fredag 23 november 2012

Galleri fredag Böcker böcker


En gång utbildade jag mig till bokbindare. Egentligen ville jag bli skomakare men så var jag ju lite intresserad av litteratur och kombinationen blev ju självklart bokbindare. Tyvärr så höll inte mina händer för varken det ena eller det andra. Men lite har jag gjort.

Jag gick ut och öppnade några lådor i verkstan och hittade Böcker böcker….

Knäpprygg är en teknik att häfta böcker, eller egentligen ett sätt att bygga pärmen så att uppslaget i boken blir plant även mitt i boken, särskilt uppskattat bland kamrerer som ville skriva snyggt och prydligt över hela uppslaget.
Och om det var ett hack i mönstret på snittet så fattas det ett blad och då blev revisorn misstänksam.




Halvfranska band är ett elände, man far illa med boken och den blir så hårt bunden så man får nästan bända upp den. 

Här har boken fått grafitsnitt


Kapitälbanden sys med tunt silke runt en tunn rulle av cigarettpapper. Färgerna ska stämma med överdragspappret, insidan av pärmen och innehållet i boken. 
Håhåjaja. 
 Överdragspapper gör man gärna själv, i början. De här rävarna gillar jag men dom går åt fel håll

Så här kan boken så ut från början, tyvärr. 

Statarnoveller har jag i alla fall orkat putsa ut och "det är bara att" häfta den

På den tiden som adeln for omkring bland sina slott så behövde de etuier till sina stora skrytpjäser i porslin och glas så att urnor och annat inte skulle skadas i transporten. Då fanns det etuimakare som skräddarsydde etuier. Sedan blev adeln mera bofast och etuimakarna blev arbetslösa, den sysslan fick bokbindarna ta över. 
En uppgift i utbildningen var att göra ett etui och jag tyckte ullsaxen behövde ett litet bo. Silverpapper på insidan och locket är klätt med fårskinnspäls.

Och i en låda längre ner gjorde jag ännu flera fynd...

PS Det finns livs levande bokbindare lite här och där DS

12 kommentarer:

  1. Jag behöver dig! Här skulle du ha jobb ett bra tag.
    Har du funderat på att bli någon form av gårdfaribokbindare? ..
    De är så vackra de med vördnad omskötta böckerna.
    Härliga fyndlådor du har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underbart att känna att man behövs, tvärtom är en katastrof. Och visst har jag en liten plan på att hälsa på i ditt paradis. Jag får väl ta med mig limburken då.

      Radera
  2. Gårdfaribokbindare... vilken lysande idé. Du är alltid välkommen till oss också! Det där fina etuiet till fårsaxen, vilket material är det? Ser ut som metall. Silverpapper runt om?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många böcker är det...
      Etuiet till fårsaxen är gjort av kartong, eller om det var tunn papp, och klätt med silverpapper, jag ville ha fram kontrasterna mellan den rostiga saxen, silverpappret och den grå pälsen. Det är kul att att göra etuier. Synd att pappslöjden togs bort i skolan, men jag har läroböcker i hur man gör etui till kravatter och löskragar mm.

      Radera
  3. Så elegant etui - trodde det var av metall! Om bokbinderi vet jag absolut ingenting, så det var intressant läsning. Det verkar vara väldigt krångligt och jobbigt i alla fall, men resultatet blir ju väldigt fint.
    En skön helg önskar
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bokbindaren är nog det finaste man kan bli, näst musiker då. Det är väldigt intressant och man blir väldigt lätt nörd. Jag fick skärpa mig ordentligt för att inte sväva ut i häfttekniker, kapitälband och anpappningar, för att inte tala om lim och klister! Eller papper!

      Radera
  4. Intressant med bokbinderi!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och roligt, har du en bokbindarkurs i närheten så haka på. Det är inte alls så inbundet som man kan tro (förlåt).

      Radera
  5. Intressant läsning! Jag har förresten undrar varför det heter "halvfranska band"? Finns det helfranska också? Eller kanske halvengelska? ;o)
    //Vic

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det spännande med bokbinderi.
      Halvfranska band är helt enkelt skinnklädda bara på ryggen och hörnen som ju blir mest slitna, helfranska band är följaktligen det samma som helt skinnklädda. Men så har vi häfttekniken och den är brutal. Man sågar v-formade spår i ryggen och där lägger garnet som man häftar boken kring. Sedan spänner man fast boken i en press och dränker ryggen med lim och bankar på den så den blir rund. Ren misshandel alltså. Och sedan blir boken svår att öppna, som en råttfälla ungefär. (Nåja.)

      Radera
  6. Hm. Kanske dags med en kurs i bokbinderi. Jag vill ju gärna veta HUR SAKER GÅR TILL. Sen behöver jag inte alls bli expert på att göra det själv. Och älskar vackra böcker gör jag ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAJAJA! gör det, det är riktigt givande och lärorikt och du kan få några böcker att börja med, om du inte har trasigheter själv.
      När man har en riktigt trasig och eländig bok och har renoverat den och den står där i bokhyllan hel och fin så fylls man av belåtenhet och det är ett hormon som man kan bli beroende av. Faktiskt.
      Skyll inte på mig.

      Radera