 |
| Skogsvårdande insats |
Våra granar har aldrig varit vackra, i alla fall inte dom vi tagit själva. De senaste 40 åren har vi tagit dom på svärmors skog. Det är faktiskt sant, svärmor äger skog och sönerna har varit måna om att gallra och rensa.
Vänliga människor i bekantskapskretsen har ibland inte stått ut med att se de sneda krokiga och magra granarna så de har i god tid försett oss med riktigt vackra exemplar. De granar vi tar själva tas nämligen så sent som möjligt, om vi inte redan försetts med en gran alltså. Och innan vi ger oss ut i skogen utspinner sig den obligatoriska diskussionen.
Varför ska vi ha en gran? Alla argument mot julgran radas upp och ändå kommer det alltid en gran i huset, men liten och ful. Liksom i protest.
I allmänhet har det varit kvinnor mot män, dvs dottern och jag mot sonen och Pensionären. Herrarna är nog rädda för att bli tvingade ut i skogen men det har nog varit varannan gång ungefär.
Så önskar jag alla några stillsamma dagar med lagom mycket av det mesta och sköna promenader.
:). Granarna hos oss har heller inte alltid varit vackra...men då väljer vi att se det som att "alla granar har sitt värde-precis som människor" o så har vi varit väldigt stolta för att vi tagit hand om just vår gran ;)
SvaraRaderaHa en Bra jul.
Kram Monika.
jo, jag känner igen argumenten, vi har prövat de flesta. Det hör liksom traditionen det också.
RaderaHär har vi som förutsättning att plocka en gran som ändå måste dö. Ofta en som inte alls är vacker men väldigt personlig. Allt blir vackert med dekorationer på!
SvaraRaderaI år kom vi oss inte ut i skogen alls, meterhög snö gör att man blir märkligt likgiltig för att hugga sig gran, så den stora aloen blev julgran...:)
God Jul!
Ja men det är ju perfekt, och till påsk sätter du påskdun i aloen.
RaderaNär jag gifte mig med MM var han motståndare mot att hugga ner ett träd överhuvudtaget som man sedan slängde bort. Det blev plastgran i några år men eftersom det var så jobbigt att sätta ihop den har den blivit liggande i sin kartong sedan 10 år tillbaka. Inte saknar jag den heller.
SvaraRaderaMen det är klart att det gör skillnad när man själv kan gå ut och hämta en i naturen. Det behöver ju gallras också ibland.
Stor julkram från Ingrid
Visst är det lustigt, jag undrar vad det beror på det där med karlar och julgranar.
RaderaHär förekommer inte plastgran, det har våra renläriga barn förbjudit. Och självklart blir det en massa roliga historier kring granresorna.
Det har sedan barnen varit små gallrats vid älgpass. Men nu finns inte riktigt den möjligheten lika självklart så på sistone har det köpts gran.
RaderaMen jag har för mig att den sist gallrade granen blev det pga dotterns påtryckning. "Det är faktiskt tradition att gå ut med pappa och hugga gran!"
I år köptes gran som en gris i säck, dvs grankassler. Men den är jättefin, visade det sig när den vecklade ut sig. Såpass fin att maken klätt den sparsamt.
(Familjekanon innehåller en berättelse om en bekantfamilj som hade en urful gran ett år. Den dränktes i pynt så man skulle slippa se själva stommen.)