Utgrävning i textilarvet



Jag letade efter en bit linnetyg för att äntligen börja brodera bonader. Hoprullad i ett skåp låg en lagom bit, men det var redan broderat på den.
Det var mamma som nästan hade hunnit färdigt med en kurbits, jag minns inte om det var ögonen eller händerna som svek henne. 
Den är nästan klar, nålen är trädd och sitter kvar i tyget och så har den legat i säkert 30 år. Det är bara att fortsätta. För det finns liksom en  förlaga.

Den kurbitsen är väldigt lik den som hon målade till min födelsedag. 
Hon gillade kurbitsar och gjorde så mycket hon kunde själv när det gällde att limma preparera dukar och blanda färg. På vår vind, som egendomligt nog var för stor för att kunna fylla med pinaler, hade hon spikat upp gamla handdukar och linnetyger och strukit med limfärg. På min födelsedagskurbits kan man se monogrammet i krukan. Signerat och klart.

Kommentarer

  1. Karin12 februari 2012 kl. 09:05

    Jag skulle nog säga att den broderade kurbitsen är klar. Dvs att du – i mån av lediga väggar – kan sätta upp den med synål i och allt. Det ger den ju en extra dimension. Och fin är den ju!

    SvaraRadera
  2. englundskan12 februari 2012 kl. 09:21

    Ja det var min första tanke också. Den broderade är ju lättare och sirligare än den målade, ja så får det bli. Jag tror mamma skulle tycka att det är ok.

    SvaraRadera
  3. mormor12 februari 2012 kl. 09:35

    Både den sydda o den målade är ju bara SÅÅ fina gåvor. Vilket arv efter din mamma! underbart.
    jag håller med föregående talare- rama in den med nål och allt-(bara inte nålen rostar och gör hål- sätt den en bit ifrån det sydda kanske?).
    Härligt!/Monika

    SvaraRadera
  4. emma12 februari 2012 kl. 18:37

    Åh, de är ju jättefina båda två!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer