fredag 8 juni 2012

I denna ljuva sommartid




I denna ljuva sommartid, sjöng barnen på skolavslutningarna och jag försökte alltid låta bli att gråta. Det blev inte lättare med åren.

Det är så mycket jag måste hinna njuta av, förutom liljekonvaljer och syrener så är det ju svalorna. Svalorna är viktiga. Jag ska bygga svalholkar och sätta upp till nästa sommar. Det finns ritning här. Svalor gillar inte att bo under plåttak med tjärpapp. Det blir väl för varmt.

Resväskor är jättebra att packa i för nomader

Men det är inte bara psalmen och skolavslutningslycka, det är också uppbrott och avsked, flytt och sommarjobb.

De perioder man kunnat luta sig tillbaka och inte haft konfirmander eller studenter och bohagsflyttar känns inte så långa. Men nu är det över, ett tag, troligen, i alla fall till hösten, eventuellt. 
Om det inte dyker upp en trevlig liten stuga till dottern som inte vill bo hemma längre. 
26 år, kanske förståeligt.



För egen del är jag glad som en nyutsläppt ko när sommaren kommer. Och när jag vant mig vid ljuset och värmen infinner sig kolugnet. Jag är nog född i fel klimat, kanske är det rester av mitt vallonblod som längtar hem.

Men just nu, i denna ljuva sommartid, finns också något olycksbådande, lite hotfullt och jag blir aldrig klok på vad det är. 

8 kommentarer:

  1. Håller med dej. Den underbaraste tiden börjar nu.

    Olycksbådande- kan det va att man är så rädd om denna tiden- för man vet att man så väl behöver den till rekreation- så skulle något gå fel-så det inte blir så.....så kommer man inte "igen" riktigt- för man har inte fått den där välbehövliga vilan och avkopplingen och njutningen som sommaren ger.
    Så känns det för mig i alla fall. Sommaren är oerhört viktig för mig.
    Jag hopas din blir fin, så du hinner lukta på blommorna, som tjuren Ferdinand :)
    Kram Monika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så himla mycket man ska hinna med nu, vårfester och plantor och sådd och grävning och plocka allt som ska plockas och torkas och ... Man blir ju alldeles utschasad.
      Och lite är det nog alla de tragedier som som hänt den här tiden.

      Radera
  2. Vintern, kallas det, det där olycksbådande. Man får försöka inse att den kommer oavsett hur mycket man längtat efter sommaren och hur mycket man än hoppas att den inte ska komma, eller om den gör det att den ska vara någotsånär barmhärtig. Man får fundera ut något riktigt trevligt att hålla på med under de långa mörka vinterkvällarna, som tröst. Har lite tips om du är intresserad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu är jag övertygad om att det aldrig mer blir vinter, för det blir det väl inte?
      Och jag förstår verkligen inte alls vad man skulle kunna sysselsätta sig med förutom vävning, men jag har samlat både material och erfarenheter.

      Radera
  3. När jag var barn hade jag ett litet solur i mässing på en träfot. På foten satt en liten graverad skylt: Räkna de lyckliga stunderna blott.
    Så tycker jag det känns med somrar; man minns ju mest de där fina stunderna, regn och rusk sjunker bort ur minnet. Och inte ska man behöva bekymra sig för att sommaren tar slut, eller...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lär ska vara vetenskapligt bevisat att man bara minns det som var bra (och det som var för dramatiskt) för annars blir det för jobbigt att komma ihåg det som var tråkigt. Och när det regnade satt vi på kompisens mormors uthusvind och läste gamla Allers. Eller rotade i lådor med gamla kläder, hennes moster hade jobbat på slottet så det fanns spännande saker där.

      Radera
  4. Fast minns man bara det som är bra, borde ju vintern vara ganska ljus den med, sett lite i perspektiv. ;) Fast visst är det så; många har (alltför?) många förväntningar på just sommaren. Hoppas den lever upp till det i år. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är klart, men om det blir för dramatiskt, tungt och jävligt så fastnar det nog som en erfarenhet, en fara man bör undvika. Jag har aldrig gillat det där med mörkret och kylan, det är inte ett dugg mysigt att tända ljus och mysa.
      Det är något med den där Persephone

      Radera