Golv

Händig karl är underbar

Prokrastinering igen
Dvs uppskjutande av vad det nu var man skulle göra.
Jag ska hantverka och skriva, ja och söka jobb naturligtvis.
Istället sitter jag och surfar på alla fina bloggar och blir inspirerad. Medan tiden går.
Men så gick jag in i dotterns rum för att hämta något. Eftersom hon för närvarande inte bor hemma nu så rummet har det blivit förvaringsplats till yogamattor, garnlådor provdockor, mm. Golvet, plastmatta, har bearbetats av en numera avliden kanin. Han blev elva år och mattan var ganska sliten för att inte säga äcklig, något måste göras tänkte jag och bubbade ut alla möbler, pillade loss golvsocklarna och åkte och beställde klickgolv. Det kom på skärtorsdagen.
Maken hade inte tid, ville inte, ont i knäna, hade annat att göra. Jag gjorde det själv och utan den japanska sågen hade jag inte klarat det. Maken kom med goda råd men när jag närmade mig elementrören kom han till undsättning. Tack.
Det blev riktigt fint. Hela påsken gick åt, nästan.
Men då såg jag hur väggarna såg ut. Det var färgfläckar och slitet och nej så kan man ju inte ha det när golvet är så fint. Det måste ju målas. Alltså ner med allt från väggarna, tvätta, slipa, spackla, slipa igen.
Undrar vad det var jag skulle hämta?

Kommentarer

  1. Tina26 april 2011 kl. 21:53

    Oj, vilken energi!
    Hos mig är det betydligt lättare saker som drar mitt fokus till sig, som hämta posten istället för att slänga soporna och sånt. ;)

    SvaraRadera
  2. englundskan26 april 2011 kl. 22:11

    Ja jag fick energimassage av en väninna, jösses vad det tog bra!

    SvaraRadera
  3. ByFånen2 maj 2011 kl. 20:46

    Japanska sågar, det är grejer det. Rent av vanebildande, akta dej...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer