Rädslor Lördagsblogg


Idag är det Olgakatt som föreslår Rädslor som tema

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd, vem sa det? Det känns som Tove Jansson.

Knyttet blev till slut mera arg än rädd och det var ganska bra.
Ur Vem ska trösta Knyttet, Tova Jansson


Men jag är rädd, rädd för det mesta så jag skulle kunna skriva spaltmeter om mina rädslor men jag ska begränsa mig till att visa två rädslor. Men mest av allt är jag ju rädd för att det ska hända barnen något.
Det är fina mönster i alla fall

På vintern är det isar som är jätteläskiga och jag föredrar att åka skridskor där det är bottenfruset, och det är det  fläckvis i långgrunda Orsasjön.

Men det är ju svårt att motstå en upplogad bana också.

Den här är jag också rädd för, det fanns minst tre stycken på jobbet och jag är så glad för zoomen på kameran. Jag höll noga koll var jag satt fötterna och en dag beklagade jag mig för en man som bor i närheten. Han blev mycket intresserad för han gillar ormar (men verkar i övrigt rätt normal). Sedan dess har jag inte sett en enda orm. Kanske mannen prövade sin nya ormpinne som han sa.

Kommentarer

  1. Äventyret framtiden15 december 2012 kl. 06:05

    Du sätter fingret på två rädslor som är rätt vanliga skulle jag tro. Och för både isar och ormar skall man visa respekt.
    Vi tillbringar mycket tid på isarna vintertid och jag har storstor respekt för dem, känner också rädsla när det börjar bli vår och pustar ut när de är omöjliga att vandra på just innan de går upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. englundskan15 december 2012 kl. 10:56

      Att vara rädd för ormar och tveksamma isar är nog ändamålsenlig rädsla egentligen. Bor man i en skärgård så är naturligtvis det där med isen särskilt påtaglig. Både möjlighet och fara.

      Radera
  2. Karin15 december 2012 kl. 09:55

    Ja, innan man fick barn visste man ju egentligen inte vad rädd var. Med barnen kommer en ny rädd-dimension in i livet och det är bara att lära sig handskas med den så gott det går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. englundskan15 december 2012 kl. 11:00

      Det var verkligen en påtaglig förändring och utökning av rädslan. Och det gällde ju också att lista ut vilka olyckor som kunde förebyggas och själva förebyggandet kunde ju uppfattas som lite väl ängsligt ibland.

      Radera
  3. Musikanta15 december 2012 kl. 20:50

    Jag är glad att jag inte är mamma med små barn längre. Hade aldrig låtit dem gå ensamma någonstans innan de var tio år.

    MM var ännu värre än jag - Mirren fick inte ens vara ute i vår trädgård utan att jag var med henne, och det ända tills hon var i skolåldern. Han spikade t.o.m fast pianot i väggen med vinkeljärn liksom alla bokhyllor...
    Just nu är jag glad över att jag inte bor i USA...
    Jag önskar dig en skön fortsättning på helgen.
    Ingrid

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla pi...
Läs mer

Gran, typ jul.

Bild
Det ska vara julgran i år, hämtad i skogen. Barnbarnets föräldrar vill ha det så. Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga. Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd. Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon. Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt. Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intr...
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer