Livsrummet

Det är Viktoria som styrt teman för Gallerifredag i november och idag är det Stor och liten. Tack för roliga och kluriga teman och idag var det extra klurigt. www.bokborsen.se Pensionären lät lite anklagande när han gnällde från fåtöljens djup med datorn i knät. Varför gjorde du sådär?! Jag medger att det var lite oförsiktigt att tipsa honom om Bokbörsen. Nu sitter vi i träsket, bokträsket som heter Bokbörsen, och gör fynd. För givetvis köper jag mer än jag säljer. Bokbörsen består av mig. Och en massa andra. Jag är en mycket liten boksäljare och egentligen har jag inte sålt min böcker  (det kan man ju inte) utan böcker som en väninna ärvt och ville bli av med. Bokbörsen består alltså av små privatsäljare och antikvariat i varierande storlek. Priset sätter man själv och det är inte lätt.  När en massa små boksäljare samlas samma sida så blir det ett jättestort antikvariat och där kan man hitta allt, nästan. Till jobbet, delvis Den ...

Troliga vrak Jag hade tänkt vara duktig tant och ha ordning på traditionerna i år. Det har varit lite vingligt med den saken genom åren. Jag har inte insett vad som stått för dörren förrän grannarna har dekorerat sina hus med adventsgran, ljusslingor, adventsljusstakar och allt som hör till. Ett år skrev sonen om adventstraditionen i skolan, han gick kanske i andra klass. "I år hittade mamma adventsljusstaken. " Ett stillsamt konstaterande som vittnade om att det kanske inte hörde till vanligheterna. Jag hoppas att barnen inte lidit så svårt av den saken. Nu har jag kollat adventsljusstakarna, de var ur funktion allihop, även julstjärnan hade gett upp. Nu ligger alltihop en hög på väg ut. Pensionären protesterar och menar att han ska laga, men inte nu, han ska ta det sen. Och egentligen är det ju inget som säger att man inte kan ha adventsljusstakar till påsk. Inte julfluga Till traditionen hör väl också julflugan. Jag tror den komm...

Fynd i bokbinderiet,  förtjänar omläsning. Jag kräver revansch! Att jag hade det bökigt med ”bokstävlarna” när jag gick i den gamla folkskolan för alldeles för länge sedan det är bara att konstatera. Att jag ändå envisades med att läsa och nötte mig igenom ett några terminer vid Uppsala Universitet och fick en fil kand, huvudsaken i litteratur det är väl att betrakta som en bedrift. Men jag fattade aldrig hur de andra hann med nationslivet. Nu har jag fattat varför jag inte hann, jag läser så långsamt. Och det var drygt, jag är helt enkelt dålig på att läsa. Orsaken upptäcktes när jag passerat 60. Vanligtvis, dvs normalt folk (?) har ett öga som dominerar och ett som följer. Det gör det lättare att se hela raden. Men jag är ju så mycket för jämlikhet och rättvisa så mina ögon är lika dominanta och behöver enas om vad dom ska titta på och det tar en stund. Nästan 10 sekunder. Tacka 17 för att det tar tid att läsa och när jag läser högt blir det gärna i stackato...

En gång utbildade jag mig till bokbindare. Egentligen ville jag bli skomakare men så var jag ju lite intresserad av litteratur och kombinationen blev ju självklart bokbindare. Tyvärr så höll inte mina händer för varken det ena eller det andra. Men lite har jag gjort. Jag gick ut och öppnade några lådor i verkstan och hittade Böcker böcker…. Knäpprygg är en teknik att häfta böcker, eller egentligen ett sätt att bygga pärmen så att uppslaget i boken blir plant även mitt i boken, särskilt uppskattat bland kamrerer som ville skriva snyggt och prydligt över hela uppslaget. Och om det var ett hack i mönstret på snittet så fattas det ett blad och då blev revisorn misstänksam. Halvfranska band är ett elände, man far illa med boken och den blir så hårt bunden så man får nästan bända upp den.  Här har boken fått grafitsnitt Kapitälbanden sys med tunt silke runt en tunn rulle av cigarettpapper. Färgerna ska stämma med överdragspappret, insidan av pär...

Jag förstår det inte, det där med uppståndelsen inför kungligheter. I synnerhet förstår jag inte skvallerpressens ickenyheter; Är prinsessan gravid? Har prinsen en hemlig kärlek?   Och detta att leverera eventuella (skandal)nyheter som frågor gör att dom inte påstår någonting. Dom bara undrar dom, men det är insinuant så det förslår. I sin spaning i P1s Spanarna behandlade Jessika Gedin detta att antyda genom att ställa frågor. Svaren på frågorna är dessutom i allmänhet Nej. Ett program som inte bör missas av den som vill hänga med i tiden. P1 fredagar kl 15 eller lördagar kl 10. Att det behövs några personer som far runt och inviger och representerar landet kan jag eventuellt förstå. Men jag förstår inte varför dom ska ha så mycket i bidrag, deras försörjning borde gå att lösa på ett bättre sätt. Och jag är i grund och botten ganska trött på dom så därför presenterar jag en av mina favoritböcker i ämnet kungligheter. Sagan är en klassiker och Maj Fagerber...

Auktionsfynd Om jag får tag i ett gammalt syskrin på auktion så blir jag så glad. Helst ska det vara orört sedan några år och stoppsvampen och ska ligga kvar. Och självklart ligger det knappar i skrinet. Knappar är allvarliga saker tänk bara på Karl den XII som lär ska blivit skjuten med en gylfknapp.  Genom tiderna har det varit väldigt mycket viktigare med knappar än det är nu och knapparnas historia kan man läsa om här . Stora och små och plast och plåt och konstiga former En liten granskog i blusen kanske? Och knapparna i livstycket förtjänar kanske en egen historia,  Jag måste uppdatera lite, jag fick en lugn stund och pärlemorknappar är alldeles för viktiga för att lämnas utanför när det här ämnet är på tapeten. Uniformsknappar förtjänar en egen historia.  Karlar är ju inte intresserade av smycken men blanka knappar och medaljer har tydligen varit intressant. Den översta, järnvägsknappen såldes till förmån fö...

Prima väskor Vi städar, äntligen, t o m Pensionären deltar. Han har burit ut flera kassar med papper ur sitt rum och jag fjäskar med mat och kaffe för att hålla blodsockret på god nivå. Jag har tagit mig an skåp som stått och hemlighållit sitt innehåll länge. Analoga Bl a hittade jag två väskor innehållande systemkameror och en väldig massa objektiv. Inget var digitalt. Jag kånkade iväg med väskorna till en kunnig fotofirma och bad om en diagnos. Fotografen var inte imponerad, Det har varit riktigt bra kameror, sa han, men nu är väskorna mer värda än innehållet. Jaha, så var det med den saken. Vad gör man med gamla kameror? Det finns fortfarande film att köpa och det går att få den framkallad och att få pappersbilder. Vågen Ärlig Och så har jag ju mitt gym som jag går till rätt så regelbundet, då och då. Där gjord jag ett fynd som jag också blev besviken på.  Varje fredag är bastun igång i bygdegården och dit går Pensionären och bastar och pr...

Det är inte utan att jag funderar på varför jag valde temat Anonym till dagens lördagsblogg. Jag var väl förgrymmad på någon anonym och elak kommentar i lokaltidningen. Det är gott om dom så fort någon halkat i diket med bilen. Men ibland kan det ju bli lite roliga diskussioner, i synnerhet när kommentatorn rättar artikeln som kan innehålla faktafel och vara dåligt skriven. Byfånen behandlar problemet här .  Har man varit påpassat och kontrollerad så är anonymiteten vilsam och eftertraktad. Är man en anonym person som försvinner i en folksamling på tre personer så kanske det är kul att vara stjärnan som glänser och få uppmärksamhet. En stund. Inte jag, jag slipper.

I november är det Viktoria i Florida som föreslagit teman för Galleri Fredag. Idag gäller det Favoritrum. Ha! lätt som en plätt, jag tog kameran och fotade och insåg att det ser bara väldigt skräpigt och rörigt ut.  Men håll ut, jag ska förklara. Vävstolen bidrar i hög grad till att göra rummet till favoritrum  För närvarande är det en experimentvarp på gång. Jag har slagit in pilkvistar, tidningspapper och letar efter gamla videoband. Dom slängde jag i ett städanfall för några månader sedan, dumt. Bakom vävstolen står en bänk med diverse garnkorgar, det höjer trivselfaktorn. Sybordet, längst bort står en korg med sånt som ska lagas/ändras mm, En påse som jag gjort av innehållet i en gammal kartbok, pärmarna till kargboken ska bli datafodral. Där ligger det smidda halsbandet, som jag letat efter. Och böcker som ska lagas och så stickkorgen. Vad som finns i lådor och skåp är ju inte så svårt att lista ut.  Men ett vackert rum med smakfull inrednin...

I går cyklade jag till gym igen, det är knappt en kilometer så varför ta bilen. Det stod redan en bil utanför, det var en granndottern som där, ca 25 år och 45 kg, hon gick på löpande bandet, fort. Hon siktar nog på vasaloppet, det är en släkttradition tror jag. Musiken var på högt och hon hade proppar i öronen så prata var inte till att tänka på. Jag klev i Krossen och fick sedvanlig undervisning av granndottern. Tillfälligtvis frikopplad. ”Om du sätter igång så startar den och så kan du välja program och ställa in, tror jag” Det är tredje gången jag får undervisning av byns ungdom och jag gillar det. Snart fattar jag nog hur Krossen funkar också. Det finns möjlighet att träna tyngdlyftning också, det tänker jag inte göra. Längst till vänster  ligger det slåssvantar, undrar vem som använder dom? Favorit Krossen fick 10 minuter medan jag funderade på det där med ljudbok. Sedan blev det Lyftapparaten och Dragapparaten och Vridmaskinen i tur och o...

Första prövningen I går morse cyklade jag till gymet och trodde att jag skulle vara ensam där då. Grannens bil stod utanför. Hon vet hur man gör, hon hade ett träningsprogram. Ett personligt. En maskin heter Crossnågonting, den var rätt trevlig, som på-stället-marsch med stavar. Det kändes effektivt. Crossen Först trodde jag att apparaterna var låsta, det satt liksom fast. Nu vet jag bättre, en ung man har undervisat mig med varsam förståelse för tantens okunnighet. Jag ger mig 17 på att han sitter på puben och berättar roliga historier om tanten. Det är dom där sakerna som ser ut som clownnäsor man ska fixa med. Siffrorna anger kilo och tro inte att clownen satt där när jag var igång Jag trampade på i Crossen och lyfte och tryckte och vred i alla möjliga konstiga maskiner och blev svettig och förbrände nog några kalorier. Man skulle dra i handtagen, jag nådde nästan upp Sedan cyklade jag hem och fikade. Sedan ringde svärmor som roat sig med att...

Sömmerska Emma, ung och vacker Det var hantverksdag på Sollerön och  visst var det många hantverkare och visst gjorde dom fina saker och när man tittade ner i källaren förstod man verkligen att här finns det traditioner som går ända från bottnen av vikingagravarna.   Där finns en fin textilsamling som är mycket intressant att titta på och att höra Malin och Emma berätta om kjollängder och midjeplacering gav ett nytt perspektiv på problemet midja. Den där timglasfiguren och den långa slanka kullan som står i fäboden och tutar i en näverlur kan vi glömma. Om man tittar på de gamla dräkterna så är hängslena på kjol-liven ofta skarvade. Livkjolarna, alltså kjol med ett litet liv ungefär som en väst, satt mycket högre förr. Men så blev det ju modernt med midja och då förlängde man hängslena/axelbanden. Gamla skjortor är ju också ofta väldigt korta, det behövdes ju inte att de nådde ner till midjan. Malin, ung och vacker i sollerödräkt m...

Nyckeln till min nya vikt Projekt som anställning ger mig ångest numera. Ett projekt är som en resa, man planerar, packar, startar reser och landar och avslutar. Eller som en bro, man vet var man startar hur lång den ska vara och var den ska landa. Men medan man satsar för fullt för att genomföra projektet som ska avslutas så ska man planera för en eventuell fortsättning. Det är då jag får problem. Första gången jag anställdes i ett projekt var det ganska ok, andra gången också, men tredje projektet jag anställdes i gjorde mig mera kluven. Det var då chefen, efter ett år, med tillkämpad övertygelse meddelade att det säker skulle komma mera pengar, alldeles snart. Det upprepades i några månader. Kvart över fyra en fredag eftermiddag ringde hon och meddelade att det inte kom några pengar. Jag slutade halv fem. Det var bara att avsluta och stänga verksamheten.  Projektanställningar som förlängs några månader i taget gör att man blir osäker och inte ...

Novembers teman för Galleri Fredag styrs av Viktoria i Florida , idag tycker hon att vi ska ägna oss åt Laga mat. Matlagning är inte någon favoritsyssla, det tar för lång tid. Det ska planeras, handlas in råvaror, planeras om eftersom varorna inte finns, lagas till och serveras. Och så är det uppätet på 20 minuter och kvar är bara disken. Ändå finns elektricitet, diskmaskin, varmvatten, avlopp och en massa moderniteter som förenklar tillvaron.  Förr lagade man mat i den öppna spisen. Det var både ljus, värme och spis. Sedan kom vedspisen och därmed fick man inte ljuset från elden, det fanns dom som slängde ut vedspisarna om husägaren (brukspatron godsägaren m fl) installerat såna. Sen kom det elektriska spisar, det var en del protester så också Och så micron, den var riktigt farlig, i alla fall i början när den kom, jag tror det gått över. Nu slår det mig att vår micro är nog tio är äldre än spisen, men den fungerar.