Livsrummet

Det finns alltid någon där Kolla vad jag hittade bakom knuten! Det behövdes bilder till information och jag fick tipset att ta en vända på knattestigen . Visst, jag har hört folk prata om den där stigen men jag är väl ingen knatte heller. Men jag tog kameran och gick en vända. Jobb är jobb. Någon har somnat Det var riktigt kul och jag kan tänka mig att det är spännande för ungar att gå den stigen och upptäcka alla figurer. Det finns konstiga djur också Och läskiga, nästan riktiga Man är aldrig ensam Alldeles intill allfarvägen 45 Tack ByFånen för en många kul fredagsteman PS ByFånen påminner om att det är ny månad och efterlyser temaansvarig. Jag känner mig lite manad och föreslår att juli månads teman är Frukost, Planering, Sommarjobb, Besök. Kanske lite fantasilöst och förutsägbart men så långt sträckte sig min fantasi. Fler förslag? DS

Tänk bort ankarna (ankrarna?) Mitt nya jobb är fullt av överraskningar Idag försökte jag utforska lite saker, eller föremål som det heter i museisammanhang. Det har kommit ett nytt föremål, det hämtades häromdagen och ser ganska eländigt ut. Det placerades utanför en av museihallarna och bidar där sin tid. Föremålet är sannolikt en dykdalb . Visst låter det som ett Rappakaljaord. Smidet är slitet och rostigt  Dykdalber användes inom timmerflottningen som förankring för länsar som i sin tur såg till att timret flöt dit det skulle och inte hamnade på stränderna. Man tog en stor sten och förankrade änden av en stock i den och körde ut hela paketet på isen. När isen smälte sjönk stenen med stocken och den andra änden stack upp så man kunde förankra länsar i den, dykdalben. Hur täljer man såna? Kunde man inte sänka dyktalben med sten så tog man en stolpe och täljde till den (nåja) som en skruv och skruvade ner den i bottnen.  Men på 60-talet slutade...

Kortare än vanligt Majstångsresning i fäboden kan vara ett äventyr. Förra året gick den av när den togs ner. Den står uppe hela året så den far ju lite illa av väder och vind. Veckan före majstångsresningen ska stången ner och då gick den alltså av i fjol, så gjorde den i år också och blev alltså ännu kortare. Det tyckte karlarna var så nesligt så det gick deras ära förnär med en så kort stång så det beslutades på stående fot att "Den får kärringarna resa"  (Kärring är inget skällsord på moramål och uttalas Keling) ÅhHej! Men dom fick sköta sin manlighetsrit själva, stillsamt påhejade av kvinnorna. Majstången är granvirke och ska huggas när det är som kallast, mitt i vintern alltså, sedan ska den ringbarkas och torka minst 1,5 år. Hur man sedan fraktar fram ett 20 meter långt majstångsämne ur skogen är en gåta men det verkar ju gå det också. Imponerade i år också När sedan majstången ska upp finns det mycket lustigheter som kan tillämpas. T ex kan man...

Sill med tillbehör. Åh så enkelt! Midsommarlunchen eller vickningen är räddad det är ju bara att ställa fram. Sill med tillbehör kallas ju också SOS, Smör Ost Sill. Men ett tag trodde jag att det var husmors nödrop efter att ha städat, ordnat sovplatser till gästerna, planerat, handlat, lagat mat, åkt och handlat det man glömde först och plockat blommor och pyntat. Sillburken är halvtom, det blir lite magert det här. Men så händer det något Plötsligt kom en massa ungdomar och grejar i köket jag får helt enkelt inte plats men håller mig i närheten och talar om var saker och ting finns. På bordet: instrument, matlagning, datorer Det spelas lite här  och där. Och farmor njuter mest av alla Och så for dom igen och firar igen, på Sollerön, men dom kommer tillbaka Hoppas ni har en lika rolig midsommar som jag!

Bilden är lånad från Katari Bawahs hemsida och heter Köp svenska kläder Det finns en del hemsidor man skulle vilja tipsa om, å andra sidan är det nästan grymt att göra det. En sådan sida är Slöjdmagasinet och Slöjdmagasinets e-butik . Det är så lätt att bli beroende av roliga faktaböcker. Som Hel Ved t ex. Men jag har inte köpt den än. Katarin Bawahs  vävar i bunden rosengång är också något jag unnar medmänniskorna att se och hennes stickade kläder inte att förglömma.  Ida Björs  härliga illustrationer bör man inte heller missa.  Så mycket duktigt folk det finns! Bilden är lånad från Idas Hemsida

Det finns gamla skidor och stavar också, om någon behöver alltså Vad är det egentligen för skillnad på krattor och räfsor? Visst, man krattar grus och räfsar hö. Men kan man inte räfsa hö med en kratta och vise versa? Kratta är dessutom ett skällsord och det låter ju bara fånigt att säga Du din jädrans räfsa. Men varför just kratta? Nu har jag letat och letat i alla uthus efter den gamla kaffeburken med nytäljda räfspinnar. Dom var nog nytäljda för 70 år sedan och dom är fortfarande inte använda. Till slut ringde jag Pensionären som var ute på uppdrag i vanlig ordning. Nja, sa han, dom ligger i en brun papperspåse i lagården. Enligt en seglivad myt har Pensionären koll på var saker och ting kan tänkas finnas. Men då gav jag upp, för att leta efter en bestämd sak i lagården krävs det minst fjorton dagar. Men jag kan berätta att krattorna, eller räfsorna, att de var i bruk häromåret när ungarna slog åkern med lie och krattade och hässjade som precis som det ska v...

Kontorsutrustningen är inte den senaste modellen Idag började jag på mitt nya jobb. Första dagen på ett jobb brukar ju alltid vara en snårskog av frågetecken som så småningom rätas ut efter hand. I ett och ett halvt år har jag varit arbetslös efter fyra år på Arbetsförmedlingen . Alla frågetecken rätades inte ut på det stället, de ynglade t o m av sig och en del blev till tankestreck. Dessförinnan jobbade jag på Folkmusikens Hus i några år. Sommartid var det som att jobba i en torktumlare, men kul. Mindre kul när hösten kom och jag kunde ta semester. Semester i september är liksom inte samma sak. Enda sällskapet på badstranden var kanadagäss. Och innan det var det ytterligare projekt, projekt som avslutas eller omorganiseras i brist på pengar. Jag har deppat över att jag blivit arbetslös ända till en väninna påpekade att jag hela tiden jobbar i projekt – och projekt tar slut. På det senaste jobbet frågade folk ibland hur länge jag tänkte jobba, till halv fem...

I denna ljuva sommartid, sjöng barnen på skolavslutningarna och jag försökte alltid låta bli att gråta. Det blev inte lättare med åren. Det är så mycket jag måste hinna njuta av, förutom liljekonvaljer och syrener så är det ju svalorna. Svalorna är viktiga. Jag ska bygga svalholkar och sätta upp till nästa sommar. Det finns ritning här . Svalor gillar inte att bo under plåttak med tjärpapp. Det blir väl för varmt. Resväskor är jättebra att packa i för nomader Men det är inte bara psalmen och skolavslutningslycka, det är också uppbrott och avsked, flytt och sommarjobb. De perioder man kunnat luta sig tillbaka och inte haft konfirmander eller studenter och bohagsflyttar känns inte så långa. Men nu är det över, ett tag, troligen, i alla fall till hösten, eventuellt.  Om det inte dyker upp en trevlig liten stuga till dottern som inte vill bo hemma längre.  26 år, kanske förståeligt. För egen del är jag glad som en nyutsläppt ko när so...

Sista sjalen, på ett tag Nu räcker det Jag har tappat räkningen på hur många sjalar jag stickat det senaste året. Behovet är inte så trängande och att sitta och sticka metervara på det sättet är inte inspirerande men övning ger träning ... eller hur det var. Nu blir det broderi istället, idéer om bonader och kloka ord hopar sig. Och grannkatternas kudde visade sig vara ett fynd, jag stal den och lovade att de skulle få en ny och finare kudde. Det löftet måste verkställas. Dessutom har jag fått jobb. !!! Kan man tänka sig. Men det återkommer jag om. PS Här är några av de sjalar som jag hittat och som inte bytt ägare. Det finns några till, fyra som jag kommer på nu DS

Pensionären fick en kaktus av mina jobbarkompisar. En liten taggig sak i en liten rund kruka. Det var långt innan han blev pensionär. Sedan växte den lilla taggiga saken rakt upp och blev en lång och ståtlig kaktus. Den blivande Pensionären växte också lite, men inte på höjden. Kaktusen fick så småningom två små barn, det fick även den blivande pensionären men dom var då väldigt mycket vackrare än kaktusens.  Både kaktusens barn och våra har vuxit upp och blivit långa, kaktusens behöver stöd men våra klarar sig själva. Och nu har kaktusen fått barn igen, eller om det är barnbarn. Men bara kaktusen. Kaktusen står i ett fönster i vardagsrummet och där har den stått i snart trettio år, Hur många år sedan det var jag putsade det fönstret vet jag inte men jag vägrar att närma mig kaktusen. Jag har bett maken hålla i kaktusen medan jag putsar fönstret men han menar att det var inte så noga med fönsterputsningen Öppnar jag fönstret så faller den rakt ut oc...

Kan man undra vad det är man ser, vilken färg är det och ser andra det jag ser? Nej. Jag ser inte samma sak själv. Med ögat som inte är opererat ser jag lite gulare nyans i allt och med det nyopererade ögat finns inte det gulfiltret. Så nu får jag står jag och tittar i min garderob och undrar om jag har flera kläder i fel färg. Men jag har ju varit ganska sparsmakad med färger, chockgrått och neonbeige var det någon som sa om min garderob. å nu   Rätt färg, men den ser ju bara jag Fel färg, den ser alla andra   Den där linnejackan jag sydde är inte roströd den är ju nästan lila, varför har ingen sagt något?

Nejlikor och liljekonvalj Kanske? Jag hade ärende över till grannen Janne häromdagen, det var fint väder och han satt på sin veranda och myste med sina katter. Katterna är lite blyga så dom slank iväg när jag kom. Janne satt kvar. I en av stolarna låg en kudde med rester av ett broderi. Det hade säkert varit en vacker kudde och nu den väldigt sliten och av allt att döma katternas kudde. Jag erkänner utan vidare och rakt av att jag har fördomar om ungkarlar, dom förstår sig i allmänhet inte på broderi. Jag bad att få låna kudden och Janne såg både road och förvånad ut och tyckte att det var väl ok. När jag hade rensat kudden från katthår såg den ut såhär och nu ska jag försöka brodera en ny kudde.  Blåklint och vitsippa, kanske?

Leksands medeltidsmarknad Häromdagen hörde jag om en intressant kulturkrock, kulturkrockar brukar ju vara det, intressanta. Det var en kvinna som var SFI-lärare som berättade om hur det kan gå när man försöker visa hur det var i Sverige förr i tiden. Hon skulle göra en utflykt till Birka med sina elever, bl a en grupp från Somalia. Hon hade beskrivit att de skulle få vara med i verksamheten och leva som man gjorde på den tiden Birka var befolkat. Man skulle grädda bröd på heta stenar och möjligen vara klädd i den tidens mode. Somalierna backade, nej dom var inte intresserade. De hade råd att köpa bröd nu och gammaldags kläder ville de inte ha. Det var ju det livet de hade flytt från. Förmodligen skulle de kunna ge en del tips om hur man gräddar bröd på heta stenar mm. Vår vilja att ge tillgång till vår historia och möjlighet till delaktighet uppfattades inte alls så. Snarare tvärt om. Kulturarvet blir ju inte intressant förrän det blir just ett arv och hamnar på ...