Väver moraband


Det tar sig!


Dvs jag försöker väva moraband.
Det går sådär.
Men jag tror jag har kommit på tekniken, det är ungefär såhär: tryck, hit, lyft, dit, det gäller varpen (hit och dit är inslagets färdriktning) och samtidigt ska man lyfta eller sänka mönstertrådarena i en speciell ordning, de har fått egna små solv. 
Det är inte trassligt, det är mönstersolv

Vilken ordning det är kan man för det mesta lista ut av de märkta lapparna som sitter på. De tåtarna som hänger ner är försedda med tyngder i form av gamla slantar, jag tog ettöringar eftersom jag är nybörjare. Men vänta bara tills jag kommer med tioöringar. Då blir det band minsann.
Det är lite lagningar och glappt och grovt men det funkar

Vävstolen är väl ingen ferrarivariant, men den håller ihop med viss hjälp. Dottern hävdar att den är folklig, och därmed är den bra.

Kommentarer

  1. mormor3 februari 2012 kl. 13:41

    wow. du är ju jätteduktig! kanonfina!:)
    Absolut är bandvävstolen folklig.
    /Monika

    SvaraRadera
  2. Anta Snaque3 februari 2012 kl. 17:05

    Från blogg till blogg till blogg... och så hamnade jag här. Vilken trevlig blogg du har och jag gillar ditt sätt att skriva. Här tittar jag in igen!

    SvaraRadera
  3. englundskan3 februari 2012 kl. 19:31

    Tack tack för beröm, och välkommen hit.
    När det gäller den folkliga bandvävstolen är det bara att hoppas att den håller för att stuvas in i min lilla bil för några kurstillfällen till.

    SvaraRadera
  4. Anonym3 februari 2012 kl. 22:05

    Kul! Nu vet jag vad jag har för snyggt röd och vit mönstat band som omtag till draperiet-Moraband!

    SvaraRadera
  5. Birgitta3 februari 2012 kl. 22:11

    Vilket fint Moraband du väver.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  6. Cecilia N3 februari 2012 kl. 22:55

    Är det kramforsar'n det där då?

    Fiffigt att ha solv till mönstret.
    Jag har vävt något liknande, fast smalare, i en bandgrind. Då tror jag att jag hade båda färgerna på samma ställe i grinden och sen satt jag och plockade rätt mönstertrådar uppåt för att det skulle bli bra. (Nä, jag måste väl ha låtit bli att ha mönstertrådarna i hålen, bara i springorna väl? Inte vet jag! Det var på gymnasiet.)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer