25




Det är tveksamt om det var bättre förr och framför allt är det oklart när Förr inträffade, sådär på ett ungefär i alla fall.
Men det fanns 25-öringar. Pappa som samlade på allt samlade också på 25-öringar, troligen i förvissning om att silverpriset skulle gå upp. Vilket det möjligen har gjort. Samtidigt har påsen med 25-öringar fallit i glömska. Tills nu.

När jag letade fram påsen med mynten hittade jag pappas gamla plånbok, eller vad heter en sån här? Pung, pluska?
Ur den drog han fram en femma eller en tia när jag kom hem från examen i folkskolan. Det var stort.

En 25-öring som blev en anekdot i släkten var när pappas kusin, med glimten i ögat, var på auktion. På den tiden höjde man nog med en krona i taget om det inte var för exklusiva saker. Men kusinen höjde med 25 öre med gäll röst och en utpräglad stockholmsdialekt. Det gjorde hon på nästan varje utrop tills den stackars auktionisten bad henne hålla klaffen. 

Kommentarer

  1. Karin18 maj 2012 kl. 19:16

    Åh, den där pluskan! Alltid i bakfickan. Hade pappa någonsin någon annan?

    Tjugofemöresauktionen tror jag att jag minns. Det var i Torsåker och Doris ropade ett retsamt
    ".... och tjugofem ööööre" på alla bud. Och auktionisten sade mycket riktigt till slut att nu var han trött på henne och hennes tjugofemöringar.

    SvaraRadera
  2. englundskan18 maj 2012 kl. 20:15

    Någon annan variant såg jag aldrig men jag tror han förbrukade många av den här sorten. Spännet nötte hål på bakfickan på blåbyxorna och mamma lappade.

    SvaraRadera
  3. ByFånen18 maj 2012 kl. 21:45

    Jag vet fler som aldrig använde någon annan modell...
    Det var väldigt viktigt att hålla ordning på ALLA småslantar, för 25 öre fick man en kvarts chokladkaka som kostar 22 spänn i dag. Alltså 25 öre då = nästan 6 kronor nu. Min pluskas ägare skulle förstås inte köpt choklad för 25-öringarna (möjligen mörk dito, vid något sällsynt tillfälle)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla pi...
Läs mer

Gran, typ jul.

Bild
Det ska vara julgran i år, hämtad i skogen. Barnbarnets föräldrar vill ha det så. Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga. Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd. Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon. Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt. Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intr...
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer