fredag 1 juni 2012

Fredagstema Krock


Leksands medeltidsmarknad

Häromdagen hörde jag om en intressant kulturkrock, kulturkrockar brukar ju vara det, intressanta.
Det var en kvinna som var SFI-lärare som berättade om hur det kan gå när man försöker visa hur det var i Sverige förr i tiden.
Hon skulle göra en utflykt till Birka med sina elever, bl a en grupp från Somalia. Hon hade beskrivit att de skulle få vara med i verksamheten och leva som man gjorde på den tiden Birka var befolkat. Man skulle grädda bröd på heta stenar och möjligen vara klädd i den tidens mode.
Somalierna backade, nej dom var inte intresserade. De hade råd att köpa bröd nu och gammaldags kläder ville de inte ha.
Det var ju det livet de hade flytt från.
Förmodligen skulle de kunna ge en del tips om hur man gräddar bröd på heta stenar mm.

Vår vilja att ge tillgång till vår historia och möjlighet till delaktighet uppfattades inte alls så. Snarare tvärt om.
Kulturarvet blir ju inte intressant förrän det blir just ett arv och hamnar på museum.

12 kommentarer:

  1. Man behöver inte gå så långt tillbaka för att möta samma fenomen här hemma. När jag på 70-talet flyttade in i en omodern charmig lägenhet på söder i Stockholm förstod jag hur mycket min mamma hatade trägolv som associerade till skurgolv, fattigdom och slit. Önskar du vägglössen tillbaka var hennes bittra kommentar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man tänker på de senaste 100 årens utveckling så krockar vi ju verkligen med oss själva. Men det krävs nog en generation eller två för att inse det.

      Radera
  2. Eller som när jag hittade en snygg fot till ett bord i Bagamoyo och frågade om jag fick köpa det. Det var det roligaste de hade hört den veckan och munterheten ville aldrig ta slut när jag hivade den i bilen. Lite galen måste jag ju vara som köpte ett trasigt bord när man kan få ett praktiskt bord i metall och plast för samma pris! Men nu står det i alla fall i vardagsrummet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog väldigt nyttigt att det kommer någon utifrån och "ser" det som är vardag och gammalt och invant. Bara inte besökarna bär iväg med all historia.
      Knätofs, säger vi lite föraktfullt om folkmusik och dräktbruk men för japaner och fransmän m fl är det väldigt exotiskt.

      Radera
  3. Ibland blir man litet frågande inför människor som kommer hit från andra länder tills man fattar att de tänker på ett helt annat vis. Jag minns ett par amerikanska ungdomar som var med på en dagsutflykt i fjällvärlden och inte alls fattade vår förtjusning i ett hjortronställe. De vägrade att smaka dessutom. Inte kunde man äta något OTVÄTTAT i naturen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det underbart med alla dessa tankeställare.
      Som japanskorna som undrade hur jag värmde upp komposten. Det ångade om den när jag lyfte på locket och det där med förmultning hade dom inte riktigt kläm på.
      Eller sonens kompis som var i USA och vaknade tidigt en morgon och gick ner i köket och kokade ägg. Värdens son kom och undrade vad han gjorde och han förklarade att han kokade ägg. In water??! frågade den förundrade kompisen. Ägg kokas i äggkokare, osv

      Radera
    2. Stora Lilla Dott hade en liknande erfarenhet som aupair i London. Hustrun i familjen var otroligt imponerad över att aupairen kunde göra sockerkaka "from the scratch". I London köper man mix i påse

      Radera
    3. Ja, det verkar som om det där med att laga mat från grunden är en nästan utrotningshotad verksamhet. Jag har fått kommentarer om både chokladsås och hemvispad grädde. Ruggigt.

      Radera
  4. Ja, det där med att förstå hur kulturkrocken "kom till" kan verkligen ge en lite andra perspektiv. Läraren menade ju väl, men ändå blev det så fel. Liknande upplevelser hade jag många gånger i mitt tidigare hemland. Samtidigt är det ju också vad vi upplever mellan generationer. Jag har t.ex. en svägerska på snart 16 (själv är jag drygt det dubbla) som för en tid sedan skulle berätta den helt vildaste historia för mig som jag aldrig skulle tro på, varpå hon berättade om hur Google först blev grundat i 1998 osv. osv. Trots att ålderskillnaden ändå inte är så stor kunde hon inte förstå att jag kommit helt upp på universitetsnivå genom att bara använda uppslagsverk, telefonböcker osv.
    Vill du förresten vara med på listan över fredagstemabloggare, eller ska du "smyga" lite till? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har hört historen om farfadern som berättade att när han var liten hade vi bara en telefon hemma. Barnbarnet tittade storögt och sa "Vem fick bestämma ringsignal..."

      Radera
    2. Gnuttan, ojdå, jag trodde jag var med på listan Fredagsbloggare. Jo jag vill gärna vara med.

      BF, och nu finns den gamla hederliga telefonsignalen elektroniskt, fast jag tycker efterklangen är lite väl överdriven.

      Radera
    3. Jag lägger till dig på min lista med detsamma (alla temabloggare har ju sin egna lista). Och ser nu att min svenska är lite haltande (vilket ju inte är en nyhet); telefonkatalog heter det ju, inte telefonbok... ;-)

      Radera