Jag erkänner

Ok jag erkänner, jag har gett upp. Jag klarar helt enkelt inte av det, jag har försökt men det går bara inte, ändå är det bara tre kilo. Med laxermedel och smärtstillande kanske jag hade fått ihop byxorna.

Men nej, jag gitter inte.

Jag har hört att det sista som överger människan är hoppet, och bukfettet skulle jag vilja tillägga. Men tre kilo! Det borde gå att få bort.

Denna eländiga vargavinter har satt sina spår. Förr hade jag en temperaturgräns för cykling vid -20 grader men vid tilltagande ålder och bekvämlighet har jag flyttat gränsen till -10 grader och i vinter har det varit betydligt kallare än så. Så det blev bil och ingen motion.

Efter nyår blev jag arbetslös och då finns det ju ingen som helst anledning att släpa sig ut i kylan. 20-30 grader kallt gör ingen människa glad. Jag gjorde ju ett tappert försök med skidorna när det blev mänskligare temperatur, ambitionen var att god men sedan ådrog jag mig en idrottsskada som det heter när man sätter en rova.  Jag hade ont i rumpan i flera veckor sedan var det inget vidare skidföre.

Trädgården kräver en del och det vore väl själva den om jag inte skulle få bort några hekto när jag krattar, gräver, sågar, släpar ris osv.

Men nu har jag köpt nya byxor, en storlek större. Det var skönt.