onsdag 18 maj 2011

Liv och död i växthuset


Sover
Vintern var tuff men det var förvånansvärt få växter som frös ihjäl. Piprankan är icke mera men den var på fallrepet redan förra året. Att timjan gick åt förvånar mig lite men lavendeln hade inte en chans på de här breddgraderna.
Men vinet, det ömmade jag särskilt för och jag har ju stått och stirrat förhoppningsfullt på de torra pinnarna och försökt se om knopparna blivit lite större sedan i går, eller förrgår. Det hade de inte och jag gav upp. Vinet hade frusit men jag är en sentimental tant så jag kunde bara inte med att ta bort det direkt. Och allt går att återanvända så de gamla torra grenarna fick bli klätterställning åt luktärter. Jag böjde mig ner och krafsade lite i jorden för att pilla ner frön.
Jättevakna
Då såg jag knopparna! Den lever! Den hade börjat sätta knopp nerifrån.
Visst ska man prata med växter men att omfamna en vinranka och sucka Lilla gumman tack för att du överlevt! Det är kanske att ta i. 
Kanske. 

8 kommentarer:

  1. Bara kanske, antagligen inte.

    Vår stora kaprifol tog stryk förra vintern men svarade med nya skott. Frågan är om den klarade den här vintern också ...

    SvaraRadera
  2. Ja kaprifolen har gett upp flera vintrar, men kommer igen, nu har jag fjäskat med gödning, återstår att se hur långt den hinner. Klematisen tycker livet är toppen här på tundran och larverna älskar den så de åkte ut båda två.
    Nu har jag (äntligen) lagt till dig i min blogglista.

    SvaraRadera
  3. Vart tog min kommentar vägen? Skrev jag något olämpligt? Ville bara i all enkelhet gratulera till den övervintrade vinrankan och föreslå att den nog klarar att samleva med luktärterna också. Skulle vara snyggt, tror jag.

    SvaraRadera
  4. Tjaadu... vart tar saker vägen i syberrymden? Jo det vore snyggt och trevligt med luktärter där men risken finns att de snor näringen för vindruvorna. Eller, ärter... var det kväve det tillförde, det kanske är bra rent av. Symbios och sånt.

    SvaraRadera
  5. Man blir lycklig av små gröna knoppar när man börjar ge upp väntandet och vattnadet.

    SvaraRadera
  6. Jag ska försöka komma ihåg majlyckan i augusti när jag morrar och föreslår att vinrankan ska lugna ner sig och att det faktiskt är flera som ska få plats i växthuset, tomaterna t ex. Jag måste lära mig att beskära, men det är svårt, det gör säker ont.

    SvaraRadera
  7. Jag hade precis samma reaktion när jag såg att min "döda" clematis hade börjat komma igen. Härligt!!!

    SvaraRadera