lördag 21 november 2020

Mora sommardräkt, del tre

Katastrof och elände! Tyget till moradräktens kjolen är illa medfaret, "proffsen" som skulle pressa tyget hade istället tvättad det och troligen hade de inte ens blötlagt tyget först vilket är nödvändigt med lin.

Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt?

Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående.

Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin.

Ofta diskuteras hur en folkdräkt ska se ut, det tycker jag vi ska glömma, det är ingen uniform. Folkdräkter har utvecklas i alla tider. Ofta behöll man traditionen men följde modet så kjollängden har varierat genom åren och ibland var det fårbogsärmar och ibland var det snäva ärmar. 
När jag jobbade i Leksand i slutet av 70-talet såg jag ibland äldre kvinnor i den traditionella kjolen, förklädet och hättan och med nylonblus. Hel ok, man behöll traditionen och följde modet.

Såhär kan livet till moradräkten se ut. Emma fotade på Zornmuseets samlingar. Ylle, lin eller brokad man använder det man tycker är fint.




Men mitt kjoltyg då? Det visade sig att det skulle ta tid! Fortsättning följer om ... ett tag

1 kommentar: