Lördagsblogg Anonym
Det är inte
utan att jag funderar på varför jag valde temat Anonym till dagens
lördagsblogg. Jag var väl förgrymmad på någon anonym och elak kommentar i
lokaltidningen. Det är gott om dom så fort någon halkat i diket med bilen.
Men ibland kan
det ju bli lite roliga diskussioner, i synnerhet när kommentatorn rättar
artikeln som kan innehålla faktafel och vara dåligt skriven. Byfånen behandlar
problemet här.
Har man varit
påpassat och kontrollerad så är anonymiteten vilsam och eftertraktad. Är man en
anonym person som försvinner i en folksamling på tre personer så kanske det är
kul att vara stjärnan som glänser och få uppmärksamhet.
En stund.
Inte jag, jag
slipper.
Där kom det, inlägget :-)! Det är nog skönt att vara ganska anonym - jag tänker på nästa veckas temaämne... Förskräckligt om man inte skulle kunna gå utanför dörren utan att ha ett par stadiga karlar i släptåg för jämnan (förutom maken då).
SvaraRaderaFina blombilder - den första är möjligen anonym för mig. På de två andra bilderna tror jag att jag kan namnet på blommorna.
Ingrid
Ja, pliktskuldigast. Du gjorde det där så bra så jag tyckte det var fånigt att tjata om samma sak. Dessutom hörde jag Medierna i P1 i morse och min fördomar om journalister förstärktes ännu mer, så nu är det det som jag vill diskutera.
SvaraRaderaDen första blombilden är är en variant av gullnattljus, en marktäckare med ambition att erövra värden. Den ensamma lilla pensén är allt annat än anonym i stenöknen och förgätmigej talar väl för sig själv.
Pliktskuldigast, visst var det en bra felskrivning, och y och u sitter ju så nära...
RaderaDetta med anonyma personpåhopp är verkligen tråkiga. Jag her alltid lärt mig att stå för vad jag tycker, om än väl välja mina kamper väl. Men har jag valt att gå till kamp är jag trots all vuxen nog till att ta tag i saken öga mot öga. Inget hykleri och anonyma kommentarer osv.
SvaraRaderaNej precis, det är sånt som stör mig också. Dessutom är det ju väldigt trevligt att veta vem man pratar med, i stora drag i alla fall.
RaderaMan blir nog lite kluven till anonymitet om man växer upp på en liten ort. Drömmer om att få leva okommenterad, men när man hamnar i storstan kan man längta efter sammanhang där folk vet vem man är.
SvaraRaderaJo om man ska stå ut får ju uppfinna ett sätt att förhålla sig till anonymiteten eller "kändisskapet". Å andra sidan är det nog väldigt nyttigt att se hur man beter sig mot andra. T ex.
Radera