Livsrummet

Rosengången är klar och sjalen också, en liten tuss garn blev det kvar.  Rosengågnsväven är nervävd och nerklippt. Fantasisjalen är färdigstickad och avmaskad. Sjalen var på en höft och hitta-på-maskor hela tiden och det var ju väldigt snällt att garnet räckte varvet ut. Nu får vävningen vila till hösten. Tror jag. Nu vill jag ha handarbeten som är flyttbara för jag vill kunna ta med mig det ut till växthuset. Bandvävstolen, stickning, brickband och/eller kanske lite broderi. Men först blir det trädgård, jag har sått för många frön för tidigt, som vanligt. Gängliga luktärter söker sig mot fönstret, körsbärstomaterna trängs ivrigt och rosenböna är rent hejdlös. Jag vet det men ändå gör jag det varje år. Nästa problem är humlen. Den ska inte växa intill väggen för då blir det larverodling och till slut bara bladnerver kvar. Om småfåglarna hade begripit sig på larverna så hade de haft gott om mat. Den, humlen, ska alltså grävas bort och humle har sina röt...

Liten språkövning för ordbrukare.  Det är Färnäsmål och klippt ur Färnäs byalags tidning. Tips, sätt dit ett "h" om det fattas och ta bort om det verkar vara ett över, byt ut "i" mot "y" om det funkar bättre. "ig" betyder "jag". Texten börjar: Hur har telefoneringen gått till för och och hur det är nu har jag funderat lite om... Undra på att jag behövde tolk när jag kom hit 40 år sedan.

Jag skulle ju köpa the idag. Earl Grey, Planters Special t o m. Och så glömde jag det och åkte bara hem! Detta underbara the finns på Mora Choklad ,  händelsevis, och det är ju väldigt dumt att inte stödja den lokala tillverkningen av närproducerad choklad. Så jag brukar köpa en liten påse med några praliner också. Precis som dysdirektiker   borde få gps på läkarordination så borde man få det utskrivet på recept, chokladen alltså. Tänk så fort man skulle komma upp i högkostnadsskyddet! Men nu hade jag alltså glömt att köpa the, men Pensionären var kvar på stan så jag ringde till honom och bad honom handla.  –Var det något mera? undrade han som ett gammaldags bodbiträde och jag menade att något borde han väl fatta själv. Och det gjorde han för han är en välfostrad gubbe. Två bitar av varje hade han köpt, inte alla sorter för chokladmadammen vet vad jag vill ha, det är service det. Naturligtvis smällde jag i mig ett par bitar bums, men pensionären spar sina. ...

Om man tittar väldigt noga ser man små knoppar Nu börjar den där underbara tiden när man kan stressa sig fördärvad med allt som ska göras i trädgården och alla utflykter och intressanta trädgårdföreläsningar och på onsdag blir det en om att odla klimatsmart och vinrankan har redan börjat visa små knoppar. Och hur ska jag hinna med allt? För att inte tala om allt jag ska göras klart innan jag får gå ut och köra händerna i jorden. Väven t ex. Den ena längden är klar och den andra har jag kommit en meter på och snart blir det ”glahål”. Dvs när varpen lämnar garnbommen och bara hänger i snörena, då är det glahål och då får man gofika. Men vad hjälper det med glahål, då är det nästan 1,5 meter kvar på varpen i min konstiga vävstol. Sedan återstår att se om jag klarar av att packa ihop den och vänta till hösten. Men det vore bra kul att sätta upp ett klänningstyg...

En mycket liten semesterresa. Den varade i fyra dagar och gick till Varberg via Värmland, Dalsland och Peter Korns Trädgård en mil utanför Landvetter. I Värmland fick vi lunch hos bror och svägerska, vidare till Dalsland där Pensionärens jobbarkompis huserar. Vi hade tänkt oss en kopp kaffe. Så blev det inte. Stora smörgåstårtan kom fram och fint dukat var det och det var väl att ta i, tänkte jag. Och så reser sig jobbarkompisens barnbarn och säger att vi ska hurra för morfar som fyller 70. Attans, och vi visste ingenting. Vi åkte så småningom vidare till Peter Korns Trädgård och Mirjam Korns butik. Kolla kalendariet. Julrosor var det gott om men de var på sluttampen Det var en fantastisk anläggning och vi var riktigt imponerade. Visserligen såg det mest ut som stenhällar och grushögar när vi var där men om ett par veckor kommer det att vara mycket vackert. Men man anar ju hur det är uppbyggt nu när det är naket. Att göra en så intressant anläggning av en granbacke ...

Och det snöar och snöar och .... För några år sedan höll en bekant ett tal vid valborgsmässobrasan. Hon höll talet till April, och hon gjorde det så bra så inget valborgsmässotal kan jämföras med det varken före eller efter. Kort sammanfattat: Hon sa att april var en pubertetsmånad, blek och fjunig, brådmogen och med humörsvängningar. En månad med många förhoppningar och framtiden för sig. Och det får vi ju hoppas. Utsikt genom vindrutan. Vart tog vägen vägen?  På söndagsnatten körde vi hemåt efter några dagar i Varberg och drabbades av snö. Sikten räckte knappt mellan reflexpinnarna och alla vägmarkeringar försvann i snön.

628 meter lång, för att ångbåtarna skulle kunna lägga till. Bilden har jag lånat från Vikipedia.  När man åker tåg kan man få höra mycket. När man åker tåg till Mora så blir det ofta kommentarer när man närmar sig Rättvik och ser Siljan.  T ex: Mamman: Här är Gärdebyn där Gärdebylåten kommer ifrån, och så trallar hon Frisells gånglåt. Eller Barnet: Titta pappa en jättelång bro! Pappan: Nej det är en pir. Eller Pappan: Se så lågt vatten det är, man ser sjöbotten långt ut. Barnet: varför är det så? Pappan: Det är ebb. Ibland förundras man över att föräldrar har svar på allt och att man själv lyckas hålla klaffen.

Påsken är en traditionstyngd helg En av familjens traditioner är att leta krokodilskelett på älvbottnen.  Så här års sänker kraftverksbolagen vattennivån för att vårfloden ska få plats. Så det blir mycket botten att gå på och många fynd att göra.  I år fick Pensionären och jag sällskap av Martin , Emma och Johan .  Inte fullt så grubblande som det ser ut Och när jag hade hittat solglasögonen och så samlade vi ihop flocken och gick till älven.  Titta, hojtade jag, det är olja på vattnet! Det var ju inte bra. De andra undrade var, vad och nä, de såg ingenting. Blindstyren. Jag tog av mig solglasögonen för att fotografera och vips så var regnbågsfärgerna på vattenpölarna borta. Sedan gick solglasögonen laget runt och hamnade till slut på Martins kamera. Vi hittade faktiskt en del krokodilskelett. Och spår av Gack-gackare, det är dom med simfötter till skillnad från Pip-pipare som är mycket mindre och fladdrar omkring. ( ...

Barnen är hemma över påsk, Emma med vännen Johan och Martin med sina två katter.  Jag försöker förklara för katterna att jag är som en farmor ungefär, men det struntar dom i på katters vis. Huset utforskas noga, några rum har vi stängt för att hålla kattfritt men resten måste ju kollas, utforskas och provsittas. Min stickning är ju intressant, det var vi i alla fall överens om. Jag misstänkte att vävstolen skulle en kul klätterställning och ett trevligt ställe att gömma sig på så jag lade en väv över varpen och försökte bädda in alltihop så det blev mindre tillgänglig. Det blev tydligen ännu trevligare att ligga där då. 

Jag försöker sälja min vespa på Blocket. Förra gången jag försökte var det ingen rusning precis men den här gången kom det ett sms ganska snart. En person bad mig ta kontakt och smset var på engelska och personen ville ha svar till en mailadress. Men jag har ett vagt minne av en skum historia som började likadant. Så jag la ut en fråga på facebook och frågade om där fanns någon som hade erfarenheter. Där har folk koll. Det tog en kvart innan en bekant ringde och berättade om hur han försökt sälja sin motorcykel på Blocket och fått ett sms på engelska, han hade svarat och fått order att sätta in många tusen på ett konto för att speditionsfirman skulle få betalt för att hämta och transportera hojen till England. Pengarna skulle han sedan "få tillbaka". När han ville backa ur affären blev köparen hotfull.  Är det någon mer som vet något om sådana här affärer? Uppdatering.  Det måtte råda stor brist på vespor bland engelskspråkiga sms-are. Blocket.se beklagar e...

Tvärstopp efter 15 cm Äntligen satt jag i vävstolen igen, det var ju liksom ingen återvändo. Hårbandet var färdigvävt, 4,3 meter, ingen stickning på gång (jo bara en liten en) så det återstod ingen annat än att sätta tänderna i rosengångsdraperiet igen. Jag hann väva ca 15 cm innan katastrofen uppdagades. När jag skulle byta färg så fanns det inget kvar av det gulbruna. Och jag letade och letade. Hur hade jag tänkt? Hade jag vävt upp allt garnet i den första delen? Jag mailade till min Guru VävAnnika, som fortfarande inte har någon blogg (skärp dig). Ingen respons. Så störtade jag ut i verkstan och akt och mening att muddra igenom kartongerna där, ganska medningslöst eftersom det bara finns knallorange och illgrönt bergågarn kvar. Någon som behöver sånt? Men tänka sig, där i en låda låg några härvor växtfärgat och en i rätt färg! Visst finns det en garngudinna,  hon heter säkert  Hervor och har namnsdag idag . Guvälsigne dig lilla härva