Spetssjal, kampen går vidare


Spetssjal
Dom är så tjusiga, lätta, skira och lagom varma. Mer än dekoration än en sjal. En vacker sak att gömma en skrynklig hals i.
Jag vill så gärna ha en, dvs, jag vill göra en. Egentligen vill jag göra många och jag har börjat på många. Och börjat om, och om igen.
Det är svårt att repa upp luddiga garner så jag får dra av tråden och börja om igen.
Suck
Till slut köpte jag ett pedagogiskt garn, lättstickat och lätt att repa upp och lätt att räkna maskor och se vad som händer.
Så skulle jag skaffa något fiffigt att märka ut mittenmaskorna med. Det finns mycket hjälpmedel men några små plastmojar för 74 kronor vägrar jag att köpa. Det fick bli den enklare varianten. Gem skulle kanske också fungera.
Nej, skam den som ger sig, på’t igen. Men det är väl som Cessi säger Lyd order och tänk inte. Som i lumpen, Tänk inte, det bara förvillar hjärnan.

Kommentarer

  1. www.evaswedenmark.blogspot.se30 mars 2011 kl. 17:18

    Jag är säker på att du kommer att åstadkomma något riktigt vackert, jag tror inte du ger dig!

    SvaraRadera
  2. Efwa - Medea30 mars 2011 kl. 22:32

    Lycka till. Gör bara maska för maska så ska du se att det blir en vacker sjal att dölja eller framhäva med.

    SvaraRadera
  3. Cecilia N31 mars 2011 kl. 19:53

    Ett pedagogiskt garn kan vara fiffigt. Jag fick mig en extra sjal på det viset. Skulle ju bara kolla lite på hur det blev jue ... och sen när jag var klar med min svarta skira swallowtailsjal så fortsatte jag med "stickprovet". Och det var ju smart för då fick jag mig en själv också, den svarta gav jag bort.

    Gem eller säkerhetsnålar är jättebra. Sen kan det vara bra med säkerhetsnålar när man kollar om det blivit rätt. Har det inte det så kan man lätt märka ut det felaktiga stället med säkerhetsnål.
    En "fisk" kan också vara bra om man behöver räkna varv.
    (Hm. Fisk måste jag nog blogga om för jag tror inte jag beskrivit den.)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer