Livsrummet

Första bandet klart, det blev 120 cm. Att väva moraband är ett pyssel men nu har jag gjord ett band klart. Det kräver koncentration och jag kan inte lyssna på radio eller föra ett normalt samtal för då är jag vilse i mönstret direkt. Behovet av band är ungefär lika stort som behovet av sjalar, dvs synnerligen begränsat men behovet av handarbete är desto större. Min stackars lilla bandvävstol  är så racklig så den höll på att vika ihop sig varje gång jag dunkade till inslaget, jag måste nog skaffa en ny, ändå, trots allt. Jag har ju två till men de kan man inte väva den här sortens band på. Nu har jag faktiskt bara två saker på gång, 2,5 meter rosengång ska vävas och en sjal som får vara en soffstickning. Nästa vecka är Vasaloppet över och då är våren här och frön ska sås. Men jag tror jag ska börja med att lista ut hur magic loop funkar, bara två saker på gång är ju lite för torftigt va? Här finns det instruktioner.

Häromveckan var fredagstemat  kontraster, för dom som är med i det gänget. Jag är ju alltid lite efter och inte är jag med i "fredagstemat" heller men jag blev inspirerad idag när jag hejade på en kompis som åkte Öppet spår.  Dom har bråttom, dom njuter inte av naturen. Vinternatt  av Gustaf Fröding Låt oss åka sakta,  låt oss dock betrakta skogens vita slott, golvens marmorstenar, vita valv av grenar, som till himlen nått. Ej ett snöstoft röres, under valven höres ingen vinds musik, snön har rett alkover, och därinne sover sommarns frusna lik. Iskristaller stöda lägret, där den döda sig till vila lagt, vita sängomhängen sväva över sängen, enar hålla vakt. Och metalliskt kalla månestrålar falla ned i öde sal, och från alla kanter gnistra diamanter i oändligt tal. Stjärnorna med sorgens silver smycka borgens genombrutna tak, dunkla skuggor glida sakta genom vida skymtande gemak.

Ena halvan av draperiet är klart. Nu återstår det bara att frammana inspiration och vävglädje och damma ihop en till likadan bit. Att det kan vara så trögt ibland! Kan det bero på att jag har en stickning på gång, som jag repat upp och börjat om och ändrat planer för? Och så kostade jag på mig att läsa pyssel&knåp som är så generös och delar med sig av sin kunskap. Man ska ta till sig goda råd innan man börjar med komplicerade spetssjalar. Man ska t ex inte sticka i lurvigt garn om man är nybörjare och man ska ha specialstickor som är spetsigare än de vanliga, osv. Naturligtvis började jag med lurvigt garn på vanliga stickor. Dessutom har jag börjat på en mesma (syetui, mycket traditionellt) och då får jag brodera fritt och det blir bara mindre och mindre stygn så ny sitter jag med dubbla glasögon och förstoringsglas. Och har bestämt mig för två saker;Ytterligare en text till mina blivande bonader: Skärp mig ! 

Ja jag är en frusen tant och när jag fyndat ljuvligt alpackagarn så måste det ju bli en tröja. Efter ett halvt bakstycke insåg jag att det fanns proffs som kan sticka jämt och snabbt så jag bar iväg garnet till Kicki Dahl   som stickade denna. Kicki säljer sina tröjor på Kaplansgården i Mora. "Kyrkogårdsstaket" ger stadga i nacken Hon fick garnet före jul men med stränga order att inte börja sticka förrän efter jul och nu i mitten av februari bad hon om ursäkt för att det tagit så lång tid.  Kicki är en skicklig stickerska men hon har lite problem; att sticka efter mönster tycker hon inte om och hon är ganska kass på att ta betalt. Hon motiverar det med att om hon har mer betalt så kanske hon inte får sticka lika mycket.  Flätan gör lite fason så den inte säckar. Bården ritade jag själv, faktiskt

Häromdagen var jag och handlade och vid mjölkdisken stod ett ungt par och jämförde mjölkpaketen, de såg villrådiga ut och hämtade nya varianter av mjölk och funderade. Jag frågade om de hade problem och insåg samtidigt att de var från ett land långt bort för vi pratade inte samma språk. Nejdå det var inga problem alls, nejdå. Jag pekade på siffrorna som angav fetthalt och menade att det var det som var skillnaden. Mest för att jag var inne på att vara hjälpsam. Mannen pekade på älgen och undrade om det var den som var mjölkproducent. Tja, vad ska man tro. Den där kantiga röda är ju en leksak.

Jag letade efter en bit linnetyg för att äntligen börja brodera bonader. Hoprullad i ett skåp  låg en lagom bit , men det var redan broderat på den. Det var mamma som nästan hade hunnit färdigt med en kurbits, jag minns inte om det var ögonen eller händerna som svek henne.  Den är nästan klar, nålen är trädd och sitter kvar i tyget och så har den legat i säkert 30 år. Det är bara att fortsätta.  För det finns liksom en  förlaga. Den kurbitsen är väldigt lik den som hon målade till min födelsedag.  Hon gillade kurbitsar och gjorde så mycket hon kunde själv när det gällde att limma preparera dukar och blanda färg. På vår vind, som egendomligt nog var för stor för att kunna fylla med pinaler, hade hon spikat upp gamla handdukar och linnetyger och strukit med limfärg. På min födelsedagskurbits kan man se monogrammet i krukan. Signerat och klart.

Jag hittade en bok hemma hos kompisarna. Boken heter Svenska träd och är skriven av Pelle Holmberg och Marie-Louise Eklöf och fina foton tog Maj-Britt Rehnström. Nu har jag köpt en egen. Jag minns att jag drog fram boken ur bokhyllan och tänkte att hur kan man skriva en hel bok om tall, gran och björk. Det var dumt tänkt för det är klart man kan, man kan nog skriva en bok om ett enda träd, egentligen. Boken beskriver 22 trädslag som växer i Sverige och även om jag bara har några få sorter på mina breddgrader så finns det faktiskt flera än tre. Jag visste inte att det var så mycket jag inte visste om träd. Jag läste lite om björk, det finns många sorters björkar. Till varje trädbeskrivning finns en avdelning med växtmedicin. Och hur i hela friden har vi klarat oss utan att dricka björksav på vårarna? Man tar saven före lövsprickningen och klarar pollenallergin bättre, man gör te på små björkblad och det stimulerar njurarna, motverkar ödem, gikt och lindrar pms-svullnad. T ex...

Håll ut, det kommer att bli vår och sommar i år också, här är lite bilder, så ni inte glömmer Så här prunkar det hon Ann-Louise och Björn i Malmköping Ljuvligt stilla på syrrans underbara ställe, ända tills vi kommer Maken monterar stötdämpare så att ekan inte ska skava mot stolparna.  Han trillade inte i, syrran övervakar, Tittar man väldigt noga så ser man att det ligger en grön korv i mitt växthus, det är en kompis som ligger där i sin sovsäck, han kom så sent på natten så han nattade sig där för att inte väcka oss.

Det tar sig! Dvs jag försöker väva moraband. Det går sådär. Men jag tror jag har kommit på tekniken, det är ungefär såhär: tryck, hit, lyft, dit, det gäller varpen (hit och dit är inslagets färdriktning) och samtidigt ska man lyfta eller sänka  mönstertrådarena i en speciell ordning, de har fått egna små solv.  Det är inte trassligt, det är mönstersolv Vilken ordning det är kan man för det mesta lista ut av de märkta lapparna som sitter på. De tåtarna som hänger ner är försedda med tyngder i form av gamla slantar, jag tog ettöringar eftersom jag är nybörjare. Men vänta bara tills jag kommer med tioöringar. Då blir det band minsann. Det är lite lagningar och glappt och grovt men det funkar Vävstolen är väl ingen ferrarivariant, men den håller ihop med viss hjälp. Dottern hävdar att den är folklig, och därmed är den bra.