lördag 22 februari 2014

Träning lördagsblogg

Hur tänkte Karin nu? Det är hon som föreslagit att vi lördagsbloggare ska skriva om Träning. Kolla hur det går för dom andra i fliken ovan.

Undrar varför Emma står i Eldris och håller i ett par skidor?
Jag tränar inte. Jag förstår bara inte vitsen med det. Ska man skaffa sig kondition och muskler så ska det ske på naturlig väg tycker jag. Jag promenerar, cyklar och väver mm. Men jag springer inte i onödan.

En gång för länge sedan stod vi och väntade på att sätta oss i bilarna. Det var kusinen med fam och vi. Kusinens fru uppmanade sonen att röra på påkarna, upprepade gånger, han gjorde sig ingen brådska.
Så vände hon sig till mig och frågade uppgivet Har du någonsin sett en Englund springa?!  Nej, nja, kanske, men inte onödigtvis och definitivt inte för nöjes skull.

Vi går, gärna och ganska fort men vi springer inte.
Och inte befolkar jag något gym heller, Jag försökte ett tag men det var så otroligt tråkigt så jag släppte den idén. Jag förstod bara inte varför jag var där, tanken var väl att jag skulle gå ner i vikt men det var enklare att äta mindre och promenera mer.

Dom här har tränat dom, förhoppningsvis
Här på trakten handlar väldigt mycket om träning, i synnerhet nu, det är rent av kulmen den här veckan.  Det pratas valla och träning och doften av liniment ligger tung över nejden. Det ska åkas Kortvasan, Tjejvasan, Öppet spår x3, stafettvasan, skejtvasa och till sist ska man åka Vasaloppet.

Så mycket energi det går åt! och inte en enda vedkorg blir inburen, inte blir gården skottad. Så mycket energi till ingen nytta!
Jaja, jag är lite sur för att ingen hjälper mig att skotta gården, men den tunga klabbsnön som faller nu vill ingen ha med att göra.

Den här veckan tredubblas befolkningen i Mora. Hemtjänstens personal lider sig igenom sina pass.
Det finns en bro över Dalälven den har en fil i vardera riktningarna och det är kö i båda. På den ena sidan ligger lasarettet och på den andra brandstationen. Det är bara att hoppas att det ska gå bra.

Om någon till äventyrs skulle vilja ge sig ut på skidor så är det viktigt med vallan, Här är receptet, kanske borde tipsa norrmännen om det förresten.


21 kommentarer:

  1. Håller helt med! Människan uppfinner allt möjligt energibesparande för att sedan träna sig fördärvad. En god vän som bor intill en sportanläggning berättar hur sportfånarna inte orkar gå från den anvisade parkeringen 75 m bort utan ställer bilen olagligt på boendeparkeringen som är litet närmare! Jag finner det obeskrivligt dumt att med musikproppar i öronen så att garanterat inget fågelkvitter eller lövsus tränger igenom rusa genom skogen så att inget hinner synas heller av naturens skiftningar. Jag tror vi är det enda huset i byn som klipper gräset med handklippare..... Men gym går vi inte på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Handjagad gräsklippare, det är imponerande.

      Radera
  2. Men det är ju för att ha ork att cykla, promenera i skogen, simma, leka med barnbarnen, mm som jag tränar! Yoga är bästa sättet att behålla smidigheten så att man kan hänga med i småbarnslekarna på golvet och lite muskelkorsetträning runt knäna hjälper till att minska knäont och armarna, eller framförallt axlarna tackar mig varje gång de fått lite extra uppmärksamhet i den mycket vänliga axelträningsmaskinen. Trevlig musik är det också. En halvtimme tre gånger i veckan gör märkbar skillnad! OK, om jag kallar det sjukgymnastik i stället? Får jag hålla på då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yoga gör jag förstås. Men trodde inte det var träning......

      Radera
    2. Visst får du hålla på Karin, men jag misstänker att din träning handlar om att ha krafter att gräva om tomterna och bygga om husen och lite andra stordåd. Erkänn.

      Jag tror att mitt ointresse för träning handlar om att det är så förknippat med tävling och eftersom jag alltid kommer sist så har jag gett upp från början liksom.

      Yoga är ju något helt annat, det är nödvändigt. Efter lovet ska jag köra chackrayoga i tre grupper, Lite yogisk allmänbildning som grupperna efterlyst.

      Radera
    3. Med risk att förvirra begreppen ytterligare hävdar jag att grävandet – liksom yoga – också är (en väldigt behaglig form av) träning. Alla muskler får vara med. I alla fall om man har en tomt som sluttar (bitvis stupar) och det man gräver upp ska forslas mellan nivåerna. Kärra ner, kärra upp slår de flesta träningsformer jag testat!

      Radera
    4. Visst, absolut.
      Säg till när du är klar så ordnar jag lunch.

      Radera
  3. Skriver under allt detta!
    Sedan har jag förstås sett er Englundare promenera och det går undan som bara den så konditionen är det minsann inget fel på...så fastän ni inte springer för nöjets skull så gör ni det nästan ändå:)
    Muskelkorsetträning runt knäna låter intressant! Hur går den till ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessutom handlar det väldigt mycket om hur man går. För närvarande vill mina ryggmuskler att jag ska gå nästan som en gravid.

      Radera
    2. Pettas: Musklerna kring knäna kan man träna ungefär som musklerna kring bålen. Och yoga funkar finfint för knäna! Cykling i måttliga doser. Balansplatta. Eller bara att stå på ett ben i taget. Oj, vad det stärker alla möjliga muskler och oj,oj, vad det gör ont när man försöker stå på ett ben en längre tid. Nyttigt ont säger min yogalärare!

      Radera
    3. Just precis, därför är det så bra att stå och jobba, t ex när man väver band i bandgrind.

      Radera
  4. Kära kusin! Storyn om Englundars inte-springande är äldre än så. Det var våra mödrar som diskuterade sina mäns, 2/3 av bröderna Englunds, rörelsevanor. Emellertid så har en del av oss ärvt våra fäders (o)vanor, och i vissa fall även våra barn. Dock vansläktas mina döttrar svårt, de springer frivilligt långa sträckor bara för att återkomma svettiga och trötta till den plats där de startade. När de var yngre spelade de dessutom både fotboll och handboll, inte helt utan framgång heller. Sonen däremot har jag sett springa en gång, han var sex och höll på att missa glassbilen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är vi så ärftligt belastade ska man kanske inte gå emot naturen. Jag fortsätter att göra som din kloke fader; sätta ena benet framför det andra växelvis så kommer man dit man ska.
      Och det är klart håller man på att missa glassbilen så får man väl lägga på ett kol.

      Radera
  5. Kul att läsa ditt inlägg om träning! Det är ju så roligt att vi rör på oss som vi finner passar oss själva. Inte andra. Tokerier hör människan till. Som att gå över ån efter vatten ungefär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst, alldeles i onödan. Tänk om jag fick använda lite av vasalöparnas energi till något annat! Städa tomten t ex.

      Radera
  6. Haha, känner igen det där. Träning för mig ska vara kul; oambitiös lagsport med massor av prat och skrat medan man springer runt. Det kan ge mening för mig, annars föredrar jag promenader, cykelturer osv. För att stötta Mannen i hans. Träning gjorde jag ju dock ett års försök på att vara "springare" och jag måste erkänna att det överraskande nog var en mångt mycket vildare upplevelse än jag någonsin trott att delta i ett lopp med massor av andra. Nu blev det bara två för mig - ett på 10 km och en halvmara - men nog gav det en otrolig kick och jag förstår nu vilken drog det kan vara för andra (inte minst Mannen, som efter ett liv som kraftigt överviktig numera springer lopp var och varannan helg). Fast träningen som ska till är dråplig - själv måste jag verkligen jobba hårt med motivationen för att kunna hålla fast vid den. Har heller aldrig varit en tävöingsmänniska när det gäller det fysiska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har i alla fall förstått att det är något jag inte förstått är det gäller löpning. Mina platta fötter och ömma stortåleder är inte så pigga på att springa.
      När jag ser en löpare som ser glad och lycklig ut ska jag överväga saken lite närmare.

      Radera
  7. Av all träning som jag provar på är yogan den som var svårast att gilla, men när poletten äntligen trillade ner är det den träning som ger mej mest!
    Såg du Vetenskapens Värld på TV igår, om träningsmyter? Det var riktigt intressant! Det finns så otroligt mycket "sanningar" om träning men precis som med mat och dieter tror jag det bästa är om man lyssnar på sin egen kropp och använder sunt förnuft. Det brukar bli bäst då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får ge yogan en chans i en termin ungefär. En del behöver orientering och afrikansk dans för att må bra. Det svåraste som yogalärare är nog att förklara rörelserna så att folk fattar. Kroppskännedomen är ju inte alltid så god. Och sedan är det det där med att inte tävla, inte vara duktig och inte jämföra sig med andra. Jag brukar upplysa om att jag inte delar ut några guldstjärnor. Ibland hjälper det.

      Nu måste jag leta på Vetenskapens Värd för jag missade det i går.

      Radera
  8. Jaså, så du har inte tränat upp din vävningsförmåga? Kunde tydligen allt från början, eller? Synonym till Träna är faktiskt Öva, som det verkar som om ingen annan av lördagsbloggarna förstått (förutom jag, haha.)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njan jo, om man ser det så så har jag ju verkligen tränat, mest på stickning faktiskt. Jag började kampen här och har nu en säck spetssjalar i varierande modeller. Vilket skulle bevisa att jag inte är obildbar kanske. Eller nåt.

      Träning kopplas ju ofta ihop med muskler och kondition, men färdigheter måste ju också tränas upp, som att sticka spetssjalar som man kan lägga över axlarna när man lyssnar på fint pianospel i en dragig kyrka kanske.
      Man tränar fysiskt och övar skicklighet, tycker jag låter bra, men det stämmer inte helt.

      Radera