onsdag 11 februari 2015

Nycklar igen, skanner, negativ och nerver

TACK! Tack till den underbara medmänniska som tog hand om min nyckelknippa i lördags och lämnade in den till polisen när dom öppnade på måndagen!
Bilen stod på betalparkering och reservnyckeln var i Stockholm, hu så hemskt det var innan jag fick tillbaka min lilla nyckelknippa. Tack, tusen tack.
Nu ska jag skaffa något elektroniskt hjälpmedel som kan hålla reda på nycklar, och mig bl a.

När jag var som mest stressad i helgen måsta jag sätta igång med något för att skingra oron. Det fick bli farmors album.
Den traven borde kunna hålla vem som helst sysselsatt ett bra tag, eller ge nervsammanbrott inom en kvart.

Man kan fotografera foton men det blir bättre om man scannar. Scannern är uråldrig och vi har bara en gammal trött dator som kan umgås med scannern. Sedan får man flytta bilderna till en användbar dator med hjälp av ett usbminne. Men det finns ett tillbehör till scannern som man kan använda när man scannar negativ.

Det var ju väldigt fiffigt tyckte jag när jag hittade ett tjockt kuvert med negativ.  Men si det var ju helt fel storlek och icke föreliga. Det är ju jättespännande. Hur i hela friden kunna ändra negativen till positiva bilder så att säga, måste jag bygga ett mörkrum?

Negativ
Men jag är inte dum, jag kan lista ut det jag! Jag lade helt enkelt negativen på skärmen och stängde locket och skannade. för att sedan invertera negativen i lämpligt program. 
Trodde jag.

Negativ på tvären
Då blev det såhär.
Suck
Skannern hade tydligen en funktion som känner av att det ligger negativ på skärmen även om inte negativhållaren är inkopplad, men varför på diagonalen? 
Men om man lägger ett vanligt vitt A4-papper över bilderna så funkar det. Yes!
Sedan var det bara att öppna negativen i datorn och fixa till dom i rätt program.
Men det programmet hade inte jag.

Men se, solen glittrar i istapparna. Nu tar jag kameran och går ut medan nerverna fortfarande är i behåll.

12 kommentarer:

  1. Fattar nada... Men du verkar ha ditt goda humör i behåll i alla fall :-).
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är vi två som fattar nada. Scannern bär sig åt och lever sitt eget liv. Eller levde får jag säga för nu har den lagt av helt. Tvärdöd, troligen åldersrelaterat. Den jämnåriga datorn verkar ha blivit senil.

      Och gott humör, nja, humör i alla fall. Det är synnerligen irriterande med trasslig elektronik, det ska bara fungera.

      Radera
  2. Way to go! Alltså att ta med kameran ut i solskenet och gärna låta skannern veta att man ger blanka 17 i vad den har för sig.

    Men om man stänger av den och försöker på nytt i morgon kan den vara på mycket bättre humör. Det har något med minneskapacitet att göra, tror jag, och jag känner viss sympati för fenomenet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, den gick i väggen alltså, det var rätt nära att den gjorde det bokstavligt talat också.
      Jag har rensat lite i både scanner och gammeldatorn, återstår att se om det hjälper. Men det får nog vara till någon dag när det är snöglopp på tvären.

      Radera
  3. Vänta med att skaffa uFindern! Min krånglar och nu har firman lovat skicka en ny. Får se om den håller vad man lovar. Min började plötsligt att koppla bort sig från telefonen när jag går hemifrån även om nycklar och telefon är i samma ficka - då är ju funktionen väck! Ska rapportera hur den nya - när och om den kommer - bär sig åt.
    Men så underbart att få tillbaka nyckelknippan! Kan känna hur en blytyngd lyftes från dina axlar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju flera varianter med hittanyckel-funktion har jag sett. Sonen har fått i uppdrag att forska på den marknaden (får nog påminna honom).

      Ja det var en lättnad att få tillbaka nycklarna, och människa som hittade dom hade inte lämnat sitt namn så jag kan ju inte tacka heller, det känns lite snopet.

      Radera
  4. Bildbehandling är tålamodskrävande minsann. Jag drar mig för att ta tag i våra drivor med bilder, men mamma och pappa scannar glatt så vi barn och barnbarn ska få ordning. Jag kanske kommer till den punkten så småningom. Heja dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heder åt dina föräldrar, dom har ju säker namn på folk och vet vilka situationer bilderna speglar.

      Radera
  5. Du får mig att skratta, inte åt utan med! Verkligen en uppfriskande teknisk mänsklig historia. Och vilken avslutnings bild!
    Du kan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra att jag kan glädja någon.
      När jag sedan gick ut och rastade kameran så blev det svanjakt, men det är en annan historia.

      Radera
  6. Här var det hög igenkänningsfaktor! Först nycklarna försvunna och sen envisheten utan like -DETSKAGÅ!!! Kanske ett inopererat chip i handen skulle hjälpa, läste om det i DN förra veckan, inte för negativen då men för nycklarna! Chipet används för att öppna dörrar, betala m bankkort och gud vet vad! Ett enda chip för rubbet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, En ska int ge sig!
      Men det där med inopererat chip, verkar lite läskigt, allt på ett kort liksom.

      Radera