Skogsmuseum

Skogsmuseum

Jag har sett två, ett av dom är jag gift med. Museerna är mycket olika.

Jonas berättar om huggarspisen,
några dm av en färsk stock.

Så här är det.

Pensionären är ordförande för Siljansfors skogsmuseums styrelse och det är svårt att inte bli indragen i verksamheten. 

Häromdagen var det studiebesök på skogsmuseet i Elverum och jag fick följa med. Besöket gjordes tillsammans med ett gäng som brukar bygga kolmila och kola. Orsa kolkraft kallar dom sig. Det är lärorikt att resa med folk som är kunniga i ett ämne där man själv är ganska blank. Jonas bjöd på kaffe som han kokade på en huggarspis, Det gick fortare och var väldigt mycket trevligare än på ett gasolkök.

Välsnidade modeller på spelflotte i Elverum

Skogsmuseet i Elverum är ett stort museum som behandlar det mesta i skogsväg mellan fjälltopp och havsfisk. Stort, fint, påkostat och med statligt stöd trots att bara 20 % av skogen i Norge ägs av staten.

Pensionären kollar före invigningen i Siljansfors,
kostymer sliter han inte på

Och så har vi Skogsmuseet i Siljansfors. 

Mindre muséebyggnad, mera skogsnära och väldigt trevligt. Jag har följt utvecklingen de senaste åren. 

År av ideellt arbete, det gör man bara om det är givande eller angeläget på något sätt.  Det har varit mycket administration och mycket grovarbete. Medgångar och motgångar. Ibland är motgångarna obegripliga.

Det är när man går och tittar på allt det där, allt slit, tunga grova verktygen som man anar hur drygt det måste varit. Då känna man vördnad för hur det här landet byggdes upp.

PS. Det finns ett skogsmuseum i Lycksele också DS