Att hålla sig till ämnet


Det är inte så lätt att hålla sig till ämnet när själva ämnet är översnöat och kanske borde kallas Drivhus än växthus.
Den här bloggen skulle handla om Växthuset, men det gör den ju inte. Karin har också problem att hålla sig till ämnet. Det är bra. Det dyker ju upp så mycket mera saker som är intressant.

Idag tog jag mig fram till växthuset i alla fall. Där inne var det 25 grader varmt och lä. Ute blåste det ganska rejält. Där satt jag och fikade och njöt och lipade åt snödrivorna. I går mätte jag snödjupet, 70 cm. Jag ska mäta i morgon igen, efter det här tövädret och blåsten som en meteorolog kalla föneffekt så bör det ha suckat ihop.

Kommentarer

  1. Tina22 mars 2011 kl. 18:17

    Oj, vad mycket snö!! Men där finns ett växthus under. Hos mig finns det bara i fantasin, även om vi har barmark här. ;)
    Fast planen är att det ska byggas ett nu i sommar... längtar.

    SvaraRadera
  2. Tant Kofta - Lotta Blom22 mars 2011 kl. 18:49

    Så fint det ser ut att vara under snön.
    Med hej fr. Tant kofta

    SvaraRadera
  3. Lilla B22 mars 2011 kl. 21:26

    70 cm snödjup även här. Elände om än övergående...

    SvaraRadera
  4. Karin24 mars 2011 kl. 18:03

    Drivhus låter ju som en lämplig beteckning på livsrummet, mångtydig och bra. Och jag menar att det man skriver handlar om rätt ämne även om det kanske inte alltid märks. Förrän man börjar pussla ihop bitarna.

    SvaraRadera
  5. ByFånen24 mars 2011 kl. 19:50

    Håll ut, jag har varit på spaning i det EUropeiska hålet, Schweiz, där blommar dom japanska körsbärsträden. Vackert om än ännu nästan det enda som påminner om kommande säsong.
    Tittade till det som ska vara mitt kryddland här hemma också, och hör och häpna, nu kan man ana konturerna. Vi har ju förstås bara 25cm snö här.
    Om att hålla sig till ämnet: jag tog ju i ordentligt i min programförklaring, allt passar in (tror jag) så jag behöver inte pussla så mycket.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer