Blod



Idag har jag varit på blodgivarcentralen och lämnat en skvätt, förhoppningsvis till nytta och glädje för behövande. För detta fick jag ett fint paraply, jag valde det eftersom skåpet är fullt av blodgivarporslin. Det man får som tack för fyra dl blod är värt ca 100 kr. Att de inte delar ut pengar kan jag förstå.
Och så fick jag sockerdricka och en tragisk macka.
Mackan var så nära wettexduk man kan komma och pålägget smakade ingenting. Nästa gång ska jag ta med mig matsäck för det där utsätter jag mig inte för en gång till.
Är det verkligen så värdefullt som de säger med det blod vi lämnar?

Kommentarer

  1. my21 september 2011 kl. 14:43

    Tack för tips om gossedjur! Har en liten mjukis som vi tänkt ta med till sjukhuset, ska se till att ha den nära mig mycket under den kommande månaden. :)

    SvaraRadera
  2. englundskan21 september 2011 kl. 19:05

    Det var lite mysig att ha gosenallen med sig i sängen =)

    SvaraRadera
  3. Karin22 september 2011 kl. 21:07

    Finns det en liten tips- och förslagslåda där på blodgiveriet? Eller någon som kanske förtår om du säger att det är godare med fullkorns/surgdegs/råg/etc-bröd. Och gärna en god ostskiva på det.
    Because you're worth it!

    SvaraRadera
  4. englundskan22 september 2011 kl. 22:53

    Vi har talat om saken, varje gång jag varit där de senaste åren. Besparingar, är det enda svar jag får. Set känns snålt.

    SvaraRadera
  5. ByFånen23 september 2011 kl. 22:00

    Se blodgivandet som insättning på en bank. Du kan behöva ta ut nångon gång...
    Ersättningen ska du ha för dom sticker dig!

    SvaraRadera
  6. englundskan24 september 2011 kl. 14:29

    Jo visst är det en insättning på blodbanken. Och i viss mån återbetalning. När jag såg hur pigg mamma blev efter ett par påsar blod så var det inte så svårt att lämna blod.
    Men efter varje tappning så tjatas det om att man ska fika, man måste få både vätska och näring i sig säger personalen. Så hädanefter blir det matsäck,

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla pi...
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina förde...
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer