Livsrummet

Det är alldeles för mycket att fundera på för mig Det har installerats nytt värmesystem. Jag bävar inför handhavandet och vädjar till pensionären, han är frisk och stark och påstår att det är enkelt. Pensionären funderar Den underbara Håkan funderar Herrarna Nylander från Sälja Lux verkar däremot nöjda Jag tycker inte det ser enkelt ut och den underbara Håkan ler och säger att det är enkelt men det är viktigt att kolla det och det och det och så måste vi tänka på att lufta systemet där och där och där och så är det bra om vi gör…. Och funkar inte det så kan man bara ringa. Det är så underbart att ha kunniga, lugna, trygga och vänliga hantverkare inom räckhåll.  Den förstår jag mig på Det finns ju reservsystem också.

Häromdagen lyfte jag upp värmepannan ur källaren.  Jo jag sa att JAG LYFTE UPP VÄRMEPANNAN UR KÄLLAREN. Själv. Ja nästa i alla fall. Så dålig är den inte Saken är den att vår gamla värmepanna egentligen är ett stort svart hål som slukar all energi, i form av pellets och ved. Nej, säger pensionären, så dålig är den inte men den går inte att kombinera med solvärmetanken.  Eftersom vi installerat solfångare som håller oss med onödigt mycket varmvatten på soliga sommardagar när vi ligger älven och plaskar så tyckte vi att en komplettering var på sin plats.  Vi beställde en ny, kombinerad ved-pellets-sol-el-osv-panna. Nej det är inte alls så säger pensionären, det är en ved/pellets-panna men den ska kombineras med solpanelen. Den underbara rörmokaren från Lindkvists rör , förlåt vvsmontören Håkan kom och kopplade loss den gamla tjockisen, alltså pannan. Pensionären lade stadiga band runt. Sedan lyfte jag alltså upp några hundra kilo värmepanna ur källaren. Det är mycket k...

Idag har jag varit på blodgivarcentralen och lämnat en skvätt, förhoppningsvis till nytta och glädje för behövande. För detta fick jag ett fint paraply, jag valde det eftersom skåpet är fullt av blodgivarporslin. Det man får som tack för fyra dl blod är värt ca 100 kr. Att de inte delar ut pengar kan jag förstå. Och så fick jag sockerdricka och en tragisk macka. Mackan var så nära wettexduk man kan komma och pålägget smakade ingenting. Nästa gång ska jag ta med mig matsäck för det där utsätter jag mig inte för en gång till. Är det verkligen så värdefullt som de säger med det blod vi lämnar?

Vi for till Borås och Vävmässan Kerstin Sundmark (vävning, sömnad, stickning, rönnbarksburkar mm) Annika Hedlund   (vävning, stickning mm) och jag. Första dagen såg jag bara stickgarn, nästa dag insåg jag att det fanns en hel del vävgarn också. Och utställningar och så mycket vackert och roligt och fiffigt så det räcker till inspiration ett par år framåt. Kazuyo Nomura Detalj Textilelever och konstnärer visade sina bilder. Vid  Kazuyo Nomura s bild blev  jag  stående ganska länge, den är broderad. Man måste klicka på den för att få en aning om hur ser ut. Jag hade tänkt ta en serie bilder på händer som klappar på garn men eftersom jag hela tiden hade händerna i garnhögarna själv så klarade jag inte det. Annika och Kerstin fyller i ett tävlingsformulär om vävbindning. Tror jag, vet ju knappt vad det heter,  tuskaft, panama och en massa kypertvarianter, men sen då…? På kvällarna for vi hem till Annikas gästfria släktingar och st...

I helgen var jag och hälsade på min släkting Lisbeth Wahlberg . Hon är textilkonstnär och hon gör det väldigt bra. Det är lite tveksamt hur kul det var att ha mig som gäst, hennes bokhylla var full av fina textilböcker.  Jag blev verkligen inspirerad, både av hennes bilder och av böckerna. På vägen hem tittade jag in på Plantagen och hittade det fulaste orkidéer jag sett. Dom var färgade i en hysteriskt blå ton som var allt annat än naturlig. Stackars orkidéer. Det var värre i verkligheten När jag kom hem tittade jag på mina nya mattor och jämförde med de gamla.  Från vänster: blå gammal, blå ny, gul gammal, gul ny. Slutsatsen blev väl att jag behöver mera inspiration och mera idéer. Så nu åker jag till Vävmässan i Borås  (en pdf) med två proffsväverskor, jag känner mig som praktikanten. Väskan vävde jag för sisådär trettio år sedan, min gula period verkar vara efterhängsen.

Mognar snart (Ber om överseende med spretig layout, Blogger är tydligen ur gängorna idag) Man ska ta av bladen av tomatplantorna nu, bladen har gjort sitt och nu ska tomaterna ha så mycket ljus de kan få. Men det ser ju ganska bedrövligt ut. StOr Men pumpaplantan jag fick av Ingegärd i Konsum den tog sig, nu är den inne på andra varvet runt landet, omringat både dill och ballongblomma. Nästa år ska jag vara lite mera noga var jag sätter pumpa.  Mera land ska grävas! Vi är många, vi är tuuusen Snäckor har det varit massor i sommar, malvan som blommade så fint är full med snäckor i alla storlekar. Men mördarsniglar har vi inga, än Garngodis Snälla vävkompisen Annika (medberoende garnmissbrukare) kom med två härvor silkegarn. Jag har gått och klappat på dom i flera dagar och vet inte riktigt vad dom vill bli. Har någon tips?

Blev det inte mera? och dom ser ut som alla andra mattor jag vävt, suck. Tolv meter mattvarp drog vi på någon gång på vårvintern och jag ångrade mig nästan direkt. Det är tungt att väva mattor, men kul. Pampas med rött resp. blått grovullsgarn mellan Sedan vävde jag, och det blev sommar, och jag vävde inte, sedan blev det höst och jag vävde som bara den. Och så snubblade jag på en kartong och tog emot mig med den opererade handen och sedan vävde jag inte. På en hel vecka. Men sedan vävde jag och i går klippte jag ner. Då blir det släppfest. Dvs när varpen har släppt från varpbommen, då ska man ha släppfest. Det blev några trasmattor och en lång röd med pampasgarn och en kortare blå. Dom får nog ligga ett tag innan jag knyter frans. Händerna måste få vila. Men en lite mjuk stickning kanske.

Det tar lite när man dunkar in Pampas, både i väven och i händerna Ibland bär det av till Pampas. Ute i verkstan står en vävstol med horisontell kontramarsch, det är ett eget mysterium. Där har jag en mattväv och nu har jag ett garn som inte är som andra. Pampas. Först vävde jag trasmattor men sedan blev det Pampas.  Rastaflätor är inget för mig, men det värmer. Jag kunde i alla fall konstatera att rastaflätor inte är något för mig. Men tillsammans med grovullsgarnet är det riktigt bra som matta. Nu är det bara ett par meter varp kvar. Sedan ska den klippas ner och det ska knytas fransar och därefter ska jag aldrig mer väva mattor. Tror jag. Dvs mina händer tycker jag ska ägna mig åt gardiner, plädar och framför allt det tyg som VävAnnika och jag ska sätt upp, snart. I silke och alpacka. Det ska bli kul.

Bandvävstolen Henning är inte lätt att tas med. Henning behöver vård. Henning har nämligen blivit illa behandlad, försummad och vanvårdad, tyngderna har rostat, dessutom är solven olika långa och det kan ju trassla till tillvaron för vem som helst. Någon har uppenbarligen försökt väva band med mönster, bra blev det inte man det var det som fanns i vävstolen när jag fick den. Naturligtvis var det dumt av mig att morrande påpeka att vi har en vedspis men hot och mutor brukar vara effektiv pedagogik. När Henning lät mig förstå att det gällde handhavandefel, sbk och eventuellt korkad maskinist tog jag hjälp av mitt yogiska lugn. Eftersom jag, p g a a-kassans korkade regeltolkning, inte får fortätta med yogaklasser så får jag köra yoga solo, vilket Henning påminde mig om. Tack Henning! Det finns inte så mycket dokumentation om Bandvävstolen Henning men alla som sett konstruktionen är lyriska. Sedan verkar det inte blivit så mycket mera. Det är klart det är enkelt med en ...