växthuset

Det har framförts mycket positivt om växthuset. Det är egentligen mera lusthus än växthus. Tolv kvadratmeter varav nio är stenplattor, på resterande tre kvadrat har jag kryddor och luktagottväxter. Och några tomatplantor som jag får från vännerna som har handelsträdgård. Det är tomater med muskler.

Vinrankan växer i främre hörnet och har stuckit ut rötterna utanför grunden så den kan dra i sig vatten från takdroppet. Återstår att se om den överlevt. Den ska klara -36 grader och det har det varit så nu är det spännande.

En trött man sa någon gång att en kvinna som vill ha ett växthus är ingen vanlig önskande kvinna, hon är en naturkraft. Det är troligen sant.

För mig (oss) tog det några år (av tjat) innan växthuset stod på plats och var användbart.

Fönstren är från en gammal skola i trakten och det mesta är återbrukat material. Plasttaket är nytt och ligger utanpå glasfönstren som vi försökte med först, men de höll inte tätt.

Kanske det var tur att det tog tid för sedan upphörde nästan all verksamhet på tomten. Gräset klipptes men det var allt.

Vi tillbringar mycket tid där när temperaturen tillåter, vi fikar och äter middag, läser och vilar. Vi har t o m haft fester där. En gång var vi elva personer där men då drack vi champagne ur höga smala glas, något annat fick inte plats.

Maken, som inte alls ville ha något växthus, har satt in en kamin och sedan blev vi kvar i växthuset långt in på höstkvällarna. Mörkret föll och vi eldade lite lagom, man får ju passa sig så man inte spräcker glaset. Jag tände ljus men maken vill inte läsa i stearinljusets sken så han hämtade en golvlampa. Det blev inte riktigt lika mysigt man han ska ju också trivas.

Ett gott råd alltså: Se till att ha god arbetsmoral och/eller en lättskött trädgård.