lördag 28 februari 2015

Drömresa lördagsblogg

Idag blir det svårt, Anki vill att vi ska skriva om Drömresa (kan inte ens stava till det, det blev fel två gånger). Tack för februariteman Anki.
Om ingen annan känner sig inspirerad för marsteman så tar jag gärna hand om mars.
Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Idag skulle jag t ex vilja vara i Luleå och
gratulera vännen Margareta som fyller jämt.
 
Drömresa var det ja, svårt, jag är dålig på att resa och det finns flera skäl till det. Ekonomi och miljö är det som mina resor strandar på.

Men det finns andra som reser och som frivilligt betalar för att lida och utsätta sig strapatser som jag är glad att jag slipper. Hit kommer det ca 80 000 personer som har för avsikt att lida sig igenom någon form av Vasalopp. 


Startfältet för några år sedan. Det är en sevärdhet.
Det är ju också en resa och det ligger en doft av skidvalla och liniment över nejden och har man inget med arrangemangen att göra så är det lugnast att bunkra upp så man klarar sig några dagar.

Det finns många Vasalopp, Cykelvasan och stafettvasan t ex går på sommaren så man kan nog lugnt räkna bort 20 000 pers från vinterns vasor.
Nålsögat
Men resten, Kortvasan som gick i går och Tjejvasan som går idag (en norska vann) och Öppet spår, Halvvasan och så Vasaloppet, det blir en massa folk som passerar genom Mora. Dessutom kommer det funktionärer, mediafolk, anhöriga och allmänt intresserade. Det blir en rejäl folkökning i kommunerna kring Vasaloppsspåret.

Vasaloppsspåret är förresten ett naturreservat som är 9 mil långt och 8 meter brett, men bara några veckor om året.

Mora är lite opraktiskt placerat ur Vasaloppssynpunkt. Målet och allt som hör till målgången plus all trafik måste passera den smalaste delen mellan Dalälven och Siljan. Dessutom ligger lasarettet på östra sidan om bron och brandkåren på västra.
Numera pigg pensionär
Men en folkfest är det och alla hjälps åt. Alla som har sängplatser över har gäster på ett eller annat sätt.

Och forskning pågår naturligtvis, det har visat sig att vasalöpare är friskare och får cancer i mindre utsträckning än andra.

Redan på femtiotalet ordnades det Lilla Vasaloppet och det var ju populärt, den här bilden hittade jag i svärmors album och det är Pensionären som kommer forsande i god stil. Han minns det mycket väl och berättar att det var ett j-a skitföre och farsan vallade om flera gånger och till slut skrapade dom av allt och då gick det bättre och han fick en ganska bra placering.

Fast drömresa, visst vill jag resa. Från kyla och halka vill jag resa. Kan jag få lite tips som klimatångesten och ekonomin tål?

22 kommentarer:

  1. Jag trodde jag var ensam om att inte ligga i startgroparna för resa men märker att flera än jag gärna håller sig hemmavid! Vad härligt att höra om "vasor" i parti och minut. Så klart det måste vara bra att flåsa runt i spåret och med något som håller ihop folk "på byn", att alla hjälps åt m olika saker. Eller väldigt många åtminstone! Men att själv åka...nej dit är steget långt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svärmor burkade berätta om gårdfarihandlaren Josef som tvingades ta sig fram på skidor ibland och sa på sävligt dalmål "Skidor det är då världens sämsta fortskaffningsmedel"
      Han hade nog också problem med valla.

      Radera
  2. Vad kul att få se nr 82 i full fart mot målet! Har ni något Vasaloppsmuseum, undrar jag. Den bilden borde ju platsa där i uppförstoring! Och det där med olika vallor blir jag alltmer skeptisk mot. Skidor i torrt bra tätväxt trä, med fibrerna åt rätt håll, rejält blanknötta och så gnider man in dem med en stearinstump. DET ger bästa glidet och ingen bakhalka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS. Bra om du tar temat i mars. Jag har inte sett någon annan kandidat.

      Radera
    2. Jodå det finns ett vasaloppsmuseum, såklart alldeles vid målet.

      Och hörrudu, jag trodde jag hade berättat hur dina gamla blanknötta träskidor fungerade när jag fick ärva dom. Det var där min motvilja mot skidåkning grundmurades.

      Radera
    3. Mycket mystiskt. Jag fick aldrig så bra ordning på några andra skidor som jag hade på dem. Bra glid utför backarna, aldrig bakhalt i uppförsbackarna. Måste vara en svårartad "smörrebom" som du råkade ut för. De tålde bara stearinstumpar! Jag hade alltid en stump i fickan, för när man väl kommit upp på Klinten behövdes en ny omgång för nerfärden.

      Radera
    4. Det var nog fel ljusstump jag fick. Minns inte hur många gånger jag vrickade fötterna när skidorna välte för att det var för mycket snö under.

      Radera
  3. Här är en till som inte reser så mycket. Men en resa ger du oss i "fädernes spår".
    Den rosen du ger till din vän är mycket fin. Kan den kallas gammaldags ros? Ser fram emot dina marstema!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst ser den lite gammaldags ut men såna där exotiska växter som rosor har jag dålig koll på, i den här sandjorden är det ingen idé med sånt.

      Radera
  4. Jättebra att du tar hand om mars!
    Att åka Vasaloppet är verkligen en bedrift och resa i mina ögon...tänker bara på hur ömma ben och många skavsår jag skulle ha om jag försökte mig på detta.
    Då är det mycket enklare att sitta hemma framför tv-n och se på den "dröm"resan med en mugg kaffe i handen och fötterna på fotpallen.
    Vi reser inte särskilt mycket vi heller, annat än till Madeira ca en gång i året. Enda sättet att ha semester på för vår del. Hemma jobbar vi om vi stannar hemma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jättejobbigt att titta på med vasaloppet i tv, jag brukar somna om flera gånger.

      Radera
  5. Jo, nog kan Vasaloppet vara en riktig resa för många. Det har nog fler dimensioner än många tror. "Några" år efter att bilden från lilla Vasaloppet togs har jag också fullföljt några riktiga Vasalopp, dock inte bland eliten. Har då haft en marschfart av ca: en mil i timmen. Det betyder att man håller på i nästan nio timmar. Även det kan imponera på en elitåkare. Det finns ju många långlopp världen runt och när vi var på väg till Mora Minnesota 1997 ( de hade 25 års jubileum på sitt Vasalopp) hamnade jag i flygplanet bredvid en av veteranerna i Vasaloppssammanhang. Han har numer åkt mer än 50 Vasalopp men han var imponerad av mig som skidåkare för att jag orkade hålla på så länge i ett sträck. Hans kropp var inställd på att endast åka i max 4 -5 timmar sedan var krafterna slut. Men det är ju ett annat tempo i hans åkning än i min. Jag är mera van att hålla på i lagom lunk under en hel dag och jag kan intyga att det är en skön känsla i kroppen när kroppens egen endorfinproduktion kommer igång. Kommer ihåg en gång när jag närmade mig Mora och fick den där kicken och helt plötsligt kände att nu kan jag lika väl fortsätta till Rättvik. (4 mil till). En annan resa var det i Italiens Marcia Longa där jag vid en kontroll träffade på en dansk kille som tyckte att Vasaloppet, där var det för mycket skog och för långt mellan kontrollerna. Det var bättre i Italien där loppet gick inne i byarna och med många kontroller med bl.a. glywine. Nåja, det går att åka på allt men priset i vallning det tar i alla fall militärens vallakontroll i Marcia Longa. Strax innan sista backen (serpentinvägen upp från dalen) där åkte jag in för att få lite fäste inför den sista stigningen. De slet av mig skidorna och innan jag hunnit säga något så hade de rullat på klister under hela skidornas längd. Nåja, fäste blev det och jag kunde obehindrat knalla uppför sista backen utan att använda stavarna. In på upploppet var det dock medlut i 100 meter men jag fick gå på skidorna även där för något glid hade jag inte med den vallningen.
    Men även en motionär kan åka fort de sista milen i ett Vasalopp. Det gjorde jag i slutet på 90 -talet men då klev jag av spåret i Risbergskontrollen och åkte buss de sista fem milen, men då gick det fortare än vad Staffan Larsson åkt på den sträckan.
    Pensionäen i dag men ibland storfiskarn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacksam att du inte tog upp historien med det glömda skavsårsplåstren.

      Radera
  6. Kul att du tar över temat i mars. Spännande att se vad du hittar på! Intressant också att läsa om Vasaloppet som jag inte vet något alls om utom att målet är i Mora, väl? Roligt att läsa pensionärens inlägg.

    Jag åkte ganska mycket skidor - aldrig tävling förstås - när jag växte upp och då och då på senare år. Men häromåret när det var mycket snö och jag tänkte mig ta en liten tur på skidorna - vi åker ju direkt ut från huset eftersom vi bor på landet - råkade jag falla och kunde då inte ta mig upp med mindre än att lossa skidorna helt. Så den dess har det inte blivit någon skidåkning. Men promenerar med stavar gör jag :-).
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med skidåkning är inte lätt, långa brädor på fötterna och två pinnar som man trasslar in sig i. Jag avstår.

      Radera
  7. Vasaloppet... ja det är också en resa... en dröm för en del, en mardröm för andra :)
    Kul att du tar över efter mig... nu blir det spännande igen och se vad det blir för teman :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Speakern, eller vad det heter i såna sammanhang, brukar hålla låda före start. Han berättar om förhållanden utefter spåret, lufttemperatur, regler och avslutar med att önska trevlig resa. Han pratar i ett alltmer entonigt och lugnt tempo och till slut är alla näst intill sövda. Det blir inga tjuvstarter då.

      Radera
  8. Jag hittade till dej genom en länk på en annan blogg. Intressant!
    Vad trevligt att få se lite om Vasaloppet och bli påmind om dess existens. Tänk var många som genom året gjort denna sträcka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Vasaloppet är intressant ur väldigt många synvinklar. Det skulle räcka till många blogginlägg, bara det där med alla vasalöpare som föll för kärleken och som blivit kvar på orten.

      Radera
    2. Välkommen hit skulle jag ju säga, hm, jag är nog lite tankspridd.

      Radera
  9. Vi gör en fjällresa på sommaren och har blivit så sista åren. Varför är det inte lika fint att resa hemmavid kan jag fråga mig?!?! Finns underbara smultronställen både hemma och borta i världen. Bara att vara i sitt torp är en drömresa om något ;.) Gillar att du tog upp om en resa till Vasaloppet för dit reser många. Dessutom så är det bra för hälsan också :-) Vad blir det för teman i mars? Har du redan skrivit om det? Kanske något som jag har missat. Ha en bra dag/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så vacker i fjällen på sommaren och man slipper förhoppningsvis åka skidor.
      Marsteman ligger överst i bloggen nu, det ska bli kul att se vad det resulterar i.

      Radera