måndag 30 juli 2012

Djur och natur


Mina ”barnbarn” är innekatter, en sibirisk variant av skogskatt. Jag tränar på dom. Det är  ganska stora katter och rätt så egensinniga.

Strax efteråt trillade hon ner på golvet där hon satt och hävdade bestämt att det var hennes avsikt att glida ner på rygg.
Vi gick ut med dem i koppel, det var läskigt att det inte fanns något tak men gräs är gott och det gick ganska fort att glömma det där med taket. Och världen måste utforskas. Men katter är katter och det gick ju inte att enas åt vilket håll världen såg mest intressant ut.

Grönsaker är bra och det fanns ju gott om det.

Hon är inte alls tjock, det är bara päls, säger husse.

Katter går inte åt samma håll

Jag tyckte att det var väldigt fladdrig i rabatten och det fanns tydligen väldigt mycket fjärilsgodis i stjärnflockan. Snart blommar bolltisteln och så blir det alldeles surrigt där.

Fjärilar är väldigt fladdriga typer så det gick inte att räkna dom.

Penningblad har tagit sin uppgift som marktäckare på allvar och vita smultronen försöker också erövra världen.

Penningblad, marktäckare som täcker allt

Men det är vindruvorna jag är mest nyfiken på



6 kommentarer:

  1. Stjärnflocka hade vi i vår gamla trädgård som vi lämnade 1990. Det var en underbar blomma, perenn, lättskött och vacker. Jag saknar den mycket. Fantastisk bild med alla fjärilarna!
    Ser att ni har en väldigt välskött trädgård också i bakgrunden på en av bilderna...

    Katter (och övriga pälsdjur) är bannlysta här hemma p.g.a. MM:s och yngsta dotterns allergi. De älskar däremot katter på avstånd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så synd att du har kattallergi i huset, katter är mysiga.
      Fjärilar och stjärnflocka är också fint men så välskött trädgård vet jag inte om jag har, jag lyckades nog med en bra vinkel.

      Radera
  2. Katters förmåga att inte låtsas om att de misslyckas är både rörande, roande och lärorikt. "Vadå, jag missade ingen fluga! Inte alls! Jag sitter bara här och viftar med tassen lite. Såhär."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja dom är så underbara i sitt kroppsspråk. En svans kan säga mer än tusen ord.
      Man kan ju roa sig med Simons cat också. www.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q

      Radera
    2. Vi hade en stol under renovering, alltså var sitsen tillfälligt borttagen. Katten kom och hoppade sin vana trogen upp på stolen, föll igenom och satt på golvet under och slickade sig som efter ett lyckat hopp... Såg ganska komiskt ut!

      Radera
    3. Om dom ändå kunde prata, men det kan dom ju på sätt och vis. Det skulle kanske bara blir tjat om mat och kritik av kattmaten.

      Radera