

Vi har gjort årets traditionella semesterresa. Det är inget märkvärdigt, men det är som sagt en tradition. För många år sedan flyttade närmaste väninna med vän till Roslagen och startade Sundviks handelsträdgård. Dessförinnan hade väninnan lånat flera åkerplättar i byn och odlat det ena efter det andra. Bönderna i den här byn var inte så vana vid nymodigheter så när hon skulle odla sqach så blev det besvärligt. ”Vad sa hon att hon skulle odla, hette det plask?”
I alla fall så blev det flytt till Roslagen och vi var så välkomna att hälsa på. Gärna första veckan i juli, för då skulle höet in.
Visst åkte vi dit, och blev imponerade av odlingarna som växte för varje år. Maken tycket det var pin livat att köra traktor och jag hade kökstjänsgöring och utfodrade rödbrända ungdomar som plockade jordgubbar och trötta och svettiga höbärgare. Väninnan hade dåligt samvete och tyckte att hon utnyttjade oss, jag förklarade att detta kallades aktiv ferie och att det fanns folk som betalade pengar för sådant.
Likadant år efter år, nästan. Varje år var bilen full med grönsaker och plantor när vi åkte därifrån. Jag minns att jag satt med en jättehink med persilja i knäet hela vägen hem, fem timmar.
För ett par år sedan började de med höbalar, lösbundna. Balarna skulle ju också in i ladan, men det var enklare och gick fortare. Förra året var det stora vita plastbollar som låg på åkrarna. Maken fick inte köra traktor så han tröstade sig med röjsågen istället. Jag plockade tomater och bönor. Stampade ihärdigt i tomathuset för där bodde en huggorm, också en gammal tradition.
När jag strosade runt i odlingarna i år så stod jag och funderade vid några prydliga rader, var det persilja eller broccoli? Täta, bulliga och mörkgröna små träd. Det var persilja, broccolin hittade lag längre bort granne med rödbetorna och löken.
Nu har vi kommit hem igen och jag har stoppat massor med persilja i frysen. Persilja är livets mening. Och förvällt broccoli som också är på väg in i frysen, lika livsviktig den.
I morgon ska jag bjuda vännerna från Tyskland på broccolipaj, och tomater och sallat.
Nästa år ska jag försöka odla broccoli, och försöka då den lika fin. Om det över huvud taget går på den här tundran. Jag kan ju börja driva upp dem i växthuset i alla fall.