Citat lördagsblogg

Idag vill Anki Bildbloggare att vi ska ägna oss åt Citat, flera lördagsbloggare i fliken ovan

Hur illustrerar man citat? Såhär kanske. Victor Borge lyckas ju förklara det mesta. Ber om ursäkt för reklamsnutten, håll ut, den går över rätt snabbt.

Men lite bilder vill man ju ha i en blogg och min längtan till sommaren är stor. Bara Vasaloppet är över så kommer våren. Nu har jag gått med i fotoklubben och ska lära mig ta bra bilder.

Det här citatet har jag sparat på länge:

Ur Selma Lagerlöfs brev daterat 1911.

         "Det är allt ett fasligt bråk och besvär med den där

         kvinnosaks rörelsen. är det mödan värt? Ja det är det

         förstås, men inte för oss som redan har vårt arbete,

         men för de andra, som genom den komma fram till arbete

         och platser och få en livsvärdig tillvaro. Det är nog

         den väldigaste revolution, som skakat världen pö det

         hela taget och tör nog ta några 100 år innan den blir

         färdig. Den stora frågan är bara denna. Skola kvinnorna                 

         bli besatta av samma olater, som komma över  männen i

         det politiska livet eller skola de vara i stånd att

         höja både dem och sig själva? Skola de förbli

         hederliga, det är nästan det viktigaste spörsmålet. Jag

         tycker att jag aldrig har någon penningaffär med en man

         utan att jag fruktar att han ska bedra mig. Jag undrar

         om inte kvinnor skall bli bättre i detta avseende, men

         när jag tänker på Karin Svanström (teaterchef) som så

         resolut stal Gösta Berling, så är jag inte så trygg."

Ackja Selma, vi får nog tjata på 100 år till.

Det är det här med skärpa och vitbalans och ... Ja jag återkommer i det  senare.

 Ett annat citat som jag släpat med mig genom åren är också Selma Lagerlöf, ett eget litet bloggtroll.

  "Men vi tänkte vi, på själviaktagelsens underlige ande, som redan hade hållit sitt intåg i vårt inre. Vi tänkte på honom  med isögonen och de långa krokiga fingrarna, han, som sitter därinne i själens mörkaste vrå och plockar sönder vår varelse, som gamla kvinnor plockar sönder lappar av siden och ylle.

Bit för bit hade de långa, hårda, krökta fingrarna plockat, tills hela vårt jag låg där som en hög trasor och så hade våra bästa känslor, våra ursprungligaste tankar, allt, vad vi gjort och sagt, undersökts genomforskats, sönderplockats, isögonen hade sett på, och den tandlösa munnen hade hånlett och viskat:

-Se, det är trasor, bara trasor,"

Ur Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf 1891

Och så kommer de här fram också, är dom bra för något, egentligen?