fredag 18 maj 2012

25




Det är tveksamt om det var bättre förr och framför allt är det oklart när Förr inträffade, sådär på ett ungefär i alla fall.
Men det fanns 25-öringar. Pappa som samlade på allt samlade också på 25-öringar, troligen i förvissning om att silverpriset skulle gå upp. Vilket det möjligen har gjort. Samtidigt har påsen med 25-öringar fallit i glömska. Tills nu.

När jag letade fram påsen med mynten hittade jag pappas gamla plånbok, eller vad heter en sån här? Pung, pluska?
Ur den drog han fram en femma eller en tia när jag kom hem från examen i folkskolan. Det var stort.

En 25-öring som blev en anekdot i släkten var när pappas kusin, med glimten i ögat, var på auktion. På den tiden höjde man nog med en krona i taget om det inte var för exklusiva saker. Men kusinen höjde med 25 öre med gäll röst och en utpräglad stockholmsdialekt. Det gjorde hon på nästan varje utrop tills den stackars auktionisten bad henne hålla klaffen. 

3 kommentarer:

  1. Åh, den där pluskan! Alltid i bakfickan. Hade pappa någonsin någon annan?

    Tjugofemöresauktionen tror jag att jag minns. Det var i Torsåker och Doris ropade ett retsamt
    ".... och tjugofem ööööre" på alla bud. Och auktionisten sade mycket riktigt till slut att nu var han trött på henne och hennes tjugofemöringar.

    SvaraRadera
  2. Någon annan variant såg jag aldrig men jag tror han förbrukade många av den här sorten. Spännet nötte hål på bakfickan på blåbyxorna och mamma lappade.

    SvaraRadera
  3. Jag vet fler som aldrig använde någon annan modell...
    Det var väldigt viktigt att hålla ordning på ALLA småslantar, för 25 öre fick man en kvarts chokladkaka som kostar 22 spänn i dag. Alltså 25 öre då = nästan 6 kronor nu. Min pluskas ägare skulle förstås inte köpt choklad för 25-öringarna (möjligen mörk dito, vid något sällsynt tillfälle)

    SvaraRadera