söndag 12 februari 2012

Utgrävning i textilarvet



Jag letade efter en bit linnetyg för att äntligen börja brodera bonader. Hoprullad i ett skåp låg en lagom bit, men det var redan broderat på den.
Det var mamma som nästan hade hunnit färdigt med en kurbits, jag minns inte om det var ögonen eller händerna som svek henne. 
Den är nästan klar, nålen är trädd och sitter kvar i tyget och så har den legat i säkert 30 år. Det är bara att fortsätta. För det finns liksom en  förlaga.

Den kurbitsen är väldigt lik den som hon målade till min födelsedag. 
Hon gillade kurbitsar och gjorde så mycket hon kunde själv när det gällde att limma preparera dukar och blanda färg. På vår vind, som egendomligt nog var för stor för att kunna fylla med pinaler, hade hon spikat upp gamla handdukar och linnetyger och strukit med limfärg. På min födelsedagskurbits kan man se monogrammet i krukan. Signerat och klart.

4 kommentarer:

  1. Jag skulle nog säga att den broderade kurbitsen är klar. Dvs att du – i mån av lediga väggar – kan sätta upp den med synål i och allt. Det ger den ju en extra dimension. Och fin är den ju!

    SvaraRadera
  2. Ja det var min första tanke också. Den broderade är ju lättare och sirligare än den målade, ja så får det bli. Jag tror mamma skulle tycka att det är ok.

    SvaraRadera
  3. Både den sydda o den målade är ju bara SÅÅ fina gåvor. Vilket arv efter din mamma! underbart.
    jag håller med föregående talare- rama in den med nål och allt-(bara inte nålen rostar och gör hål- sätt den en bit ifrån det sydda kanske?).
    Härligt!/Monika

    SvaraRadera
  4. Åh, de är ju jättefina båda två!

    SvaraRadera